Marsfavoriter

Sista dagen på månaden tittar vi närmare på alla mina favoriter. Med tanke på att jag varit ganska slö den här månaden, har den ändå varit händelserik och jag har haft en massa hyss för mig. Men nu är det slut på mars för i år, så vi fortsätter programmet.

Fika på lokal på grund av anledningar, 22 mars 2025.

Bok: Jag har läst sju böcker i mars, och ingen av dem fick mer än 3 i betyg. Måste jag ändå välja får det bli Charlotte Brontës "Juvenilia" på grund av att den var mest intressant i litteraturhistoriskt perspektiv, men helst av allt vill jag inte välja en favorit under en medioker läsmånad.

Film: "Anyone but you". Vissa romantiska komedier är bättre än andra, helt enkelt.

TV: "The Rookie". Ungefär det enda jag tittat på, så inte så svår konkurrens.

Nagellack: Återigen från arkivet. Shall be my queen, från nu nedlagda märket a England.

Skönhet: Har skaffat ett nytt läppstift som jag gillar. Ett lite skirare läppstift som ska återfukta och nästan känns som ett läppbalsam. Tycker det är rätt bra tryck i färgen dock. Från H&M, Sheer brilliance lipstick, i nyansen Apple vibe.

Extra speciell rolighet: Var en dag i Chilipojkens nya hemstad, för kramar och allmänt mys. Har dessutom firat 26 år sedan min och älskade makens förlovning, bland annat med att få träffa den där brorsonen som snart ska flytta till USA där hans fru ska forska. Inte ett dugg orolig för det, med tanke på rådande politiskt klimat over there.

Favoritinlägg: Har gillat mitt FredagsFilm-tema i mars, med irländska filmer, så alla fyra FredagsFilm-inläggen.

"Hangsaman" av Shirley Jackson

Shirley Jackson räknas som en av de stora skräckförfattarna och hennes böcker har bland annat inspirerat Stephen King, och det är ju inte illa. Hon har bland annat skrivit boken "The haunting of Hill House" som nästan ordagrant ligger som grunden till en av mina favoritfilmer, som heter samma sak. Den från 1963, den andra från 1999 låtsas vi inte om. (Serien från 2018 är också bra, men absolut inte trogen boken.)
Förutom "Hill House" har hon också skrivit många noveller och flera romaner, och jag är nyfiken på hennes författarskap och vill läsa mer. I filmen "Shirley" är det boken "Hangsaman" hon jobbar på, så den blev nästa bok att införskaffas till mitt växande Shirley Jackson-bibliotek.

Bildkälla The StoryGraph

Natalie Waite ska snart åka iväg för att börja på college. Hon känner att det ska bli skönt att komma bort från sin familj, med en krävande far som försöker göra Natalie till sin avbild, och en mor som tappat alla illusioner om ett lyckligt liv. Natalie tar ofta sin tillflykt till en rik fantasivärld, och under en fest som hennes föräldrar är värdpar för, prövar Natalie olika personligheter på gästerna. Under kvällen är det en gäst som ger Natalie mycket uppmärksamhet, och morgonen därpå försöker hon intala sig att det aldrig hände.
Väl på college har Natalie svårt att få vänner. Hon hyser ett kort svärmeri för en av sina lärare, men kommer närmare hans hustru. Hon får höra talas om Tony, en elev som går sin egen väg, och Natalie beslutar sig för att bli hennes vän.

Det här är en ganska kort bok, men tempot i den är långsamt. Den är ofta väldigt introspektiv, och ibland blir det svårt att skilja på vad som sker på riktigt och vad som sker i Natalies rika fantasivärld. Boken slutar ganska abrupt, utan att vi egentligen får veta hur det går för Natalie, om hon blivit vän med sina känslor eller om hon är på väg mot ett större sammanbrott.
Jag hade svårt att ta till mig den här texten, inte bara för att Natalie känns som en opålitlig berättare utan också för att texten inte hittade hem till mig. Det kan vara att jag läste den på engelska och att det skedde en språkförbistring, eller så var det tonen i berättelsen som inte tala de till mig.
Även den här gången tycker jag inte att berättelsen i sig är skrämmande. Bitvis otäck, att följa med i Natalies vindlingar, och mörk i tonen, men det är sällan skräckigt, om vi säger så. Det känns ändå som en viktig text, och som att det var jag som missade något snarare än boken.

Mitt betyg på "Hangsaman" blev 2/5.

FredagsFilmen: Excalibur

Fortsätter på mitt irländska filmtema, för filmen "Excalibur" från 1981 är helt och hållet inspelad på Irland, även om berättelsen i sig är brittisk. Eftersom Excalibur var kung Arthurs svärd, så är det så klart om den Arthurianska legenden filmen handlar.

Bildkälla The movie database

Kung Uther har fått svärdet Excalibur av trollkarlen Merlin. När Uther dödas stöter han in svärdet i en sten, och Merlin förklarar att endast den som kan dra ut svärdet kan bli kung.
När den unge Arthur drar svärdet ur stenen faller det på honom att förena alla riddarna kring det runda bordet, och tillsammans med dem uppleva många äventyr och romanser.

Fan-trailer, men den är i varje fall inte helt suddig och dan. Jag har så klart sett den här filmen, flera gånger till och med, och den bär stort ansvar för min vurm för Arthur-legenden. Känner att en omtitt är på sin plats. Ska bara skrubba fram två och en halv timme i kalendern först. Mycket popcorn blir det. 
Jag har turen att ha filmen i min filmsamling, men det finns att streama lite här och där, bland annat på SF Anytime.

Nagellacken i mars

Mars blev inte en vidare värst vällackad månad den heller, även om tre nya lack hittade hem till mig. Tre är också antalet lack jag burit den här månaden, varav två från arkivet. I den här ordningen.

Pahlish, The ghost shift
Innan jag tröttnade på "Doctor Who" var jag galet i allt whovian jag kunde hitta. Så när Pahlish släppte en massa Who-nagellack var det ganska givet att jag skulle skaffa dem. Den här kollektionen hette "All of time and space, part 1" och kom redan 2014. Inget som går att hitta nytt längre, med andra ord.
The ghost shift är ett mörkt silvergrått hololack. Tror att det är det lack från den här kollektionen jag har burit flest gånger.

a England, Shall be my queen
Numera vet jag att a England tyvärr har lagt ner sitt nagellacksskapande, så mitt favoritmärke finns inte mer. Tur att jag har alla (utom Manderley) som märket har kommit ut med, så att jag kan frossa fritt. 
Shall be my queen är ett vackert mörkt hallonrosa hololack, som var med i Tennyson's romance-kollektionen.

H&M, Oh my vanilla!
Inget nytt under solen att jag dras till nästanvita lack. Inte heller nytt att jag även gillar gult, och det är just åt det gula hållet det här nästanvita lacket drar. Så klart inte jättekul att måla med, och självklart lyckades jag mosa det med glasögonskalmen på några naglar innan det hade härdat, men. Jag tycker det är fint ändå.
Månadens enda nya lack, dessutom, och det sitter på just nu.

"Kvinnan som stal mitt liv" av Marian Keyes

I mitt grannskap finns det ett sådant där litet bokskåp, där man kan låna en bok, eller ta en bok, eller lämna en bok. Dit går jag ibland om jag har någon bok som jag inte vill ha kvar längre, men som någon annan säkert kan gilla. Ganska sällan hittar jag något till mig själv, för det är mest deckare och "Den lilla något vid stranden" eller annat som jag bara inte orkar med, men vid ett av dessa tillfällen stod det en Marian Keyes där. En jag inte hade läst. Så jag plockade på mig den, och nu har jag läst den.

Bildkälla The StoryGraph

Stella Sweeney har levt drömlivet i New York, men nu är hon tillbaka i Dublin med svansen mellan benen. Hon försöker komma på fötter igen, genom att skriva sin andra bok efter framgångarna med den första, "En blinkning i taget", som kom till efter att hon drabbats av en svår och ovanlig sjukdom.
Efter den fantastiska vistelsen i New York är hon nu tillbaka i vardagen igen. Utan jobb, med en arg son och en skrivkramp som känns överväldigande. Hur ska hon göra för att komma på rätt spår igen?

En gång i tiden var Marian Keyes lika med en bra bok för mig. Sedan hände något, och det har nu gått många år sedan jag läste hennes böcker senast. Och jag tror mig minnas varför. Jag tycker helt enkelt inte att det är värst bra.
I den här boken irriterade jag mig på i stort sett alla. På tjurige sonen Jeffery, knäppe ex-mannen Ryan, bittre kompisen, Zoe, de dömande föräldrarna, systern Karen som har en väldigt onödig förmåga att bara se fel hos Stella - särskilt hennes kropp. Och kanske framför allt på Stella själv, som aldrig verkar kunna stanna upp och lyssna utan snabbt fattar ett beslut och sedan järnhårt hållar fast vid det, med eller (oftast) utan alla fakta. 
Jag gissar att det ska vara roligt att Stella frossar i kakor fast hon borde gå ner fem kilo för att slippa ha damchinos på sig, men kroppshetsen och fettfobin tröttnade jag på direkt. Och den genomsyrar såklart hela boken.
Boken är uppdelad i fyra delar; Jag, Han, Hon, Jag. Här trodde jag att perspektivet skulle skifta, men det är Stella som berättar hela tiden, i en tidslinje som absolut inte är rak utan tvärtom ganska hoppig, särskilt i den första delen. Det är lite jobbigt att läsa en bok helt och håller ur perspektivet från någon jag inte gillar, utan snarare tycker är ett mähä. De delar som berör Stellas sjukdom är de bästa, det blir till och med lite intressant ibland. I övrigt - inte så värst.

"Kvinnan som stal mitt liv" fick 2,5/5 i betyg.