Säsongssammanfattning: Game of Thrones, säsong 6

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Det är väl lika bra att ta det här på en gång, nu när jag sett klart även på GoT:s sjätte säsong. Bara en kvar att se innan den åttonde och avslutande som har premiär på HBO Nordic 15 april. Jag tror jag hinner.

Bildkälla The Next Rex

Favoritavsnitt: Faktiskt flera stycken beroende på vilken plotline vi för tillfället följer. Men -
6x09 "Battle of the bastards". Dels för en av de bästa slagfältssekvenser jag sett på tv, dels för att Sansa fick sin hämnd på Ramsay Bolton, dels för Daenerys bamf-ögonblick med drakarna.

Favoritkaraktär: Samma som sist, men nu med en bubblare i form av Sansa.

Favoritpar: Samwell och Gilly. Det enda paret som känns som något att hänga i granen i hela serien, ärligt talat. De har blivit mitt otp för "Game of thrones".

Bäst i säsongen: Hur glad är jag över att Cersei eldade upp hela citadellet med alla sparrows i det? Jätteglad, faktiskt. Så var vi av med dem! Och en massa andra folk, men man måste ju krossa en del ägg för att göra en omelett.

Värst i säsongen: Hodor... *gråtemoji*

Övriga kommentarer: Nu börjar det äntligen bli bra på riktigt. Funderar på om det kan bero på att från och med den här säsongen så fanns det inga fler böcker att basera manus på, utan det här är manusförfattarnas jobb. Med George R.R. Martin som konsult, så klart.

"Till minne av en villkorslös kärlek" av Jonas Gardell

Det var länge sedan jag läste en bok av Jonas Gardell, så det var väl på tiden att jag gjorde nu igen. Och har jag en gång börjat så vill jag inte riktigt sluta. Har en nästan oemotståndlig lust att läsa om Sävbyholm-trilogin och min favorit från förr, "Vill gå hem". Ibland leder vissa böcker en in på oväntade stigar.

Bildkälla Goodreads

Ingegärd föds in i en frikyrkofamilj på 1920-talet. Tiden sätter begränsningar för henne som kvinna, något hon går emot med stridsropet: Jag måste vara fri!
Tillsammans med Bertil ska hon erövra världen. De är två drömmare i ett Sverige som snabbt förändras. Så kommer barnen, familjen, vardagen.
När yngste sonen Jonas föds dör nästan Ingegärd. När hon ser in i den nyföddes ögon inser hon dock att den där hjälplösa parveln behöver henne och att hon måste fortsätta leva. Det blir början på ett förbund som ingen av dem ska bryta.

Stilen känns igen. Liksom i Sävbyholms-trilogin ("En komikers uppväxt", "Ett UFO gör entré" och "Jenny") är det en memoarbok förklädd till en roman. Här ligger stort fokus på Jonas Gardells mamma Ingegärd, även om pappan självklart också finns med. Boken är som en släktkrönika, och ska till viss mån föreställas att vara en biografi över den bortglömde författaren Jonas Gardell, någon gång i en framtid.
Det är ett intressant grepp, men då mycket i boken är i jag-form så blir de små fotnötterna och inslagen från "någon annan" nästan lite störande, eftersom de dyker upp så sporadiskt.
Det är ändå en intressant berättelse. Kanske lite extra roligt för mig att läsa om familjen i Örebro, sommarveckorna vid Leken. För där bor jag och där har jag varit. Jag vet precis var han menar, och jag känner väl igen både miljöer och historier. Självklart jättekul för mig som Örebroare, och där fick jag även lära mig något nytt om Jonas Gardell, för jag hade ingen aning om att han hade anor från min hemstad.
På sätt och vis känns det som att Jonas Gardell gör bokslut med "Till minne av en villkorslös kärlek". Den känns på ett sätt så definitiv och avslutande. Och tro mig - det finns betydligt sämre sätt att avsluta på. Nu hoppas jag så klart att Jonas Gardell skriver fler böcker, men jag fick liksom en känsla av att han tackade för sig här. Eller åtminstone skrev klart om sitt eget liv.

Boken var väldigt lättillgänglig, som i lätt att komma in i och även lätt att läsa vidare i. Boken är på dryga 550 sidor, och dryga hälften av dessa läste jag på samma dag. För att jag ville vidare och för att jag ville veta. Så - låt inte storleken på boken avskräcka, för det är inte en svår bok att läsa alls, även om vissa ämnen i den kan vara svåra och sorgliga ibland.

Mitt betyg på "Till minne av en villkorslös kärlek" blev 4/5.

"Parfymsamlaren" av Kathleen Tessaro

Jag fortsätter (såklart) att läsa mig igenom mina bokrea-fynd. Den här gången valde slumpen att jag skulle läsa "Parfymsamlaren" av Kathleen Tessaro. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig att hitta mellan bokpärmarna, men det var inte riktigt det här.

Bildkälla Goodreads

Grace Munroe, gift sedan några år med Roger, får en dag ett brev från Paris. I det ber en advokatfirma att få beklaga sorgen över Eva d'Orsey, som hon nu är ensam arvinge efter. Det underliga är bara att Grace aldrig har hört talas om Eva d'Orsey.
Hon reser från London till Paris för att få klarhet i vem denna mystiska kvinna var, och via ett övergivet parfymeri kommer hon sanningen om Eva på spåren.

Till att börja med - hur mycket avskyr vi särskrivningar på bokomslag? Mycket, är svaret i mitt fall. Ett enda litet bindestreck mellan orden parfym och samlaren och jag hade sluppit rysningar av obehag varje gång jag såg bokens framsida. (Den låg med baksidan uppåt en hel del, om vi säger som så.)

Jag kan känna att det är bra om en tycker det minsta lilla om parfym när en läser den här boken. Den är nämligen full med dofter, både doftämnen och komplexa parfymer, och ibland blir det lite tekniskt och detaljerat. Jag gillar det, men så tycker jag att parfymer är kul också, även om jag inte har råd med de allra dyraste och min kombination näsa/huvud oftast vill ha mig oparfymerad för att slippa huvudvärk. (Denna här är lite doftkänslig, tyvärr.)
Frånsett det så är det här en rätt så lättillgänglig bok. Det stora mysteriet som en lockas av är egentligen inget stort mysterium, utan det går ganska lätt att lista ut vad som har hänt och vart vi är på väg. Resan till slutet är dock inte tråkig. Jag gillar att vi kommer sanningen närmare genom att historien berättas i parallella tidslinjer, dels Graces 1955 och dels Evas 1927 - 1954.
Jag skulle vilja klassa "Parfymsamlaren" som en historisk romance, minus närgångna sexscener. Och jag gillar det - jag tokgillar det inte bara.
Mitt betyg på "Parfymsamlaren" blev 3/5.

Säsongssammanfattning: Game of Thrones, säsong 5

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Faktiskt tittade jag klart på säsong 5 samma dag som sammanfattningen för säsong 4 gick upp, så jag skojade inte när jag sa att jag nästan var klar med femman.
Sak som slagit mig den här säsongen. Har Geoerge R.R. Martin verkligen så ont om egna idéer? För här ser jag mycket hämtat från andra och annat. Mordet på Julius Caesar för att ta bara ett exempel. Men det är ju milt underhållande i varje fall.

Bildkälla 

Favoritavsnitt: 5x10 "Mother's mercy". Säsongsavslutningen, där alla dör. Typ. Flera plotlines som försvinner och en del nya som det bäddas för.

Favoritkaraktär: Tyrion, Arya.

Favoritpar: Sam och Gilly.

Bäst i säsongen: Brianne fick sin hämnd. Och Aryas träning för att bli en riktigt duktig mördare.

Värst i säsongen: Jag tröttnade på Sparrows redan första avsnittet de var med, och längtar redan till Cersei tar sin hämnd på dem.

Övriga kommentarer: Var är Bran?

FredagsFilmen: The Martian

Är det någon som är förvånad över att jag skriver om filmatiseringen av "The Martian" några dagar efter att jag läst ut boken? Jag är det inte. Jag hade sett filmen förut, men efter att ha läst boken kände jag ett tvång att se om filmen också, så då gjorde jag det. Så att jag kan jämföra. Ni vet - for science.

Bildkälla Deadline

Mark Watney har lämnats kvar på Mars, förmodad död av sin besättning. Han överlevde dock, och nu börjar en kamp för att överleva och få kontakt med Jorden så att han kan få hjälp. Med uppfinningsrikedom och rätt inställning borde han finna ett sätt att överleva på en planet som gör sitt bästa för att döda honom.

Vilken lögnaktig trailer! Ja, ja.

Det är en hyfsad adaption av boken, men boken är så klart bättre. Dels för att ungefär tre saker som jag tyckte var superspännande i boken helt har tagits bort i filmen, samt att slutet är helt omgjort. Till det mer spektakulära, men även till det sämre och lite mer tvivelaktiga. Annars är det trovärdigt hela vägen, men det är en och annan sak i slutet där som jag helt enkelt inte köper.
Självklart tycker jag ändå att filmen är sevärd. Det här var faktiskt en sådan där film som jag inte alls var sugen på att se, men som jag ändå såg (för jag blev övertalad/nedröstad) och blev fullkomligt tagen av. Vilket ledde mig till den mycket bättre boken. Som jag absolut, självklart tycker att du ska läsa.

Trevlig helg!