Shakespeare's Fairies från A England

Att det har dröjt ända till nu innan jag lackade på det sista lacket ur A England's Shakespeare's Fairies-kollektion är egentligen ganska fånigt. Det är bara det att det har känts konstigt att lacka med ett lack som heter A Midsummer night's dream mitt i vintern, och det var det jag hade kvar att lacka med i den här kollektionen. Men jag kickade mig själv i röven och kom ur den dumheten, så det är vad jag har på naglarna just nu. Det är inte min favorit ur kollektionen, men fint för det. Lite precis som vanligt med A England alltså. Min snygghetsordning ser ut så här.

Peaseblossom a Fairy var rätt så förhandstippad att bli min favorit. Jag gillar verkligen när så här knalliga färger får holo i sig, så är det. Det här är ett mörkt bärrosa lack, nästan lite syltigt, med ett vackert holoskimmer som skiftar mest i de varma nyanserna. 

Puck a Fairy är inte heller någon överraskning så här högt upp i rangordningen. Påfågelsblå med ett helt otroligt sprak av holo. Och vilka långa naglar jag hade! Those were the days...

Mustardseed a Fairy har befunnit sig på Lilla E:s naglar hyfsat ofta sedan det hamnade i huset, och jag förstår det för titta bara vad fint det är! Så mycket av A Englands vanliga splittrade holo, i en korallrosa, nästan lite laxig, bas. Skiftar över lite i guld också, som om det inte räckte med holot.

Oberon Fairy King har en lite svårdefinerbar basfärg. Är det grönt? Är det grått? Sanningen ligger någonstans där mittemellan, så vi landar i en murrigt, rökig grön. Med holo som ser ut som oljespill.

Moth a Fairy når nästan hela vägen till mållinjen på att få till ett svart holo. Det är mörkt, det är splittrad holo, och det är så nära svart det kan bli när man häller i andra saker, som holopartiklar. Hänförande snyggt, hur som.

A Midsummer Night's Dream är alltså vad jag har på naglarna just nu. Ett väldigt ljust rosa som gärna skiftar över i lavendel, inte riktigt så nude som det ser ut här, men ni vet - januari"sol". Och så holo då, så klart.

Cobweb a Fairy är ett askigt grått lack med väldigt mycket holo. Nästan linjärt, vilket vi inte ser ofta hos A England, som har sitt splittrade holo nästan som ett signum.

Titania Fairy Queen hamnar längst ner på listan bara för att vi har sett det här förut. Ljusaste grå holo, fungerar även som topper om man vill ha det, men det täcker bra på egen hand utan alltför många lager. Tror jag har tre här. Fotograferat en osolig dag tydligen, för det sprakar mer än så där om det.

Alla lacken i den här kollektionen är fina som snus. Helt enkelt ännu en lyckad kollektion från A England. Det släpptes två nya kollektioner i höstas, och av dem har jag inte ett enda - än. Måste spara lite så jag kan beställa 4 lack Burne-Jones Pygmalion och 7 lack Return to Manderley. Mest sugen på den andra kollektionen eftersom den baserats på boken "Rebecca" av Daphne de Maurier, som jag älskade. Snart så, hoppas jag.

What I eat in a day #24 - Januaritrött

Den här vintern har inte varit rolig hittills. Grå och hal är mina bestående intryck, även om det har snöat en massa här idag. Kände att det var dags att skaffa broddar för att undvika att få någon kroppsdel i gips, så det gjorde jag igår. Samt att jag åt det här.

Nytt sedan några veckor tillbaka är att jag börjar min dag med citronvatten. Jag pressar citron i ett glas, häller i en skvätt äppelcidervinäger och lite cayennepeppar, fyller på med varmt vatten och sedan stjälper jag i mig det så fort jag kan för det är ju inte värst gott. Däremot har det hjälpt min mage en massa, och det sägs att det ska vara bra för levern. Don't quote me on the last one.

Efter det är det dags för den riktiga frukosten. På senare tid har jag hamnat i något av en vanerutin med den igen, tråkigt nog. Kan bli trött på samma sak om igen, men just nu tryter fantasin. Så den här morgonen (också) blev det te, en macka, yoghurt med min hemgjorda granola och mina vitaminer.

Lunchen var lite roligare. Jag hade rester av en portion ris, så jag gjorde stekt ris med ägg till lunchen. Stekte riset i lite olja, adderade morot och salladslök samt lite hackade nötter. Toppade med ett stekt ägg och sriracha. Blev så mätt att jag trodde att jag aldrig mer skulle bli hungrig.

Men hungrig blev jag. Te, så klart. Och ett äpple med jordnötssmör och kanel.

Till kvällsmat gjorde Älskade maken sin paradrätt, pasta med broccoli och räkor. Nu när Stora J har flyttat ut kan vi dessutom ha i rejält med chili. Hon är känslig för starkt kryddad mat, men resten av familjen gillar det, så vi kryddar på bäst vi kan numera.

Kvällste sitter fint det. Yogite den här gången, i varianten Woman balance.

Och så popcorn. Fick blå popcorn (och röda) i julklapp, som så klart måste poppas och ätas. De blå blir ganska små, och poppar sisådär bra, ärligt talat. Men de som poppar blir goda, som popcorn är mest.

Soundtrack of my life

Editors - Darkness at the door

This is our corner of the planet

It's the straight edges we inhabit

We ignore the darkness at the door

Turn the lights out if you hear me

Stop your screaming, just speak clearly

The lonely and the righteous

I just need friends and nothing more

This old town still gets out of line

Darkness at the door to greet me

This old town still gets out of line

Darkness at the door to greet me

It's the first sign of an affliction

Familiarity of an addiction

That old friend's a welcome sight

I like it when I see him

He covers up the world we live in

Lights a firework in my pocket

Some friends are worth the fight

This old town still gets out of line

Darkness at the door to greet me

This old town still gets out of line

Darkness at the door to greet me

Never lonely, never lonely, never lonely in town

Darkness at the door to greet me

Never lonely, never lonely, never lonely in town

Darkness at the door to greet me

Never lonely, never lonely, never lonely in town

Darkness at the door to greet me

Never lonely, never lonely, never lonely in town

Darkness at the door

I must manage expectations

My idols are revelations

I hope I never meet them

This is our corner of the planet

It's the straight edges we inhabit

Just friends and nothing more

Become the darkness at the door

This old town still gets out of line

Darkness at the door to greet me

This old town still gets out of line

Darkness at the door to greet me

This old town still gets out of line

(Waiting for the darkness, waiting for the darkness)

Darkness at the door to greet me

This old town still gets out of line

(Waiting for the darkness, waiting for the darkness)

Darkness at the door to greet me

Tre tomma no. 75

Nu är det faktiskt inte fler tomma förpackningar i min låda med sådana. Men det kan å andra sidan ändras fort om jag hamnar i en ny sheet mask-fas.

Innisfree. My real squueze mask. Oatmeal.

Mnja... En sådan där mask med mjölkig essens som känns klibbig efteråt - en lång stund. Tvättade faktiskt bort överflödet efter ett tag, för det höll på att driva mig till vansinne. Snålt med essens också, och masken hann faktiskt torka till innan jag tog av den. Den här masken var alltså inget för mig.

Plaståtervinning.

Betyg 2/5

Etude house. Cherry blossom. Firming and brightening.

Den här däremot. Gillet är stort. Rikligt med essens, och jag har faktiskt kvar av essensen i en burk som jag använder som serum efter rengöring då och då. Helt okej passform, och den kändes väldigt svalkande och skön och gav mig lyster och så kallat "glow". Trevlig doft också.

Plaståtervinning.

Betyg 5/5

Bitch balm by Lipgloss Bitch. Holiday. (Polkagris)

Jag har en svaghet för läppisar med mint, och den här är inget undantag. Blev faktiskt lite ledsen i ögat när den tog slut, för den har utgått och jag kan inte ersätta den. Både doftar och känns härlig, som vanligt med Bitch balm.

Plaståtervinning.

Betyg 5/5

"Patria" av Fernando Aramburo

I december hade Adlibris en tävling på Instagram där en lycklig vinnare kunde vinna ett litet bokpaket åt sig och en vän. Jag hade turen att vinna den tävlingen åt mig själv och min ena BFF, och en av de böcker som dök upp i det bokpaketet var den här - "Patria" av Fernano Aramburo.

Bildkälla Goodreads

Två kvinnor, Bittori och Marin, var en gång bästa vänner. Vilket ledde till att deras familjer stod varandra mycket nära. Nu är de båda bittra fiender, sedan de hamnat på olika sidor i den baskiska konflikten. När Bittoris man Txato, blir ihjälskjuten av ETA ökas konflikten på ytterligare.
Många år senare går den baskiska separatiströrelsen ETA ut med att de ska lägga ner vapnen. Samma  dag bestämmer sig Bittori för att återvända till hembyn som hon lämnade när hennes man mördades. Hon söker försoning med det förflutna. Men går det att leva sida vid sida med de som ville se hennes man död? Går det att förlåta och gå vidare?

Till att börja med - jag har aldrig läst en bok tidigare som innehåller så många av bokstaven x. De är överallt, x:en. Främst i namn, och jag förstår att det har att göra med baskiskan. För det här är en i högsta grad baskisk bok. Jag får inse att jag egentligen inte vet mycket alls om vad den där konflikten mellan basker och spanjorer gått ut på, hur ETA uppstod och varför, vad de vill uppnå. För mig var ETA något otäckt som dödade och skrämde. Terrorister. Inte helt olikt IRA. Och de har ju verkligen lagt ner vapnen nu, de också. Går en annan väg för att nå sitt mål om ett fritt Baskien. Så ja, jag har suttit och läst på och tittat på kartor för att se var exakt berättelsen utspelar sig. Jag älskar när böcker gör så med mig som läsare - lär mig nya saker och gör mig nyfiken, vetgirig. Jag älskar också böcker som berör, och det gör "Patria".

Ämnet är bitvis svårt och tragiskt, vilket gör att den inte är fullt så lättläst som man kan luras att tro av de korta kapitlen (125 stycken på 650 sidor). Det är även hopp i tidslinjer och mellan karaktärer. Stilen kan gå från att berätta i tredje person till första person i samma mening. Det är skrivet på ett talspråkligt sätt, med stakningar och avbrutna meningar och tankegångar. Även på ett tankebanemässigt sätt, med samma avbrott och förkortade tankar som jag upplever i mitt eget sinne. Det är ett befriande sätt att läsa på, men stundtals kan det även vara lite förvirrande. "Patria" är kanske inget för den ovane läsaren, men vi andra har mycket att hämta i den här berättelsen, som absolut inte har en rak tidslinje att berätta ifrån, även om den hela tiden strävar framåt.
Boken berörde mig mycket. Jag har tänkt på den även när jag inte läst den. Jag har kastats mellan hopp och förtvivlan i takt med att karaktärerna drabbats av olika öden. För även om grunden är en sprucken vänskap mellan två kvinnor, på grund av att de hamnar på olika sidor i en konflikt, så är det inte bara Bittori och Miren som drabbas utan även deras familjer. Det är flera vänskapsband som avbryts, och många av dessa fyller mig med sorg.

"Patria" är en ganska så fantastisk bok i mina ögon, och jag är så glad att jag vann den här så att jag fick möjlighet att läsa den. Det hade jag aldrig gjort annars, då den inte är den typen av bok jag normalt söker mig till. Vad jag hade missat!
Mitt betyg på "Patria" blev 5/5. Länge låg det på en fyra, men när jag satt och grät mig igenom de sista kapitlen var det bara att inse att en bok som berör mig så mycket förtjänar det högsta betyget jag kan ge.