Sitter här med datorn i knät (det är ju en laptop, gubevars!) och har MTV på i bakgrunden. Just nu visas VMA 2010 och det kan ju vara kul ibland. Men... Fy fan vad mycket dålig musik det finns.
Och just nu skuttar Usher omkring på scen och vrålar "OMG" så jag får skavsår i öronen och jag bara undrar, fryser killar mer än tjejer? För på scenen är Usher och ett gäng manliga dansare iklädda byxor, kängor och jackor. Och ett gäng kvinnliga dansare i högklackade stövlar och vad som mest påminner om en baddräkt.
Sexistiskt? Jupp.
lördag 18 september 2010
Ännu ett politiskt inlägg
IsaDora nr 700, Bel-Air blue i botten, toppat med Cetuem 110, ett genomskinligt lack med stora hexagona glitterflakes i blått.
Sådär ja. Nu kan ni få gissa åt vilket håll jag tänker rösta i morgon.
Sådär ja. Nu kan ni få gissa åt vilket håll jag tänker rösta i morgon.
fredag 17 september 2010
Hur man förlorar en förstgångsväljares förtroende
- Besök förstagångsväljarens skola för att informera om ungdomsförbundet.
- Övertala en tjej, som hängt på en intresserad kompis, om att skriva upp sig med löfte om att"du inte behöver betala något om du inte är intresserad. Det är bara information".
- Börja skicka information och fakturor till sagda tjej.
- När sagda tjejs mamma ringer för att be er stryka henne ur listorna för att hon inte är intresserad, gå i försvar, hävda att "ni inte jobbar på det sättet för då ringer bara ungdomarnas föräldrar och påstår att de inte vill vara med".
- Fortsätt vara otrevlig tills sagda förälder (som ville vara trevlig) blir förbannad på riktigt och måste påpeka att hon nog känner sin (totalt politiskt ointresserade dotter) bättre än vad han gör, och att hon inte vill vara med i NÅGOT partis ungdomsförbund.
- Se till att denna scen utspelas framför den blivande förstgångsväljaren.
Resultatet? Stora J säger att hon kommer lägga sin röst på detta parti den dagen hon skiter pengar. Utan att först ha ätit dem.
Hon kanske inte är så intresserad, men hon vet i varje fall när hennes förtroende är förbrukat. Det lutar åt att det blir en blank röst på söndag. För hon är helt enkelt inte intresserad, men uppfostrad i att man ska utnyttja sin demokratiska rättighet.
onsdag 15 september 2010
Veckans citat
Förr kallades han Kungen av Kungsan. Nu har Paolo Roberto slutat slåss och rör om i grytorna i stället. Han har redan släppt flera kokböcker med italiensk mat, och nu kommer den senaste i raden, "Italiensk fastfood". För all italiensk mat är inte långkok. Risotto t ex tar någonstans runt 20 minuter att röra ihop och jag har ett recept på tomatsås som tar lika lång tid att laga som det tar för pastan att koka klart. Man kan alltså hitta väldigt bra alternativ till hamburgerkedjornas flott- och sockerstinna snabbmåltider. Men anledningen till att jag kommer köpa just den här boken signerad herr Roberto, är detta citat, saxat ur senaste "Allt om mat":
En mycket bra fråga. Släpp nu datorn och rör ihop något gott. Jag har flera goda recept under taggen "Mat". Smaklig måltid!
Om du inte har cirka 15 minuter över om dagen för att laga riktig mat, hur fan prioriterar du i ditt liv?
En mycket bra fråga. Släpp nu datorn och rör ihop något gott. Jag har flera goda recept under taggen "Mat". Smaklig måltid!
tisdag 14 september 2010
Bokcirkeln träff 4
I lördags träffades bokcirkeln igen för att diskutera F:s val "Mörkermannen" av Unni Lindell.
Det var bara F som hade läst Unni Lindell förut, och stiftat bekantskap med kriminalkommissarie Cato Isaksen vid Oslopolisen. Vi andra tittade in i denna värld för första gången.
Vi som inte hade läst om Cato och hans polispolare förut, hade inte svårt att stifta bekantskap med de olika karaktärerna och man förstod snart vad som hade hänt i polisernas privatliv tidigare som avgjorde hur de agerade gentemot varandra i den här berättelsen. En sak som flera av oss reagerade på var dock att det ofta var hela namnet som skrevs ut. Cato Isaksen, Marian Dahle, Ellen Grue, Roger Höibakk. Det kändes lite tröttsamt efter ett tag detta bruk av för- och efternamn. Som om vi läsare var korkade och inte kunde avgöra att det verkligen var Cato Isaksen som avsågs om hon bara skrivit Cato. Vilken annan Cato skulle hon ha kunnat mena? Det är bara en Cato i boken, liksom. Typ. Irriterande.
Vi var även inte så lite fundersamma över Marian Dahles metoder. Tar hem handlingar för att kopiera och arkivera dessa på ett hemmakontor. Hallå! Sekretess? Snor handlingar från kontor som inte kan lämna dem ifrån sig bara så där. Som H uttryckte det, det kan ju vara bra om man som polis utreder ett fall på ett sätt som gör att bevisen verkligen kan bli godkända vid en rättegång. Inte leka Dirty Harry som hon gjorde. Hade det varit på riktigt hade hon fått sparken omedelbums. Hoppas jag.
Fallet då? En kvinna som kastas från en balkong och en flicka känner sig iakttagen på sitt rum på campingplatsen där hon har feriearbete. Jo, det hade ju en lösning som hämtad ur en Hollywoodrulle. Faktiskt hade jag för en gångs skull inte listat ut hur det skulle vara, men det kan kanske vara för att det var lite väl otroligt i mina ögon. Bisarrt så det står härliga till. Trovärdigt som inte alls.
Det kändes nästan som att fallet var sekundärt och det viktiga i den här boken är relationen mellan Cato och Marian. På ett sätt avskyr hon honom och han henne, men på ett annat dras de till varandra och jag blev inte riktigt klok på om hon sökte en fadersgestalt eller en älskare. För att Cato är en kvinnokarl förstår man snart.
Trots att den här pocketen är på nästan 400 sidor gick den snabbt att läsa. Det är korta kapitel som i sig ofta är indelade i kortare stycken. Det är lätt att fastna i språket och tanken "bara ett kapitel till" är lätt att få. Läsningen flöt på bra.
Betygen var splittrade den här gången. Det vanligaste var 2/5, men då vi var två stycken som gav 3,5/5 så steg medelbetyget till 2,5/5.
Vår nya medlem Å, som förvandlat oss från fyrkant till cirkel, har till nästa gång valt boken "Resehandbok för singlar" av Liz Tuccillo.
Det går bra att joina om man vill. Vi har sagt att vi ska vara max 8 i cirkeln, så det finns plats för tre till. Regeln är att vi väljer bok i turordning. Den ska finnas lättillgänglig på svenska i pocket. Inga biografier eller memoarer, endast skönlitteratur göre sig besvär. Hör av er till mig eller Perny om ni vill hoppa på.
Ett namn på vår cirkel! Vad säger ni tjejer? Några förslag? Fundera på det till nästa gång.
Det var bara F som hade läst Unni Lindell förut, och stiftat bekantskap med kriminalkommissarie Cato Isaksen vid Oslopolisen. Vi andra tittade in i denna värld för första gången.
Vi som inte hade läst om Cato och hans polispolare förut, hade inte svårt att stifta bekantskap med de olika karaktärerna och man förstod snart vad som hade hänt i polisernas privatliv tidigare som avgjorde hur de agerade gentemot varandra i den här berättelsen. En sak som flera av oss reagerade på var dock att det ofta var hela namnet som skrevs ut. Cato Isaksen, Marian Dahle, Ellen Grue, Roger Höibakk. Det kändes lite tröttsamt efter ett tag detta bruk av för- och efternamn. Som om vi läsare var korkade och inte kunde avgöra att det verkligen var Cato Isaksen som avsågs om hon bara skrivit Cato. Vilken annan Cato skulle hon ha kunnat mena? Det är bara en Cato i boken, liksom. Typ. Irriterande.
Vi var även inte så lite fundersamma över Marian Dahles metoder. Tar hem handlingar för att kopiera och arkivera dessa på ett hemmakontor. Hallå! Sekretess? Snor handlingar från kontor som inte kan lämna dem ifrån sig bara så där. Som H uttryckte det, det kan ju vara bra om man som polis utreder ett fall på ett sätt som gör att bevisen verkligen kan bli godkända vid en rättegång. Inte leka Dirty Harry som hon gjorde. Hade det varit på riktigt hade hon fått sparken omedelbums. Hoppas jag.
Fallet då? En kvinna som kastas från en balkong och en flicka känner sig iakttagen på sitt rum på campingplatsen där hon har feriearbete. Jo, det hade ju en lösning som hämtad ur en Hollywoodrulle. Faktiskt hade jag för en gångs skull inte listat ut hur det skulle vara, men det kan kanske vara för att det var lite väl otroligt i mina ögon. Bisarrt så det står härliga till. Trovärdigt som inte alls.
Det kändes nästan som att fallet var sekundärt och det viktiga i den här boken är relationen mellan Cato och Marian. På ett sätt avskyr hon honom och han henne, men på ett annat dras de till varandra och jag blev inte riktigt klok på om hon sökte en fadersgestalt eller en älskare. För att Cato är en kvinnokarl förstår man snart.
Trots att den här pocketen är på nästan 400 sidor gick den snabbt att läsa. Det är korta kapitel som i sig ofta är indelade i kortare stycken. Det är lätt att fastna i språket och tanken "bara ett kapitel till" är lätt att få. Läsningen flöt på bra.
Betygen var splittrade den här gången. Det vanligaste var 2/5, men då vi var två stycken som gav 3,5/5 så steg medelbetyget till 2,5/5.
Vår nya medlem Å, som förvandlat oss från fyrkant till cirkel, har till nästa gång valt boken "Resehandbok för singlar" av Liz Tuccillo.
Det går bra att joina om man vill. Vi har sagt att vi ska vara max 8 i cirkeln, så det finns plats för tre till. Regeln är att vi väljer bok i turordning. Den ska finnas lättillgänglig på svenska i pocket. Inga biografier eller memoarer, endast skönlitteratur göre sig besvär. Hör av er till mig eller Perny om ni vill hoppa på.
Ett namn på vår cirkel! Vad säger ni tjejer? Några förslag? Fundera på det till nästa gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)