Tomma grejer

Dags för månadens tomma förpackningar. Den här gången är de 6 till antalet. Kunde ha varit fler, för jag har en del slattar att ta slut på, men de antar jag kommer på bild nästa månad istället.

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Gissa om jag redan öppnat en ny? För det har jag.
Betyg 5/5

Hjärtat pH5. Duscholja. Oparfymerad.
Jag gillar duscholja som känns rejält oljig, och inte som parfymerat blask som bott i samma rum som en bild av en oljetank. Det här är en av de bättre. Plus för att den fanns som oparfymerad. Bildar aningen av ett lödder när den kommer i kontakt med vatten, lätt att skölja av. Har ingen duscholja i duschen just nu, men det här är en bra kandidat till nästa köp.
Betyg 5/5

Lumene. Hellä. Moisturizing cleansing mousse. Dry skin.
Jag önskar att jag tyckte bättre om den här rengöringsmossen, för jag gillar doften, att man kan se hur mycket som är kvar i förpackningen och själva grejen med mousse som rengörare. Men. I just det här fallet var pumpen ganska bedrövlig, och liksom fastnade. När jag testade den sist var det inte likadant (för det här är min andra flaska). Dessutom tycker jag att själva moussen är i klenaste laget. Det känns som att det mest är blöt luft som luktar gott, jag känner liksom inte av själva produkten utan mitt intryck är att den försvinner bort så fort jag börjar gno med den. Lite som billigt och tråkigt badskum som bara höll bubblorna ett par minuter. Inte omöjligt att jag köper om, men just nu testar jag annat.
Betyg 3/5

Maybelline. Sky high. Mascara. Burgundy haze.

Föll för hypen och testade en vinröd mascara och älskade den! Väldigt smickrande till mina ögon, och härligt vattenfast tills jag vill ta av den, då räcker det med vatten om jag vill. Valde ändå att testa en annan när det var dags för byte. Kommer högst troligt bli omköp. Kanske i en annan färg? Är sugen på den lila...
Betyg 5/5

Atrix. Intensive protection cream.
Lika vanligt förekommande som min hudlotion, så det här har ni sett förut och kommer se igen.
Betyg 5/5

It's skin. Moisture & vitality. Mask sheet.
Mjukgörande, särskilt för torr hy. Rosdoften är extra härlig nu när sommaren lider mot sitt slut. Kommer säkert hitta hem till mig igen.
Betyg 5/5

FredagsFilmen: Frankenstein

Boken "Frankenstein" av Mary Shelley har filmatiserats många gånger. Faktiskt är det två filmer på gång med Frankenstein-tema, men Maggie Gyllenhaal har förlagt sin film till 1930-talet, och den koncentrerar sig på Frankensteins brud, och är således inte direkt adapterad från boken.
Nej, idag är det Guillermo Del Toros adaption som är föremål för mitt intresse. Här axlar Oscar Isaac rollen som doktor Frankenstein, Mia Goth är hans fästmö Elizabeth och Jacob Elordi spelar Varelsen.

Bildkälla CineMaterial

Victor Frankenstein är en framstående vetenskapsman. Hans briljans leder dock till arrogans, och när han bestämmer sig för att försöka skapa liv ur död överskrider han gränsen. Hans skapelse kommer leda till inte bara hans egen undergång, utan också för den varelse han skapat - och de som kommer i dess väg.

Det står att filmen kommer till Netflix i november, men jag har också sett oktober, fast det kanske är för några veckor på bioduken innan den blir lättstreamad. Jag vet dock att den hyllades på filmfestivalen i Venedig, där den fick en 14 minuter lång stående ovation.
Boken har som sagt filamatiserats många gånger, med mer eller mindre lyckat resultat. Ofta mindre lyckat. Filmskaparna har också tagit sig stora friheter med ursprungsmaterialet, och numera känns det som att det mesta som kommer i Frankenstein-väg mest är baserat på Hollywoodfilmen från 1931 med Boris Karloff i i rollen som monstret. Det kanske är den mest kända, men den har faktiskt inte så jättemycket att göra med Mary Shelleys roman.
Jag hoppas alltså på en mer trogen adaption den här gången, som visar att monstret inte är den odöda varelsen - utan den som skapade den.

Sett på TV: American Horror Stories, säsong 3

Alltid spoilervarning på TV-inlägg. 

Senaste serien ett tittas på när jag motionscyklar var den tredje säsongen av "American Horror Stories". Där kompisserien "AMerican Horror Story" har ny handling varje säsong, så har "Stories" ny handling varje avsnitt. Lite som "Twilight zone" eller "Black mirror", men ofta skräckigare. 
Den tredje säsongen har funnits ute ett tag, två år tror jag, men det är först nu jag har sett den. Jag har nämligen inte känt mig vidare upplags för serien den här gången, särskilt ett avsnitt var jag väldigt osugen på att se, men till slut tog jag tag i det. Brukar sällan ångra det när det gäller "AHStories".

Bildkälla JoBlo

3x01 "Bestie" När Shelby byter skola hamnar hon snart utanför och tar sin tillflykt till internet och YouTubekanalen Anna Rexhia. Här blir hon kompis med en tjej som bara kallar sig Bestie, och snart blir de bästa vänner. Shelby påverkas av Bestie att göra allt mer vågade saker, men en dag går det för långt.
Egentligen ett ganska bra avsnitt, men slutet var sådär. Lite förutsebart, och lite jaha.

3x02 "Daphne" När en ny pandemi återigen isolerar folk i sina hem, får en rik konsthandlare en ny personlig assistent i AI-form av en vän. Snart blir Daphne, som hon kallas, oumbärlig för honom, och känslor uppstår. Särskilt från Daphnes sida.
Det här avsnittet gillade jag. Daphnes röst görs av Gwyneth Paltrow.

3x03 "Tapeworm" En ung tjej från enliten stad gör precis vad som helst för att lyckas som modell.
Det här avsnittet var jag inte alls sugen på att se, för... binnikemask. Blä. Funderade till och med på att hoppa över det helt, men eftersom just det avsnittet hade så högt betyg på IMdB valde jag ändå att se det. Blundade dock vissa bitar. Med tanke på betyget hade jag kanske väntat mig något mer, för det var hyfsat mediokert.

3x04 "Organ" En sexistisk kille som utnyttjar tjejer på löpande band, finner att hans senaste swipe på datingappen var av det farligare slaget.
Det här avsnittet gillade jag. Kanske säsongens bästa i mitt tycke.

3x05 "Backrooms" En manusförfattare försöker balansera sitt yrke med förlusten av sin son som mystiskt försvunnit. En dag när han går genom en dörr upptäcker han att han är på en okänd plats, som verkar befinna sig på ett annat verklighetsplan. Kanske finns svaret på vad som hänt hans son i de olika rum han befinner sig i.
Jag tar tillbaka. Det här var säsongens bästa. Kanske inte en helt oväntad twist om man lägger ihop ledtrådarna, men vägen dit var ändå spännande.

3x06 "Clone" Efter en stroke ersätter en rik affärsman sig själv med en verklighetstrogen android. För att androiden ska kännas mer mänsklig behöver han interagera med hans pojkvän, som till en början har svårt att acceptera sin älskares ersättare.
Också ett bra avsnitt, med ett lite oväntat slut. Snacka om självkärlek. Också - om avsnittet heter "Clone" är det så klart en klon jag förväntar mig. Så jag blev rätt förvånad när det var en android.

3x07 "X" En sköterska går på djupet i mysteriet kring en patient som plötsligt dykt upp på sjukhuset där hon jobbar. Patienten är klädd i sjukhuskläder, och har ett oläsligt band om handleden, och verkar lida av en okänd sjukdom.
Nja. Hela avsnitte var i svart-vitt vilket gav lite 50-talsvibbar, med det var ändå väldigt modernt. Hur långt går vi för att hitta botemedel på svåra sjukdomar?

3x08 "Leprechaun" I en liten stad som verkar vara drabbad av en förbannelse är arbetslösheten stor. Arbetslöse Colin ska snart bli pappa, och känner ett desperat behov av snabba pengar. Han och hans kompisar bestämmer sig för att råna en bank. Vad som borde bli en lätt stöt för att lägga vantarna på bankens guldlager, visar sig snart vara både svårare och farligare än vad de kunnat ana.
Pratar men verkligen så där öppet om sina rånarplaner på en bar? Vittnen i överflöd, kan tyckas. Ja ja. Ändå inte ett dåligt avsnitt, bara inte bland de bättre.

3x09 "The thing under the bed" När Jillians man försvinner har polisen svårt att tro på henne när hon påstår att det var något under sängen som tog honom. Istället misstänks hon för mord, och det blir upp till henne själv att en gång för alla konfrontera de mardrömmar hon haft sedan hon var barn.
Jag tror jag hade tankarna på annat håll under det här avsnittet, för jag minns knappt att jag sett det. Det var väl okej, tror jag.

Okej, blir också mitt samlade omdöme på hela säsongen.
Jag vet inte om det kommer någon mer säsong av "American Horror Stories", men jag antar att jag kommer glo på det också någon gång om det blir så. Seriens alla säsonger finns att streama på Disney+.

What I eat in a day #44: Solokvist

I fredags var det dags igen för en ganska ensam dag. Älskade maken huserade på kontoret, och kom hem lagom till ösregnet, som han sedan cyklade ut i för baluns utan mig. Vi har deal han och jag - när han har sina balunskvällar och jag äter middag solo, så får jag äta grillade revbensspjäll. Det gör så att jag nästan kan längta efter att han ska äta middag inte hemma, för revbensspjäll... mmmm...

Innan vi kom till de där revbensspjällen åt jag såklart andra saker. Till frukost var det gröt. Här på ett av mina favoritsätt, men kanel, banan, pumpakärnor och lönnsirap. Drack så klart te till. Och intog mina vitaminer och allergimedicinen.

Lunchen var rester från dagen innan, och då hade vi ätit grönsakssoppa. Här simmar det runt lök, morot, broccolistjälk, en skvätt överbliven tomatsås och en skvätt creme fraishe. Blev riktigt lyckat, och möjligen ännu godare dagen därpå. Åt till soppan en knäckemacka med ost, och drack vatten som måltidsdryck.

Innan det utlovade regnet kom hann jag med en fika på altanen. Nybakad äppelkaka, som var så god att det här är den första biten av två. Till det drack jag kaffe med mycket mjölk. 

Här är de, revbensspjällen. Åt pommes frites till, och tomater och gurka från trädgården. Vaniljcolan fick hänga med in på filmgodiset också.

Solokvistkvällar är också filmkvällar. Och på filmkvällar äter man popcorn. 

Ej med på bild. En och annan halstablett från Vicks. 

"Rose Madder" av Stephen King

Om inte mitt minne sviker mig helt och hållet så var det en gång boken "Rose Madder" (eller "Rasande Rose" som den fick heta på svenska) som tog mig ur en flerårig lässvacka. Jag läste enbart kurslitteratur under en lång period, innan jag kom mig för att läsa en roman igen, och då var det den här boken som väckte upp läslusten igen, och dessutom återuppväckte min kärlek till Stephen King.
Så när jag började planera för att läsa om King-böcker, (helst på engelska) så var "Rose Madder" högt upp på listan av böcker som jag ville läsa om. 

Bildkälla The StoryGraph

Det är till sist en enda droppe blod som väcker Rosie och får henne att inse att om hon inte flyr så kommer hennes make, polisen Norman, döda henne. Så hon flyr - med hans kreditkort.
I en ny stad långt borta påbörjar Rosie sitt nya liv. Den dag hon bestämmer sig för att gå in i en pantbank/second hand-butik, kommer hennes liv att ändras. Där träffar hon Bill, hon får erbjudande om ett jobb, och hon hittar tavlan "Rose Madder" som verkar vilja komma in i hennes liv precis lika mycket som Rosie vill ha den.
Men Norman tänker inte bara låta sin fru komma undan. Med all sin kunskap från polisutredningar, och laddad med den galenskap som finns dold under ytan, tar sig Norman steg för steg närmare Rosie. 
Rosie känner att han är på väg, och det gör också Rose Madder. 

Den här boken lånar en del från mytologin, främst berättelsen om Minotaurus. Här får dock Rosie agera som både Ariadne och Theuseus för att rädda sig själv från det monster Norman förvandlas till., - eller alltid har varit.
Vi får vissa inblickar i Normans uppväxtår och på så sätt en förklaring till varför han blev som han blev. Det är dock ingen vidare bra ursäkt för allt ont han gör. Norman kan mycket väl vara en av Stephen Kings otäckaste skurkar. Inte bara i hur han plågat Rosie genom hela deras äktenskap, utan också i saker han gjort som polis, och i handlingar han begår mot andra i sin jakt på Rosie. Han skyr inga medel, kan vi säga.
Rosie själv börjar som en väldigt rädd kvinna, men allteftersom växer hon sig starkare, för att i slutändan få kraft och mod att bekämpa Norman och hans ondska. Bitvis kanske hon till och med går överstyr åt fel håll.
Höll boken för en omläsning då? Var den så bra som jag ville minnas att den var? Absolut. Även om Rosie är en väldigt kuvad individ bär hon på mycket styrka inom sig, och det är härligt att se hennes utveckling. Boken är också lagom ruggig, och i det här fallet är det en högst mänsklig ondska vi möter, även om boken har stora element av magisk realism. Jag tror att det här var första gången King gav en tavla egen makt, men absolut inte den sista. 

Mitt betyg på "Rose Madder" blev 4,5/5. Det högsta betyget jag gett en bok i år.