Jakob Hellman

Jag vaknar ofta med en eller annan låt i hjärnan. Vad det nu beror på, drömmar kanske? Det har kanske märkts eftersom jag ibland skriver ner texterna i bloggen. I morse hade jag en textrad av Jakob Hellman snurrandes i huvudet. Inte till någon av mina favoritlåtar heller. Konstigt.

Jag lyssnar fortfarande på "... och stora havet" med ojämna mellanrum, och jag tycker att de första 4 låtarna är underbara. Så om det hade varit en rad från någon av de låtarna hade jag kanske inte blivit så förvånad, men från "Visa mej" som aldrig varit någon favorit (inte ens när jag var 18 och dyrkade marken Jakob Hellman gick på.)

Spela lite, spela lite, spela lite intressantare roll
Och säj inget mer
Vad vill du ha?
En vän?
Men som du ser så samlar jag poäng

Jag lyssnar faktiskt på "... och stora havet" just nu. En sådan där specialutgåva med allt Jakob Hellman spelade in. Ursprungsplattan + 7 extraspår. Och man undrar ju ibland... Om han hade fortsatt ge ut plattor - hade han fått en lika stor plats i Sveriges musikhistoria då? Nu är han snudd på kultförklarad, lite mytisk och mystisk. Om han hade fortsatt ge ut plattor, hade han varit stor fortfarande då, eller hade han varit en lovande debutant som det brakade utför för sedan? Att "...och stora havet" är ett fantastiskt debutalbum kan man inte sticka under stol med, men hade han klarat av att upprepa bravaden?

Min teori är att han själv inte trodde det, och därför lade ner. Han fick sina 15 minuter i rampljuset och var nöjd med det.

En annan stor platta från 1989 var "Rymdblomma" med Di Leva. Han har sagt något i den här stilen om den: " 'Rymdblomma' var min Bibel. Och man behöver bara skriva Bibeln en gång."

Jag tror att "...och stora havet" var Jakob Hellmans Bibel. Och han behövde bara skriva den en gång. Plain and simple.

Så trekker jag är...

Jag och älskade maken är lätt oense. Jag hade (visserligen) lovat honom att vi skulle döpa vår kommande katt till Picard, men jag vill hellre döpa honom till Cullen.

Jag älskar Star Trek, men jag är fullkomligt fnattig i Twilight. Vem vinner? Jag eller jag?

Edward Cullen, eller...

...Jean Luc Picard of the USS Enterprise?

Tom

Jag har läst klart den nu, hela Twilightsagan. Jag känner mig helt tom. Vad ska jag läsa nu? Vill jag ens läsa något nu? Vill jag lägga någon bok mellan mig och den här underbara serien? Antagligen... Är man bokmal så är man. Och jag kan ju alltid läsa om dem (vilket jag absolut kommer göra). Men ändå... Jag känner mig tom. Liksom lite ledsen, sorgsen. För det finns inga fler böcker om Bella och Edward. Det är avslutat nu. The end. Och jag älskade dem - jag vill ha mer. Mycket mer.

Twilight - Stephenie Meyer

New moon - Stephenie Meyer

Eclipse - Stephenie Meyer

Breaking dawn - Stephenie Meyer

Bella flyttar från Phoenix till Forks, en liten stad i delstaten Washington. Från solen och ökenlandskapet till regnet och de stora skogarna. Redan den första dagen i sin nya skola lägger hon märke till Edward, och han lägger märke till henne. Han är nämligen snudd på elak mot henne. Hon planerar att konfrontera honom med det, men då dyker han inte upp i skolan på flera dagar. När han kommer tillbaka igen har han ny ögonfärg och är plötsligt vänlig mot henne. Det är något som inte stämmer med Edward. Hur kommer det sig att han alltid dyker upp när hon svävar i fara? Varför besöker han inte indianreservatet? Varför är han inte i skolan när solen skiner? Varför är han så kall?

Bella förstår snart att Edward är odödlig, en vampyr. Han törstar efter hennes blod. Hon är hopplöst förälskad i honom - och han i henne. En omöjlig kärlekshistoria tar sin början.

*Suck*

(En låt nu igen... Gissa i vems hjärna?)

Boy, it's tough
getting on in the world
when the sun doesn't shine
and a boy needs a girl
It's about getting out of a rut
you need luck
but you're stuck
and you don't know how

Don't have to be
a big bucks Hollywood star
Don't have to drive
a supercar to get far
Don't have to live
a life of power and wealth
Don't have to be
beautiful but it helps
Don't have to buy
a house in Beverly Hills
Don't have to have
your daddy paying the bills
Don't have to live
a life of power and wealth
Don't have to be
beautiful but it helps

You need more than a big blank cheque to be a lover or
a Gulfstream jet to fly you door to door
somewhwere chic on another shore
You need more, you need more, you need more,
you need more, you need more, you need more, you need love

Too much of anything
is never enough
Too much of everything
is never enough

Boy, it's tough
getting on in the world
when the sun doesn't shine
and a boy needs a girl
It's about getting out of a rut
you need luck
But, you're stuck
and you don't know how

Don't have to be
a big bucks Hollywood star
Don't have to drive
a supercar to get far
Don't have to wear
a smile much colder than ice
Don't have to be
beautiful but it's nice

You need more than
the Gerhard Richter hanging on your wall
a chauffeur-driven limousine on a call
to drive your wife and lover to a white tie ball
You need more, you need more, you need more
You need more, you need more, you need more, you need love

I believe
we can acheive
the love that we need
I believe
call me naive
that love is for free

Love etc. - Pet Shop Boys

Angående "Inkys" hår.

Min stora J har ju färgat sitt hår lila, vilket så klart inte gått obemärkt förbi. Det syns liksom om man går från blondin till lila över en helg. Detta har lett till en diskussion här hemma. Stora J har nämligen en vän som även hon älskar lila och hon färgade sitt hår i denna färg i somras. Hennes föräldrar blev galna. Indragen månadspeng blev straffet för detta tilltag. Man ser ju liksom inte "normal" ut med lila hår. Usch då.

Älskade maken och jag har ställt oss frågande till denna reaktion. Vi talar nämligen om mycket välartade tonåringar här. Inga busungar som rantar omkring på stan och dricker häxblandning och spyr i buskar. Inga bråkstakar som mobbar/mobbas på msn och letar reda på sina antagonister på stan för ett uppfriskande slagsmål. Inga boffande/knarkande/supande/misshandlande bråkiga hormonstinna varelser. Helt vanliga tjejer som gärna spenderar kvällarna med en mangabok eller 20, lite skramlig hårdrock ur högtalarna (det tycker jag är lite usch..), en bra rulle att titta på. Eller som i stora J's kompis fall, gärna vid symaskinen - här har vi en designer i vardande!

Och hon får indragen månadspeng för att hon färgar håret lila.................................

Jag hade kunnat förstå den indragna månadspengen om hon hade kommit hem full, eller med barn, eller med en blåtira. Men lila hår........ Urtvättbar färg dessutom...... Jag förstår helt enkelt inte vad det är som är så hemskt med det. Det är ju bara ett uttryck för ens personlighet.

Nåja, det är ju inte min unge och jag ska väl inte lägga mig i, men nog finns det värre saker att hänga upp sig på. Är det verkligen bättre att se ut som tjejerna i Vecko Revyn och vara ute och härja på helgerna, än att sitta hemma vid sin symaskin med lila hår? Hon var väldigt fin i det lila håret dessutom. Synd att hon inte kommer göra om det. (Fast om jag var hon vet ju jag hur jag skulle fira min 18-årsdag!)