FredagsFilmen: Selma

Med tanke på vad som händer i USA just nu känner jag att jag verkligen vill tipsa om den kommande filmen "Selma". Den handlar alltså inte om Selma Lagerlöf, utan filmen har fått namn efter staden Selma i Alabama i USA.

Den här filmen handlar om marschen mellan Selma och Montgomery 1965 för att få fler färgade amerikaner att våga registrera sig för att rösta, något som de via i maktposition försvårade. Det rörde alltså något som vi här i Sverige tycker är så självklart som att få rösta oavsett vilken färg man har på huden.

Bildkälla Wikipedia

Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen marscherar från Selma till Montgomery och förändrar USA för alltid.

Det är så lätt att glömma bort att det faktiskt fortfarande pågår ett stort förtryck av färgade människor i USA. Ett förtryck som den senaste tiden har märkts särskilt i de uppmärksammade fallen om Mike Brown och Eric Garner som båda dödats av polismän i tjänst, där fallen inte ens går till domstol. När det gäller Garners fall finns det till och med videobevis - den enda som åtalats där är mannen som filmade, ett äldre fall av olaga vapeninnehav.

Det är skrämmande att vi inte kommit längre som människor att vi inte kan se förbi vilken pigmentering vi har på huden innan vi blir bedömda. Och här är grejen - jag är vit som ett spöke, jag tycker att alla liv är viktiga oavsett hudfärg, religion, könstillhörighet eller sexuell läggning. Det finns de som inte tycker att alla ska behandlas lika och sådana människor skrämmer skiten ur mig.
Men när jag set att vita försöker kapa hashtaggen #blacklivesmatter och göra om den till #alllivesmatter så blir jag lite sur. För jo - självklart spelar alla liv en roll, men det är inte jag som vit som riskerar livhanken om jag har på mig en huvtröja och går mot röd gubbe. Eller går runt med en leksakspistol i en park. Eller säljer cigaretter styckvis. Då är det inte tal om att skjuta först och fråga sedan. Lite som vilda västern, som älskade maken uttryckte det. Så jo - det är #blacklivesmatter som gäller. Vi vita kan gott ta ett steg tillbaka och inte komma med "men inte alla vita" för då blir vi en del av problemet. Det här är en fråga för de färgade för det är de som får uppleva rasismen. Jag kan inte föreställa mig deras problem. Men jag kan visa förståelse, jag kan stötta och jag kan ta ett steg tillbaka och utbilda mig själv.

Och jag kan välja att inte rösta på ett parti som baserar hela sin ideologi på att alla inte passar i vårt samhälle.

Nu blev jag ganska politiskt i det här filminlägget, men det här är en sak jag har gått och varit skrämd av ett tag. Att vi tydligen inte rör oss framåt utan att vi fortfarande är kvar i ett segregerande samhälle. Att vi inte lärt oss något av historien. Sorgligt.