Novembers tomma inlägg

Det är ju lönlöst att försöka få till något som ens påminner om fina bilder när det är mulet i november. Det blir mörkt hur jag än gör, känns det som. 
Nio tomma förpackningar har jag lyckats samla på mig sedan sist. 

Garnier. Micellar cleansing water. Sensitive skin.
Något av en evighetsprodukt. Det känns som att jag haft den här ett par nu, men i helgen tog den slut. Dess ersättare, en exakt likadan, har väntat i kulisserna i flera månader. Jag har inte använt så många andra micellära vatten, så jag vet inte hur den står sig i konkurrensen, men för mig funkar den utmärkt. Tydligen. Eftersom jag köpte om den.
Betyg 5/5

Depend. Nagellack remover. Supersnabb.
Ständigt återkommande. 
Betyg 5/5

Burt's bees. Lipbalm. Vitamin E & Peppermint + Vanilla bean.
Skrapade ur det sista ur mina Burt's bees i helgen, så nu har jag lite kris. Eller - jag har pepparmintvarianten, men jag hade slut på reservläppbalsam till badrummet och handväskan. Det är åtgärdat, och det är nya på väg hem till mig. För båda är lika bra, men om jag var tvungen att välja skulle det bli pepparmint.
Betyg 5/5

Seche vite. Dry fast top coat.
I stort sett det enda topplack jag använder. Behöver thinner ibland, men det är det värt.
Betyg 5/5

Ica. Ekologiskt certifierat balsam. Oparfymerad.
Jag tror att jag aldrig har stött på ett balsam som får mig att tappa andan för att det är så förträffligt. Inte det heller, men jag köpte om det ändå. Balsam är balsam, liksom. Gör sig grej. Fast utan wow-effekt.
Betyg 3/5

Neutrogena. Visibly clear. Blackhead eliminating daily scrub.
Jag har inte använt den här dagligen. Inte veckovis heller. Kanske varannan vecka, eller så lite som en gång i månaden. För jag gillar den inte. E hade den, men blev rådd att sluta använda den (pga acne) när den var nästan full och det kändes synd att slänga den så jag förbarmade mig. Den är inte helt slut, men börjar lukta ännu sämre än vanligt, så bye bye.
Betyg 1/5

It's skin. Hyaluronic acid. Moisture mask sheet.
En av de bästa arkmaskerna. Precis lagom med serum, inte rinnig, klibbar inte, sjunker in finfint i huden och gör exakt det den lovar - återfuktar och mjukgör. I flera dagar. Kommer köpa om så fort jag ser den.
Betyg 5/5

L'Oréal. Volume million lashes. Waterproof.
Mitt val av mascara sedan några år. Och den tog faktiskt slut på riktigt, och blev inte bara ersatt av hälsosäkerhetsskäl (byt mascara ofta!). 
Betyg 5/5

Sett på tv: Sense8, säsong 2

Spoilervarning när jag skriver om tv.

Synd som fasiken att Netflix ansåg att det blev för dyrt med "Sense8" och beslutade att lägga ner serien. Tur som attan att det avslutande avsnittet, som är 2½ tille långt, knöt ihop säcken så bra att jag är nöjd ändå. Men sanningen är att det var svårt att ta farväl av mina åtta nya kompisar, och deras familjer. Det här kan vara något av det bästa jag sett på tv på flera år. 

Bildkälla Rotten tomatoes

Det finns stunder det inte alltid är lätt att vara åtta olika personligheter, men samtidigt är de till stor hjälp för varandra. Deras olika liv vävs samman och deras innersta hemligheter kommer till ytan. Ibland dyker någon upp under oönskade omständigheter, ibland är deras närvaro en livsnödvändighet.
Organisationen är dem hack i häl, och det krävs många trick och knep att vilseleda dem så att hela klustret inte blir avslöjat.
Will och Riley gömmer sig för Whispers, samtidigt som de försöker ta reda på så mycket som möjligt om honom och organisationen. Capheus fortsätter köra sin matatu, men hans mod gör att han dras in i politiken. Lito har kommit ut, och ser nu sin karriär rasa. Sun är fotsatt fängslad, och broderns hot mot henne kvarstår. Nomi och Amainta gömmer sig för myndigheterna, och behöver snart få hjälp från Nomis hackerförflutna. Wolfgang dras in i Berlins maffiakrig, och upptäcker andra kluster av sensater som arbetar med organisationen snarare än mot den. Kala försöker balansera sitt äktenskap med Rajan mot sina känslor för Wolfgang. Hon upptäcker oroväckande saker i familjeföretaget hon arbetar för.

Det här är en sådan där serie som jag önskar att jag hade sett för länge sedan,och att jag nu tittade om på den. Faktiskt var jag redo att titta om på den direkt med älskade maken. Det är även en serie jag pratat högt med, gråtit till - både ledsna och lyckliga tårar, skrattat med i och engagerat mig i actionscenerna så jag nästan trillat av motionscykeln. För det är där jag tittat på "Sense8", när jag trampat motionscykel. Det har gått fort ibland, kan vi väl säga.
Jag försökte, inför det avslutande långa avsnittet, komma på om det var någon av karaktärerna jag kunde tänka mig att avvara, för jag trodde inte att alla skulle överleva. Svaret blev nej, jag tycker så mycket om dem allihop, att de känns lite som vänner. Och de är så fina med varandra - det gillar jag.
Det är några dagar sedan jag tittade klart på serien nu, men jag har inte slutat tänka på den för det. Undrar lite vad de här för sig, Will, Riley, Capheus, Lito, Sun, Nomi, Wolfgang och Kala. Hoppas de mår bra och är lyckliga.

FredagsFilmen: Spirited away

Jag har skrivit om många av Studio Ghiblis filmer här förut, men aldrig om den första av dem jag såg och en av dem som en gång gjorde att omvärlden fick upp ögonen för Studio Ghibli. "Spirited away" vann en Oscar för bästa animerade film 2003, trots att filmen kom redan 2001. Studio Ghibli grundades 1985, och har således producerat filmer både innan och efter "Spirited away" gjorde sitt segertåg över världen.

Bildkälla SF Anytime

Den unga flickan Chihiro och hennes föräldrar är på väg till sitt nya hus, när de stannar för att undersöka vad som verkar vara ett övergivet nöjesfält. När kvällen kommer upptäcker hon att hennes föräldrar har förvandlats till grisar och det är nu hennes uppgift att bryta förbannelsen. Hon får hjälp av pojken Haku, och under tiden arbetar hon på ett mystiskt hotell som bebos av japanska gudar och andar.

Jag har sett den här, men det var såpass länge sedan att jag tycker att en omtitt nästan är nödvändig. Minns att jag var trött, men tyckte den var bra och spännande. 

"Greywaren" av Maggie Stiefvater

Det boksläpp jag sett mest fram emot hela det här året är den avslutande delen i Dreamer-trilogin - "Greywaren" av Maggie Stiefvater (en av mina favoritförfattare). Den gavs ut i oktober, men det dröjde ett tag för mig att få hit den, så därför har jag inte läst den förrän nu. För tro mig, den här hoppade jag på snart jag kunde.

Bildkälla Goodreads

Det här är bröderna Lynch. 
Declan, den äldsta som alltid varit den som tagit ansvar för familjen, men som nu finner att det inte finns en familj att rädda.
Ronan, som alltid levt i gränslandet mellan dröm och vakenhet. Och nu när gränserna suddtas ut så faller han fritt.
Matthew, som alltid varit den glada lillebrorsan. Men nu när allt känns som en illusion väcks den rebelliska sidan av honom.
För att rädda världen måste de först rädda varandra.

Jag borde ha läst en synopsis. Så jag antar att jag kommer läsa om den här trilogin för att få ett bättre grepp om den, som det var nu var jag emellanåt ganska vilse. Men jag väntar med den där omläsningen ett år eller två.
Jag återkommer ofta till Maggie Stiefvaters böcker för att jag tycker so mycket om sättet de är skrivna på. Hon har en sorts poetisk kvalitet i sin stil som sitter som en smäck i hjärtat på mig varenda gång jag läser en av hennes böcker. Person- och miljöbeskrivningarna är sådana att jag nästan ser filmer framför ögonen när jag läser. 
Det här är dock en invecklad värld, och allteftersom tillkommer saker som ibland gör det svårt att hänga med. Bilden klarnar dock ofta ganska snart, men ibland känner jag att det blir för mycket kvantfysik för mig. 
Boken har olika synvinklar för varje kapitel, och vi får även färdas bakåt i tiden till när Declan var liten och bodde på farmen The Barns med sina föräldrar, innan bröderna kom. Det är ett intressant perspektiv, även om jag inte förstod varför det fanns med till en början. Det fanns en väldigt god anledning till det, skulle det visa sig. De olika perspektiven är inte krångliga i sig, men det finns stunder då persongalleriet är det. Det må vara lätt hänt när det är två karaktärer som båda heter Jordan Hennesy, en som kallar sig Jordan, och en som kallar sig Hennesy. Vem som är vem är inte alltid superduperlätt att hålla isär, och jag blev förvirrad mer än en gång.
Det var en ganska snabbläst bok, trots att den kändes krånglig ibland. Många twister i handlingen innan vi kom till slutet, som jag uppskattade mycket. Jag tyckte mycket om den här boken, men jag älskade den inte så mycket som jag trodde jag skulle göra, så lite besviken på det.

Mitt betyg på "Greywaren" blev 4/5, vilket också blir mitt samlade betyg på hela Dreamer-trilogin.

I feel you inside my mind-Dagens

Den mörka fläcken i pannan är pga den urusla kameran jag inte har ersatt än.

Låt: "I feel you" med Depeche Mode. 
Outfit: Svarta jeans och grå huvtröja från H&M, t-shirt från BikBok.
Smink: Mascara från L'Oréal, blusher från H&M, färgat läppbalsam från Burt's bees.
Nagellack: Inte just nu.
Doft: Micropopcorn.
Läser: "A poem for every autumn day". Månadsboken "Tyrannens tid" av Magnus Västerbro. Läste precis ut "Greywaren" av Maggie Stiefvater.
Frukost: Te med mjölk, Bärry körsbär, knäckemacka, äpple med jordnötssmör.
Fika: Coca-cola och ovan nämnda popcorn, för jag hade titta-klart-på-tvserie-mys som fika idag.
Middag: Vegoschnitzel med ugnspotatis, kryddsmör och sallad.
Pryl: Lyftkran. De byggs höghus i min närhet, så jag har något att glo på när jag är ute och går.
Motion: Yogapass, motionscykel, hundpromenad.
Kvällsnöje: Något avkopplande.
Att tillägga: Just ingenting.