Veckans vego: Bakat ris med halloumi

Nu har jag läst mig hungrig igen. Och googlat fram ett recept och gjort om det igen. Det blev så sagolikt gott att min glupska min här nedan är ganska långt ifrån sanningen om hur jag åt det. Jag slevade i mig. Så gott att det borde komma med varningstext, för det är ju inte bantarmat direkt det här. Men hur kul är å andra sidan bantarmat? Nä, just det.

Laktovegetariskt. Originalreceptet jämför det här med att krypa in under ett fluffigt duntäcke - comfort food at it's finest.

Cheesy baked rice

1 medelstor purjolök, noga sköljd och sedan strimlad
1 liten gul lök, finhackad. Eller en shalottenlök som jag använde.
3 klyftor vitlök, finhackade
smör eller olja
salt och svartpeppar
3 dl basmatiris
5 dl grönsaksbuljong
2 dl vispgrädde
2 dl riven ost med lite sting i, jag använde cheddar.

Smält smöret/värm oljan och fräs alla löksorterna i fettet. Salta och peppra och rör ofta tills löken mjuknat men inte brynts, cirka 7 minuter.
Rör ner riset så att det täcks av löksmöret. Tillsätt buljongen och grädden och sjud riset på låg värme under omrörning några minuter.
Ta av riset från värmen, rör ner hälften av osten i riset och häll sedan ner det i en smord ugnsfast form, jämna till ytan så att riset blir slätt.
Täck formen med aluminiumfolie och baka riset i 175 grader varm ugn tills det mesta av vätskan absorberats, cirka 30 minuter.
Ta av folien, strö över resterande ost och gratinera färdigt rätten tills riset är klart och ytan är gyllene, 15-20 minuter.

Vi åt som sagt det här med halloumi för att få en vegetarisk måltid, men jag kan bara gissa hur gott det här skulle vara med en bit kött eller kyckling.

Förresten - VARNING utfärdas! Det är lätt att äta för mycket...

Fars dag

Idag är det Fars dag. Jag har ätit lunch hos min pappa och mamma, fikat lite, haft mysigt och gav pappa en bukett amaryllis eftersom jag vet att han tycker mycket om amaryllis.
Jag har nämligen turen att ha en pappa att fira. En pappa som funnits där för mig hela livet. En pappa jag ofta varit osams med, så där så det varit riktigt tokjobbigt mellan varven. Men han har alltid funnits där. För mig. För mina barn. För min man.
Han hjälpte mig att skruva ihop spjälsängen jag skulle lägga Stora J i när jag var en livrädd unge på bara 21 år. Han har kliat mig på ryggen ända tills jag flyttade hemifrån och ingen kliar på ryggen lika bra som min pappa. Så där bra så att han till och med uppmanade älskade maken att lära sig ryggkliarkonsten ordentligt, i det tal han höll för oss på vårt bröllop.
Han var med när jag föddes, han förde mig nerför altargången, han har torkat många tårar och hjälpt mig och stöttat mig genom livet.

Jag är lycklig att ha haft en pappa som har varit närvarande i mitt liv, och som fortfarande finns där. För mig att fira. Krama lite på och pussa på en skäggstubbig kind. Jag är lyckligt lottad - helt enkelt.

Next to your heartbeat where I should be-Dagens

Låt: "Photograph" med Ed Sheeran.
Outfit: Svart kjol, vitt linne och rosa tröja med hjärtan. Allt från HM.
Smink: Ja! Bara mascara i och för sig, men ändå. Smink!
Nagellack: Never take off the mask från Nubar. Om jag får Phantom of the Opera-vibbar av namnet? Ja.
Doft: Rain från Marc Jacobs.
Frisyr: Kan jag inte påstå.
Smycke: Ringarna och örhängen med vit cz.
Klocka: Ingen.
Fika: Te och Starbar.
Middag: Lövbiff med pommes frites, bearnaisesås och/eller persiljesmör. 
Pryl: Vedkorg.
Sysselsättning: Veckohandlat, förhandlat jobbschema, och tagit det lördagslugnt.
Träning: Nope.
Kvällsnöje: Elda i öppna spisen och filmtajm. Antingen "Nyckeln till frihet" eller "Pacific rim". Eftersom jag har sett den ena filmen minst 3 gånger och den andra inga gånger alls hoppas jag på den som jag sett 0 gånger. "Pacific rim" alltså.
Dagens ord: Don't be a dick. 
Att tillägga: Det är inte lätt alla gånger att vara gift med en man som tycker om att prata som Grover och Kakmonstret från Sesam. Antal gånger han fått mig att skratta så jag gråtit - många.

Fredagsfilmen: WarGames

Om inte jag hade haft exakt ingen internetanslutning alls fram tills för en halvtimme sedan, så hade det här inlägget handlat om en Disney-musikal. Inspirerat av strul med datorer blir det istället en film om en dator som hotar att förstöra hela världen - "WarGames" från 1983. Och nej - den här filmen klarar inte Bechdeltestet, och ja - datorerna i den här filmen känns lika moderna som vevgrammofoner. Men herregud - filmen är som sagt från tidigt 80-tal och i mina ögon är den en riktig liten pärla.

Bildkälla Signalnoise

David är ett riktigt datasnille. Av en slump hackar han in sig på en dator som han tror hör till ett datorspelsföretag. Datorn utmanar David på ett spel, och det spel David tycker verkar mest intressant är ett kärnvapenkrigsspel.
Vad David snubblat över är dock en krigsdator som nu försöker starta krig mot Ryssland och nedräkningen har börjat. Om inte David kan övertyga datorn om att han verkligen bara vill spela ett spel.

Min bästa vän

Porträtt av polaren som följt mig sedan barnsben. Alltså från tiden då det bara fanns två kanaler och man reste sig upp och bytte kanal på tvn. Det började med "Kom nu då!" "Vaddå?" "Barnprogram i tv två!" och har aldrig slutat. För mig alltså. Tvn är en tillflyktsort, en tröst, en bästa vän som aldrig sviker. Och som jag älskar att jag kan maratontitta på tv-serier med hjälp av min dator.

Vad tittar jag på då? Just nu ser det ut så här.

Supernatural ser jag på onsdagförmiddagar, eftersom avsnitten går på tisdagskvällarna i USA.
American Horror Story på torsdagsmorgonen av samma anledningar som ovan fast på onsdagskvällar.
Älskade maken och jag tittar på How to get away with murder, oftast dagen efter det gått på svensk tv så vi kan spola förbi reklamen och komma i säng en rimlig tid.
Och just nu maratontittar jag även på Buffy the vampire slayer. Och när jag maratontittar försöker jag hålla mig till två avsnitt om dagen om det inte är exceptionellt bra - vilket Buffy inte varit. Än.

I övrigt i tv-världen längtar jag till januari då både Shameless och Glee återvänder. Glee med sin sista säsong...