Det tog slut

Nu har jag tömt ett gäng förpackningar igen, och i de flesta fall ersatt med samma sak i en ny förpackning som kommer bli tom och synas här en annan gång.
Tills dess tittar vi på de här 6 tommisarna.

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Shea butter + Rice.
Två av favoriterna från Holika Holika, om vi tittar på arkmaskerna. Shea butter känns härligt uppmjukande och återfuktande, och Rice ger mig alltid spa-vibbar. Nu har jag aldrig varit på spa (förutom Spa i Belgien), men det är ändå så jag associerar. Båda dessa kommer absolut hitta hem till mig igen, om de inte utgår ur sortimentet.
Betyg 5/5

Atrix. Intensive protection cream.
Har ännu en tub som snart är slut, så gissningsvis en favorit i repris redan om en dryg månad. Har alltid fyra handkrämer på gång. En i handväskan, en i badrummet, en vid skrivbordet, och en i sovrummet.
Betyg 5/5

CeraVe. Moisturising cream. For dry to very dry skin. Fragrance free.
Jag kanske har gjort fel som använt den här som nattkräm, men det står faktiskt att den är för face och body. Kanske skulle få en ny favorit bodylotion om jag testade den så, men nu var det alltså i ansiktet den hamnade. Och där gjorde den ett bra jobb, fast inte så bra att jag inte blev nyfiken på att prova något annat när den här tuben tog slut.
Betyg 5/5

Nivea. Double effect waterproof Eye Make-Up remover. 
Eftersom jag envisas med att använda vattenfast mascara behöver jag något rejält att ta bort den med. Och Nivea finns lättillgängligt och inte alltför dyrt på min lokala Ica, så jag slog till. Igen. Brukar testa annat ibland, men inte den här gången. 
Betyg 4,5/5

Urtekram. Dare to dream. Ageless day cream. With vitamin C & ginger lily root extract.
Tydligen är det här min nya favoritdagkräm, för jag tror det här är tub 3 eller fyra (eller fler?). Mitt enda minus är att pumpen slutar pumpa ut kräm långt innan tuben är tom. Jag lyckades få ut tre veckor till när pumpen bara förmedlade luft. Hade med andra ord föredragit en vanligt klämtub. 
Betyg 5/5

5 favoriter: Plejaderna

Plejaderna? Jo, det är så vi kallar oss i min lilla bokcirkel. Eller läsecirkel, som jag hört att vi borde kalla oss, men det bryr vi oss inte om. Lite samma sak, om jag ska vara ärlig.
Hur som, vi har vid det här laget läst böcker ihop i över 15 år. Några medlemmar har kommit och gått, och numera är vi 6 medlemmar och vi har varit ungefär samma i flera år nu. Vissa har pausat ibland, men man är alltid välkommen tillbaka.
När man har läst böcker tillsammans i 15 år så har man så klart hunnit med en hel del. Inte allt har varit bra, men ibland så är det riktigt, riktigt bra. 
När jag bestämde mig för att hitta mina fem favoriter bland de böcker Plejaderna har läst, så satte jag upp några regler för mig själv. Inga omläsningar - under åren har det så klart blivit böcker valda som jag redan har läst och som jag därför läst om för Plejadernas skull. De är inte med här, för jag ville ha med sådana som blev favoriter tack vare att vi  läste dem tillsammans. Det är också mina favoriter. Jag kan ha varit överens med cirkeln eller fullkomligt oense. Någon bok på den här listan kanske det bara var jag som gillade, vem vet. Och slutligen, för den som undrar inkluderar jag så klart både mitt eget betyg och vad Plejaderna gav den för medelbetyg.

Bildkälla The StoryGraph

"Enzo och konsten att köra fort i regn" av Garth Stein
Den enda boken på den här listan som jag gett 5/5 i betyg. Jag älskade den här boken på alla sätt och vis. Berättaren är hunden Enzo som dyrkar sin husse Denny, som är racingförare. Vi får genom Enzos ögon följa Dennys liv, och kärleken till husse genomsyrar hela boken.
Plejadernas medelbetyg var 4,6/5, så jag var inte ensam om att tycka om den.

Bildkälla The StoryGraph

"Liv efter liv" av Kate Atkinson
När boken finns med en räv på omslaget är det klart att jag läser den på engelska. Det här var en spännande bok att läsa, eftersom den följer Ursula som lever om sitt liv. Varje gång hon dör, föds hon på nytt och måste göra om något från förut för att kunna leva vidare. Varje gång föds hon under en snöstorm i februari 1910, men när hon dör är mer osäkert. 
Här gav jag betyget 4/5 och Plejaderna landade på 3,4/5.

Bildkälla The StoryGraph

"En saga om tidens väsen" av Ruth Ozeki
Skulle jag satt betyg på den här boken idag hade det nog blivit högre än den 4/5 den fick av mig när det begav sig. Det är nämligen en sådan där bok som inte riktigt släpper taget. 

Vi får följa Ruth, som en dag när hon promenerar på stranden hittar en Hello Kitty lunchlåda, och i den finns en dagbok skriven av den japanska tjejen Nao. 
Plejadernas medelbetyg blev den här gången 3,8/5.

Bildkälla The StoryGraph

"Evelyn Hugos sju äkta män" av Taylor Jenkins Reid
En bok som fick många fyror i betyg, bland annat av mig, medelbetyget blev 3,9/5.
Evelyn Hugo är en tillbakadragen filmstjärna från Hollywoods storhetstid. Hon var mycket omtalad för sina sju äktenskap, men har levt borta från rampljuset länge, och vägrat ge intervjuer. Nu har hon dock bestämt sig för att berätta sin historia, sanningen om hennes äktenskap. Kravet hon ställer är att den okände skribenten Monique på tidningen "Vivant" ska skriva den, och hon har sina skäl.

Bildkälla The StoryGraph

"Häng city" av Mikael Yvesand
Jag gav den här boken 4,5/5 i betyg, mina Plejadpolare var lite mer avvaktande och medelbetyget blev 2,8/5.
Boken handlar om tre killar och det sommarlov de upplevde tillsammans 1999. Det snattas snus, det byggs koja i Häng city, och i det stilla radhusområdet har ett förfärligt brott utspelats. Boken berättas på ett väldigt speciellt sätt, och känns mest som att läsaren får en direkt inblick i berättarjagets tankeströmmar. Ett sätt att berätta på som det tydligen bara var jag som uppskattade.

Att tre av de här fem böckerna var valda av mig själv kan kanske ses som ett betyg på att jag ofta vet vad jag själv vill läsa. Inte alltid dock, jag har valt bottennapp också.  

Sett på TV: The Pitt, säsong 1

Alltid spoilervarning på TV-inlägg.

Och nu när vi hämtat oss från det roliga i vad titeln på den här serien blir på svensk slang, så tittar vi på vad den handlar om istället.

Noah Wyle slog igenom med dunder och brak som doktor Carter i sjukhusserien "Cityakuten" på 1990-talet. En serie jag följde länge, men inte till slutet. Carter var ändå min favorit, och det har hänt att jag ångrat att jag slutade titta. 
När så Noah Wyle bestämmer sig för att ta på sig läkarrocken igen, och dessutom återvända till akutrummet, så var det självklart att jag skulle titta på serien. Det tog några månader innan jag kom till skott, men nu är det gjort.

Bildkälla Rotten Tomatoes

När doktor Michael "Robby" Robinavitch går på sitt skift på akutmottagningen på ett sjukhus i Pittsburgh, Pennsylvania, så kan han inte ana vad som kommer ske under dagen. Dessutom är det årsdagen av hans mentors död under pandemin, ett dödsfall han anklagar sig själv för.
Under 15 timmar får vi följa doktor Robby och hans team, inklusive läkarstudenterna King, Whitaker, Javadi och Santos. Här möter de patienter som tagit överdoser, brutit ben, varit med i trafikolyckor, fått hjärtproblem och som inte går att rädda. En ambulans blir stulen, patienter i väntrummet blir otåliga, en masskjutning inträffar, och läkemedel försvinner mystiskt från patienter. 

Serien består alltså av 15 avsnitt, och speglar lika många timmar på akutmottagningen. Hela skiftet, plus några extra timmar när katastrofen slår till. Och är det inte konstigt att det alltid verkar hända något extra spännande precis vid ett tolvslag? Eller att deras frisyrer alltid ser oklanderliga ut? Förutom det så är det här en galet bra serie. Jag hade tänkt dra ut på det och bara titta när jag cyklade, men det var för spännande och intressant för att inte plöjas lite snabbare.
Samtidigt som vi får följa läkarna i sitt arbete, så får vi också lära känna dem och se vad de är för sorts personer. Deras relationer sinsemellan, och även få vissa blickar in i deras privatliv. Vissa kanske känns lite taggiga till en början, men de mjuknar allteftersom dagen går. 

Det är klart med en ny säsong av "The Pitt", och som det ser ut kommer den i januari 2026. Jag längtar redan.

FredagsFilmen: Fåglarna

Skräcktemat fortsätter, den här veckan med en film från skräckmästaren Alfred Hitchcock. "Fåglarna" på svenska, "The Birds" i original, är en studie i krypande olust och skräcken i att något så vardagligt som fåglar, en dag ska kunna vända sig mot oss. Filmen är baserad på en novell av Daphne du Maurier, och i huvudrollen som Melanie Daniels ser vi Tippi Hedren, som skulle bli ett av offren för Hitchcocks besatthet - men det är en helt annan skräckhistoria.

Bildkälla Gold derby

Melanie Daniels får upp ögonen för den attraktive ungkarlen Mitch Brenner, och bestämmer sig för att försöka fånga honom. Hon beger sig till kuststaden Bodega Bay för att leta upp honom, när hon plötsligt blir anfallen av en fiskmås.
Det är startskottet för en mardrömsliknande tid, när fåglar oförklarligt börjar anfalla människor. 

Jag tycker kanske inte riktigt att det här är skräck, mer spännande och lite otäckt. En del olustiga scener, som säkert var väldigt otäcka när filmen kom 1963, men som nu kan kännas lite futtiga i skräcksammanhang. Ändå är det en sorts krypande olust, och tanken på att fåglar, eller någon annan djurart, skulle vända sig mot oss människor, känns både fascinerande och otäck. (Annars skulle det knappast finnas en hel radda med "Apornas planet"-filmer.)
Det var ett tag sedan jag såg den sist, men den är helt klart en av mina favoriter bland Alfred Hitchcocks filmer.

Nobels litteraturpris 2025

Alldeles nyss fick vi veta att årets Nobelpris i litteratur hamnar i Ungern, hos författaren László Krasznahorkai. Och det var första gången jag hörde talas om honom.

Bildkälla The Guardian

Eller, nu ljög jag lite grann. Jag hörde honom faktiskt nämnas som en möjlig pristagare häromdagen, så de som nämnde honom då fick alltså rätt.
Att det skulle bli en man var inte oväntat, för det har aldrig i prisets historia hänt att kvinnor vunnit priset två år i rad. Sedan 2018 verkar också Akademien ha bestämt sig för att varva damer och herrar. Vore kul om de ansträngde sig mer för att göra listan mer jämlik, men då skulle ingen gubbe få priset förrän om 85 år. Ungefär.
Kommer jag läsa Laśzlo Krasznahorkai? Nu när jag släppt min idé om att läsa alla Nobelpristagare? Kanska, för ingenting är omöjligt. Men jag rusar inte direkt iväg till bokhandeln.