Soundtrack of my life

Madonna - Open your heart

Watch out!

I see you on the street and you walk on by

You make me wanna hang my head down and cry

If you gave me half a chance you'd see

My desire burning inside of me

But you choose to look the other way

I've had to work much harder than this

For something I want

Don't try to resist me

Open your heart to me, baby

I hold the lock and you hold the key

Open your heart to me, darling

I'll give you love if you, you turn the key

I think that you're afraid to look in my eyes

You look a little sad, boy, I wonder why

I follow you around, but you can't see

You're too wrapped up in yourself to notice

So you choose to look the other way

Well, I've got something to say

Don't try to run, I can keep up with you

Nothing can stop me from trying

You've got to

Open your heart to me, baby

I hold the lock and you hold the key

Open your heart to me, darling

I'll give you love if you, you turn the key

Open your heart with the key

One is such a lonely number

Open your heart

I'll make you love me

It's not that hard

If you just turn the key

Don't try to run, I can keep up with you

Nothing can stop me from trying

You've got to

Open your heart to me, baby

I hold the lock and you hold the key

Open your heart to me, darling

I'll give you love if you, you turn the key

Open your heart with the key

Open your heart

I'll make you love me

It's not that hard

If you just turn the key

Open your heart

I'll make you love me

It's not that hard

If you just turn the key

Open your heart

I'll make you love me

It's not that hard

If you just turn the key

Open your heart

I'll make you love me

It's not that hard

If you just turn the key

"Ronja Rövardotter" av Astrid Lindgren

Nu när jag fick lust att läsa om "Ronja Rövardotter" så var jag tvungen att gå upp till E:s rum och hämta mitt alldeles egna exemplar där. Hon har nämligen fått för sig att den är hennes, då det var den boken som en gång i tiden väckte hennes läslust. Hon håller den fortfarande i kärt minne, och ett sämre hem än så kan ju en bok få, så jag kommer säkert låta henne behålla den. Men den är min.

Bildkälla Goodreads

Ronja föds en ovädersnatt när blixten slår ner i Mattisborgen och delar den i två delar. Hela sitt liv lever hon skyddad i borgen med sin pappa Mattis, som är rövarhövding, mamma Lovis och de olika rövarna. Men skogen lockar och snart är Ronja där och lär sig om alla som bor där, från räven till oknytt som grådvärgar och vildvittror.
En dag bestämmer hon sig för att öva sig på att inte vara rädd för Helvetesgapet som delar Mattisborgen i tu. Hon upptäcker dock att hon inte är ensam vid klippkanten, för på andra sidan står Birk - son till Mattis ärkefiende Borka. Och de har bestämt sig för att flytta in i Mattisborgen.

Det här är en sådan där underbar bok som jag fortfarande fastnar i direkt. Det är så klart en lite naturromantisk bild, som hyllar ett enklare liv, särskilt när Ronja och Birk spenderar sommaren i Björngrottan. Men det förekommer också en stor dos frigörelse - i Ronjas fall från en överbeskyddande pappa (som verkar ha lite problem med humörsvängningar). Det förekommer även ämnen som död och sorg, om än inte i alltför kraftig dos.
Vi får följa Ronja (och Birk) främst under ett år, och på det året händer det massor. Till förtjusning för mig som läsare.
Språket är som vanligt direkt och det går på nolltid att komma in i texten. Det här är ett äventyr från början till slut, och det är lite så jag upplever texten. Som äventyrlig, lite romantiserande. Jag vill liksom också vara med. Fånga min egen lax i älven, mjölka min egen get och ordna fram ved och redskap allteftersom jag finner behov för det. Det är väl den där gamla drömmen om att bo mitt ute i skogen eller något som lockar.

Astrid Lindgren har skrivit massor av bra böcker, och kommit på massor av fantastiska karaktärer. Ronja tillhör en de bästa. Betyget på "Ronja Rövardotter" blev 4/5.

"I klockornas tid" av Maria Gripe

Ärligt talat vet jag inte hur det kommer sig att jag har Maria Gripes "I klockornas tid" i bokhyllan. Jag vet att jag aldrig har läst den, och nu kändes som ett så gott tillfälle som något. En dag tog det, men så är den ju inte värst lång heller.

 

Bildkälla Goodreads

Arvid var bara 13 år när han blev kung. Nu är han 16 men har ännu inte förlikat sig med sitt öde. Helst skulle han vilja vara en vanlig människa.
Eftersom det inte går an att bära hand på en kung så får Arvid en strykpojke. Helge har växt upp i skogen med sin morbror som är skarprättare. Nu kommer han till slottet och känner förundran över det han ser.

Jag tyckte inte om den här boken. Alls. Jag har läst mig till att många som älskar den här boken gör det för det poetiska språket, men något sådant hittade inte jag. Tvärtom tyckte jag att det var onödigt gammaldags och högtravande, fyllt med ord som känns lite väl svåra för den tilltänkta åldersgruppen. 
Dessutom tycker jag att berättelsen i sig mest var underlig. Det presenteras så många potentiellt intressanta saker, som det sedan inte händer något med. Jag får en upplevelse av att inga frågor alls har besvarats när boken är slut. Jag har också känslan av att boken är mer ett utkast än ett färdigt verk. Vissa passager känns som scenanvisningar till en pjäs snarare än handling. Den här gången fastnade jag inte ens i den magiska realismen, för jag tyckte inte den fanns där. Det är mer en renodlad fantasy, eller en saga. Det fanns saker som inledningsvis var mycket intressanta, men som bara rann ut i sanden.

Så nej. Den här boken hade fått kunna stå kvar outläst i bokhyllan utan att jag för den sakens skull hade saknat den. Mitt betyg på "I klockornas tid" blev 1/5.

Säsongssammanfattning: Castle Rock, säsong 1

Spoilervarning som vanligt.

Älskade makens och mitt senaste gemensamma tv-projekt är "Castle Rock". En serie med skräck- och övernaturliga inslag som baseras på Stephen Kings fiktiva värld samt hans karaktärer.

I den första säsongen (det finns två i skrivande stund) hittas en ung man inlåst i ett dolt rum i fängelset Shawshank. Hans enda ord är att han säger namnet Henry Deaver - en man från trakten som nu är verksam som advokat i Texas. Han var tidigare ökänd i staden som pojken som mystiskt försvann och återfanns utan ett minne av var han varit.

Bildkälla Amazon

Favoritavsnitt: Alla tio. Även om jag tappade bort mig lite i slutet där och inte är helt säker på att jag hängde med på vad som hände egentligen. Tyckte kanske lite extra mycket om avsnitt 1x07 "The Queen" där jag tyckte jag fick mycket information berättad på ett skickligt sätt.

Favoritkaraktär: Ruth.

Favoritpar: Ruth och Alan.

Bäst i säsongen: Jag tyckte det här var bitvis läskigt på riktigt, och jag vet inte om jag hade förväntat mig det. Jag hade kanske mer trott på en dramaserie med övernaturliga inslag, men det var betydligt värre än så.

Värst i säsongen: Mycket av det som hände i avsnitt 8 "Past perfect" kändes mest som filler-handling. Känns som att den tiden hade kunnat förvaltas till att bättre förklara vad som egentligen händer med Henry Deaver och The Kid.

Övriga kommentarer: Jag tror inte det kommer en tredje säsong, men det kan så klart ändras. Serien är trots allt av typen att det är en ny handling varje säsong, de utspelar sig bara på samma plats. Men covid har ju fuckat up mer än en grej det här året, om vi säger som så.
Sen kan jag överlag tycka att det vore roligt om någon kunde casta Bill Skarsgård som romantiskt intresse i en rom com, eller i en komedi. Han får alltid spela så creepy, och även om han gör det med bravur så vore det kul att se honom få ta sig an en helt annan typ av roller.

"1Q84: tredje boken" av Haruki Murakami

Välkommen till sjukstugan! Både jag och älskade maken har förkylningssymptom - jag har till och med förlorat lukt och smak. Vi misstänker alltså att det kan vara covid-19, men eftersom det varit stört omöjligt att få tid för provtagning i vår region, så är det inget vi kunnat få bekräftat. Antar att jag får ta ett antikroppstest efter att jag blivit frisk istället.

När en är sjuk tryter orken en hel del. Jag sover lite för mycket och gör inte så värst mycket mer än så. Jag har alltså hamnat efter en massa i min läsning (och i mina bloggplaner) så det blir nog inga 100 böcker i år trots allt. Jag har dock äntligen lyckats avsluta "1Q84"-trilogin. Satt långt inne mellan varven.

Bildkälla Goodreads

Ushikawa har fått i uppdrag av den religiösa sekten att hitta Aomame. Hans sökande för honom tillbaka till Tengo.
Tengo sitter vid sin fars dödsbädd och hoppas på att finna svar.
Aomame håller sig gömd. Hon misstänker dock att en stor förändring är på väg att ske.
Tengo och Aomame närmar sig varandra, men frågan är vad deras möte kan leda till i den värld som är 1Q84.

Bok tre tar vid där bok två slutade, med den stora skillnaden att vi nu inte bara följer Tengo och Aomame i de olika kapitlen, här kommer även utredaren Ushikawa med. En man som är skicklig på att ta fram uppgifter om folk, men som samtidigt upplevs som obehaglig av de som ser honom. Ärligt talat tycker även jag att han är ganska obehaglig, och jag känner att hans uppdykande som berättare tar bort mer än vad den tillför. För jo visst - hans perspektiv tillför något, och efter hand växer han kanske något i mina ögon, men.
På det stora hela är jag ganska besviken på den här avslutande boken. Där bok två slutade spännande, med våra två huvudpersoner vid någon sorts korsväg i sina egna berättelser, så fizzlar det bara bort i den här avslutande boken. Det puttrar på lite som vanligt, men känns samtidigt väldigt långdraget och repetitivt. Jag har läst samma sak många gånger förut i de här böckerna. Det gör att långa passager i den här avslutande delen mest känns som transportsträckor.
Det kan så klart vara så att jag helt enkelt inte förstår bokens grundläggande tema, men jag tycker det mest blev ganska långsökt och konstigt - även för att vara magisk realism. Det slutar ändå okej och jag är väl bitvis nöjd med var boken hamnade till slut, men överförtjust är jag ju knappast.

Mitt betyg på tredje boken i "1Q84" blev 3/5 (bitvis lägre än så). Samlat betyg på hela trilogin är npg ändå 4/5. Klart läsvärd, men håller kanske inte hela vägen.