FredagsFilmen: The artist

När jag summerade november häromdagen utsåg jag "The artist" som november månads bästa film - som jag tittat på alltså. En modern svartvit stumfilm, kallade jag den och det stämmer väldigt väl. Jag tycker på allvar synd om människor som dissar film som är stum eller svartvit just beroende på de faktorerna, för då missar man massor av bra filmer, som den här lilla pärlan som till och med vann en Oscar för bästa film, bland annat. 

När jag såg "The artist" tänkte jag både på "Sunset boulevard" och "Singin' in the rain" som även de utspelar sig med avstamp i tiden då ljudfilmen motade bort stumfilmen, och vad som kunde bli konsekvensen av att man helt plötsligt inte platsade längre. Från hyllad till sågad.

Bildkälla New dress a day

George Valentin är stumfilmens upphöjda hjälte. På en filmpremiär möter han beundraren Peppy Miller, ett möte som gör att hon beslutar sig för att söka sig till filmen. Med hjälp av George börjar hennes karriär uppåt, samtidigt som George ser sin egen karriär falla med ljudfilmens intåg.

Alltså... Jag börjar nästan gråta bara av trailern. För att jag minns hur fantastisk den här filmen är in i minsta lilla bildruta. Se den.

Julhandel

Den här veckan har jag fått jobba. Jajamensan. För att folk har flunsan på mitt extraknäck. Från att ha suttit hemma och petat navelludd dagarna i ända till att jobba heltid en hel vecka. Och det är så kul! Jag trivs så himla bra med att jobba.
Bara det att det är kanske aningen konstigt att jag som har jättesvårt för sociala interaktioner trivs med att ha kundmöten hela dagen. Från att vilja gömma mig under en filt till att glatt möta kunder och ge den bästa servicen jag kan. Kan kanske ha att göra med att det inte riktigt är jag som står där bakom kassadisken, utan mitt försäljar-jag. Precis som det ska vara.

Men! Nu var det inte det jag ville skriva om idag i mitt lilla hörn av intranätet. Vad jag ville ha sagt är att anledningen till att det varit så kul är att jag har haft så bra kunder. Trevliga, glada människor som i stort sett alltid lämnar butiken med ett glatt "hej då". Och det betyder så himla mycket för oss som jobbar i butik, särskilt så här års. För nu börjar alldeles straxt julrushen, och med den flyger en del folkvett ut ur folks huvuden och vi som jobbar i butik blir någon sorts kretiner som man tydligen kan behandla hur man vill. Jag har på egen hand varit med om, och/eller utsatt för, att folk har klagat på att personalen där jag jobbat har gått på lunch, eller på toaletten. För tydligen förtjänar man inte mat eller toalettbesök när någon vill köpa något och få den inslagen i ett fint paket.
Var inte en sådan kund i år. Var så där snäll och trevlig som jag vet att du är.
Stressa inte sönder dig - det blir jul ändå.

22/11 1963

Äntligen! Jag tycker att jag kan få utbrista i det när jag efter två månader nu så har läst ut Stephen Kings jättetjocka bok "22/11 1963". Fast egentligen - med sina straxt under 800 sidor har jag läst tjockare Stephen King-böcker på betydligt kortare tid. För jag har haft enorma problem att komma in i den här boken.

I vanliga fall när jag läser King brukar det ganska snart vara lite av en fiskkrokseffekt, något i handlingen som hugger tag i mig och gör att jag inte kan sluta läsa. Den effekten uteblev helt för mig den här gången. När det väl var så där spännande att jag inte ville sluta läsa var det bara drygt 100 sidor kvar och alla de var inte superspännande. Vissa saker i upplösningen var till och med lite för mycket för min smak, och jag är inte superförtjust i slutet heller, bara förtjust.

För trots att jag inte direkt öser beröm över den här boken just nu, så tyckte jag ändå mycket om den. Vissa saker hade jag gärna sett att det hade varit mindre av, andra hade kunnat få utvecklas ännu mer. Men jag tänker inte vara snål - King är ändå King och jag fullkomligen älskar hans sätt att skriva på, så fastän att jag tyckte storyn stundtals var långrandig och jag hittade på alla möjliga ursäkter till att inte läsa, så tycker jag ändå att boken är värd 4/5 i betyg. Eller så är det min King-älskande hjärta som sätter betyget...

Bildkälla AdLibris

Jake Epping arbetar som lärare i engelska på en high school. Skolåret är precis slut när Jake får ett telefonsamtal som kommer att ändra hans liv. Al som äger restaurangen där Jake brukar äta vill att Jake ska resa tillbaka i tiden och förhindra mordet på John F. Kennedy. Al har nämligen ett hål i tiden i skafferiet på sin restaurang och när man kliver igenom det hamnar man alltid klockan 11:58 den 9 september 1958, och när man kliver tillbaka genom det har endast två minuter förflutit, oavsett hur lång tid man spenderat i det förflutna.
Jake tar sig an uppdraget och spenderar fem år i det förflutna med att förhindra andra brott och förbereda sig på att hindra Lee Oswald från att skjuta Kennedy. Men när man spenderar fem år i ett förflutet som inte vill ändra på sig uppstår hinder av många olika slag. Och vad händer med verkligheten om den väv som det förflutna är vävd av tunnas ut?

Som bekant kan man blunda en solig dag och se en efterbild av det man nyss såg framför sig. På det sättet var det. När jag såg på min fot såg jag den på golvet. Men när jag blinkade, såg jag - antingen en millisekund före eller en millisekund efter att ögonen slöts, omöjligt att avgöra vilket - en glimt av min fot på ett trappsteg. Och det var inte i det matta skenet från en sextiowattslampa. Det var i skarpt solsken.
Jag stelnade till.
"Fortsätt", sa Al. "Det kommer inte att hända dig något, kompis. Fortsätt bara." Han hostade strävt och sa sedan med ett desperat morrande: "Du måste göra det för min skull."
Alltså gjorde jag det.
Gud hjälpe mig, jag gjorde det.

I think you and the moon and Neptune got it right-Dagens

Låt: "Bright" med Echosmith.
Outfit: Blommiga leggins från Monki, svart kjol från Indiska, svart tröja från HochM, kofta från Vila. Raggsockorna har mamma stickat för hon är liksom bäst på det sättet.
Smink: BB creme från Garnier, blusher från So Susan, ögonbrynsgél från Model co, ögonskuggor från HochM, mascara från Jelly pongpong,läppstift från Glossybox.
Nagellack: Elaine från A England. 
Frisyr: Fläta.
Doft: Lily of the valley and musk från HochM.
Smycke: Ringarna och örhängen med vit cz.
Klocka: Lila Ice watch.
Fika: Te och ostknäckemacka.
Middag: Cevapcici med klyftpotatis.
Pryl: Biljett.
Sysselsättning: Jobbelijobb.
Träning: Promenad till jobbet.
Kvällsnöje: Fotbad? Fotbad.
Dagens ord: -
Att tillägga: Bästa fotbadsgojset - havssalt och olivolja. Om ni undrar vad som guppar i badbaljan.

Now I'm shining bright-Dagens

Låt: "Bright" med Echosmith.
Outfit: Spräckliga byxor och prickig t-shirt från HochM, mysigaste svepa-in-sig-i-koftan från Vila. Och just nu har jag pyjamas på mig för jag har precis duschat.
Smink: BB creme från Garnier, blusher från So Susan, ögonbrynsskugga från Clinique, ögonskugga från Maybelline, ögonpenna från Sumita beauty, mascara från Jelly pongpong, läppstift från IsaDora.
Nagellack: Goth från Orly. 
Frisyr: Flätat under dagen, nu utsläppt.
Doft: Vanilla touch från HochM.
Smycke: Ringarna och örhängen med blå pärla.
Klocka: Randig Lambretta.
Fika: Te och chokladrån.
Middag: Ajvarcanneloni med fyllning av svamp, squash och ricotta, serverat med haricot vertes.
Pryl: Kassaapparat.
Sysselsättning: Jobbelijobb.
Träning: Rask promenad till jobbet.
Kvällsnöje: Läsa. Det är ju kul att få jobba lite extra, även om anledningen är att folk är sjuka, men gud som jag saknat att läsa idag. Fics! Here I come!
Dagens ord: "Ni säljer biljetter till Lucia va?"
Att tillägga: Jag vill ha fotmassage och jag vill ha det nu!