FredagsFilmen: Persuasion

För några veckor sedan kom en filmatisering av Jane Austens bok "Persuasion" på Netflix. En film som genast fick jättedålig kritik för att den inte följde boken, var historiskt inkorrekt, felcastad och allt annat som kan klagas på. Främst i ledet av klagande står personer som utnämner sig själva som "Jane-Austen-purister", och då är det klart att det i deras ögon blir dåligt när filmen skiljer sig från ursprungsmaterialet (att samma personer tokhyllar filmen "Pride & prejudice" gör det hela än mer skrattretande då det inte heller är en trogen adaption).
Kritikstormen påminner mig lite om den kring "Ghostbusters" med en kvinnlig ensemble, som fick ta skit redan under filmningen på grund av "purister" som ville gatekeepa "sin" Ghostbusters. Så floppade filmen också, vilket jag tycker var synd för den var riktigt underhållande. All kritik gjorde mig sålunda rätt så nyfiken, så häromdagen hade jag och älskade maken filmkväll, med just "Persuasion".

Bildkälla Rainwatch

Anne Elliot är mellansystern som alltid kommer i kläm. En gång övertalades hon att bryta förlovningen med kapten Wentworth , då han ansågs för fattig för henne, och sedan dess har hon varit olycklig.
Många år senare korsas deras vägar återigen, nu är det Annes familj som levt över sina tillgångar och Wentworth som har skapat sig en förmögenhet. Men Anne blir återigen övertalad att följa sin familjs nycker, och kaptenen verkar ha glömt henne och riktar nu sin uppmärksamhet åt ett annat håll. 

Hatade jag den? Nej. Jag tyckte den var riktigt underhållande. Vår huvudperson, Anne (Dakota Johnson), bryter ofta den fjärde väggen och talar direkt till oss som tittar, och det är inte alla som gillar det berättargreppet. Jag tyckte det var riktigt befriande. 
Är det historiskt korrekt? Nej. Kläder och smycken är snarlika, men inte riktigt där. Det fattas bahytter, frisyrerna är alldeles för moderna, och klänningarna må vara vackra, men inte riktigt tidtypiskt burna. Det pratas om saker som inte fanns på den tiden. Men inget av det stör mig. Filmen har en humoristiskt twist som öppnar upp för det. Det här är en romantiskt komedi helt enkelt. Se den för vad den är, underhållning, och jämför inte med annat material, så blir det här en lite lagom trevlig film att spendera tid med. 
Men glöm för allt i världen inte bort att läsa boken, för den är väldigt bra den också.

Many years have gone by-Dagens

 

Gissa var älskade maken står.

Låt: "Quietly yours" med Birdy.
Outfit: Prickig t-shirt från H&M, randiga coulottes från Ica Maxi. Båda med en hel del år på nacken.
Smink: Concealer från Maybelline, "foundation" och mascara från L'Oréal, läppstift från Milani som blusher och även skirt på läpparna då och då.
Nagellack: Candyfloss från H&M.
Doft: moi
Läser: "A poem for every summer day" och "Vålnadernas historia" av Magnus Västerbro. I övrigt är jag i en lässvacka och känner för just ingenting alls av de 18 böcker jag har i väntar-på-att-bli-läst-högen. Ska försöka masa mig igenom bokcirkelboken i varje fall, när jag får tag på den.
Frukost: Te, äggröra och hembakat bröd.
Fika: Te och glass.
Middag: Sinatrapasta.
Pryl: Bästa filten. 
Motion: Yogapass, hundpromenad, 30 minuter motionscykel.
Kvällsnöje: Ansiktsmask.
Att tillägga: Den som tittar noga ser något nygammal på mig. Örhängen! Jag kan bespara er detaljerna, men jag upptäckte att mina hål inte alls växt igen, bara blivit... tilltäppta. Nu har jag fixat det. 

"The body" av Stephen King

Nu när jag faktiskt tillåter mig själv att inte ha någon vidare läslust, så var jag smart nog att välja att läsa en bok jag vet att jag tycker om. Det var många år sedan jag senast läste "The body" av Stephen King. "Höstgärning" som den heter på svenska. Den finns med i hans årstidssamling av långnoveller/kortromaner som i Sverige delades upp i "Sommardåd" och "Vinterverk" och i original heter "Different seasons". "The body" är alltså höstnovellen, och många känner igen den som boken som filmen "Stand by me" baserats på. (En film som jag hoppas aldrig får en remake.)

Bildkälla Goodreads

Precis när sommaren övergår i höst beger sig fyra pojkar ut på en vandring. De ska följa järnvägen till närmaste stad, för att bli berömda som de som hittade liket efter en pojke som varit försvunnen några dagar. På sin vandring kommer de till flera insikter både om sig själva och världen omkring dem. 
Många år senare sätter sig en av pojkarna ner för att skriva ner sin berättelse om den vandring de gjorde, och hur den skulle komma att påverka dem.

Första kapitlet i den här boken är så andlöst vackert skrivet att jag ibland läser bara det. Det är ett sådant där tillfälle där Stephen King verkligen visar vilken mästare med ord han är, att han är så mycket mer än en "skräckförfattare", som knappt ens gick att hitta på biblioteken när jag växte upp för att han ansågs skriva skräplitteratur. Och mitt i denna skräplitteratur finns alltså guldklimpar som den här berättelsen. Vissa personer hade helt enkelt fel.
Jag säger inte att vissa delar av den här boken inte är problematiska. Den är både sexistisk, lite homofobisk i vissa uttryck, och bjussar på lite internaliserad rasism då och då, men allt däremellan är top notch.
I den här berättelsen finns även två andra, korta berättelser med, varav den ena, den om Lars Ass Hogan, fick vara med i filmen också. Jag förstår varför den andra inte fick komma med, för den tar bort en del av magin som boken i övrigt bjuder på. Dels för dess mer vuxna tema, men också för att den inte är så himla bra, helt enkelt. 
Årstidsnovellerna var det första jag läste av Stephen King, och det skulle alltså visa sig vara en kärlek som består. 

Mitt betyg på "The body" blev 5/5. Den här gången också.

Sju drömresmål

Snart är semestern slut för många av oss, och i år - precis som alla andra år - så har vi hemestrat. Förutom en tripp till Stockholm har vi sovit i våra egna sängar varje natt. Egentligen gör det inte mig så vidare mycket, för jag är bra hemmakär. Men ibland. Ibland drömmer jag mig bort till någon annanstans. Till och med utomlands, vilket är lite käckt av någon som får så mycket reseågren som jag får. Om någon följer med och håller mig handen så ska det nog gå bra. 
Jag har så kart sådana där klassiska resmål som jag skulle vilja se, som Kinesiska muren och pyramiderna i Giza, men å andra sidan vill jag inte besöka vare sig Kina eller Egypten. I varje fall inte just nu. Då händer det att jag drömmer mig bort till något av de här ställena i stället.

Bildkälla Scandinavian traveller

Prag, Tjeckien
I min gröna ungdom närde jag en dröm om att besöka alla Europas huvudstäder. Det här var innan muren föll, så det fanns inte lika många huvudstäder som det finns nu, och jag har med åren fått inse att just den gamla drömmen får jag lägga på hyllan. För att jag inte reser något vidare värst helt enkelt.
Men om jag bara får välja en huvudstad att besöka för första gången, så väljer jag Prag. Dels på grund av dess rika historia, men också för att jag tycker att det verkar vara en sjusärdeles vacker stad. 

Bildkälla Res

Island
Det kan ha börjat redan när jag såg "Korpen flyger" (väldigt bra film, förresten), eller så kom det h är drömresmålet senare. Innan jag dör hoppas jag innerligt att jag har varit på Island. För så här storslagen och vacker natur vill jag uppleva på riktigt, och inte bara se på bild. Kanske bada i en varm källa. Kanske till och med rida på en islandshäst. Kanske bara stå och vara helt ödmjuk inför allt det vackra som finns i världen.

Bildkälla Viator

Isle of Skye, Skottland
Nu när vi ändå talar om storslagen natur... Jag vill återbesöka ungefär hela Skottland, men Isle of Skye känns som att det skulle kunna vara ett resmål i sig. Inte bara Talisker, som är öns whiskydestilleri, och Fairy pools,utan hela tjottarongen. Behöver investera i riktigt bra vandringsskor innan jag reser, tror jag minsann. Och ett regnställ.

Bildkälla Exotisk värld

Portugal
Återigen ett helt land, helt enkelt för att jag inte är jätteknusslig med var i Portugal jag hamnar. Jag kan till och med tänka mig Azorerna eller Madeira om det kniper. Men helst av allt fastlands-Portugal, och kanske allra helst Porto eller Lissabon. Eller något annat vackert ställe i det här landet som jag varit nyfiken på sedan tonåren.

Bildkälla Travellink

Australien
Ännu ett helt land, bara för att det finns så många olika platser jag vill besöka i Australien. Inte bara Sydney och så klart Adelaide där K bor, utan platser jag anar att jag kommer få dåndimpen av. Som Uluru (Ayers rock) här ovan. Kanske se en kola eller känguru på närs håll. Kan ni bara se till att hålla alla spindlar och ormar långt borta från mig först? Thank you.

Bildkälla Wikipedia

Grand Canyon, USA
Vänta lite här nu? Är det inte jag som är rädd för höga höjder? Jo, det är det. Men ändå är det något med Grand cCnyon som känns väldigt lockande. Är väl min förkärlek för vacker och storslagen natur, kan en gissa. Och om jag någonsin kommer iväg tull Amerikat, så vore det ju kul att besöka något annat än New York, som är ett annat drömresmål i det där stora landet. 

Bildkälla Selling travel

Beppu, Japan
Alldeles pinfärskt på den här listan är Beppu i Japan. När en ändå är där för att se Tokyo och Fuji och alla andra coola ställen, så vore det väl skojsigt att besöka ett ställe med en hyfsat mycket vulkanisk aktivitet. Därav all rök på bilden ovan, som egentligen är ånga från alla heta källor i staden och dess omgivning. Här finns det publika hand- och fotbad som kostar ingenting, men också onsen, badhus, där en kan bada i vatten från de vulkaniska källorna. Kanske inte i de som närmar sig kokpunkten, men i andra.

Någon gång...

Böckerna jag läste i juli

Juli var inte en vidare värst bra läsmånad för mig. Jag hade inte så stor läslust, och när jag läste lyckades jag oftast välja böcker som var medelbra eller sämre. 
Fem böcker (och ett häfte) blev det ändå. Som vanligt utlästa uppifrån och ner.

"For the wolf" av Hannah Whitten är den första boken av två med den mystiska skogen Wilderwood som central bas. Kändes som att läsa en mix av Rödluvan, Skönheten & odjuret och en Teen Wolf-fanfic. Helt okej, men lite rörig värld. Kommer läsa andra bocken också, någon gång.
Betyget blev 3/5.

"The picnic at Hanging Rock" av Joan Lindsay blev julis favoritbok. Om ett försvinnande, och dess efterspel. En mysteriebok som nästan ger fler frågor än svar i slutändan. Betyget blev 4/5.
För den som vill finns numera det tidigare bortredigerade sista kapitlet att läsa, det som ger svar på gåtan. Jag tycker kanske boken var bättre utan det svaret, men nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att läsa även kapitel 18, även känt som "The secret of Hanging Rock". Det gav jag 3/5 i betyg.

"If we were villians" av M.L. Rio blev en riktig besvikelse. Till en början kanske det var lite spännande att få veta vad det var för hemlighet som Oliver bar på, och vad som egentligen hände för 10 år sedan när en av dem dog. Men det gick över. Karaktärerna var schabloner och det var byggt så mycket på Shakespeare att han borde ha fått sitt namn satt som medförfattare. Betyget blev 1,5/5.

"Talking with serial killers: Sleeping with psychopaths" av Christopher Berry-Dee var min månadsbok i juli. Och som jag ångrade att jag gav den här klåparen en ny chans efter förra boken jag läst. Han påstår att det handlar om förövarnas oskyldiga partners, men sedan går han all in på att anklaga dem för både det ena och det andra. Kanske inte för att ha varit delaktiga i brotten, men ofta för att ha varit dumhuvuden som inte sett alla varningsflaggor. Jag blev arg på den här. Självförhärligande och dåligt redigerad. Månadens sämsta bok fick 1/5 i betyg.

"Män utan kvinnor" av Haruki Murakami är en samling av sju noveller, med det gemensamt att männen i dem inte har någon kvinna. Genom obesvarad kärlek, dödsfall eller skilsmässa. Lite blandad kvalitet på novellerna, men ganska typiskt Murakami-ska. Gav den 3/5 i betyg.