När jag fredagsfilmar på långfredagar brukar temat vara påsken, men inte den här gången. Häromdagen såg nämligen älskade maken och jag en film, som vi hade tänkt dela upp i två sittningar eftersom den är över 2 och en halv timme lång, men som vi bara tittade vidare på utan avbrott för att den var såpass bra. Jag brukar inte orka sitta uppe så länge på kvällen, men den här gången var det visst inga större problem.
"Boyhood" är inte en ny film. Den kom redan 2014, och är speciell för att det tog 12 år att spela in den.
 |
| Bildkälla YouTube |
Pojken Mason bor med sin mamma och storasyster någonstans i Texas. Pappan har flyttat till Alaska och träffar inte barnen så ofta, men när han gör det är han en närvarande och kärleksfull pappa.
I filmen får vi följa Mason genom hans uppväxt, från det han börjar skolan, tills det är dags att börja på college. På vägen hinner mycket hända, både bra och dåliga saker.
Alltså. Den här filmen var så himla fin. Att det är samma skådespelare som vi följer genom 12 år, gör också att den känns väldigt äkta, när vi ser dem åldras naturligt framför våra ögon. Både Eller Coltrane som Mason och Lorelei Linklater som Samantha är riktiga fynd som barnen till Patricia Arquette och Ethan Hawke, mamma Olivia och pappa Mason sr. i den här filmen. Särskilt då Eller Coltrane som ändå är den vi följer närmast.
Det händer egentligen inte jättemycket, men filmen berättas med värme och omsorg om det lilla livet, och gör att filmen känns väldigt värd att se. Och inte bara för att den är filmiskt intressant med sina långa inspelningstid, utan för att den helt enkelt var bra.
Richard Linklater vann Silverbjörnen vid filmfestivalen i Berlin 2014, för regin, och den var nominerad till en massa olika priser och vann en del av dem, bland annat en gyllene Oscarsstatyett till Patricia Arquette för bästa kvinnliga biroll.
Finns på HBO Max, bland annat.
