Sent i september

Hösten är verkligen här nu. I morse fick jag skrapa is från barnens och min cykelsadel innan vi kunde ge oss av på en kylig cykeltur till skolan. Kändes lite småmysigt att cykla med frusen andedräkt. Kanske håller jag på att bli knäpp, annars brukar jag sky kylan som pesten. Gillar när det är lagom.
Men jag gillar verkligen hösten, det har jag alltid gjort. Alla vackra höstlöv, den klara, krispiga luften. Himlen känns klarare och blåare på något sätt. Och några minusgrader på morgonen blir gärna några plusgrader och sol senare på dagen.
Och regn kan låta så mysigt! En kopp te, en bok och en filt blir en utmärkt hobby.
Grenarna på äppelträden hänger tunga av mogen frukt. Äppelkaka, mos och paj i långa banor. Och goda långkokta grytor på spisen som sprider sin härliga doft.
Jo - jag älskar hösten.

En annan hösttradition för mig är att lyssna på Ratata. Särskilt då "Sent i september", med favoriter som "Ge inte upp", "I dina ögon", "Bara du" och så klart titelspåret. Lite sorglig men ack så vacker.
Det är sista dagen i september idag. Varsågoda.

Om dom frågar mig, vad vill du?
Då svarar jag att om du menar just nu
Nu vill jag bort där ingenting kan nå mig
Finna mig en plats där jag får vara ifred
Låta tiden gå som vågor mot en strand
Nu vill jag dit där strömmarna kan mötas i en harmoni

Inget att förklara och inget att förstå
För jag orkar inte se dom, dom som alltid måste offras
Och dom som tvingas ner på knä som aldrig ges en chans
Nu vill jag bort där ingenting kan nå mig
Finna mig en plats där jag får vara ifred
Nu vill jag dit där strömmarna kan mötas i en harmoni

Sent i september - Ratata

Om dagen idag

Idag har varit en härlig dag.
Vaknade tidigt, innan väckarklockan, och hann äta en ordentlig frukost innan jag lämnade barnen på skolan. Cyklade sen upp på stan för att delta i ett underbart yogapass för ryggen. Bokade in en tid för akupunktur så nu hoppas jag att jag kan få ordning på ett kvinnligt problem. Strosade lite på stan en stund.
Hämtade lilla E på skolan då hon slutade redan efter lunch idag. Slösurfade tills lilla A kom hem. Tog en lång dusch. Torkade håret.
Älskade maken kom hem och vi åkte med de två minsta barnen till Naturens hus (stora J är sjuk idag och låg och sov) och tog en rätt så lång promenad ner mot Hjälmaren.
Åkte hem igen och lagade mat. Tacos. Lilla E var salig och hon gjorde guacamolen. Alla blev mätta och belåtna.
Tittat lite på tv, ska nu lägga de små barnen och sen ska jag nog läsa och ta en kopp te innan jag lägger mig.
Gjort så lite men ändå så mycket.
Varit ledig.
Underbart.

Medinas juvel

Ibland läser man ut en bok och önskar att den hade en fortsättning. Lyckligtvis för mig har den senaste utlästa boken i min hylla just det. Fast inte utgiven på svenska ännu. Fortsättningen på "Medinas juvel" av Sherry Jones heter "The sword of Medina" i original En gissning ger då att den kommer heta "Medinas svärd" när den kommer ut på svenska.

Det här var fantastisk läsning hela vägen, och kanske ett kontroversiellt ämne. Boken handlar nämligen om Aisha, hustru till profeten Muhammed. Nummer tre i ordningen av de 13 han hade under sin levnad (inklusive de två bihustrurna). Allt i boken berättas genom hennes ögon, och som författarinna får man då ta sig vissa friheter. Som att Aisha tjuvlyssnar mycket på männens samtal. Hur kan vi annars få oss berättat så mycket om maktspelet kring islams uppkomst? Och Sherry Jones erkänner glatt att mycket är fabricerat. Hon vet inte om Aisha var med och slogs. Det fanns kvinnor som gjorde det, det vet man, men man vet inte om Aisha var en av dem. Här är hon det. Hon vet inte hur livet var i harim, men hon skapar en fin bild av ömsom vänskap, ömsom svartsjuka. Och jag tycker hon tecknar ett fint porträtt även av Muhammed. Han speglas genom Aishas ögon och hon älskade honom. Så ömsint vackert och enkelt kan det vara ibland.

Medinas juvel av Sherry Jones. Betyg 5/5. Klicka på bilden för att komma till AdLibris.

Själv har jag ingen aning om vad som är sant och falskt i den här romanen. Jag bara läste och älskade den. Först med bestörtning, eftersom Aisha bara var 9 år när hon blev bortgift med Muhammed. Äktenskapet fullbordades dock långt senare. På den tiden var äktenskap en del av det politiska spelet, och flera av de hustrur Muhammed gifter sig med är allianser med olika stammar, allt för att förena folket. Men jag betvivlar starkt att han låg på latsidan direkt. Aisha beskrivs däremot som Muhammeds favorithustru och det var i hennes famn han dog, när hon var 19 år och han 62. Vad som händer efter Muhammeds död är det som avhandlas i "The sword of Medina". Som jag förstår det berättas den parallellt dels ur Aishas synvinkel, dels ur Alis, som var svärson till Muhammed (gift med hans dotter Fatima) och inte direkt bästa polare med Aisha. Därför framställs han kanske inte med så snälla ord i den här boken.

Det var även en del svårigheter med utgivningen av denna roman. Straxt innan boken skulle ges ut (av Random house) så ringde förlaget upp Sherry Jones och berättade att man på "obestämd tid" beslutat att skjuta upp utgivningen på grund av rädsla för terroristattacker från radikala muslimer, detta trots att förlaget inte hade mottagit några hot. Sherry Jones sade upp kontraktet och försökte hitta en annan väg att få sin roman (och dess påbörjade efterföljare) utgivna.
En amerikansk muslim och före detta korrespondent för Wall Street Journal hade läst ett föhandsex av "Medinas juvel" och tyckt om den. Hon skrev en opinionsartikel om förlagets beslut att inte ge ut boken med rubriken "Det går fortfarande inte an att skriva om Muhammed" (Asra Nomani). Denna artikel ledde till en livlig diskusion om det fria ordet och huruvida man "får" skriva skönlitterära texter om heliga gestalter. Sherry Jones fick ge många intervjuer om en text som inte ens fanns utgiven. Hon kände att det inte kunde bli en dialog då så få hade läst texten det handlade om.

Med författarens egna ord, från efterordet:

Äntligen, nu när Medinas juvel föreligger i tryck, kan
den diskussionen börja. Jag hoppas att boken kommer att inspirera er till att ta
reda på mer om såväl den märkliga Aisha bint Abi Bakr som om islam och
dess profet. Jag hoppas också att ni kommer att läsa fortsättningen när den
kommit ut. Där alternerar jag mellan Alis synpunkter och en mognare, klok och
förtänksam Aisha. Medinas juvel är en bok om kvinnors sätt att
ta tag i sin situation och om islams ursprung. Uppföljaren handlar om
försoning och fred, som är något världen behöver just nu.

242 en gång till

Det finns en belgisk syntgrupp som heter Front 242. De är enligt älskade maken, det bästa som hänt musikvärlden ever. Själv kanske jag inte håller med, men - numera ser man sifferkombinationen 242 överallt.
Så när det var dags att beställa lack från Cetuem via Nailmail, och dessa lack hade siffernamn, från 1 till 242 - jo jag var liksom tvungen att beställa 242. Oavsett hur det såg ut.

Och jag blir banne mig inte klok på det. Det är ljust korallorange med rosa skiftningar, nästan så jag vill kalla det för duokromt. Men inte riktigt... Dessutom kan jag inte bestämma mig för om det är snyggt eller fult, fulsnyggt är väl det närmsta jag kan komma. Vad tycker ni?

Hmmm.... Jag vet inte jag....

Utdrag ur en bok en sorgesam dag

"Och varför påstår du att jag inte känner kärleken?" frågade solen.
"Därför att kärlek inte är att vara alldeles stilla, som öknen, och inte att färdas fram över jorden, som vinden, och det är inte heller att betrakta allting på avstånd, som du. Kärleken är den kraft som omvandlar och fulländar världssjälen. När jag trängde in i denna för första gången tyckte jag att den var fullkomlig. Men senare insåg jag att den faktiskt var en återspegling av allt annat som skedde på jorden, och att också den regerades av krig och passioner. Det är vi som ger näring åt världssjälen, och om den jord vi lever på ska bli bättre eller sämre beror i mycket stor utsträckning på om vi blir bättre eller sämre. Det är här som kärlekens kraft får betydelse. För när vi älskar strävar vi alltid efter att bli mer än vi är."

Paulo Coelho - Alkemisten

Låter detta vara det enda inlägg jag kommer göra om det oerhört tragiska över att 5,7% av de som röstade igår, valde att lägga sin röst på ett parti som handlar utifrån rädsla och hat. Nu lämnar jag politik därhän, och hoppas att övriga partier kan agera över blockgränserna för att skapa ett ännu bättre Sverige, ett Sverige att vara stolta över - utan vare sig höger- eller vänsterextremism. Vi var trots allt 94,3% som röstade mot hatet.