Vine can do that

Efter att ha klarat mig utan alkohol i 40 dagar (under fastan med andra ord) så tog jag igår ett par glas rödvin under påskmiddagen hos mina svärföräldrar. Ett väldigt gott vin, rättvisemärkt och allt. Men...

Jag blev trött som jag vet inte vad! Ramlade i säng samtidigt som barnen. Och sov riktigt illa. Så där illa som man brukar kunna sova om man är riktigt pruttfull, vilket jag inte var. Bara ovan. Saken blev inte direkt bättre av att en viss liten rödpälsad herre fick för sig att han skulle jaga sin abnormt långa svans på mina fötter. Mitt i natten. Nu igen.

Älskade maken sov också dåligt. Han drömde hemska mardrömmar. Om att skära huvudet av ett av sina barn. Herrejössesvadläbbigt.

Men ändå, söndag till trots, när klockan ringde 0600 (What does the "o" stand for? O my God it's early!) så gick vi upp och gjorde yoga tillsammans. Hur mysigt som helst, och jag fick öva lite på att vara lärare.

Kan meddela att arbetet med studion går framåt med ganska bra takt. Väggarna är uppbyggda, golvbrunnen fylld, och hela studion grundmålad. I morgon ska vi köpa färg, och förhoppningsvis kan älskade maken måla klart när jag är i Stockholm nästa helg. Efter det är det golv, lister och detaljer kvar. Och att inreda! Det roligaste av allt. Jag tror det kommer bli jättefint. Och jättesnyggt.

Stephenie Meyer och vampyrerna

Läste det här på Expressens hemsida.

Trevligt, trevligt.

En tankeställare

Har haft en underbar yogahelg i Stockholm, tillsammans med min klass. Näst sista gången.
Det känns så klart väldigt spännande att jag om bara 2 veckor är färdig lärare i Livsyoga, men samtidigt känns det sorgligt att resan snart är slut. Jag kommer sakna min klass otroligt mycket. "Parting is such sweet sorrow" som Shakespeare skrev i Romeo and Juliet.

Vi hade denna helg besök av Guru Dharam S. Khalsa. Guru är ett namn, inte en titel. Ordet guru betyder lärare och det är han, men han betonade noga att det inte finns några gurus, det har det inte funnits på många hundra år. Kallar man sig guru inom yogan så är man absolut inte det. Så nu vet vi det. Fast han hade turban i varje fall.

En sak han sade har verkligen etsat sig fast i mig, gett mig något rejält att tänka på. Vi samtalade om inkarnation, karma och hur man förhåller sig till sin omgivning. Det är lätt att hamna i konflikt, det vet vi ju alla. Om detta sade han: The other person is you. (Han sade det på engelska för att han är britt.)

Man är två om en konflikt (eller ett möte), och den andra personen är jag. Vad speglar jag? Om jag ser på mig själv utifrån, kan jag då förstå den andra personens inställning till mig? Vad kan jag göra för att det ska bli ett bra möte?

Om jag hamnar i en konflikt och väljer att ta ett steg bakåt, ta ett djupt andetag och lugna mig, försöka se ur den andre personens ögon, finns då inte en stor möjlighet att konflikten kan dämpas? Jag önskar verkligen att jag kunde börja leva så. Jag tror det kan bli svårt, men jag vill försöka.

Yogayogayogayogayoga

Så är det dags för en tripp till Stockholm igen. Näst sista kurstillfället innan jag är färdig yogalärare. Hepp!

Den här gången åker vi upp hela familjen.
Älskade maken och barnen ska till Skansen och kolla in någon spindelutställning på Akvariet. Är jag väldigt glad att jag slipper. Huga!

Själv ska jag tanka energi och träffa en tvättäkta guru. En sådan där med turban och hela kittet. Spännande...

Och förkyld är jag. Wish me luck!

11 år

Idag firar älskade maken och jag vår 11-åriga förlovningsdag.

Och han får fortfarande mitt hjärta att slå frivolter av lycka.

Det leendet. De ögonen.

Jag älskar dig.