När man inte vill

Livet är för kort för att läsa böcker man inte tycker är bra, så därför slutar jag högaktingsfullt att läsa "Halvblod" av Sofie Trinh Johansson. Och jag är faktiskt lite ledsen över det, för det här är en sådan där bok som jag verkligen ville läsa och verkligen ville tycka om. Men nu gör jag inte det. 

Bildkälla AdLibris

Den känns liksom inte färdigarbetad. Lite som ett utkast fyllt med ovidkommande saker och en känsla av "och den så hände det, och sen det här" och det känns hastigt och hafsigt och jag får inte någon förklaring.
Dessutom är jag så galet trött på alla dessa otroligt vackra kvinnogestalter, som Aveline som till och med påverkar människorna i sin omgivning på grund av sin otroliga skönhet. Nämen snark.
Inte för att jag hann så himla långt, men när man känner att "nä, jag vill faktiskt inte läsa mer i den här boken" då är det läge att lägga av. Så jag gör det.
Men för all del, den har fått en del bra omdömen också, så vill man läsa en berättelse om en halvvampyr - go ahead. Lita inte på mig, jag har som sagt bara läst en liten del av den, men ibland räcker det bra så.

En annan sak - hur yttepytteliten text kan man egentligen ha i en bok? Den här var så liten att bara den hindrade min läsning och jag har ändå redan glasögon på näsan. Hade jag läst den på datorn hade jag blåst upp typsnittet med ungefär 50%. Hellre fler sidor och läslig text än mindre antal sidor och så liten text att man funderar på att låna med sig luppen från jobbet.