Topp 10 nagellack 2025

Sista inlägget för att sätta punkt för det år som var 2025. Och då tittar vi på en topplista över de nagellack jag bar under 2025. Topplistan innehåller mest H&M och Essie, för det var det jag köpte nytt, och nya (för mig) lack enbart på en sådan här topplista. Eftersom jag dessutom varit lacklat under 2025 blir det endast en Topp 10 den här gången, för jag orkade inte försöka luska ut fler lack än så. Om det blir fler lack 2026 återstår att se, men jag målade naglarna för andra gången i år igår, så kanske. 

Topp 10 i den ordning jag bar dem, på ett ungefär. 

H&M, Poppy fields forever
Absolut inte den enda gången det blir rött i det här inlägget, så är det en av mina favoritfärger att sätta på naglarna också. Vallmorött, med en liten strykning åt orange. Så knalligt att det nästan blev för mycket, men bara nästan.

H&M, Techno rose
Lite Barbierosa, med en neonig känsla. Kändes väldigt mycket 1980-tal.

H&M, Flaming paprika
Motsatsen till det första lacket, för här är det iställer orange som drar en aning åt rött. Superknalligt, utan att bli en trafikkon. Märks det att jag gillar knalliga krämlack?

H&M, Viva verde
Det ser nästan lite tealgrönt ut här, men i verkligheten var det mer knalligt pistagegrönt. Lite som den där pistagekrämen som ör i Dubaichoklad. (På tal om - nu älskar jag inte choklad, men maken till överhypead grej har jag inte varit med om på länge? Var det ens gott? Möjligen okej, men ingenting jag någonsin kommer längta efter att få äta igen.)

H&M, Digital drift
Än så länge bara krämlack från H&M. Det här i tealblått.

Essie, Just take a bite
Det äppleröda lacket från Snow White-kollektionen blev årets favoritlack 2025. Härligt röd nyans, med guldskimmer som ger lacket en extra skjuts till härlighet.

Essie, Brave & true
Kungsblått jellylack från Snövit-kollektionen så klart. Supersnyggt och den rätta jellysqwishigheten.

Essie, Sieze the crown
Mörkt grönt lack med små glitter i blå nyanser, som väl på nageln även kunde upplevas som gröna. Gillar lite extra att det blir lite svärtat i kanterna.

H&M, Wreck the halls
Ett H&M-lack som inte är kräm! Otroligt! För här är det ett rött skimmer, som inte blev 2025 års jullack. Lite svärtade kanter tycker jag om.

Depend, #5210 Spell of the Grinch
Här är det som blev jullacket på riktigt. Ganska likt Essies Sieze the crown, men med aningen grövre skimmer. Jag trodde till och med att det skulle vara ett texturlack, men det var det inte. 

Det var 10 lack, och nu är jag helt kla med 2025. 

Bokåret 2025

Dags att avsluta förra årets böcker. Trots att läslusten inte alltid ville infinna sig hann jag änså med att läsa 61 böcker. 11 fler än mitt mål med 50 böcker, och jag behåller samma mål under 2026. Än så länge har jag inte läst ut något, men jag håller mitt sidantal på januariutmaningen på The StoryGraph, så alltid något.

2025 var lite av en besvikelse läsmässigt. En enda roman jag läste för första gången fick full pott i betygsskalan, annars var det mest omläsningar som fick höga betyg. 2025 blev för första gången året då jag läste fler böcker som var mediokra eller rent av dåliga, än sådana som var väldigt bra, och jag blev inte riktigt griprn av en enda bok. Trots att flera av mina favoritförfattare kommit ut med nya titlar.
En del av det jag hoppades på inför läsåret 2025 gick bra, som att läsa om flera Stephen King. Annat gick det sämre med, som till exempel att jag inte plockade fram en enda rysk författare, som jag ändå har gått och tänkt på flera år vid det här laget. Kanske blir 2026 året det händer?
Annars är min enda personliga utmaning att fortsätta läsa Stephen King, samt att äntligen ta itu med att läsa hela Anne Rices vampyrkrönika. Jag har börjat, men det lär ta ett tag då den är 13 böcker lång, så jag räknar inte med att det är något jag blir klar med i år.

Dags att sammanfatta, på precis samma sätt jag brukar. Vi börjar med lite statistik, går vidare med toppen och botten och avslutar med månadslänkar och Plejaderna-diton.

Antal utlästa böcker: 61 (Kan vara 64 också, för en bok innehöll fyra romaner.)
Klassiker: 15 (Eller 18, på grund av boken ovan.)
Utländska: 52
Svenska: 9 (eller 12)
På engelska: 20
Medelbetyg: 3,1 (räknade jag inte om för den där boken med fyra romaner, för jag orkade inte)

Topp 5 2025:
Nya för mig, ska tilläggas, så inga omläsningar här
"Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg  5/5 (är med i den där boken med fyra romaner)
"Stulen musik" av Anders Rydell 4/5
"Sunrise on the reaping" av Suzanne Collins 4/5
"Dark matter" av Michelle Paver 4/5
"För in de döda" av Hilary Mantel 4/5

Botten 5 2025:
"Andas" av Joyce Carol Oates 1/5
"We used to live here" av Marcus Kliewer 1,5/5
"Dit floden för dig" av Shelley Read 1,5/5
"Helga" av Bengt Ohlsson 1,5/5
"Onda flickor" av Alex Marwood 1,75/5

Månadssammanfattningar:
Januari 5 böcker
Februari 5 böcker
Mars 7 böcker
April 6 böcker
Maj 6 böcker
Juni 6 böcker
Juli 6 böcker
Augusti 3 böcker (men ändå 6 romaner)
September 5 böcker
Oktober 4 böcker
November 4 böcker
December 4 böcker

Plejaderna:
"Senare" av Stephen King, medelbetyg 3,4/5
"Dit floden för dig" av Shelley Read, medelbetyg 1,8/5
"Sommarboken" av Tove Jansson, medelbetyg 2,6/5
"Frukost på Tiffanys" av Truman Capote, medelbetyg 2,8/5
"De dödas sång" av Jesmyn Ward, medelbetyg 2,5/5
"De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel" av Ruth Kvarnström-Jones, medelbetyg 3,75/5
"Onda flickor" av Alex Marwood, medelbetyg 1,75/5

Decembers utlästa

Av massor av olika anledningar blev det bara (?) fyra utlästa böcker i december. Främst kan vi kanske skylla på julstök, för när julen väl var förbi flög jag igenom vad som blev årets sista bok. Så här blev resultatet.

"Helga" av Bengt Ohlson handlar om Helga från "Doktor Glas" och vad somhände henne efter att den boken tog slut. Många år senare hittar en antikhandlare doktor Glad dagbok i ett lönnfack i en chiffonje, och nu hotas hela Helgas tillvaro.
Hyfsat förutsebar, och trots fina beskrivningar i en välskriven bok så blev jag gruvligt besviken på hur karaktärerna behandlades. Boken fick 1,75/5 i betyg.

"Dark matter" av Michelle Paver blev decembers favoritbok. En bok som får mig att tycka att vinter, snö och mörker känns ganska trevligt är bra skriven, helt enkelt. Boken handlar om Jack som följer med en expedition till Spetsbergen för att studera vädermönster. Men de är inte ensamma på platsen, något finns redan där - något argt. Betyget blev 4/5

"Stulen musik" av Anders Rydell kunde ha blivit decembers favorit om jag inte varit så romanfixerad. Den är ändå en av 2025s bästa böcker, och jag rekommenderar stark hela Plundrar-trilogin. Här handlar det om den musik som nazisterna plundrade. I form av instrument, musiker, texter, noter och en musikalisk framtid som aldrig blev. 4/5 i betyg.

"Väninnorna på Nordiska Kompaniet" av Ruth Kvarnström-Jones blev sista boken ut 2025. Lite samma gäng som i den första Stockholms pärlor-boken, men även nya väninnor och nya väninnekonstellationer. Mycket faktadumpning, vilket gör att särskilt dialogerna kan kännas lite väl stolpiga emellanåt. Inte lika bra som sin föregångare, men ändå med viss charm. Betyget blev 2,5/5.
 

"Väninnorna på Nordiska Kompaniet" av Ruth Kvarnström-Jones

Sista boken jag läste ut 2025 var den andra av Stockholms pärlor, där den om Grand Hotel lästes ihop med Plejaderna tidigare under året. Så ja, jag blev nyfiken på vad som hände med frumtimren från den första boken, och här fortsätter deras berättelse på en ny arbetsplats.

Bildkälla The StoryGraph

Joseph Sachs har bestämt sig för att bygga ett storslaget varuhus. Trots att ett stort krig hotar beslutar han sig för att satsa och sätter igång planerna på att uppföra Nordiska Kompaniet i ett nytt grandiost varuhus.
Märta trivs förträffligt på Damhandskar i varuhuset, men när kriget rycker närmare beger sig hennes tyske fästman hem för att försvara sitt land. Märtas oro blir stor, både för honom men också för sig själv. Hur ska hon klara sig under kriget? Som tur är har hon vännerna från sin tid på Grand Hotel.
Samtidigt knyts nya vänskapsband på Kompaniet och fler ansluter till den lilla gruppen med sammansvetsade väninnor. Under 15 år får vi följa dem i upp- och nedgång, när de söker sig mot nya utmaningar och hittar nya drömmar att sträva efter.

Jag var alltså nyfiken på hur de gått med de kvinnor jag lärde känna i den förra boken. I viss mån fick jag det, men de som arbeted ekvar på Grand Hotel föll i en hel del glömska och nämnes väldigt lite. Fokus låg på de som arbetade på Nordiska kompaniet, främst Märta som hänger med från förra boken. Här får hon chans att utveckla sig och det är hennes berättelse som tar störst plats.
Annars är det ganska många nya väninnor, och det skapas en helt ny, yngre grupp med väninnor när den yngsta sytern Ekman anländer från Rättvik. 
Den här boken är inte lika bra som den första, och jag stöter på ett rejält textfel redan i bokens första sidor som störde mig enormt. Det handlar fortfarande om kvinnor och kvinnors kamp, men ändå går vi inte in i de framgångar som nåddes under den tid då boken utspelar sig, med införandet av kvinnlig rösträtt och nya lagar som gav kvinnor en helt ny typ av rättigheter. Det hade varit spännande att gå in lite mer där, än att bara säga att nu får vi kvinnor också rösta, och sedan ska det vara bra med det.
Det är mycket fakta som rabblas upp. Det märks att det förekommit mycket research inför den här boken, och att författaren gärna vill ha med så mycket som möjligt. Det blir dock ganska stolpigt när dessa fakta presenteras i dialoger bland personer som gissningsvis känner till detta då aktuella ämne. Då behöver man inte lägga in så många detaljer i konversationen, kan jag tycka. Jag hade önskat att det hade presenterats utanför dialogen på något sätt så att det kunde få kännas som verkliga personer som samtalar med varandra och inte Siri och Alexa.
Som tidsfördriv och en snabb överblicka av Stockholm i början av förra seklet, och en historisk bild av NK, så duger den här boken utmärkt. Det är lite feelgood och mest mysig läsning, men direkt lysande blir det inte. Saknar lite av charmen (och en del karaktärer) från den första boken.

"Väninnorna på Nordiska Kompaniet" fick 2,5/5 i betyg av mig. 

PS. Blir det en tredje bok om Stockholms pärlor så gissar jag att vi får följa med Victoria Ekman till Märtha-skolan. 

"Stulen musik" av Anders Rydell

2025 års sista månadsbok blev en historisk faktabok. "Stulen musik", med undertiteln "Nazisternas plundringar och musik som motstånd", är den sista boken i Anders Rydells "Plundrarna"-trilogi. Jag har även läst de andra två böckerna om plundrad konst och plundrade böcker och jag rekommenderar alla tre. Man behöver inte läsa dem i utgivningsordning, men det underlättar kanske en aning, eftersom vissa namn återkommer, och det kan bli lättare att få en överblicksbild av hela eländet.

Bildkälla The StoryGraph

Med målet att utrota det judiska inflytandet på den europeiska musiken arbetade Sonderstab Musik systematiskt med att plundra judiska musikers skatter. Instrument, manuskript, noter och böcker spreds och förstördes.
I "Stulen musik" får vi följa flera judiska musiker i mellankrigstiden, där många av dem steg mot framgångar. Men när nazisterna tog makten började förföljelserna. Många flydde, men de som blev kvar fick kämpa för att behållamusiken levande. Och sig själva.

Kan man läsa de här böckerna utan att bli illa berörd så har man ett hjärta av sten. Själv grät jag redan i förordet, men så är jag ju sagolikt blödig också. Det är beklämmande att veta att inte bara männsikoliv släcktes, utan också att vackra instrument, musikskatter, för alltid gått förlorade. I slutordet frågar sig författaren vad musiken hade kunnat vara i Europa om inte så många musiker tystats. Och hur kunde den musikscenen ha fått påverka även den musikscen som finns idag. Det är frågor som är omöjliga att svara på, och beklämmande att fundera över.
Vi får följa flera personer i den här boken, både plundrare och de som plundrade. Vi får veta vad de gjorde, hur de vittnade, och vad som hände med dem under och efter kriget. Ibland är det hjärtskärande läsning, ibland blev jag så förbannad så jag kokade. Inser också att jag begått ett stort misstag. Jaghar nämligen i viss mån försvarat Wagner och sagt att hans musik kapades av nazisterna. Han var inte nazizr, så mycket är sant, av den enkla anledningen att han dog innan nazist-partiet grundades. Annars hade han varit en fullblodsmedlem, då han skrev många texter som pekade ut judarna som roten till allt han ansåg vara ont. Antisemit ut i fingerspetsarna, alltså. Jag ber uppriktigt om ursäkt för att jag misstagit mig om Wagners roll för nazisiterna, för den var stor. Inte bara musikaliskt, utan också ideologiskt. Man lär så länge man lever.
Det sorgliga under läsningen är att jag nu ser samma mönster som då återigen upprepa sig. Någon annan ska bestämma vad som är fint, vad som är värt att spara till omvärlden. Någon annan ska sätta sitt namn på verksamheter, och sin prägel på offentligheten. Ja, jag tänker så klart på Trump och hans hyss. Ta makten över Kennedy Center och döpa det till Trump Kennedy Center. Riva delar av Vita Huset för att smälla upp en (antagligen) vräkig balsal. Triumfbågen han planerar. Känns väldigt likt en snubbe på 1930-talet som hade snedbena och en fånig mustasch.
Bara för det, att boken helt plötsligt fick en annan relevans - hela trilogin faktiskt - rekommenderar jag de här böckerna extra mycket nu. 

"Stulen musik" fick 4/5 i betyg av mig, och är helt klart en av de bästa böckerna jag läst under 2025. Även trilogin i sin helhet får betyget 4/5.