lördag 20 augusti 2022

Get ready with me

De allra flesta dagar består min make up-rutin av minsta möjliga. Mascara. Kanske rouge. Kanske läppstift, men oftast bara läppbalsam. Och allra oftast ingenting alls,även om jag har blivit bättre på att sminka mig i år, som jag lovade mig själv att jag skulle bli.
Men ibland. Ibland far attan i mig och jag gör en full make up. Som i mitt fall hamnar under no make up make up oftare än inte. Smäller jag till med färg så blir det oftast på läpparna.
Häromdagen, som var E:s födelsedag, bestämde jag mig för en sådan där make up som inte syns så mycket. Och då plockade jag fram kameran för att föreviga mina upptåg.


Före: Håret i jag-har-nyss-yogat-knut. Nytvättat nylle som försetts med fuktkräm, ögonkräm och solskydd. Så här trött och glåmig kan alltså en 51-årig tant som behöver färga ögonbrynen se ut en vanlig vardag.


Vad jag använde: plus en ögonskuggsprimer som jag glömde plocka fram från början. Inte så många produkter alls. Parfymen hamnade på bild bara därför att, för den sminkar jag mig ju knappast med. James Bond 007 Pour Femme är en trevlig doft i Bond-familjen, ganska söt och vaniljig, så det gäller att vara på rätt humör.
Som bas använder jag concealer från Maybelline, Instant anti-age Eraser multi-use concealer i nyansen 01. Min foundation är ingen foundation, utan ett färgat serum.L'Oréal True match nude Plumping tinted serum i nyansen 0.5-2 Very light. För att jag är en blekfis. Idun minerals läppstift i nyansen Jordgubb fick agera rouge den här dagen. Allt inmojat i nyllet med händerna, för orka hålla på med en miljon penslar och borstar om en inte behöver.
Till ogonen använde jag en bryngel från H&M i nyansen Espresso. Inte en favorit faktiskt, då jag upplever att den kräver en massa jobb för att inte se kletigt ut (saknar ModelCo). Ögonprimern kommer även den från H&M, och ovanpå det använde jag en ögonskuggspenna från Sumita beauty i en beige nyans som kallas Champagne. Mascaran kommer från L'Oréal och är deras Volume Million lashes i den svarta och vattenfasta varianten. Fransböjare har jag ingen, för jag har varit för lat för att skaffa en ny sedan min förra gick sönder för en massa år sedan. 
Och till sist - på läpparna har jag Cliniques Almost lipstick i färgen Black honey. En sådan där färg som ser jättemörk ut i hylsan, men som anpassar sig efter användarens hudton. Ser olika ut på de flesta, med andra ord. På mig blir den en korsning mellan nude och bär. Som att jag skulle ha ätit björnbär, på ett ungefär. Gillart!


Efter: Släppte ut håret också. Inte så mycket skillnad kanske, men så är det ju så det blir med no make up make up.
I ärlighetens namn åkte håret upp i en liknade frisyr som den på första bilden efter ett tag. Det har varit varma och klibbiga dagar, så orka ha håret utsläppt liksom. Särskilt inte dagen innan hårtvätt. 

fredag 19 augusti 2022

FredagsFilmen: Citizen Kane

Som gammal filmvetenskapsstudent är det klart att jag sett filmen "Citizen Kane" av och med Orson Welles. "En sensation", som den fick heta på svenska, räknas som en av de mest betydande filmerna i filmhistorien, och räknas ofta in på listor över de bästa filmer som någonsin gjorts. Och är du filmintresserad så är det en måste-film åtminstone någon gång i ditt liv.

Bildkälla RetroNews

När tidningsmiljonären Charles Foster Kane dör, försöker en grupp reportrar förstå innebörden av hans sista ord - Rosebud.
I tillbakablickar får vi så se hur Kane reste sig från fattiga förhållanden för att sedan bli en av tidningsvärldens mäktigaste män.



Det går inte att sticka under stol med att den här filmen betytt mycket för filmkonsten. Orson Welles gavs här fria tyglar av studion han jobbade för (RKO), och hans kreativitet lyser igenom.
Filmen floppade dock stort och försvann snart från biograferna, trots att den rosades av många kritiker. Att den ändå floppade berodde väldigt mycket på att den verklige tidningsmogulen William Randolph Hearst utsatte både filmen och filmstudion för en smutskastningskampanj. Filmens Kane är till stora delar baserad på Hearst, och det gillade han inte. Filmen buades ut på Oscarsgalan varje gång den nämndes, den var nominerad till nio Oscars och vann för bästa originalmanus. Ändå föll den i glömska och återupprättelsen kom först på 50-talet, då främst franska kritiker framhöll hur betydande den är för filmkonsten.
Väl värd att se för sin betydande roll i filmhistorien alltså. Och väldigt bra är den också på riktigt, även om den kan bli lite långtråkig ibland, i mitt tycke. 

onsdag 17 augusti 2022

TBR

Förra veckan, innan jag tog mental semester från bloggen, så gjorde jag en Dagens där jag lite snabbt berörde min lässvacka. Då skrev jag att jag hade 18 böcker i min väntar-på-att-bli-läst-hög, eller tbr som jag oftast kallar den (tbr = to be read). Den som trodde att jag skämtade om det antal böcker trodde fel. Kanske räknade fel åt andra hållet, till och med. 
Jag har sedan dess lyckats läsa den bokcirkelbok vi ska träffas om på söndag, men den lånade jag på biblioteket så den har jag inte ens räknat in. Så när vi nu tittat på de böcker jag har i fysisk form i de där väntande högarna, så finns inte den med. Och jag vet fortfarande inte vilken av dem jag vill läsa härnäst.


Min tbr består alltså av två högar, för så blir det blir så när en inte kan låta bli att köpa böcker (trots lässvacka) och dessutom på både svenska och engelska. Jag har alltså en hög med böcker på engelska, och en på svenska. Vi tittar på de svenska böckerna först, 9 stycken.

"Mitt liv som råtta" av Joyce Carol Oates har legat på tur ganska länge nu och blivit bortvald flera gånger. Inte för att jag tror den kommer vara dålig, för det tycker jag sällan att JCO är, utan mer för att det ofta kräver lite tankeverksamhet att läsa hennes böcker. Den här handlar om en ung tjej som skvallrar när hennes bröder begår ett brott, och blir en paria i familjens ögon.

"Ringaren i Notre Dame" av Victor Hugo är den bok som legat i den här högen längst tid nu. Jag planerar att läsa den som månadsbok, men vet inte riktigt när. Innan året är slut i varje fall. Kanske en bra oktoberbok? Om Quasimodo som ringer i Notre Dames klockor och ser från ovan på ett Paris med många orättvisor.

"Ingenting mindre än ett mirakel" av Markus Zusak var egentligen menad att bli min nästa bok att läsa och det var också den det var meningen från början att vi skulle läsa för Plejaderna till nu på söndag. Men så hände det en väldigt jobbig grej i bokväljarens liv, så vi väntar med den ett tag tills hon kan vara med igen. Boken är en familjekrönika om fem bröder, deras far och ett brobygge.

"Tyrannens tid" av Magnus Västerbro är ännu en bok som troligen blir månadsbok. En faktabok om hur det var att leva i Sverige under Karl XII regeringstid.

"Ett lyckligare år" av Jonas Gardell är ett av många bokreafynd i de här högarna. En sann historia om kampen för frihet och rätten att få älska den en vill.

"1795" av Niklas Natt och Dag är den avslutande delen i Bellman noir-trilogin. Jag gillade inte förra boken ("1794") så vidare värst, och därför har den här fått vänta på sin tur. Älskade maken läste den dock under sin semester, och han tyckte den var okej.

"Uppdrag Hail Mary" av Andy Weir är jag kanske ganska sugen på nu när jag läser på om den. Om en man utsänd på ett uppdrag för att rädda Jorden och hela mänskligheten. Problemet är bara att han har minnesförlust.

"En bättre värld" av Anthony Doerr är en sådan där bok med parallella berättelser som binds samman av något gemensamt. Har rätt så högt betyg på Goodreads, så kanske?

"Höstoffer" an Mons Kallentoft är lååååångt ner på prioriteringslistan. Jag fick den av min mamma som trodde hon gjort ett förträffligt fynd åt mig på en second hand-butik. Problemet var bara att det var Johan Teorins årstidsböcker jag var intresserad av att läsa. Jag har dock läst en av böckerna i den här serien för länge sedan, och den var ju inte usel, så kanske någon gång. Men inte nu.


Och så den engelska högen. Den har 10 böcker, så egentligen har jag 19 böcker i min tbr (samt en poesibok, så 20), men en av dem är en omläsning jag inte har så bråttom med, så jag räknar bara med den lite halvhjärtat sådär.

"White fragility" av Robin DiAngelo. Med undertiteln "Why it's so hard for white people to talk about racism". En ganska kort bok som jag ändå funderar på att läsa som månadsbok. Bara för att jag ofta gör det med faktaböcker, och för att jag tycker det här är ett viktigt ämne som jag säkert kan lära mig massor av. 

"The year of the witching" av Alexis Henderson är en sådan där bok jag hört mycket om och därför blivit nyfiken på. Var med i min prioriterade tbr-hög för juli men hanns inte med då, så egentligen ligger den ganska högt upp på turordningen. Ung kvinna finner dolda krafter inom sig själv inom ett högt religiöst samhälle som ser snett på det ockulta.

"The one hundred years of Lenni and Margot" av Marianne Cronin har på grund av anledningar halkar så pass långt ner på vill-läsa-listan att jag kanske aldrig kommer läsa den. Det beror på de där anledningarna. Boken handlar om Lenni och Margot som båda bor på samma hospice, där de blir vänner. Tillsammans är de 100 år.

"An arrow to the moon" av Emily X.R. Pan var jag snabb att klicka hem när den kom ut. Jag älskade hennes debutroman "The astonishing colour of after" så jag har förhoppningar om denna här. En berättelse om ung kärlek, med massor av magisk realism. Om jag förstått det rätt.

"The beautiful ones" av Silvia Moreno-Garcia. För att jag gillar Silvia Moreno-Garcias böcker om starka kvinnor i magiskt realistiska miljöer. Den här om en telekinetisk kvinna som lär sig utveckla sina förmågor när hon får hjälp av en man som inte ser henne som en häxa. Fast han har lite bagage.

"Utopia avenue" av David Mitchell. Så klart. En av mina favoritförfattare, och hans senaste bok. Den handlar om bandet Utopia avenue och deras korta med dramatiska karriär i slutet av 1960-talet.

"For the throne" av Hannah Witten är del två i Wilderwood-duologin, där jag läste första boken, "For the wolf", tidigare i somras. I den här boken är det Reds syster Neve som är i fokus. Hon är fast i Shadowlands, och för att ta sig därifrån tar hon hjälp av någon hon egentligen avskyr. Förutspår tropen enemies to lovers här.

"Cloud Atlas" av David Mitchell är den där boken jag bara räknar med lite halvhjärtat. Jag har nämligen redan läst den tre gånger. Sedan 2016 har jag läst om den vartannat år, så det är dags igen i år om jag ska hålla mig till det. Nu med nytt omslag, som inte var lätt att få tag på. Jag har tre ex av den här boken med movie tie in-omslaget.

"The rules of magic" och "Magic lessons" av Alice Hoffman är så klart de återstående böckerna om familjen Owens och den kärleksförbannelse som vilar över släkten. Den ena boken utforskar förbannelsens uppkomst, den andra handlar om tre syskon som ges stränga regler för att handskas med den nedärvda magin i familjen. Och förbannelsen.

Kanske att jag blev en aning sugen på att läsa något nu, när jag skrev det här inlägget. Frågan är bara vad. Jag har ju trots allt 19 böcker att välja bland. 

tisdag 16 augusti 2022

Månadens tomma

Dags igen att fylla upp plaståtervinningen. För tyvärr är det mest plastförpackningar som de olika skönhetsprodukterna kommer. Och det är just skönhetsprodukter jag visar här, så... Dessutom har jag rensat ut en sminkprodukt som jag insett att jag inte kommer använda igen. Och då ser det ut lite såhär.


ACO. Bodylotion moist. Oparfymerad
Nu igen.
Betyg 5/5

Lush. What's up doc. Shower gel.
När jag var i Stockholm tidigare i somras, passade jag på att handla lite på Lush. Och när jag gjorde det fick jag med lite prover också. Bland dessa prover fanns den fruktdoftande duschgelen "What's up doc" som bland annat innehåller morotsolja. Nu var det här en limiterad utgåva, så även om jag skulle vilja köpa den så kan jag inte det, för den finns inte tillgänglig längre. Trist, för jag gillade den, inte minst för att den doftade så smarrigt.
Betyg 3/5

Lush. Angels on bare skin. Ansiktsrengöring.
Det andra provet jag fick var på en ansiktsrengöring. Den doftade gott och skrubbade milt och skönt. Däremot var den attans så besvärlig att använda, och jag fick aldrig riktigt till det med den. Tyckte mest att det blev skräpigt i badrummet. Kommer inte köpa igen.
Betyg 1/5

Burt's bees. Lipbalm. Watermelon.
Om inte själva läppbalsamdelen av den här hade flugit ur hylsan och landat på toalettborsten, så hade den räckt ett tag till. Nu åkte den i soporna i stället. Och det var ju synd för jag gillade den här melondoftande lilla grejen. Finns stor möjlighet att den hittar hem till mig igen.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Shea butter.
En väldigt trevlig ansiktsmask som har rikligt med essens och gör vad den lovar - återfuktar och ger lyster. Det är inte första gången den varit på besök hos mig, och den kommer troligen hit igen. 
Betyg 4/5

Lumene. CC creme 6 in 1. Fair.
Sorteras ut nu. Jag har gillat den ganska bra, men ändå alltid tyckt att den känns på. Samt kanske att jag tyckt att den täcker lite väl mycket. Jag har liksom inget emot mina fräknar, jag vill mest jämna ut hudtonen lite, och då har den här varit lite för bra. 
Om jag bestämmer mig för att jag vill ha CC creme igen i ett senare skede, så kommer det troligen vara just den här jag köper igen. Men just nu hamnar den i soporna.
Betyg 3/5

måndag 15 augusti 2022

Fem favoriter: YouTube

Jag har skrivit om favoritkanaler på YouTube förut, och av de jag nämnde i de inläggen har jag slutat titta på majoriteten. Ibland för att de slutat göra videos, ibland för att de helt enkelt inte sprakar glädje längre. Jag brukat gå in på prenumerationslistan då och då och ta bort sådant som känns ouppdaterat eller helt enkelt inte tilltalar mig. Intressen skiftar och så vidare.
Men några favoriter består, och här tänkte jag skriva om fem av dem som just nu bereder mig mest glädje. Kanske har jag nämnt dem förut, kanske inte.

MrBallen är en ganska ny kanal, och jag har inte följt den länge alls, men den seglade snabbt upp som en av mina favoriter. Det tog ett tag att titta ikapp på hans videos, för från början uppdaterade kanalen flera gånger i veckan. Numera sker uppdateringarna ungefär veckovis. 
Temat är "the strange, dark and mysterious" och handlar om allt från spökhistorier till true crime. 
Extra bonus får den här kanalen för att den inte tycker att vi ska "trycka på gilla-knappen". Här kommer snarare mer eller mindre fantasifulla sätt att göra gilla-knappens liv lite mer odrägligt.



Caitlin's corner är precis som kanalnamnet antyder Caitlins lilla hörn på YouTube. Jag hittade den här kanalen på grund av hennes bullet journal-inlägg, och stannade på grund av allt annat innehåll. 
Caitlin har portugisiska rötter, men är född i och bor i Kanada, Toronto närmare bestämt.
Hon uppdaterar varje fredag, fast så pass sent på eftermiddagen att brukar ha stängt av datorn för dagen och tittar på lördagen istället.




Morgan Long uppdaterar även hon de flesta fredagar. En konstnärlig tjej som älskar att läsa. Hon bor i Portland i USA med sin pojkvän och deras underbara hund Roo, som ofta finns med i hennes videos. 
Här samsas timlånga "Read with me" med vloggar om hennes liv, en tripp till bokhandeln, matlagning, morgonrutiner och prat om allt mellan himmel och jord.






rSlash uppdaterar sin kanal varje dag. Det här är en kanal där rSlash (eller Dabney) varje dag läser från någon av Reddits så kallade sub-reddits. Det kan vara "I don't work here, lady", där förvirrade kunder tror att tonåringen i flip flops och band-tshirt verkligen är anställd på Walmart och därför måste hjälpa hen. Eller "Am I the asshole" där folk kan skriva in och undra om det verkligen är de som gjort fel i ett visst scenario. Mitt favoritämne är nog ändå "Entitled parents". Folk som tror att de och deras lille prins/prinsessa är centrum i alla värld är verkligen kul att lyssna på. Utmärkt tillfälle att spela lite patients på mobilen samtidigt som jag lyssnar också.



Well. I never är en tru crime-kanal som mest behandlar historier från förr. En och annan modernare berättelse slinker med, men de flesta presenteras med gamla gryniga foton, eller teckningar från dåtidens tidningar. 
Allt berättat av Paul, som har en väldigt ståtlig mustasch.
Uppdaterar ungefär en gång i veckan.