The reason we chase is lost in romance-Dagens

Låt: "Sleeping satellite" med Tasmin Archer. Minns ni den? Hamnade på en 90-talsspellista häromdagen och den här låten har suttit fast i hjärnan sedan dess. Det kunde varit värre - det kunde varit en dålig låt. Som "Wannabe"...
Outfit: Djungelmönstad byxa, vitt linne och skjorta med flygfän - allt från HochM.
Smink: CC creme från Luméne, blusher och läppstift från HochM, ögonbrynsskugga från Clinique, bronsig ögonskugga från ?, grön ögonpenna från Nyx, mascara från Julia.
Nagellack: Utskickat från tidningen Julia, en grön och en rosa. På några naglar toppad med Orange and black glitter från HochM.
Frisyr: Tvinnat och fiskbensfläta. Om ni tycker det ser ut att vara rosa i topparna så stämmer det.
Doft: Amber and vanilla från HochM.
Smycke: Pilar i öronen från HochM.
Klocka: Gul Zodiac.
Frukost: Mannagrynsgröt med hemlagat äpplemos och kanel. Te till såklart.
Fika: Te och smörgås.
Middag: Pizza.
Pryl: Tampong.
Sysselsättning: Jobbelijobb, veckohandla, prinsbröllop.
Träning: Nej.
Kvällsnöje: Ingen aning. Gissar att det blir en film.
Att tillägga: Lite gölligt bröllop idag. Jag är en sucker for romance - sedan att jag tycker monarkin ska avskaffas är en annan femma.

Sir Christopher Lee

Bildkälla The Independent
Christopher Lee 27 maj 1922 - 7 juni 2015

En av mina favoritfarbröder gick bort i söndags. Jag har till och med en egen tag på den här bloggen för vampyr, och min fascination för dessa mörkervarelser föddes i min barndom på grund av just den här farbrorn.
Christopher Lee kommer alltid vara Dracula för mig. Som barn var jag rädd för honom, som vuxen beundrar jag honom och allt han hann göra under sin levnad.
Så det var en sorglig dag när jag fick veta igår att han hade gått bort. Med ålderns rätt kanske, för han blev 93 år och han slutade aldrig jobba. Han har medverkat i över 250 filmer, deltog under andra världskriget i flygvapnet, var skolad sångare och känd för sin mörka röst och för att han var lång.
Han har varit Count Dooku i Star Wars, Saruman i Sagan om ringen, Dracula i ett antal Hammer-filmer och trots sina många roller som elaking har jag alltid tyckt att han verkat vara så mysig. Som en snäll farbror som läser sagor för en och bjuder på karameller ur en skrynklig papperspåse.

Vila i frid Christopher Lee - tur att filmerna finns kvar.

Säsongssammanfattning: Queer as folk, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Efter att ha sett det Brittiska originalet av "Queer as folk" kände jag att jag raskt ville hoppa på den amerikanska versionen. Amerikanska versionen fick 5 säsonger och det första av dessa är precis färdigtittad för lilla mig.

Hur likt är det då? Rätt så. Karaktärerna har andra namn och med tanke på att den här första säsongen har 12 avsnitt fler än hela den brittiska serien, så hinner man lära känna dem på ett annat sätt - närmare och intensivare. Allt det som hände i originalet har hänt här också, med vissa undantag. Som att någon som dog i originalet överlevde i den här versionen.
Ska jag jämföra? För om jag gör det så är det här bättre. Kanske inte så oväntat med tanke på att de olika versionerna har fått så pass olika upplägg - från en hel serie på 10 avsnitt och sammanlagd tid av dryga 6 timmar, till 22 avsnitt på en säsong med en snittid på straxt under 50 minuter per avsnitt. Man hinner in mer då, hinner känna karaktärerna och miljöerna på ett annat sätt och då blir det bättre. Jag upplevde dessutom originalet som stundtals humoristiskt vinklat och här känner jag mer att det är ett renodlat drama.

Bildkälla The Monolith

Favoritavsnitt: 1x01 "Premiere" Den amerikanska piloten är väldigt lik den brittiska. Brian och Michael är på väg hem från Liberty street när Brian bestämmer sig för att ragga upp 17-årige Justin. 
1x10 "Queens of the road" Michael fyller 30 och Brian ordnar en överraskningsfest för honom som slutar med att Brian och Michael blir osams. Emmet ingår ett avtal med Gud.
1x13 "Very stupid people". I sina försök att bli straight bestämmer sig Emmet för att dejta en kvinna han träffat på sin stödgrupp. Väldigt fin scen i det här avsnittet mellan Ted och Emmet.
1x20 "The King of Babylon". Justin är ledsen över att Brian tar honom för given ocj behandlar honom illa. För att göra honom svartsjuk anmäler sig Justin till tävlingen King of Babylon där första pris är 1000 dollar, en resa och valfri man.
1x22 "Full circle". Brian fyller 30 och känner sig gammal. Justin och Daphne går på sin skolbal där Justin får en överraskning. Michael ska precis kliva på planet till Portland när han får ett telefonsamtal från Brian.

Favoritkaraktär: Mitt hjärta klappar lite extra för Justin. Jag tycker om mina små pojkar helt enkelt. 

Favoritpar:  Japp. Jag shippar dem - Brian och Justin. De är ju inget etablerat par, mer ett gäng bekväma ligg för Brian och det är Justin som har känslorna. Men man kan väl hoppas.

Bäst i säsongen: Vänskapen mellan karaktärerna är fantastisk att se. Och att den utvecklas och fördjupas hela tiden. Tycker särskilt om resan mellan Michael och Justin där det gått från "ut ur mitt liv" till "hjälp mig ta hand om min mamma". 
Jag tycker också om att vi får följa det lesbiska paret närmare i den versionen av "Queer as folk" - de var mer bifigurer i originalet, här är de jätteviktiga.

Värst i säsongen: All homofobi som särskilt Justin utsätts för. Både i sitt hem och i skolan utan att någon gör så värst mycket för att hjälpa honom. Så hur den här säsongen slutade - fy fan. 

Övriga kommentarer: Med en sådan cliffhanger är jag glad att jag kan se nästa avsnitt när som helst. Fördelen med att se en serie i efterhand.
Har man problem med mycket naket och rätt så grafiska sexscener så kanske inte det här är serien för dig - annars är det här en sådan där serie som jag så här i efterhand undrar hur fasiken jag kunde missa. Det är nämligen tokbra. Jag kommer bli besatt - bara så ni vet.

Säsongssammanfattning: Battlestar Galactica, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

För att inte totalt översvämma lilla bloggen med tv-inlägg väljer jag att lägga sammanfattningen av "Battlestar Galactica"s första säsong lite i framtiden, fastän jag såg klart på den redan i slutet av maj. Den här serien tittar jag på tillsammans med älskade maken och vi tar ett avsnitt lite då och då så det går långsamt, men det går. Med tanke på att vi var osäkra på om vi skulle se den överhuvudtaget efter en väldigt segdragen, småtrist och lång pilot/miniserie som start så är det kanske bättre med långsamt än inte alls.

Serien utspelar sig i en avlägsen galax. Människorna där har skapat en sorts robotar, cylons, som gjort uppror. Sedan länge lever de två raserna i en bräcklig fred med varandra, en fred som abrupt tar slut när det visar sig att cylonerna har lyckats skapa artificiell intelligens så lik människor att det är nästan omöjligt att se skillnad på en cylon och en människa. Cylonerna anfaller människornas världar och kvar blir endast det fåtal människor som råkar befinna sig på resa mellan de olika planeterna. För att hålla hoppet levande bland de överlevande beslutar man sig för att söka rätt på den mytomspunna Jorden - en planet många tror inte ens existerar i annat än de heliga skrifterna.

Bildkälla Wikipedia

Favoritavsnitt: 1x01 "33". De överlevande skeppen blir anfallna av cyloner var 33:e minut och tvingas göra rymdhopp lika ofta för att undkomma dem. 
1x05 "You can't go home again". Adama vägrar att överge Starbuck på planeten där hon skjutits ner, fastän att allt hopp att hon överlevt verkar vara borta. Samtidigt hittar Starbuck det cylonskepp hon skjutit ner och försöker förstå det för att kunna fly från planeten.
1x13 "Kobol's last gleaming: part 2". Säsongsavslutning. Adama är rasande över att Roslin övertalat Starbuck att hämta Apollos pil från Caprica och beslutar sig för att avsätta henne som president. För att komma åt pilen måste Starbuck slåss mot en Number Six. Hon träffar på Helo och den cylonkopia av Sharon/Number Eight han reser med. Sharon ombord på Galactica avslöjar sig som sylon.

Favoritkaraktär: Tror minsann det är Kara/Starbuck. Gillar de avsnitt som är centrerade runt henne bäst i varje fall.

Favoritpar:  Inget. Men jag tror att det kommer hända något mellan Kara/Starbuck och Lee/Apollo. Inte mig emot. 

Bäst i säsongen: Känns ju bra att jag funderat på den här punkten i 10 minuter nu. Finns det något jag gillar extra mycket då kan man undra? Varför ser jag på det här egentligen? Och svaret är nog att jag gillar det som en helhet. Att tempot inte är rasande snabbt utan att det ibland får kännas lite vardagligt att vara ute i rymden. Det finns inget som sticker ut direkt utan det puttrar på bara. 

Värst i säsongen: Två saker jag stört mig enormt på: musiken och att alla papper är oktagonala. De där avskurna hörnen stör mitt tunggung liksom.

Övriga kommentarer: Jag som har sett Michael Hogan som Gerard i "Teen wolf" innan kan inte låta bli att väsa "mountain ash" väldigt dramatiskt minst en gång per avsnitt. 
Och det här med att det röks  och sups så mycket på Galactica - borde inte förråden av cigg och sprit ta slut någon gång ganska snart? Ska bli kul att se det där abstinens-avsnittet jag förväntar mig. 

Skuk liten flicka bör spruttas in på

I går kväll började det stickas lite i min hals. I natt har jag snarkat, vilket jag vet för att jag vaknat av att älskade maken strök mig över kinden för att jag skulle sluta. Jag brukar snarka när jag snorar nämligen. Och vid vissa andra tillfällen.
I förmiddags vaknade jag med ond hals, snorig näsa och lite granna feber. Hej sommarförkylningen! Förklarar varför jag varit så trött den senaste veckan, något som jag skyllde på mina allergier.

Sedan jag var liten har jag druckit en alldeles särskild dekokt när jag varit förkyld och den brukar faktiskt hjälpa till att lindra och förkorta förkylningsperioden ganska rejält. Endast tre ingredienser varav den ena är vatten. Och den är allra godast i min barndoms gula mugg med jordgubbar på. Jag tror det är jordgubbar i varje fall.

Koka upp vatten och tillred en ganska stark svartvinbärssaft. Tillsätt en rejäl klick honung. Drick.
Svarta vinbär innehåller mycket c-vitamin och honung har välkända antiinflammatoriska egenskaper. Inte undra på att det hjälper liksom.

Den här brukade min pappa göra till mig till jag fortfarande bodde hemma, så det kan vara någon huskur han lärt sig av sin farmor. Måste fråga honom om det.
Rubriken är för övrigt något min mamma brukar säga när någon är sjuk, och jag är nästan helt säker på att det kommer från Pippi Långstrump, men jag kan ha fel. Jag tror inte jag har fel dock.
Nu ska jag dricka "medicin" och läsa bok.