Säsongssammanfattning: Supernatural, säsong 2

Det tog ju inte så lång tid för mig att klämma säsong två av "Supernatural" direkt. Med tanke på att säsong tre bara har 16 avsnitt, mot vanliga 22 (författarstrejken tro?) så är jag väl redo för nästa sammanfattning om en vecka eller två, om jag får hållas.  För än så länge gillar jag att se vad bröderna Winchester har för sig, om intresset håller i sig alla säsongerna är kanske inte lika säkert.

Bildkälla Fanpop!

Favoritavsnitt: 2x2 "Everybody loves a clown". Här satt jag alltså och höll för ögonen ibland till och med för att jag tyckte det var creepy. Clowner kan vara bra läskig alltså...
2x17 "Heart". Varulvar! Sam och Dean försöker rädda Madison som verkar vara en härjande varulvs nästa offer.
2x20 "What is and what should never be". Dean blir attackerad av en djinn som uppfyller hans innersta önskan. Plötsligt lever han i en värld där deras mamma aldrig dog och där han själv skulle kunna vara lycklig, om det inte vore för de mystiska syner han ser.

Favoritkaraktär: Behåller Dean som favorit den här säsongen. Gillar hur han är så beskyddande mot Sam. Dessutom är han skojfrisk och det gillar jag.

Favoritpar: Dåligt med det i den här serien som sagt, men det var ju inte tråkigt när det hettade till mellan Sam och Madison.

Bäst i säsongen: Mycket referenser till annan popkultur och det gillar jag. Gästspel av Linda Blair ("Excorsisten") bland annat. Men roligast hade jag när de var i Hollywood och var på en rundtur i en studio och hamnad i Stars Hollow från "Gilmore girls". Om ni inte visste det så medverkade Jared Padelecki i den seriens första säsonger. Där spelade han Dean, nu är han Sam.

Värst i säsongen: Vi kan väl nöja oss med att säga att jag har lite annan musiksmak än bröderna Winchester.

Övriga kommentarer: Eftersom jag inte sett allt "Supernatural" än, så hänger jag inte riktigt med på allt som är på bilderna i det här inlägget. Men om man bestämmer sig för att göra ett eget tyg till en klänning för att kunna klä sig "Supernatural"-igt i sin egen stil - ja då är man ett fan. Supersnyggt!

FredagsFilmen: Kikis expressbud

Jag fortsätter med animerat den här veckan också, men flyttar från Disney Pixar till Japan och Studio Ghibli. Den här filmen är knappast ny, "Kickis expressbud" (Majo no takkyûbin) kom redan 1989, men det är först på senare år som animé, det vill säga japansk tecknad film, slagit stort utanför Asien i allmänhet och Japan i synnerhet. Själv hade jag knappt en aning om dess existens innan Stora J började intressera sig för manga, animé och cosplay. Och nu har ungen dragit ner mig i Ghibli-träsket. Tack och lov.

Bildkälla ReelGood

"Kickis expressbud" handlar om den unga häxan Kiki som flyger hemifrån med sin katt Jiji till en ny stad för att lära sig bli en häxa och komma på vad hon är bra på. Och hon är ganska bra på att leverera saker visar det sig.
På sina uppdrag lär hon känna nya vänner och upplever nya äventyr.

På äventyr med Chilipojken

Om en vecka börjar Chilipojken på en ny skola, som ligger en ganska bra bit hemifrån. Det är dags för gossen att börja åka buss helt enkelt.
Idag när Lilla E var på kalas bestämde vi att det var dags att övningsåka med bussen, så man vet ungefär hur lång tid det tar, var man ska gå av och sådana där detaljer. Vi åker inte mycket buss i vår familj, det är mest cykel eller bil så bussresor är ett äventyr i sig.

Resan började "bra" med att Chilipojkens busskort var helt tömt på pengar och jag därför fick betala för både honom och mig. Tydligen kunde man programmera för det, men det visst ju inte jag. Blev däremot rätt så otrevligt upplyst om detta av vår busschaufför (som helt klart inte var en man på glatt humör). Resan började sådär bra alltså. Bättre blev det när sagda busschaufför körde fel. Jajamensan - där vägen för busslinjen svängde körde han rakt fram. Och att göra en u-sväng med en ledbuss är kanske inte att rekommendera, så han fick åka vidare på fel väg tills han kom till rondellen vid sjukhuset och kunde vända. Ett misstag på några kilometer/minuter.
Till en följd av detta släckte han ner bussen, alltså så att skyltarna i taket som upplyser om busshållplatserna slocknade. Och så hamnade vi fel i tidtabellen och hamnade rakt i baken på en annan ledbuss vilket gjorde att vår buss inte riktigt fick plats vid busshållplatserna utan ibland fick stå och vänta på att bussen framför skulle åka iväg. Kul på hjul...

Nu började vi så sakteliga närma oss Chilipojkens blivande skola. Jag hade suttit och lusläst kartan som Länstrafiken har på sin hemsida och kommit fram till att den bästa hållplatsen skulle bli den efter den stora arenan. Således plingade jag när vi passerat busshållplatsen vid den stora arenan. Grejen var ju bara den att den hållplatsen jag hade kollat upp inte längre existerade. Jajamensan - borttagen från busslinjen men inte från kartan som ligger ute på internet! Kan ju tycka att det är ungefär hur dåligt som helst att det inte finns någon hållplats mellan den stora arenan och den där Chilipojken nu ska gå av för att gå samma väg tillbaka som han precis åkt (för det blir närmast så). På väg hem däremot finns det en hållplats precis utanför skolan... Det där med hållplatser ungefär mittemot varandra har visst Länstrafiken i Örebro struntat i just precis där. Hade jag bott i USA hade jag stämt dem - och fått rätt.

Chilipojken och jag var lite trötta på bussar nu och bestämde oss för en promenad in till stan för att äta lunch. Det är inte jättelångt, tar en kvart ungefär. Vi hann halvvägs innan det började regna. Ganska så mycket. Och vi hade bara ett paraply med oss. Som tur är fick vi låna ett inne på Chilipojkens farfars jobb, där vi passade på att hälsa på efter att vi laddat hans busskort. Med 50 kronor istället för de planerade hundra eftersom de inte hade växel på min andra sedel förutom 50-lappen.

Nu var vi hungriga! Dags för den utlovade lunchen på Burger King där Chilipojken hade bespetsat sig på en X-Looong Chili cheese-burgare med tre hamburgare i sig. Döm om hans besvikelse när den inte alls var så värst lååång utan mer som en minibaguett än de 25 centimeter han föreställt sig. På platt och sladdrigt bröd. Han blev mätt i varje fall.
Och sedan åkte vi bussen hem, utan missöden. Och väl hemma drack vi te.

Mrs Data dissar

I torsdags färgade jag håret med Olia från Garnier. På lördag förmiddag började det klia på mig. I ansiktet, på halsen, på bröstet, i handflatorna och på fingrarna. Eftersom det är andra gången det händer när jag färgat håret med samma hårfärg så tror jag att det är den som är boven i dramat. Eller så är jag galet övertygad om det.

Med tanke på det så kan jag inte riktigt rekommendera Olia  från Garnier, men ni gör som ni vill.
Personligen är jag mest bara glad över att det idag inte kliat så mycket på mig att jag inte kunnat behärska mig. Att det kommer ta minst två veckor för huden i mitt ansikte att återhämta sig är en annan sak. Just nu lever jag med torra fläckar,  flagande hy och småfinnar i hela plytet samt nässelutslag på händerna. Yay...

Undrar om jag någonsin kommer våga färga håret igen, eller om jag blir vithårig nu. För jag färgar håret av fåfänga. Jag är van att vara brunett.

100

Yay! I och med det här inlägget har jag uppdaterat den här bloggen varje dag 100 dagar i rad.

Jag har inte deltagit i någon bloggutmaning utan bara försökt blogga på för att bibehålla intresset under några dunkla månader. Det har funkat ganska så bra måste jag säga och i varje fall jag har haft roligt nästan hela tiden. Bara några enstaka dagar jag har haft svårt att komma på något att skriva om och de inläggen är väl inte de roligaste kanske. Men jag gjorde det! By golly!

Vem vet - jag kanske fortsätter uppdatera bloggen dagligen i fortsättningen också. Bara för att jag kan.

Roliga saker som hänt under dessa 100 dagar är att lilla bloggen fått tvåsiffrigt antal följare (Hej på er!) och att jag har passerat 1200 inlägg totalt. Och så har jag en ny header också - vad tycks?