Oktoberfavoriter

Nu är det dags för månadens sista inlägg, det med alla favoriterna. Oktober har varit en ganska bra månad, även om jag har varit hyfsat trött och haft en del huvudvärksbekymmer. Jag har dock pusslat mycket och läst en hel del, gosat med katten och virkat massor. Dessutom - sett ekorrar på mina promenader, som jag försöker göra till en vana igen. 
Favoriter var det ja, nämligen dessa.

När jag har planer men katten säger nej.

Bok: "Grim" av Sara Bergmark Elfgren.

Film: Av sådana som inte var omtittningar utan första gången jag såg - "Gerald's game". Annars "Constantine" och "Crimson Peak".

TV: Har bara tittat på "A discovery of witches" så det får bli den. Betonar att det gäller den första säsongen, så berättar jag mer nästa vecka.

Nagellack: Until the day break från a England. Ingen som läste gårdagens inlägg är förvånad.

Skönhet: Annan vana, förutom promenader, jag försöker återuppväcka är den med söndagsansiktsmask. Ibland en arkmask, ibland en serummask, ibland en overnightmask, ibland en sådan där som tvättas av. En liten gosstund i slutet på veckan, helt enkelt. Guld värt.

Extra speciell rolighet: Plejadträffen och lönepizza. Lönepizza äts på fredagen kring löning, och den här gången avnjöts den i sällskap med E och hennes pojkvän.

Favoritinlägg: Det om Nobelpriset i litteratur, för att det var roligt att det gick till författare jag känner till och har läst. 

Oktobers nagellack

Ännu en månad går mot sitt slut, och som traditionen på lilla bloggen är så kommer här månadens inlägg om burna lack. Otestade lådan börjar bli tom, och jag står inte i begrepp att fylla på den, så nästa månad blir det gissningsvis massor av H&M-lack, och en del från arkivet.
På tal om arkiv - jag slutade lackblogga 2016, men har behållit den bloggen som ett sorts arkiv. Fram till häromdagen när jag helt sonika raderade den. Hoppas ingen saknar den, jag gör det inte.
Nog om den. I oktober bar jag fyra lack, i den här ordningen.

a England, And the shadows flee away
Fortsatte lacka på de sista lacken från a England på ett tag, de sista från Simeon Solomons reverie-kollektionen. 
And the shadows flee away är ett dramatiskt mörkgrått hololack med en tydlig blå underton. Alltså kunde det se både blått, grått och blåsvart ut beroende på hur ljuset föll på det.

a England, Until the day break
Kollektionsfavoriten (och månadens?) blev inte alls otippat det här svärtat vinröda lacket som drar mot lila. Maffiga regnbågar och så satans snyggt att jag nästan blir lite tårögd.

H&M, Craving limonata
Under försommaren köpte jag på mig en del lack från H&M, som sedan så skateliga betats av. Färgerna i otestade lådan känns därför ganska vår- och sommar-färgade. Som Craving limonata med sin härligt smörgula färg. Jag tyckte mig ana ett stråk av rosa, men kan inte riktigt se något skimmer, men något är det - jag vet bara inte vad. Skulle klassa det här som ett krämlack. Som synes torkar det mörkare än i flaskan, om än inte med mycket. Jag som gillar gula lack gillar så klart även det här, som faktiskt inte var så svårlackat som gula lack kan vara.

Vegan & Natural, Piece of freedom
Vad kan jag säga? Det är vitt. Det är kräm. Som Tippex på naglarna. Har väntat lääänge i lådan, så nu var det dags. 

"Detaljerna" av Ia Genberg

Augustprisvinnare och långlistad (tog sig inte till kortlistan) till Bookerpriset. Klart jag blir nyfiken. Dessutom en ganska kort bok, som jag antog skulle gå fort att läsa. Perfekt i slutet av månaden när jag läst alla titlar i min månads-tbr.

Bildkälla The StoryGraph

Under ett feberrus börjar en kvinna tänka tillbaka på sitt liv, och de liv hon har levt inuti detta liv. Liv som kantats av relationer med människor som alla varit viktiga i stunden, men som inte bestått. En vän som försvann, en kärlek utan framtid. Vem är det som beskrivs? Den berättelsen handlar om eller den som berättar?

Boken gör nedslag i fyra olika personer som på ett eller annat sätt kommit att påverka bokens berättare. Det har ofta varit djupa relationer, som starkt påverkat vår huvudperson. Kanske inte för all framtid, men just där och då. Precis som bokens titel antyder så ligger berättelsen i detaljerna, alla de där små som bygger upp ett liv.
Det är som sagt en kort bok, bara drygt 150 sidor,fördelade på fyra kapitel. Men den var inte alls så snabbläst som jag trodde att den skulle vara. Det var helt enkelt inte en sådan där bok där jag kände lässug, och även om det i textmassan kunde vara svårt att hitta platser att pausa på, så gjorde jag ändå det. Inte för att boken var tråkig eller helt ointressant, utan bara för att jag inte blev värst lockad. På sätt och vis kan jag förstå att boken blivit så omtyckt, översatt och nominerad till olika priser, men samtidigt kan jag tycka att det var mycket skrik för lite ull.
Om det inte hade stått i tryck att det här är en roman, så hade jag trott att den var en memoarbok. Den känns väldigt personlig och nära på. Introspektiv, är ordet jag skulle använda. En vilja att förstå sig själv utifrån relationen med andra. På så sätt är det en bok som väcker tankar, om mig själv och de relationer som påverkat mig i mitt liv. 

3/5 blev mitt betyg på "Detaljerna". 

Sett på TV: A discovery of witches, säsong 1

Spoilervarning på TV-inlägg.

Det är många år sedan nu som jag läste den första boken i Deborah Harkness All souls-trilogi. Eller, som jag har förstått det har det blivit ännu fler böcker i Diana Bishops och Matthew Clairmonts universum av häxor, vampyrer och demoner, men det började med en trilogi. Även om jag inte minns värst mycket om boken i sig minns jag att jag gillade den, och jag vet faktiskt inte varför jag aldrig läste de andra böckerna, för det har jag bestämt för mig att jag planerade att göra.
Nog om det, för det är inte en bok jag har läst, utan jag har tittat på den första (av tre) säsongen av TV-serien "A discovery of witches". Författaren själv står med som producent, så gissningsvis ligger serien hyfsat nära böckerna.

Bildkälla All souls trilogy wiki

När Diana Bishop återvänder till Oxford för en lärartjänst i historia och frö att fördjupa sig i sin forskning om alkemi, anar hon inte att hon snart ska bli centrum för olika väsens intresse. Hon kommer från en familj av häxor, men har själv inget intresse av att lära sig behärska sin ganska svaga och oregelbundna magi. När hon beställer upp en sällsynt handskrift från Bodleian-biblioteket är det inte en händelse som passerar obemärkt. Manuskriptet har nämligen varit försvunnet länge, men Diana kan beställa upp det utan problem. Alla vill veta vad Diana upptäckt i manuskriptet. Främst häxmästaren Peter Knox som tar till drastiska metoder för att förmå Diana att frammana boken igen. Men även vampyren Matthew Clairmont visar stort intresse för boken - och för Diana. När känslor börjar spira mellan dem kompliceras saken ytterligare.

Vad jag minns av boken - att Diana och Matthew blev kära, men att deras kärlek var förbjuden, för det är inte okej för olika väsen att ha förhållanden med varandra. Tydligen. 
Eftersom "Twilight" kom först är det svårt att inte se paralleller. Som att Matthew helst jagar hjort. Att Dianas doft gör honom lite vild av begär. Att Diana är en aning klumpig i sina förmågor, men självklart kommer visa sig vara en väldigt mäktig häxa. "A dicovery of witches" är dock till för den lite äldre och mer mogna publiken. Det är både sexigare och mörkare. Ibland kunde det kännas lite sådär, det som kidsen kallar cringe, men på det stora hela uppskattde jag det. Vi säger som såhär - det var ett tag sedan det gick så här bra med motionscyklandet, för det är på den jag sitter när jag tittar på "A discovery of witches". Och jag har redan börjat titta på säsong två.

FredagsFilmen: Salems Lot

Många King-fans blev glada i hågen, jag inkluderad, när nyheten om en ny filmatisering av "Salems Lot" tillkännagavs. Sedan blev det fördröjningar, som så klart skylldes på vissa strejker i Hollywood. Och så kom det sista dråpslaget som kunde få en att ana att allt inte gått som planerat - ingen biopremiär. Istället gick filmen direkt till streaming på Max, och det är där jag har sett den.

Bildkälla Heaven of horror

När författaren Ben Mears återvänder till sin barndomsstad Jerusalems Lot anar han inte att han snart kommer stå i centrum för övernaturliga krafter. Han planerar att skriva en bok om Marsten House, men upptäcker att huset nyligen köpts av en antikhandlare som öppnar butik i staden. Med ankomsten av en mystisk försändelse till Marsten House börjar underliga saker hända i den lilla staden.
En pojke försvinner, och snart börjar en blodsjukdom spridas. Bara några få anar vidden av sjukdomen - vampyrer.

Tyvärr blev det inte så bra som jag hade hoppats. "Salems Lot" är en sådan där bok som är svår att klämma in på två timmar, och det kan vara därför den fallerar. Handlingen känns påskyndad, och karaktärerna får aldrig tid att vare sig sätta sig hos mig som tittar eller utvecklas till sin potential. Jäktig är det ord som passar bäst in på hur jag upplevde filmen. Visst, det finns bitar som kan ge rejält med kalla kårar och bitvis kan det bli en aning läskigt. Men inte ens jag, lättskrämd som jag är, tyckte att det här var värst otäckt. Skräck? Nja. 
En okej film, men boken är så klart bättre. Tror jag ska läsa om den. Det var trots allt sisådär 30 år sedan sist.