Årets första tomma förpackningar

Eftersom det var en himla många tommisar sist, så verkar det som att det blir desto färre den här gången. Bara tre stycken faktiskt,och två av dem är arkmasker. Det här går fort,med andra ord.

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Green tea.
Nu när vintern kommit till stan, med en hel del kalla dagar (även om det är mildare nu) så vill min hud gärna ha något som lugnar den och återfuktar den. Och då passade den här masken utmärkt. KOmmer troligen köpas om. Hittills inte träffat på många arkmasker som jag inte tycker om.
Betyg 5/5

It's skin. Carrot. Clear skin mask sheet.
En mask för den fåfänga delen av mig. Eller den som bara tyckte att det vore roligt att prova på en mask med morötter på förpackningen. Har inte provat den förut, vad jag minns. Ska jämna ut hudtonen, motverka rynkor och främja hudens cellförnyelse. Låter bra, men jag antar att den behöver användas oftare än lite då och då för de resultaten.
Betyg 4/5

Origins. Ginzing. Brightening eye cream. 
Hade hört så mycket gott om den här ögonkrämen att jag bestämde mig för att prova den. Ska jag unna mig något till ansiktet så kan det lika bra vara en ögonkräm. Kan däremot inte påstå att jag blev värst förtjust. Kanske köpte den i fel ton, finns i kall och varm underton, men det påverkar knappast att mina ögon kändes mer oljiga än vanligt när jag använde den här. Såg inte heller några direkta resultat av den, som jag inte uppnått med andra, mer prisvärda ögonkrämer. Dessutom kommer den i burk, och det tycker jag rent generellt inte om i hudvård, för det känns inte lika hygieniskt som en tub. Blev inget omköp alltså.
Betyg 2/5

Lite lagom seg-Dagens

Låt: Har en sådan där lofi-spellista i bakgrunden, och förutom det lyssnar jag bara på tvättmaskinen och min tinnitus.
Outfit: Röd tröja och gröna byxor från H&M.
Smink: Mascara från Maybelline och färgat liblam från Burt's bees (Rose).
Doft: Den där speciella som katter har. Särskilt uppe på huvudet. Bästa mysdoften.
Nagellack: So sizzling från H&M.
Läser: "De tre musketörerna" av Alexandre Dumas kommer vara min månadsbok både i januari och februari, för den är toklång. Inte svårläst dock, tack och lov. Ska precis börja på "Den hemliga trädgården" av Frances Hodgson Burnett.
Frukost: Te så klart, och havregrynsgröt med äppelsylt och kanel.
Fika: Mer te, och skorpor till det.
Middag: Pannbiff med lök, potatis, lingon och sås.
Pryl: Nagelfil i glas. För jag slog precis i nageln så att den gick sönder lite.
Motion: Cykel och promenad. 
Kvällsnöje: Hoppas jag kan övertala älskade maken att titta vidare på "Umbrella Academy".
Att tillägga: Känner mig trött och ur slag idag. Och inser att det troligen är pms. Jag är snart 54 för bövelen! Låt mig slippa!

"The book of doors" av Gareth Brown

Första boken att läsas ut 2025 var Gareth Browns debutroman "The book of doors". Jag har haft den på vänt ganska länge, och planen var att hinna läsa den redan förra året, men så försvann dagarna in i juljäktet, så det fick bli en bok för det nya året i stället. Det tog ett tag att komma till skott, med andra ord, men nu är det gjort.

Bildkälla The StoryGraph

Cassie jobbar på en bokhandel i New York och delar lägenhet med bästa kompisen Izzy. En dag får hon en bok från en av bokhandelns stamkunder. En bok som påstår sig kunna öppna dörrar.
Snart upptäcker Cassie att boken verkligen är magisk, och kan ta henne vart hon vill. Vad hon inte förstår är att hon nu svävar i fara, för det här är en mäktig bok som många vill ha just för den makt den kan ge dem.
Drummond Fox är en av de som förstår vilken skatt Cassie nu har i sin ägo. Som förvaltare av Fox library med sin samling magiska böcker, har han sett sådant han vill kunna glömma. Ska han hinna varna Cassie innan den är försent och ondskan når ifatt henne?

Jag hade problem att komma in i den här boken. Trots ganska korta kapitel och en bläddervänlig struktur så var det ändå något som tog emot. Jag tyckte inte språket var svårt, men det var något i tonen som inte riktigt slog an. Dessutom med flera olika berättare, utan att de för den skull fick sina speciella röster. Det kändes kanske en aning platt och olevande på det sättet. Den enda som riktigt stack ut var bokens antagonist - Kvinnan (the Woman). Hon var obehaglig på riktigt, och jag tyckte det var jobbigt att läsa om henne. Så pass att boken gav mig en obehagskänsla som påminde en del om ångest, och det är ju inte en kul känsla när man läser en bok.
Däremot ville jag inte sluta läsa den, för det var jag alldeles för nyfiken för, men jag ville gärna ha den utläst så att jag kunde får läsa något annat sedan och inte behöva tänka på just "The book of doors" mer.
Och när jag väl bestämde mig och verkligen satte mig ner för att läsa, så gick det ändå ganska fort att läsa klart boken. Synd bara att en dryg fjärdedel av den var en lång startsträcka.
Det hintas om romantik, men är ingenting som tar fokus. Här är det mysteriet som står är centralt. Och de tidsresor som görs. Som vi vet vid det här laget så är tidsresor i böcker (och andra media) oftast inte min tekopp. Här kan jag dock gå med på det, för de sker inte utan komplikationer, och följer ändå ett regelverk som jag kan köpa. 
På flera sätt så känns "The book of doors" som att den skulle kunna vara första boken i en serie, men även om jag inte direkt hade tråkigt hela tiden med den här boken så är jag inte jättenyfiken på att läsa andra böcker av Gareth Brown. Det verkar som att hans nästa bok inte är en del två dock, utan handlar mer om ett gäng som håller koll på magiska objekt. Och det låter ungefär lika samma som det jag precis har läst, och därmed ganska ospännande. Men jag säger inte att det aldrig kommer bli en annan Gareth Brown i bokhyllan, bara att jag just nu inte tror det. För så fantastisk  var det faktiskt inte.

Mitt betyg på "The book of doors" blev 3/5.

FredagsFilmen: Wallace & Gromit: Vengeance most fowl

Vet ni vem som blev alldeles till sig när hon fick veta att det skulle komma en ny Wallace & Gromit-film? Som till råga på allt skulle ha med deras allra bästa skurk, pingvinen Feathers McGraw? Så klart jag. För man blir aldrig för gammal för att uppskatta animerad film, särskilt inte sådana med knasroliga filurer som uppfinnaren Wallace och hans trogna hund Gromit. 

Bildkälla Radio Times

Wallace har kanske blivit alldeles för beroende av sina uppfinningar, något som oroar Gromit. När Wallace uppfinner den hjälpande trädgårdstomten Norbot känner Gromit att måttet är rågat. När Norbot dessutom verkar utveckla ett eget sinne blir Gromits farhågor än mer besannade.
Under tiden sitter Feathers McGraw av sitt straff på stadens zoo. Nu får han dock chansen till hämnd mot dem som satte honom i fängelset, och snart är Wallace oskyldigt anklagad för flera brott, medan Feathers planerar den ultimata kuppen.

Det kan ha varit bra att ha sett "Wallace & Gromit: Wrong trousers" för att uppskatta den här filmen till fullo, men det är inte helt nödvändigt. Mycket förklaras ändå i filmens handling. 
Och det här var precis så bra som jag hoppats på. Fin stop motion-animation, många skratt och dråpliga situationer, och Ben Whitehead axlar manteln från Peter Sallis som Wallace röst med den äran. För mig som är ett Wallace & Gromit-fan var det som att komma hem igen. 
"Vengeance most fowl" finns att streama på Netflix.

Nagellack topp 20 2024

Det här var inte lätt! Och inte för att jag har burit så många lack så att det är svårt att välja bland alla godbitarna, utan för att jag inte burit så många lack och hade svårt att vaska fram hela 20 stycken att få ära denna lista.
Jag har lagt av mig lite på lackfronten, främst för att jag tappat intresset lite. Jag orkar inte jaga lack, läsa på mig om nya kollektioner eller sitta och sukta på olika webshoppar. Dessutom verkar det som att favoritmärket a England lägger ner, och lack har i största allmänhet blivit en väldigt kostsam hobby. Och jag har inte råd att slänga ut en massa pengar på något som sedan blir stående i sina Helmers och bara blir gamla. Det är ju knappast så att jag har dåligt med lack att måla på, jag har bara tröttnat på hetsen jag en gång kände (på ett positivt sätt) inför nya lacksläpp och annat. 
Så jag vet inte vad framtiden bär med sig i form av mitt nagellackande. Just nu har jag två lack i otestade lådan, och jag vet inte ett enda lack till som jag villhöver. Jag gissar att det på sin höjd blir en topp 10 nästa år.

Årets topp 20, som jag ändå lyckades klämma fram, består av 20 lack som var nya för mig 2024. Endast tre märken är representerade, vilket ni snart kommer märka. Ordningen? Den jag bar dem i. Nu kör vi!

a England, Whispers
Från Ghost-kollektionen med sina kromatiska lack, kommer lacket Whispers som jag utnämnde till 2024 års favoritlack. Och det bar jag redan i januari.
Svart bas med kromatiska partiklar som skiftar i blått, teal och lila.

London Grace, Zendaya
Ännu ett märke som kom, såg och försvann lika fort som det dök upp. London Grace fanns överallt, men finns nu ingenstans. Innan de försvann hann jag dock lägga vantarna på några sista lack, som äppelgröna Zendaya.

London Grace x Frida Selkirk, Tokyo
London Grace gjorde en del samarbeten, bland annat med vad som kanske är Sveriges mest berömda nageltekniker, Frida Selkirk. Hennes lack var döpta efter storstäder. Tokyo är ett härligt magentarosa lack, som med sitt skimmer skiftar åt lila.

a England, The veil
Inte lätt att fånga den här skönheten på bild. The veil kommer också från Ghost-kollektionen, som med sin svarta bas sedan bjussade på en rejäl färgprakt. Jag upplevde det som mycket koppar, med en kopparrosa ton, men det skiftade även i antikt guldgrönt och mörkt rosa.

London Grace x Linda Hallberg, Simone
Ett annat samarbete för London Grace var det med make up artisten Linda Hallberg. Jag gissar att Simone är döpt efter Nina Simone, men jag kan ha fel. 
Ett ganska eldigt lack, med vinröd bas och kromatiskt skimmer i skalan rosa, koppar, brunt.

H&M, Teal or no deal
Inte är väl det här teal? Alltså blev det väl ingen deal. Skulle säga att det är salviagrönt. En gråtonad grön, som känns lite dämpad.

H&M, Let's face the blue!
Blått lack med skimmer som skiftar i lila och grönt.

a England, Chamuel
Flamingorosa hololack med en skift åt rödorange. Valt av älskade maken att bäras på hans 50-årsdag i maj.

a England, Michael
När det var dags för stort firande valde han Michael åt mig. Ett ljusare blått lack, med vackra holoregnbågar.

a England, Azrael
Det här lacket fick mig att tänka på regnmoln. Tydligen sådana med regnbågar, med tanke på holoskimret. En väldigt grå blå, med en del lila i sig.

a England, Jophiel
Roséguld med holoskimmer. Klart jag gillar!

a England, Raphael
Guldigt salviagrönt hololack. Lite grönare på riktigt än vad man kan tro av min bild. 

a England, Revealed in sleep
Ett lite mörkare grått lack som drar ganska mycket åt brunt. Och med holo.

H&M, Tangerine for 2
Ett korallfärgat lack som drar mycket åt orange. Så pass knalligt att det kunde kännas som att det lekte att det var ett neonlack. 

a England, And the shadows flee away
Väldigt mörkt grått lack, med en tydligt blå underton. Och så massor av regnbågar i det. Drama!

a England, Until the day break
Hur snyggt? Och ännu mer Drama! Svärtat vinrött med lila skiftning och massor av holo.

H&M, Craving limonata
Pastelligt aprikosgult med en aning av rosa i sig. Påminner mig kanske allra mest om apelsinglass.

H&M, Lime 4 you
En sådan där färg som piggar upp. Limeskalsgrönt krämlack.

H&M, Limonata
Ljusgult och pastelligt men inte jättehemskt att måla med. Drar lite åt grönt. Om Craving limonata påminde mig om apelsinglass, så påminner det här om citronfromage (mousse). Som jag plötsligt blev väldigt sugen på...

H&M, Why not purple?
Blålila lack brukar vara svåra att fånga på bild, och det här var inget undantag. Finns ett stråk av rött där också.
Det sista lacket jag bar 2024, vilket betyder att vi är färdiga nu.