Novemberfavoriter

Så var vi här, novembers sista dag. Lite lagom gråtrist, men med en del glimtar av sol, och nu när julbelysningar börjar komma upp blir det riktigt mysigt i mörkret. I morgon är det först advent, och snart vänder det och dagarna blir ljusare istället för mörkare. 
Favoriter för månaden som är gått är dessa.

Bok: "The running grave" av Robert Galbraith aka J.K. Rowling. Den bästa Strike-romanen hittills, tror jag minsann.

Film: "Deadpool & Wolverine". Länge sedan jag skattade så mycket åt en film. 

TV: "Only murders in the building".

Nagellack: Var faktiskt tvunden att grunna ett tag, för jag har gillat alla på ett eller annat sätt. Men det får bli Lime 4 you från H&M.

Skönhet: Milkshake Incredible Milk. Jag har slutat med balsam i duschen och använder bara den här leave in produkten. E kallar den för hårknark, och jag kan bara hålla med. Doftar dessutom underbart.

Extra speciell rolighet: En fin Allhelgonahelg. Chilipojken var på besök, vi tände ljus på pappas grav och några till, åt god middag med släkten, och bara hade det mysigt.

Favoritinlägg: Årets julönskelista.

Novembers nagellack

Nu har det hänt. Lådan med otestade lack är helt tom. Dessutom har jag lite tappat lusten att fylla upp den med nya lack, så jag gissar att det blir en del repriser på naglarna framöver, om inte diverse reor lockar mig i fördärvet. Jag har ju ingen brist på nagellack i gömmorna, om vi säger som så.
Inte nog med att jag nu lackat upp alla lack, de fem jag visar idag kommer alla från samma märke och har samma finish. Inte superspännande, med andra ord.

H&M, Lime 4 you
Lite naggat i kanterna, eftersom jag glömde ta bilder innan "olyckan" var framme. Limeskalsgrönt, eller lite ärtpurégrönt. En rätt så knallig och glad färg, en sådan där som jag gillar av bara farten.

H&M, A day in London
Vet inte om knalligt blått är den första färgen jag associerar med London, men vem är jag att bråka. Härligt, somrigt blått passade däremot utmärkt i vad som blev en ganska grå november.

H&M, Blushing in Amsterdam
Lite sol fanns det dock, som när det här jordgubbsglassrosa nagellacket skulle förevigas.

H&M, Limonata
Det finns en ytterst liten dragning åt grönt i det här lacket, men annars är det precis så ljusgult som det verkar. Inte jättehiskeligt att måla med, trots sin pastelliga gulhet, två saker som annars kan ställa till det i lackglädjen.

H&M, Ce(meant) to be
Namnet säger cementfärgat, och det är precis vad det är. Beige som drar åt grått. En sådan där färg som jag tycker om att bära då och då för att det är något sobert och vilsamt över dem.

"The wood at midwinter" av Susanna Clarke

En liten vinternovell kanske? Skriven för BBC för en jul/vinterspecial för ett par år sedan, och nu utgiven i bokform. Vackert illustrerad av Victoria Sawdon.

Bildkälla The StoryGraph

Merowdis Scott trivs bäst i naturen, där hon kan tala med djuren och träden. En midvinterdag, i sällskap med sina hundar och grisen  Apple, träffar hon en räv och en koltrast, och snart förändras hennes liv för alltid.

Det här är inte en lång bok. En liten novell, eller mer en bilderbok för vuxna. Känns som en saga. I efterordet av författaren får vi veta att novellen/sagan hör hemma i samma värld som "Jonathan Strange and Mr Norrell. Vissa aspekter av den här berättelsen tycker jag dock även går att applicera på "Piranesi".
Kan möjligen vara så att jag köpte boken till 98% för att den är vacker, men jag gillade innehållet mellan pärmarna också. Faktiskt så det nästan kändes lite för kort.

Mitt betyg på "The wood at midwinter" blev 3/5.

"Jävla karlar" av Andrev Walden

Häromdagen delades Augustpriset ut, och det priset vann dagens bloggämne förra året. En debutroman som är ett skönlitterärt verk och memoarer mixat till ett. I varje fall hoppas jag att allt i den här boken inte skett i verkligheten.

Bildkälla The StoryGraph

En dag får sjuårige Andrev veta att pappa inte är hans pappa - hans pappa är indian. Nu följer sju år där Andrev har sju olika pappor, som i män han undrar om han ska kalla dem pappa. Men det är inte bara papporna som händer i Andrevs liv, utan relationerna med syskonen och vännerna. Resor, sommarjobb och tjejer. En uppväxt, helt enkelt.

En lätt- och snabbläst bok, med korta bläddervänliga kapitel. Ofta väldigt roligt, och jag skrattade högt flera gånger. Men det är samtidigt ganska vemodigt och sorgligt, och jag hoppas som sagt att vissa händelser i den här boken är hittepå och inte minnen. Tyvärr tror jag dock att boken är mer sanningsenlig än inte, i dessa fall. Ändå känns texten inte så utlämnande. Vi får vissa adresser, men väldigt få namn eller andra utmärkande drag. 
Boken är indelad i sju delar, en för varje pappa, och de kallas saker som Växtmagikern, Tjuven, Indianen och Konstnären. Beroende på hur länge mamman stod ut med dem, och hur minnesvärda de var, är delarna i varierande omfång. Med tanke på att han mamma verkar ha haft mer än lovligt stor otur i valet av män i sitt liv, är det väl tur att kärleken till mamman (och syskonen) lyser igenom och vi får veta att relationen är god än i denna dag. Det kunda ha blivit så annorlunda. Starkt också att berätta om ganska tragiska händelser med så stor humor och ömsinthet.

Jag tyckte alltså mycket om den här boken, och gav "Jävla karlar" betyget 4/5.

Sett på TV: Only murders in the building, säsong 4

Som vanligt är det spoilervarning på alla TV-inlägg.

För en dryg månad sedan sändes det sista avsnittet av den fjärde säsongen av "Only murders in the building", och nu behöver vi vänta till nästa år för att få veta vem som mördade offret som hittades i slutminuten. Alltför att hålla oss som tittar på halster, med andra ord.

Bildkälla Disney

Säsong fyra tar vid direkt där den tredje slutade. Oliver, Charles och Mabel firar sina framgångar, och när de får veta att Hollywood vill göra film av deras podd, beger de sig till Los Angeles för att träffa teamet, och Charles vill besöka sin vän, stuntkvinnan Sazz, som så mystiskt försvann från deras fest i New York.
Men Sazz finns inte där heller, och snart leder spåren tillbaka till New York, ett kulhål i fönstret på Charles lägenhet i Arconia, och den gamla förbränningsugnen. Kulan verkar ha kommit från en av lägenheterna i Arconias västra torn, där det bor ett gäng mystiska individer.
Spaningsarbetet försvåras dock av filmens inspelningsteam, särskilt de tre huvudrollsinnehavarna Eugene Levy, Zack Galifianakis och Eva Longoria som vill skugga sina rollförebilder och hjälpa till att lösa mysteriet med Sazz.

Den här säsongen är späckad med fler kända aniskten som flimrar förbi än vanligt. Meryl Streep repriserar sin roll som Loretta, men vi ser även allt från Ron Howard till John McEnroe i småroller. Roligast gästspel görs av Melissa McCarthy som Charles yngre syster. Alla avsnitt har dessutom fått namn från olika filmer, för att riktigt förstärka Hollywoodtemat den här säsongen. Extra kul för filmnörden inom mig.
Säsongen i övrigt var lite ojämn. Den kunde ibland vara ganska rörig, men när den falsk tråd äntligen kunde överges blev det mer spännande. För då blev det mördarjakt, och inte bara putslustigt. Men humorn, den finns alltid där. 

Alla fyra säsonger av "Only murders in the building" finns att streama på Disney+.