Jag fortsätter resan mot det mörka tornet. I just den här boken, "The wind through the keyhole", är det dock vila som gäller för Roland och hans ka-tet, när de väntar ut en storm som rasar.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Under en isstorm är Roland och hans följeslagare instängda i ett övergivet hus. Roland bestämmer sig för att berätta för dem om en händelse i hans ungdom, när han som ny revolverman skickades till ett samhälle för att försöka hitta vem som dödat och lemlästat hela familjer. Han hinner också med berättelsen hans mor läst för honom som barn, om pojken Tim som beger sig ut på ett farligt äventyr för att försöka hjälpa sin mor, men överraskas av en starkblast - en dödlig isstorm.
"The wind through the keyhole" är bok 4.5 i serien, och skrevs flera år efter att serien egentligen avslutats. Det fanns väl mer att berätta, helt enkelt. Kronologiskt passar den in mellan bokfyra och fem, och det är där jag valde att läsa den. Den är annars den enda boken, förutom den första, "The gunslinger", som jag tycker kan läsas helt på egen hand. Självklart får en ut mer av den om den sätts i sitt sammanhang, men det går.
Jag har bara läst den här boken en gång förut, och då läste jag den enskilt. Minns den bitterljuva känslan över att få träffa Roland, Eddie, Susannah, Jake och Oy igen, och den känslan infann sig till viss del även nu. Den utspelas i en ganska lugn del av deras vandring, och det känns fint att se dem och deras samspel under en tid när de inte behöver vara så mycket på sin vakt.
Boken är tre berättelser i en, lite som en matrjosjka. Roland berättar, dels för sitt lilla gäng en berättelse om sin ungdom, men även då berättade han en historia för en rädd pojke, om en annan pojke som lyckades hitta mod att försöka ställa saker till rätta. Berättelsen om Tim framställs som en saga som Roland fått berättad för sig i sin barndom, men i den finns många detaljer som känns igen från den värld vi befinner oss i, och i flera fall är det här vi första gången träffar på en del av dem som senare blir viktiga.
Jag upplever det här som en ganska stillsam bok, och det kan kanske behövas, för nu hettar det till rejält i de sista tre böckerna.
Jag gav "The wind through the keyhole" 4/5 i betyg.
