För 15 år sedan stod jag i kyrkan framför prästen med älskade maken vid min sida och lyssnade på när en av mina kära vänner sjöng den här sången för oss. För idag för 15 år sedan gifte jag mig. En underbart solig dag och en sådan som jag alltid bevarar i mitt hjärta som en av de lyckligaste i mitt liv. Så som det kan vara om man hittar the one och firar det med familj och vänner. Jag har haft tur på det sättet.
Så - grattis på bröllopsdagen älskling. Bara resten kvar nu.
Depeche Mode - Somebody
I want somebody to share, share the rest of my life
Share my innermost thoughts, know my intimate details
Someone who'll stand by my side and give me support
And in return she'll get my support
She will listen to me when I want to speak
About the world we live in and life in general
Though my views may be wrong they may even be perverted
She will hear me out and won't easily be converted
To my way of thinking in fact she'll often disagree
But at the end of it all she will understand me
I want somebody who cares for me passionately
With every thought and with every breath
Someone who'll help me see things in a different light
All the things I detest, I will almost like
I don't want to be tied to anyone's strings
I carefully try to steer clear of those things
But when I'm asleep I want somebody
Who will put their arms around me and kiss me tenderly
Nu har alla betyg kommit in till den senast lästa boken för Plejaderna, den av mig valda "Enzo och konsten att köra fort i regn" av Garth Stein. Eller som den heter i original, "The art of racing in the rain" - en titel som jag tyckte var så vacker att jag ville läsa boken. Så jag valde inte boken utifrån sitt omslag utan utifrån sin engelska titel, och jag är förvånad över mitt val.
För det här var inte den lite småputtriga bok jag trodde att det skulle vara, något i stil med en sådan där mall-bok, fast med en oväntad berättare. Jag åkte känslomässig berg-och-dal-bana med den här och samma sak hände med alla andra betygsgivare - utom en. Så ja, vi tyckte så otroligt lika om "Enzo" tills vi inte gjorde det längre.
Enzo är inte som andra hundar och det vet han. Han tänker och känner på ett nästan mänskligt sätt och är fast övertygad om att han i nästa liv kommer nå hund-Nirvana - att återfödas som människa. Enzo bor med sin husse Denny, en skicklig racerförare, och tillsammans med honom ser de olika billopp på tv och Enzo lär sig allt om hur man kör bil, kunskap som kan appliceras över på livet. Denny träffar Eve och snart upptäcker Enzo att det inte bara är han och Denny längre, utan Eve och deras dotter Zoe som också behöver Enzo, vissa mer än andra. När Eve blir sjuk ändras den trygga tillvaron, och Enzo kan bara se på när livet rämnar omkring Denny. För vad kan en hund göra annat än iaktta?
Jag köpte totalt att det var en hund som berättade den här historien. Allt vi får veta får vi nämligen veta genom Enzos ögon, och det är hans känslor för människorna omkring honom som vi får ta del av. Han älskar Denny och Zoe, är mer avvaktande för Eve och nästan alla andra struntar han i - för det mesta.
Det är alltså genom en mycket mänsklig hund vi får ta del av de stora tragedierna i Dennys liv. Saker som händer som Enzo inte kan påverka, inte kan vittna om, inte kan varna för. För Enzos uppgift är att göra Denny lycklig. Och kanske utkräva en och annan hämnd på de som gör Denny illa.
Jag sa något om en känslomässig berg-och-dal-bana, eller hur. För jag skrattade, jag var arg, jag var bekymrad, jag grät, jag kastade boken ifrån mig i vredesmod för att sedan snabbt plocka upp den och klappa på den. Jag blev berörd ända in i minsta lilla vrå av min själ.
Jag har inte egen hund, men den av oss Plejader som har det kände också hon väldigt starkt för denna berättelse och det känslomässiga bandet mellan människa och hund. Det var svårt att hålla tårarna tillbaka under vår träff, så vi bestämde raskt att det behöver man inte. En av deltagarna hade blivit så arg på en sak i boken att hon var tvungen att lägga den ifrån sig under ett dygn innan hon kände att hon kunde fortsätta. Så jo - det här var en bok som berörde.
Alla vi som deltog på träffen gav den här boken 5/5 i betyg och väldigt länge såg det ut som att det skulle bli ett nytt medelbetygsrekord i Plejaderna. Så kom då sista betyget in och det blev 3/5 och "Enzo" delar sitt medelbetyg 4,6 med förra årets favorit "Livet efter dig" av Jojo Moyes - delat rekordbetyg alltså. Jag vill dock påpeka lite skrytsamt att "Enzo" har fått flest 5:or i betyg hittills i Plejadernas historia. Känner mig äckligt nöjd över det.
Det avvikande betyget kom för att den inte riktigt hade infriat förväntningarna - vissa hade nämligen läckt lite på FB om sin läsupplevelse. Och får man inte de förväntade känslorna infriade så blir det kanske mer besviket än bra. Det ansågs dessutom att berättelsen kanske gått lite väl fort fram i vissa delar där det gärna hade önskats fördjupning. Jag personligen kanske inte riktigt håller med, men jag kan se varifrån den kritiken kommer.
"Väldigt försiktigt. Som om du har äggskal under pedalerna och inte vill att de ska gå sönder", säger Denny alltid. "Det är så man kör i regnet." När vi tittar på video tillsammans - något som vi har gjort ända sedan den första dagen jag träffade honom - förklarar han sådana här saker för mig. För mig! Balans, förutseende, tålamod. Allt detta är av yttersta vikt. Perifert seende, att se saker som man aldrig har sett förut. Kinestetisk förnimmelse, att köra på känsla. Men det som jag alltid har tyckt bäst om är när han talar om att inte ha något minne. Inget minne av saker som han har gjort bara sekunder tidigare. Varken bra eller dåliga. Minne är nämligen tid som viker sig tillbaka om sig själv. Att minnas är att kasta loss från nuet. För att nå någon som helat framgång inom bilsporten får en förare aldrig minnas.
Aprils sista dag. I år firar jag Valborg som jag brukar - vi slänger något på grillen och jag låter bli att gå till någon brasa. Lite för mycket folk för min trassliga själ/hjärna att hantera. Sedan flera år firar vi med päronen, sväronen och svägerskans familj och så även i år. Brukar alltid vara alldeles förträffligt trevligt. Hur firar ni?
Mina aprilfavoriter ser ut så här:
Födelsedagsbarn: Min ömma moder fyllde år, liksom världens bästa svärfar och den där katten som sällan vill vara med på bild. Vi firade människorna mest.
"Släpp ner mig innan jag klöser ansiktet av dig." På ett ungefär. Schumi fyllde år.
Kläder: Om jag har skaffat en ny kofta som jag vill bo i? Ja, det har jag. En blå/vit-mönstrad från HochM:s herravdelning som är i tvätten just nu och jag lider för jag vill ha den typ jämt.
Film: Nix pix kakmix. Inget nytt så långt ögat når för jag har fortfarande inte varit på bio, och vi ser mest sådant här hemma som jag redan har sett en eller åttahundra gånger. Ganska gäspig filmmånad alltså - igen.
Tv-program: Älskade maken och jag har äntligen börjat titta på "Battlestar Galactica" som vi lånat av familjen Perny/Penko för en evighet sedan, och så tittar jag på mina vanliga serier. Men roligast är att "Outlander" började om igen efter sitt jättelånga uppehåll. Senaste avsnittet slutade rätt så gulligt så det är väl bara en tidsfråga innan det går åt håvete igen.
Bok/fic: Månadens bästa bok blir "Snögloben" av Amanda Hellberg. Har varit dålig på att läsa bok den här månaden, så trots sitt medelbetyg "vann" den.
Jag har varit dålig på att läsa nytt över lag, och har läst om flera favoritfics också. En ny favorit blev dock Sterek-ficen "Stand fast in your enchantments" av Devildoll. Den var lite jobbig att läsa då den tar sin avspark i kidnappningar och tvång, men den grep tag i mig ändå och jag har tänkt på den efteråt.
Nagellack: Nu blev det knepigt för jag haft en hel del godbitar på naglarna den här månaden. Men allra finast och roligast och gladast och iögonenfallande är nog ändå Not your mama's Easter grass från Smitten polish. Hur kan det bli fel med neongrönt, neongult och hologlitter liksom? Svar - det kan det inte.
Frisyr: Klippt av lite kluvna hårtoppar alldeles själv. Mer spännande än så blir det inte.
Upptäckt: Hittade och började lyssna på bandet Alt-J igår. Jisses så bra!
Alt-J - "Every other freckle".
Det finns en girl-version av videon också som är exakt likadan fast med en tjej. Och innan den blir man varnad för "olämpligt innehåll". Man får se en rumpa. Men killrumpan varnas det minsann inte för. Att sortera in under saker-som-gör-mrs data-förbannad. Tack YouTube för att ni cementerar att min kropp är olämplig.
Extra speciell rolighet: Plejaderna, min älskade lilla bokcirkel. De gånger vi ses blir jag alldeles varm i kroppen av glädje, för det här är så underbara människor så ni förstår inte. Anledningen att jag inte har skrivit om det än är att jag väntar in ett betyg. Tror det är dags för en påminnelse igen, för jag vill verkligen dela med mig av den bok vi läste.
Populäraste blogginlägget: Det är nästan så man märker när det släpps en ny omgång absint på Systembolagets hyllor, för då får mitt inlägg "Hur man gör ett glas absint på rätt sätt" ett uppsving. Och det släpptes ny Grön Opal i april, om jag inte tar tokfel. Godaste gröna absinten, om ni frågar mig.
Mitt favoritinlägg: Eftersom jag tycker det är så roligt att få pris så är mitt inlägg från när jag fick Liebster award min favorit den här månaden. Särskilt när jag får skriva om böcker, som jag älskar. Sedan att jag nästan utan undantag inte skickar priset vidare är en annan femma...
Sedan årsskiftet är jag en no poo:are - jag har alltså slutat använda schampo. Jag använder inte balsam heller utan tvättar mitt hår med alternativa medel. Det här tvättade jag håret med idag till exempel.
Rågmjöl, behållare, arganolja. Allt man behöver för att få rent hår. Och lite vatten.
Ska hon baka? kanske vän av ordning tänker nu, och det kan man absolut göra med det som blir kvar av det här när man väl har utvunnit sitt "tvättmedel".
Ekologiskt rågmjöl och vatten är det enda som behövs. Det här är den krångliga av de två metoder jag tvättar håret med eftersom den kräver att jag blandar och silar innan jag tvättar. För att göra själva silandet enklare brukar jag dessutom vänta en stund efter jag har blandat. Idag läste jag ett par kapitel i min bok. Vänta ska jag förklara lite närmare...
Hur jag gör mitt krångliga "schampo".
Rågmjöl innehåller saponiner, tvålämnen alltså, och det är dessa man vill åt. Jag blandar 5 msk rågmjöl med 3 dl vatten, som inte får vara varmt för då gör man en skållning av mjölet. Sedan väntar jag en stund tills mjölet sjunkit undan och silar upp vattnet i en gammal schampoflaska, skakar och tvättar.
Jag fördelar ner rågvattnet lite i taget i min hårbotten, eftersom det främst är den jag vill göra rent. Håret ska helst vara torrt när man gör det här så man känner att man blöter ner håret ordentligt med rågvattnet. Jag masserar in rågvattnet noga och länge i hårbotten, för a och o när man no poo:ar är att man tvättar håret och hårbottnen mekaniskt istället för kemiskt. Det går åt en del muskelkraft och vatten alltså. I resten av håret kramar jag in rågvattnet. Sedan sköljer man samtidigt som man masserar. Och man sköljer länge. När du tror att du är klar ska du skölja några minuter till.
Innan jag tvättade håret idag och när det nästan var torrt. Det var en vecka sedan jag tvättade håret sist.
Innan jag tvättar håret brukar jag borsta ut det ordentligt så att jag inte ska behöva borsta det så mycket efter tvätten. Jag brukar ändå reda ut det lite och sedan krama i en klick ekologisk arganolja. Jag har alltså slutat använda min älskade Maroccanoil eftersom den innehåller silikoner och silikoner och no poo går inte ihop. Silikoner kan nämligen endast tvättas ur håret med schampo som innehåller sulfater.
Med andra ord - funderar du på att börja med no poo så måste du först sluta med silikoner, sedan med sulfater. När jag undrar om en produkt funkar kollar jag in på utmärkta bloggen Stina Markan och den kompletta listan på vilka schampon som funkar som sista schampo finns här. Jag använde ett schampo från Urtekram och det är den tomma flaskan jag nu använder när jag tvättar håret.
Och vad tycker jag då om det här nu när hållit på fyra månader? Jag älskar! Min förut så besvärliga och kliiga hårbotten har jag knappt problem med alls längre, håret blir fantastiskt lockigt och blankt och jag tvättar håret ungefär var 5 - 7 dag med en tvättmetod, däremellan sköljer jag med bara vatten en eller ett par gånger. Håret känns friskare och tjockare och jag upplever att det hamnar mindre strån i borsten nu mot vad det gjorde förut.
Det krävs en invänjningsperiod för både hår och människa för håret känns annorlunda och i början kan hårbottnen börja tokproducera sebum och det kan kännas både fett och obehagligt. Då är det bra ha tålamod och försöka att inte tvätta för ofta, den här perioden kan vara uppemot ett halvår - jag vänjer mig fortfarande så smått, men det går bättre för varje hårtvätt. Och jag skulle gissa att jag tvättat håret sisådär 25 gånger hittills i år. Om jag får som jag vill så har jag köpt min sista schampoflaska.
Det här är alltså det omständiga sättet jag tvättar håret på. Återkommer med den enklare metoden senare. Det här inlägget hade blivit en mil långt annars.
Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.
Japp, det går fort att se det här. Sit coms tar ofta inte så lång tid att titta på med sina dryga 20 minuter per avsnitt. Så ja, min gissning om veckovisa inlägg är nog inte så långsökt. Särskilt inte när man älskar det så pass mycket som jag älskar det här lilla gänget. Jag skrattar högt mest hela tiden, när jag inte ler eller fäller en liten glädjetår.
Favoritavsnitt: 3x09 "Fancy party". Bröllopsklockor klämta. Vissa har bråttom kan man tycka.
3x13 "The fight". Tom lanserar en ny drink och alla blir drättfulla och Ann och Leslie blir osams.
3x16 "Lil' Sebastian". Säsongsavslut. Leslie och Ben försöker dölja sitt förhållande samtidigt som de planerar en minneshögtid för minihästen Lil' Sebastian. Och så blir det cliffhanger. Såklart. Favoritkaraktär: Leslie. Och så är jag väldigt förtjust i Ron också. Och Ben.
Favoritpar: Andy och April fick varandra, så nu sitter jag här och hoppas på Leslie och Ben. Att det ska vara så krångligt i sådana här serier. Gaah!
Bäst i säsongen: Bröllopet. Jajamensan, det kom en liten tår eller två.
Värst i säsongen: Minst förtjust är jag i Tom som jag tycker har varit påfrestande gapig och tokrolig på ett inte roligt sätt den här säsongen. Annars är det här väldigt bra. Övriga kommentarer: Jag hoppas att det inte finns någon stad som Pawnee, men det finns det säkert. USA verkar vara ett läskigt ställe ibland. Men det är roligt att skämta om det.
