Augustifavoriter

Dags att vända blad i almanackan igen.
Ser fram emot att landa lite mer i rutiner nu när september står för dörren. Nytt skolår bjuder ofta på en del överraskningar, som schemaändringar och möten, men efter några "turbulenta" veckor börjar det stabilisera sig. Alltid skönt när man får grepp om sin vardag igen.

Men idag är det fortfarande augusti, och jag ska hitta månadens favoriter.

Bok: Ingen bok har fått toppbetyg den här månaden, däremot har det blivit tre böcker som fått betyget 4/5. Av dem hade jag kanske allra mest nöje av "A gathering of shadows" av V.E. Schwab. Har den avslutande delen i min ägo nu, och ska snart ge mig i kast med den.

Fic: Har läst en lååååång fic i augusti. 50 kapitel och över 100.000 ord. "The long road begins at home" av owlet är en Bucky/Winter soldier-centrerad fic, om hans liv efter att han brutit sig fri från Hydra och bestämmer sig för att beskydda Captain America. Del 3 i en serie.

Film: Ingen bio den här månaden. Filmen vi helst ville se går på minst sagt udda tider, så det blev inget. Inte några nya filmer att titta på här hemma heller - så pass på den här punkten den här månden.

Tv-program: Det enda jag har sett är säsong 4 av "Peaky Blinders". Mina tankar om den kommer nästa vecka.

Nagellack: Cobweb a Fairy från A England.

Skönhet: En ny frisyr. För ibland tröttnar man totalt på sig själv och behöver förnyelse. Skaffade mig det förra veckan.

Upptäckt: Visualisering under meditation är verkligen inte min tekopp. Men jag kämpar på!

Extra speciell rolighet: Döttrarna fyllde år. En blev 26 år och den andra 15 år åtta dagar senare. Tempus fugit.

Mitt eget favoritinlägg: Boken är bättre, utom när den inte är det. Kombinera böcker och film i samma inlägg? Självklart hjärtögonemoji på det.

"Den tyska flickan" av Armando Lucas Correa

För en vecka sedan begravdes min ingifta morbror. Han kom till Sverige som ensamkommande judiskt flyktingbarn, på flykt undan nazismen. Han var en av få överlevare från sin familj. Han är även en av de stora anledningarna till varför jag fullkomligt avskyr det där riksdagspartiet med gamla nazister på röstsedlarna, samt de där jepparna med vit skjorta och slips som tycker att de ska få demonstrera hur de vill.
Så kom ihåg det när det är dags att gå till valurnorna nästa söndag. Vill ni bidra till att Sverige är ett land man flyr från eller ett man flyr till? Jag skulle helst se att ingen behövde fly alls, men eftersom världen inte ser ut så, så väljer jag alternativ 2.

Med det sagt - ämnet för dagen är boken "Den tyska flickan" av Armando Lucas Correa. En bok om barn som flyr från nazismens Tyskland. Baserad på verkliga händelser om skeppet St Louis, som avseglade från Hamburg med sikte på Kuba i maj 1939, med fler 900 judiska flyktingar som passagerare.

Bildkälla Goodreads

Berlin 1939. Hannah och hennes bästa vän Leo ser staden de älskar förändras. Från en stad där de varit väl sedda och från en fin familj, en trevlig stad med många vänner och många platser att gå, ser de sin värld begränsas allt mer. Forna vänner anger varandra. Folk anklagas och egendom beslagtas. Det är en stad att vara rädd i, där de anses som orena.
Hannah och Leo lovar varandra att hålla ihop, vad som än händer. Så kommer chansen att fly över havet, ombord på lyxångaren M/S St. Louis.
New York 2014. Anna får en dag ett paket i posten från en okänd släkting på Kuba. Anna och hennes mamma bestämmer sig för att resa till Havanna för att få veta sanningen om familjens mystiska förflutna.

Det här är en sorglig bok. Sidorna genomsyras av tragedi, och det var stundtals tung läsning. Dock finns det en liten strimma av hopp som gläntar fram ibland.
Det är en sådan där bok som jag var tvungen att läsa mycket långsamt och bara lite av åt gången, för att den gjorde mig så ledsen och för att ämnet berörde mig så djupt. Jag var tvungen att vara rädd om mig själv, helt enkelt.
Den var alltså egentligen inte alls svår att läsa, den behandlar "bara" ett tungt ämne. Berättlsen vecklar ut sig allteftersom, på ett mycket förnurligt sätt, men även ett sätt som kunde kännas som ett slag i magen. Den känns som en viktig bok, särskilt nu när liknande tankegångar visar sitt fula tryne lite varstans i världen.

Mitt betyg på "Den tyska flickan" blev 4/5.

BuJo för september

Jag är inte helt färdig med alla veckouppläggen för september månads BuJo. Jag funderar på att göra dem allteftersom tiden lider i september, eller som jag gjort sidorna för september - lite när andan faller på och jag får lust att pyssla. För jag har lagt ner mer energi på mina sidor den här månaden, och jag är faktiskt riktigt nöjd med hur det ser ut.

Temat för september är rävar och färgerna (mest) rött och orange, samt yttepytte svart bara därför att.
Förresten - förlåt för kasst ljus på bilderna, men det har varit grått väder här de senaste dagarna, så det är vad det är.

Månadsuppslaget är detsamma, men annorlunda ändå. Jag bestämde mig för att göra mellanrum mellan rutorna, så det tar mer plats, men jag hittade rum för lite rävar ändå.

Även här ser det lite annorlunda ut. Istället för att nagellack/böcker/filmer/bloggidéer får breda ut sig på ett helt uppslag, så får de här samsas på en sida. Helt enkelt för att jag inte behöver ta ett helt uppslag i anspråk för de här sakerna. Något jag vetat länge, men dröjt till nu med att göra något åt.
Och så en sida för braindump/anteckningar. Här brukar det hamna textutdrag jag gillar, tankar om någon bok jag läser och idéer till nästa månads BuJo.

Nytt för den här månaden är ett uppslag för en tacksamhetslogg. Här är det meningen att jag ska skriva upp minst en sak jag har varit tacksam för under dagen som varit. Hett tips från många som arbetar med mental hälsa och mindfullness. Samt från Headspace. Jag har trängt in det mellan någon månad tidigare, och nu kände jag att det var dags att ge det en egen anvisad plats redan från början.

Vanekoll och En rad om dagen är med sedan förr, om än i lite annorlunda format. Jag busade till det lite med utseendet på mina "mätare", och det här uppslaget är jag mycket nöjd med.
En rad om dagen är för övrigt jättekul att gå tillbaka och läsa senare. Är så glad att jag införde det i min BuJo.

Ett av de snyggaste uppslagen jag har gjort, tror jag. På höger sida mina "kassaböcker" så att jag kan hålla reda på mitt pengaflöde. På vänster sida ser det dock annorlunda ut och har tillkommit lite nytt.
Jag har bestämt att frångå min vanliga kurva för humörmätningar, och istället bestämt mig för att rita in en smiley för varje dag. Får se hur jag gillar det.
Jag har även bestämt mig för att haka på utmaningen med att läsa en bok på en månad. En sådan där bok som jag egentligen vill läsa, men har dragit mig för av olika anledningar. Ger man sig själv en hel månad att läsa den så kanske det känns lättare?
Mitt val av bok är "House of leaves" av Mark Z. Danielewski. En väldigt annorlunda formatterad bok, som jag lade undan för några år sedan för att jag inte orkade med den då. 22 sidor om dagen ska jag läsa för att ha läst ut den i september. Är redan nu orolig för att det inte kommer gå, men jag ska ge det ett tappert försök. 22 sidor i den här boken kan nämligen vara väldigt mycket text en dag...

Och så slutligen, uppslaget för den första veckan i september. Den som avslutas med att vi går till val. Jag har valt att behålla ett helt uppslag för varje vecka, och att försöka dekorera dem lite mer.
Som vanligt har varje dag sin plats, och jag har även gjort plats för matplanering, bloggplaner för veckan (förs över från Bloggidéer tidigare bland månadssidorna) och anteckningar om det är något särskilt som jag behöver extra plats för än en vanlig "Att göra"-lista.
Dekoration den här veckan, med motiv från ett omslagspapper jag var tvungen att ha, och ett citat av Fox Mulder från "Arkiv X".
"Dreams are answers to questions that we haven't yet figured out how to ask."

Så ser det ut just nu. Fler veckor tillkommer, som jag funderar på att visa upp på Instagram. Följ mig där om ni vill.

Tre tomma no. 62

Tre ansiktsprodukter som legat till sig i lådan med tomförpackningar ett tag. Minnet sviktar lite, om vi säger som så.

Dr. Jart+. Soothing hydra solution. Deep hydration sheet mask.
Vem behöver inte återfukta huden efter den här smällheta sommaren? Jag vet att mitt ansikte har vrålat efter fukt, i varje fall.
Minns inte så mycket mer om den här masken än att den var väldigt trevlig att använda och gav ett bra resultat. Luktade lite som någon medicin dock, men det kan jag leva med.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Elmolu. Day nature mask. Waterdrop day.
En mask som lovar att den ska svalka? Ge hit! Lite så tänkte jag. Och det gjorde den - svalkade alltså. Trevlig mask med väldigt behaglig doft. Om jag minns rätt.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

ICA. Ekologiskt certifierad nattkräm. Oparfymerad.
Här behöver jag inte minnas, för här vet jag att jag gillar. Att jag är inne på tub nummer tre är ett bevis på det.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Boken är bättre, utom när den inte är det

Som en generell regel så är filmer baserade på böcker aldrig lika bra som sitt ursprungsmaterial. Det går att få mer sagt på boksidor än på film, hur mycket "en bild säger mer än tusen ord" försöker motsäga det, för så är det inte. Själslivet, karaktärers inre, får en plats att utveckla sig i en bok som en film aldrig kan komma i närheten av. Det finns gränser för vad symbolik och kameravinklar kan säga till en publik som oftast inte har högskolepoöng i filmvetenskap (som jag har).

Men. Det finns såklart undantag, för "ingen regel utan undantag" är en fras vi känner igen. Det gäller så klart filmer också, och jag har faktiskt flera stycken på min lista. I de flesta fall har jag sett och älskat filmen först, och ingen bok kan göra min första upplevelse rättvisa, i andra fall så är det så att författarens stil inte tilltalar mig - eller så är boken en bedrövlig sörja som man inte kan förstå hur de lyckats vaska fram ett bra filmmanus ur. Dagens inlägg handlar om sådana fall - där filmen är bättre än bok. Tvärtemot vad jag påstod häromdagen alltså.

Bildkälla Study Breaks

Jag börjar med att kasta mig ut i hetluften, eftersom jag vet att J.R.R. Tolkien har en ganska så stor fanbase och typ ses som en gudom i vissa kretsar. Jag tillhör inte den kretsen. Jag har aldrig lyckats ta mig igenom "Bilbo" och det dröjde fram till filmerna kom innan jag orkade ta mig igenom böckerna. Jag hade dock försökt med "Sagan om ringen" både en och två gånger innan jag äntligen tog mig förbi det där astråkiga besöket hos Bombi Bitt, och orkade bortse från alla visor, samt rasismen och sexismen som flödade i böckerna. Jag kan förstå att folk älskar Tolkien, men jag gör det inte. Här är filmerna betydligt bättre, även om jag tycker att trilogin med Bilbo är hyfsat trälig den med. Men filmtrilogin "The Lord of the Rings"? My gawd! Nu snackar vi! Och de släppte Bombi Bitt-tristessen. A+ till det beslutet.

Bildkälla CineMaterial

Antal gånger jag har suttit och fulgråtit till "A walk to remember"? Ingen vet, men alla gånger jag har sett den i varje fall. En underbar film på temat strulig pojke möter fin flicka, lär sig vad livet och kärleken är, och så är det lite tragik inblandat också.
Så när jag läste boken och fick en överreligiös smörja i ögonen så var jag inte glad. Jag kommer aldrig mer läsa en bok av Nicholas Sparks, för jag har förstått det som att det är så han skriver - som att han är på uppdrag att frälsa världen till den kristna tron. Jenny blev inte imponerad. Det förekommer religiösa inslag i filmen också, men inte på det sätt som i boken, som ungefär bankar in det kristna budskapet i skallen. Nej tack.

Bildkälla Filmfenix

Jag tror att "Det levande slottet" var den första Studio Ghibli-filmen jag såg, och jag föll rätt så pladask. Kärleken består, och jag räknar den som en mina favoriter bland animerade filmer, och filmer i stort.
Och boken är ju bättre, så jag kastade mig över Diana Wynne Jones bok. Och blev så besviken. Faktiskt så pass att jag nästan har förträngt att jag ens läst den. Minns inte riktigt vad det var jag inte tyckte om, med andra ord, så min gissning är att jag helt enkelt inte gillade berättarstilen. Och om jag lägger pannan i riktigt djupa veck så har jag för mig att jag tyckte att boken var onödigt rörig.

Bildkälla 

Ett ganska färskt exempel är "Call me by your name". Jag tyckte förvisso om boken av André Aciman var bra, med ett intimt språk, men den nådde inte ända fram för mig. Filmen däremot träffade rakt i hjärtat. I filmen förmedlas en sensualism som jag inte tyckte fanns i boken, där blev det lite plumpt och kallt emellanåt, där det borde ha kunnat vara vackert. Här fungerar även begreppet "en bild säger mer än tusen ord" när miljöerna får spela en stor roll. Inte undra på att folk vill besöka de platser i Italien där filmen spelades in.
Filmen tar slut innan boken gör det, och jag tror att även det kan ha spelat in. Samt lagt upp för den uppföljare som är på gång.
Filmen vann för övrigt en Oscar i våras, för Bästa manus baserat på annan förlaga. Kan inte annat än hålla med.

"Boken är bättre"

Film har i alla tider baserats på en annan källa än manusförfattarens idéer. De baseras på verkliga händelser, memoarer, biografier, pjäser, kortfilmer, noveller och romaner. Och nästan alltid när en film baseras på ett litterärt underlag så är boken bättre.
För i en bok kan man breda ut sig mer, man kan ge karaktärer ett rikt inre känsloliv som lätt kommer till sin rätt på boksidorna, men som är svårt att översätta till ett filmmedium. Händelser som i en bok kan få uppta flera sidor kan i en film reduceras till några få ögonblick, ett par repliker kanske, en viss filmvinkel eller ett rörelsemönster som får förmedla en känsla som kanske räcker långt, men sällan hela vägen fram.

Det finns rent bedrövligt dåliga filmer som baseras på utmärkta böcker, men det finns även väldigt bra filmer som baseras på ännu bättre böcker. Det är några sådana jag tänkte vi skulle kika på idag. Och i det här fallet, som alltid på min blogg, så är det här min åsikt. Du behöver inte tycka som jag. Dessutom är det här enbart filmer och böcker där jag både sett filmen och läst boken - annars kan jag ju knappast ha en åsikt till att börja med.

Bildkälla Goodreads

En av de bästa böckerna jag har läst är "Boktjuven" av Markus Zusak. Det är en helt fantastisk bok om Liesl som växer upp hos en fosterfamilj i Tyskland under andra världskriget. Det finurliga med den här boken är att det är Döden som är berättaren, och under tiden för andra världskriget hade Döden mycket att göra. Ändå dras hen ständigt till Liesl och hennes omgivning.
Filmen är bra, men den kan aldrig bli lika bra som boken, det visste jag ju. Det är mycket som faller bort, som så ofta är fallet med en adaption. Och i filmen försvinner mycket av det Döden vill förmedla, då filmen helt koncentrerar sig på Liesl.
Jag tycker boken är så hjärtskärande och bra att jag hittills bara har klarat av att läsa den en gång, vissa saker är för jobbigt att läsa om fler gånger.

Bildkälla Goodreads

En annan av mina favoritböcker är "Cloud Atlas" av David Mitchell. Det är också en av mina favoritfilmer. Både romanen och filmen berättas i episoder och följer några olika människor i olika tidsepoker, från 1800-talet vidare in i en avlägsen framtid. Jag såg filmen innan jag läste boken i det här fallet, och det kan vara därför jag skattar dem båda så högt. "Cloud Atlas" är en film jag ser om på ganska ofta, boken har jag hittills läst två gånger.
För hur bra jag än tycker att filmen är, så smäller den inte lika högt som sin litterära förlaga. Jag blir lite gråtmild bara jag tänker på den.

Bildkälla Goodreads

Om nu någon inte skulle veta vad "Stolthet och fördom" av Jane Austen handlar om, så handlar den om Elizabeth Bennet som under tidigt 1800-tal förväntas gifta sig för att inte ligga sina stacars föräldrar till last. Helst rikt, skit samma i kärleken. I varje fall enligt Mrs Bennet, mor till Elizabeth och hennes fyra systrar. Till trakten kommer en rik ungkarl och hans vänner, balnd dessa Mr Darcy, som i ett tidigt skede förolämpar Elizabeth. Sedan blir det lite svårt för den fördomsfulle och stolte Darcy att nå den likaledes fördomsfulla och stolta Elizabeth.
Den här boken är en klassiker och har som sådan filmatiserats massor med gånger. Jag har så klart inte sett alla dessa adaptioner, för ibland gör jag annat, men den allra bästa adaptionen av boken får man inte om man ser filmen "Stolthet och fördom" med Keira Knightley som Lizzie Bennet. Däremot får man se en väldigt bra film.
(Bästa adaptionen hittills (enligt mig) är BBC tv-serien från 1995.)

Bildkälla Goodreads

Stephen King gav en gång ut en samling med fyra längre noveller eller kortare romaner, som han kallade "Different seasons". På svenska blev denna uppdelad i två delar som fick heta "Sommardåd" och "Vinterverk". I den sistnämnda finns novellan/långnovellen/kortromanen "Höstgärning", "The body" på engelska. En helt fantastisk berättelse om fyra pojkar i brytningen mellan barndom och tonår, som bestämmer sig för att leta reda på en död kropp. Låter det bekant kan det vara så att du sett filmen "Stand by me".
Länge var "Stand by me" den bästa filmen jag hade sett, och den har fortfarande en topplacering på min lista. Men bättre än boken är den alltså inte. Jag har passager i boken jag går tillbaka till och läser med jämna mellanrum, för att jag tycker att de är bland det bästa jag har läst - så är det.
(Övriga delar i "Different seasons" har också filmatiserats, utom "Vinterverk". Vårbedrift blev filmen "Shawshank redemption"/"Nyckeln till frihet" och "Sommardåd" blev filmen med samma namn, "Apt pupil" på engelska.)

Bildkälla Goodreads

"Last night I dreamt I went to Manderlay again". Är "Rebecca" månne min favoritfilm av Alfred Hitchcock? Jag tror banne mig den, den ligger i den absoluta toppen i varje fall. Ändå står den sig slätt mot sin litterära förlaga med samma namn, skriven av Daphne du Maurier. Boken har en så detaljerad och förtätad stämning att den var svår att lägga ifrån sig. Så oerhört välskriven och med så levandegjorda karaktärer att man nästan glömmer bort att berättaren aldrig får ett namn.
Bokens Rebecca är vår hjältinnas rival, den karismatiske första hustrun till hennes man. Rebecca är dock ute ur bilden när vår hjältinna träffar Maxim de Winter och hastigt och lustigt gifter sig med honom. Det är först när hon flyttar in på familjegodset Manderlay som hon börjar känna av den första fru de Winters närvaro, och gåtan med hennes försvinnande.

Jag håller mig till fem böcker och fem filmer idag. Jag skulle kunna göra jämförelser in i det oändliga om jag inte lade band på mig själv. För boken är alltid bättre filmen. Eller?

"Askungar" av Kristina Ohlsson

Om ni anar att den här veckan kommer ha ett bok-tema på bloggen så anar ni alldeles rätt. Jag har nämligen kommit in i en period av mycket läsande, och har en del bloggidéer ligger och jäser i huvudet.
När man har böcker och läsa som en hobby så tar man sig tid till det, helt enkelt. Det är faktiskt så pass mycket av en hobby att jag har/har haft funderingar på att göra om bloggen till en bokblogg, alternativt skapa en ny blogg för böcker. Nu kommer det inte bli så, för jag vill inte riktigt ge avkall på mitt vanliga sortiment i vad jag skriver om, och jag vet redan att jag inte är så pigg på att jonglera med ännu en blogg med tanke på min nedlagda nagellacksblogg.

Anyhoodels - boktema på bloggen denna vecka, och dagens inlägg rör mina tankar kring boken "Askungar" av Kristina Ohlsson.

Bildkälla Goodreads

En liten flicka försvinner från ett X200-tåg. En grupp poliser, med Alexander Recht i ledningen, får ansvar för utredningen. Vid sin sida har han bland annat Peder Rydh och Fredrika Bergman. Fredrika är den enda akademikern i en grupp poliser, och hon har svårt att finna sin plats och göra sin röst hörd. Hon kämpar motströms för att få gruppen att utreda alla spår och inte bara det som först verkar mest troligt.
Snart växer fallet och präglas av ondska. Gärningsmannen verkar ha ett högt tempo, och frågan är om polisen kan komma på rätt spår för att stoppa honom i tid.

Det här är en debutbok, både i stort och inom deckar-genren. Det märks. Det märks även att det redan från början är en planerad serie, med tanke på mängden infodumpande om de olika medlemmarna i gruppen, deras bakgrund och privatliv. Det känns som att en fjärdedel av boken är karaktärsbeskrivningar och etableranden för att senare kunna göra karaktärsutvecklingar. Inte helt fel tänkt, i och för sig, men stundtals lite tråkigt att läsa om. Jag vill liksom veta hur de tar fast en gärningsman, inte huruvida någon har ett knackigt äktenskap eller funderar på att skaffa barn.
Så blir en hel del i fallet lidande av detta också. Jag tycker att motivbilden blev diffus i slutändan, men det är spoiler så jag säger inte mer om det än så.
Rätt så lättläst bok, men med tanke på brottens natur inte en helt trevlig läsning. Vi talar ju ändå om brott som drabbar barn här, på mer än ett sätt. Sådant är det ofta svårsmält all läsa om, även här.

På det stora hela tycker jag dock att det inte var tråkigt att läsa den boken, utan gav den betyget 3/5. Det här är den första delen i en serie om hittills 6 böcker (vad jag kan utröna). Jag har de först fyra, eftersom min mamma gett dem till mig, så jag kommer läsa dem i varje fall, så får vi se om jag är nyfiken på resten av serien efter det.

"Förflutenhetens landskap" av Peter Englund

Som jag brukar göra när det gäller böcker med essäer, poesi eller noveller, så har jag parallelläst "Förflutenhetens landskap - Historiska essäer" av Peter Englund med annat.
Peter Englund är en aning av älskade makens idol, och han har länge försökt få mig att läsa något av honom. Till slut bad jag honom att välja ut några böcker, och av dem tre han "började med" föll alltså mitt val på denna essäsamling.

Bildkälla Goodreads

Jag är intresserad av historia, men jag är inte överdrivet intresserad av krigshistoria. Det här med kungalängder, slagfält och stridsstrategier tycker jag inte är överdrivet spännande. Essäerna som berör det tycker jag alltså inte är de mest spännande i den här samlingen. Förutom när Peter Englund blir personlig och går in på sina egna upplevelser av när han själv har besökt berömda slagfält, då är det lite mer spännande när det inte bara rapas upp en massa fakta som jag inte orkar hetsa upp mig över.
Bäst är ändå essäerna som berör andra saker, som vardagslivet eller historielektioner i vissa ämnen. Som häxjakter, sexualitet, synen på gråtande, fattigdom och ensamhet. De texterna tycker jag är mycket intressanta.
Språket är stundtals rätt så akademiskt, men samtidigt lekfullt med en del hittepåord som man kan behöva fundera till över ett varv eller två. Det blir med andra ord inte en bok att slöläsa, utan det kan vara en bra idé att hålla korpgluggarna öppna och hjärnan i varje fall en aning på alerten.

Mitt betyg på "Förflutenhetens landskap" blev 3/5.

FredagsFilmen: Interstellar

En av mina favoritregissörer är Christopher Nolan, så pass att jag blev lite ledsen i ögat när han inte fick uppdraget att regissera nästa Bond-film, för det är ungefär min önskekombo. (Och Tom Hardy som Bond - a girl can dream.)
Anyhoodles - Christopher Nolan har gjort andra filmer än "Inception" och "Batman" med Christian Bale. Ofta med en finurlig och invecklad intrig, snyggt foto och underliga tidslinjer. Så är även fallt med dagens ämne, "Interstellar" från 2014.

Bildkälla Variety

Jorden härjas av dåligt väder med en svältande befolkning som följd. Planeten håller på att gå under och mänskligheten behöver någon annanstans att bo för att överleva. Då man har upptäckt ett maskhål som man tror leder till en annan del av galaxen där det troligen finns andra beboliga planeter, så skickas några astronauter på en resa för att undersöka saken.

Det här är en film där man behöver tänka lite och ha viss uppmärksamhet på skärmen för att hänga med i svängarna och vetenskapen. Men det gör det också väldigt intressant och 100% sevärd. Jag fastar också i de otroligt vackra bilderna, både av den värld som är på väg att gå under, men även i de platser de besöker.

Filmen är inte bara en berättelse om mänsklighetens överlevnad, utan även en om en fars starka band till sina barn, framför allt till dottern Murphy. 

Och ja, man kan behöva en näsduk ibland.

Under the ocean of stars-Dagens

Låt: "Ocean of night" med Editors
Outfit: Röd tröja från Only, svarta coulottes från H&M.
Smink: Har inte sminkat mig på hela augusti.
Nagellack: TTYL från China Glaze. Frågade Lilla E, så nu vet jag att TTYL betyder talk to you later.
Doft: Inte dagar då jag har en liten huvudvärk på g, som idag.
Smycke: Stjärnörhängen med strass från Ego (finns det märket ens längre?) och en ring från H&M.
Klocka: Tissot PR100.
Frukost: Te, chiapudding med granola och björnbär.
Fika: Se gårdagens blogginlägg, samt te.
Middag: Panerad fisk med kokt potatis och tartarsås.
Pryl: Huvudvärkstablett.
Motion: Promenad.
Kvällsnöje: Tror vi tittar vidare på "Peaky blinders".
Att tillägga: Dagar som slutar på g - dagar som Cullen klättrar upp på mina axlar.

En annan typ av gofika

Fikastunden på eftermiddagen är lite smått helig för mig. Det är nu jag dricker en god kopp te eller kaffe och oftast äter något litet sött till. För min eftermiddagssugenhet kräver i 99 fall av 100 att jag får i mig något sött. Som kanske min nya favorit keso, lite hallonsylt och några pecannötter. Eller varför inte näst intill godis, utan att vara det.

Kanderade nötter

2 dl blandade nötter
1 msk sesamfrö
1 dl socker (för jag är team vitt socker, men i måttliga mängder)
1 krm salt
2-4 msk vatten

Värm socker, salt och 2 msk vatten i en stekpanna. Låt det koka upp och koka på medelvärme tills sockerblandningen blivit bärnstensfärgad. Häll i nötterna och sesamfrön och rör om tills det börjar knäppa i nötterna, tillsätt eventuellt mer vatten om det ser ut att behövas. Stjälp upp nötterna på ett bakplåtspapper, separera dem och låt dem kalla.
Förvaras i burk med tättslutande lock när de kallnat helt.

Dadelbollar

16 dadlar, färska eller torkade
2 dl kokosflingor eller mandelmjöl (eller en blandning av de två, som här)
1 tsk kanel
4 tsk kakao

Lägg allt i en matberedare och mixa tills du fått en deg, det brukar ta en minut eller två. Vill det inte gå ihop kan du prova med lite kokosolja eller lite vatten.
Rulla smeten till bollar i valfri storlek, mina är på en dryg tesked. Om du vill kan du rulla dem i kakao, nötter, kokos eller frön.

Sötsug tillfredsställt.

"Binas historia" av Maja Lunde

Vissa böcker hittar hem till mig för att en bokhandel (även sådana på nätet) har erbjudanden om "x antal böcker för y kronor" eller "köp 4 betala för 3" och liknande. Det var så "Binas historia" av Maja Lunde hamnade i min bokhylla - och för att den lät intressant på baksidestexten.

Bildkälla Goodreads

Tre berättelser om tre olika människor, skilda åt genom kontinenter och århundraden.
William i England 1852 som kämpar för att försörja sin familj. Han hoppas på en ny, revolutionerande bikupa för att säkra familjens ära.
George i USA 2007, vars familj varit biodlare i generationer. Tills en dag hans bin mystiskt börjar dö.
Tao i Kina 2098. Bina har dött ut från planeten och människorna svälter. De som lever kvar gör det under stränga förhållanden.

På pappret är det här en mycket intressant berättelse om olika människoöden, men också om de katastrofer vi som mänsklighet kan hamna inför. Det är stundtals intresseväckande och bjuder på en del spännande frågeställningar. Samt att man lär sig mycket om bin och biodling under läsandets gång.
en. Det är något som fattas för mig. Jag blir aldrig investerad i någon av våra tre huvudkaraktärer. Det är andra bikaraktärer (oavsiktlig pun) som intresserar mig mer, men de olika huvudkaraktärerna är aningen för självupptagna för att jag ska få en chans att lära känna dem. Det är lite en tävlan i vem som har det mest eländigt (spoiler: jag tycker William är en sabla gnällspik). Det rimmar illa att en bok som antagligen vill förmedla en känsla av hopp känns så vemodig, eländig och hopplös. Allt kommer bli skit vad vi än tar oss till, på ett litet ungefär.
Boken är dock lättläst, med ganska korta kapitel och ett enkelt språk, så det är ingen besvärlig läsning alls. Det är bara det att det känns så platt. Jag blir inte nyfiken eller intresserad minsta lilla, boken griper aldrig tag. Vilket jag kände initialt att den nog skulle göra, så det är med en känsla av besvikelse jag insåg att det aldrig blev så.

Mitt betyg på "Binas historia" blev 2/5. Den var okej, men inte så värst mycket mer.

På Goodreads står "Binas historia" registrerad som bok 1 i "Klimatkvartetten", så det verkar komma tre böcker till som behandlar samma ämne, med klimatkatastrofer. Bok 2 "Blå" är utgiven. Jag är dock inte väst nyfiken på att läsa vidare i den här serien.

Soundtrack of my life

Dodie - Secret for the mad

I've got a secret for the mad

In a little bit of time it won't hurt so bad

And I get that I don't get it

But you will burn right now but then you won't regret it

You're not gonna believe a word I say

What's the point in just drowning another day

And I get that I don't get it

But the world will show you that you won't regret it

Little things, all the stereotypes

They're gonna help you get through this one night

And there will be a day

When you can say you're okay and mean it

I promise you it'll all make sense again

I promise you it'll all make sense again

There's nothing to do right now but try

There are a hundred people who will listen to you cry

And I get that they don't get it

But they love you so much that you won't regret it

You're at the bottom, this is it

Just get through, you will be fixed

And you think that I don't get it

But I burned my way through and I don't regret it

Little things, all the stereotypes

They're gonna help you get through this one night

And there will be a day

When you can say you're okay and mean it

I promise you it'll all make sense again

I promise you it'll all make sense again

I promise you it'll all make sense again

I promise you it'll all make sense again

"A gathering of shadows" av V.E. Schwab

För att citera efterordet i den här boken: "I also want to point out that I made it nine books without invoking the dreaded cliffhanger." Vilket alltså betyder att "A gathering of shadows" slutar med en cliffhanger...

Bildkälla Goodreads

Det har gått fyra månader sedan händelserna i "A darker shade of magic". Lila har tagit plats ombord på ett skepp, och Kell plågas i efterverkningarna från den svarta magin och livet han tog - och räddade.
I Röda London förbereder man för en magisk turnering mellan tre grannländer. Det är som bäddat för återseenden och magiska dueller.
Men även i Vita London sker förändringar, sådana som kan dra med sig de andra London i skeendena.

För att återgå till det jag inledde det här inlägget med - boken slutar alltså med en cliffhanger. Där det förut inte var något problem med att vänta 7 månader mellan att läsa del 1 och del 2 i denna trilogi, så är nu behovet av bok 3 oerhört stort. Jag lade beställning på den igår. Hade jag vetat hade jag haft den i bokhyllan redan.
För nu tar det sig rejält! Jag får så mycket känslor för de här karaktärerna att det nästan är skrattretande. Särskilt Kell. Kell är min baby.
Det här är välskrivet på alla sätt och vis. Karaktärerna är spot on och miljöbeskrivningarna är av det slaget att jag på riktigt ser dem framför mig. Det är som att läsa en film, kan man  säga. Och det borde göras en film (eller tre) på de här böckerna - tycker särskilt jag som älskar visuellt snygga filmer, som jag vet att de här skulle kunna bli.

Tempot känns lite mer i den här andra boken. Även om den är något av en transportsträcka till en stor uppgörelse i den tredje och sista boken, så tycker jag ändå att den är bättre än bok 1. Betyget den här gången blev alltså 4/5.

Ett litet tips bara - om ni planerar att läsa de här böckerna så läs inte baksidestexterna. Det borde vara förbjudet att lämna den typen av spoilers på bokomslag. Särskilt som man väntar på det och det händer först i sista kapitlet, och antagligen påverkar mest i bok tre. Så... Håll ögonen borta!

What I eat in a day #22 - Enligt planen, nästan

Jag har nyligen gjort en tiodagars djupdykning i Mindful eating. Jag har nämligen gått upp lite otrevligt mycket i vikt den senaste tiden, och känner att jag behöver nog ändra mitt förhållande till det jag äter - se det på ett annat sätt.
Ett av de första tipsen är att planera sin mat.Ibland spricker det så klart, och ibland blir det ändringar på vägen, men det är okej. Det gäller att inse det också. Att bara för att jag äter en oplanerad bakelse så är inte allting förstört, jag åt bara en oplanerad bakelse. För om "allting är förstört" så är det så lätt att bara strunta i hela grejen och äta en hel tårta när man ändå håller på. Och det - det är inte ett sunt tänkande kring mat.

Så jag har gjort matplaner, gör dem ofta ett par dagar i förväg, men det är inte alltid det blir precis som jag tänkt det. Och det är okej det med.

Frukost med älskade maken innan han drog iväg till jobbet. Som alltid te, och nästan varje morgon är det Earl Grey med mjölk i muggen, eftersom det är mitt go to-te. Ett litet glas ingefärashot, som jag köpt färdigt från Ica och inte gjort själv. Och så morgonens huvudrätt - en smoothiebowl gjord på blåbär, banan och kokosmjölk, toppad med pumpakärnor, björnbär och riven kokos.

Jag hade egentligen planerat en annan lunch, men så hade jag rester i kylskåpet av både pasta och pastasås med butternutpumpa, så då lade jag till ett par saker extra, som lite keso och smulat bröd med parmesan och örtsalt, och gjorde en pastagratäng av hela härligheten. Det räckte till både mig och Lilla E. Jag åt min pastagratäng med tomater till.

Till fika bryggde jag en kanna te i min nya fina tekanna (finns på IKEA). Det är en liten kanna, men den räckte till två koppar. Citronte den här gången, alltid med mjölk för det är så jag vill ha det. I skålen mitt nya favoritmellis - keso med lite hallonsylt och några pecannötter i bitar. Toppat med björnbär, eller björnhallon, som jag fått av hussen och matten till hunden jag promenerar med.

Och det är här jag inte riktigt åt enligt dagens plan, för helt plötsligt blev jag enormt sugen på rostat bröd med honung. Så jag åt det. Med så glupsk aptit att jag nästan glömde fotografera det.

Till kvällsmat åt vi pasta med tomatsås. Och parmesan så klart.

Kvällssnackset blev en kopp roiboos med vaniljsmak, och en gnutta mjölk. Tillt gjorde jag baconlindade dadlar. Det blev kvar av dem, fastän att jag fick hjälp att äta dem. Det blir nog mellis av dem idag.

Tre tomma no. 61

Jag sa ju att det snart skulle komma en ny...

A'pieu. Milk one pack. Coconut milk. Moisturizing.
Först av allt - den här luktar inte kokos för fem öre. Snarare lite uppfriskande och citrusaktigt, utan att lukta citrus, om ni är med på vad jag menar. Riktigt jobbigt att öppna förpackningen också.
Annars så gillade jag den här. Bra passform, mycket essens, rolig förpackning, skön att ha på och gav rikligt med fukt. Inte fullt så klibbig som andra masker ur samma serie varit.
Plaståtervinning.
Betyg 4/5

Skin79. Seoul girl's beatu secret mask. Soothing care.
Den här - den var helt underbar att applicera efter en varm och svettig dag. Svalkande och skön på huden, så hade jag den i kylen innan också. Bra passform, men inte superbra. Doftar "rent". Skön essens som lämnade min hud lugnare och härligt fuktmättad.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

The Ordinary. Hyaluronic acid 2% + B5.
Flaska två till återvinning. Upplevde den här som tjockare och kladdigare än min förra flaska, och den nya som jag redan har börjat på upplever jag som aningen tunnare än den här. Olika batcher antar jag. Resultatet är i varje fall något att hurra över. Använder den inte varje dag, men ofta, och man kommer långt med bara lite.
Min nya flaska hittade jag på H&M, och jag vet att även Lyko har The Ordinary i sitt sortiment numera. Aningen dyrare än över nätet, men faktiskt inte så farligt.
Plaståtervinning på korken, glasåtervinning på flaska och pipett.
Betyg 5/5

Säsongssammanfattning: The Handmaid's tale, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Det finns flera anledningar till att det tagit tid för mig att se klart på andra säsongen av "The Handmaid's tale", vissa vill jag inte gå in på. För det här är fortsatt en väldigt otäck skildring av ett samhälle som jag hoppas att ingen vill ha.
Det blir ingen vanlig säsongssammanfattning den här gången heller, för det går helt enkelt inte att stoppa in den här serien i ett formulär, utan det är mina tankar om seriens andra säsong. Säsong tre kommer någon gång nästa år.

Bildkälla My Trend Lab

Säsong två tar vid där säsong ett slutar. Tjänarinnorna ska straffas för att de vägrade avrätta Janine. June/Offred slipper snart undan sitt straff då det kommer fram att hon är gravid, istället får hon bevittna hur de andra straffas i hennes ställe. Och så lyckas hon nästan fly! Inte bara en utan tre gånger. Och varje gång sitter jag med hjärtat i halsgropen och piper av hopp och förtvivlan.

Det här var en jobbig säsong på många sätt, och jag drog mig länge för att se vissa avsnitt. Avsnitt 10 var så jobbigt att se att jag satt och hulkgrät så att älskade maken fick trösta mig. Skitjobbigt avsnitt på alla sätt och vis.
Det här är kvinnornas säsong, precis som den förra förvisso, men här går vi djupare in på de olika kvinnorna och deras öden. Vi får följa Emily och Janine i kolonierna, se vilken roll Serena spelat i uppkomsten av Gilead,  och hur den dröm om en utopisk värld hon hoppades på, har grusats genom hennes egen försorg.
Vi får även en djupare inblick i hur förtryckande den här världen är. Hur kvinnorna hindras från att läsa och skriva. Hur de bestraffas om de bryter mot reglerna. Vad som drabbar den som blir förälskad. Hur man aldrig kan vara säker någonstans - även ens närmaste kan förråda en.
Men det är även en säsong med ett visst hopp. Kanske kan det ske en förändring, trots allt. Fruarna börjar prata sinsemellan. Tjänarinnorna börjar kalla varandra vid sina riktiga namn, Martorna gå ihop sig, och även vissa högt uppsatta män ser att det här inte är ett bra system.

Så det är en jobbig säsong att se. Jag kastas mellan hopp och förtvivlan. Det ömmar i min själ. Det här är bland de bästa som skapats för tv - någonsin.

"1793" av Niklas Natt och Dag

En av de böcker jag har sett mycket fram emot att läsa, fastän det är en kriminalroman, är "1793" av Niklas Natt och Dag. Nominerad bland annat till Årets bok 2018, och det känns som att det här borde kunna vara en bra kandidat till att vandra hem med priset.

Bildkälla Goodreads

Året är 1793, Gustav III är död sedan mer än ett år. Överallt frodas paranoia och konspirationer, ingen litar på någon.
När ett lik fiskas upp ur Fatburen, stympat bortom igenkänning, åtar sig Cecil Winge att försöka lösa fallet. Dödligt sjuk i lungsot tar han hjälp av mannen som fiskade upp liket, krigsveteranen Cardell.

Boken känns som en modernt berättat deckare i en historisk miljö. Precis som den är alltså. Person- och miljöbeskrivningarna är fantastiska, jag riktigt känner stanken från staden och känner höstkylan in i märgen. Ingen är värst älskvärd, men jag fascineras ändå av de olika karaktärernas personligheter och deras öden. Det är en bok jag skulle vilja ha en fortsättning på, men samtidigt känner är avslutad. Mest för att jag är lite nyfiken på hur det ska gå för de inblandade, med andra ord.
Väldigt välskriven och boken känns väl faktagranskad och efterforskad. Det känns historiskt korrekt, helt enkelt, även om vissa friheter antagligen tagits med både det ena och det andra. Som sig bör, kan jag känna.

Handlingen då? Jodå, det är bra. Kanske inte fantastiskt alla gånger - jag tycker att fallet kanske var lite väl tillkrånglat ibland, och motivbilden kändes lite konstig.
Alla delar i boken känns inte heller riktigt lika relevanta, och det är särskilt en som mest känns som att den finns där för att visa på ännu en del av livet i Stockholm år 1793. Vilket i och för sig är spännande, men den ger ingenting i berättelsen om hur och varför en stympad kropp hittades i Fatburen. Men jag gillade den delen ändå, just för att den beskriver ett liv på ett annat sätt än i övriga boken, och det är den delen jag helst skulle vilja se en fortsättning på.

På det stora hela en väldigt välskriven bok, som inte alls var svår att läsa, bara man är beredd på en del äckelpäckel då och då. För livet år 1793 var inte direkt rosenknoppar och bakelser.
Mitt betyg på "1793" blev 4/5.

Tre tomma no. 60

Inlägg 60 i denna lilla serie, det går undan minsann! Tror också att chansen/risken (beroende på hur man ser det) att det kommer ett inlägg till med tre tomma redan nästa vecka, är hyfsat stor. Almost there, med andra ord.

Inte bara ansiktsmasker denna gång, kors i taket.

Kocostar. Foot moisture pack.
För det finns ju fotmasker också. Fungerar som en arkmask för fossingarna. Det ser ut som två strumpor som man stoppar ner fötterna i, och sedan ska det geggiga innehållet leta sig in i fötterna och göra dem mjuka och härliga och återfuktade. Mina fötter är bedrövliga just nu, så den här kom väl till pass. Hade kanske hoppats på lite mer effekt, men det var ändå ganska härligt att använda dem. Gelen försvinner in snabbt i huden, så det var inte överdrivet kladdigt efter att "maskstrumpan" togs av.
Brännbart avfall på strumporna (som med alla arkmasker), plaståtervinning på förpackningen.
Betyg 3/5

Elmolu. Love mode. Peptide wrinkle mask.
När det är så här varmt är det superskönt att använda arkmasker, särskilt som man kan ha dem i kylen så de blir extra svala när man använder dem. Den här kändes dock rätt så svalkande även på egen hand. Doftade dessutom jättegott, satt som en smäck och var okladdig eftersom essensen snabbt trängde in i huden.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Vichy. Slow âge. Nuit. Fresh cream and mask, re-oxygenating & renewing.
Den här har jag fått som prov. Ska funka både som nattmask och som nattkräm. Låter ju lovande, men nej - jag blev inte kompis med den här. Att den är brun var mitt minsta bekymmer, jag tyckte inte om känslan av den på huden, den doftade skumt - liksom lite jästigt, och jag upplevde den som odryg. Väldigt tveksam till att jag skulle vara villig att beta för den för att testa den lite mer på allvar, när min initiala känsla är njä.
Plaståtervinning.
Betyg 2/5.

Vad jag läste i juli

Jag hade en trögstartad juli, vad gäller läsning, samt att jag har varit ute på vift en del och inte läst så mycket som jag brukar. Ändå hann jag med fem böcker i juli, vilket faktiskt känns lite förvånande - men bra.

Uppifrån och ner var det de här böckerna som lästes av lilla mig i juli.

"Nattfilm" av Marisha Pessl. Inte alls så läbbig som jag blivit lurad att tro, en riktig besvikelse. Betyg 1,5/5.

"Ballad" av Maggie Stiefvater. Antingen den avslutande boken i en duologi, eller mittersta boken i en saligt insomnad trilogi. Men den ryktade tredje boken kanske dyker upp så småningom, vem vet. Bättre av de två. Betyg 3,5/5.

"Karriär i ondska" av Robert Galbraith. Tredje boken i serien om Cormoran Strike och Robin Ellacott, och även den bästa i raden. Betyg 5/5.

"Pestens år" av Magnus Västerbro. Mycket intressant om den sista/senaste pestepidemien som drabbade Sverige 1710. Berättad med utgångspunkt från Stockholm, och staden har en viktig plats i berättelsen. Betyg 4/5.

"Husmoderns död" av Sara Danius. Parallellästes ihop med boken ovan. Rik samling texter. Betyg 3/5.

"Husmoderns död och andra texter" av Sara Danius

Som vi säkert alla vet så var Sara Danius fram tills för några månader sedan Svenska Akademiens Ständiga Sekreterare. Sedan var det en ledamots make som begick sexuella övergrepp mot x antal övergrepp, och det tog hus i helvete. För att han, skulle det visa sig, haft alltför god insyn i Akademiens arbete, fått pengar av dem för att bedriva ett kulturforum, samt haft tillgång till deras lägenhet i Paris. Bland annat. Svenska Akademien blev grundligt synat i sömmarna, och som en del i det slutade det med att massa medlemmar valde att lämna sina stolar. Bland dessa Sara Danius. Fast hon valde inte så mycket som hon blev ombedd att gå. Eller i krassa ordalag - en man begår sexuella övergrepp och en kvinna tvingas avgå. Smakar inte så gott i munnen, och mitt förtroende för Svenska Akademien är helt kört i botten. Låt någon annan institution dela ut Nobelpriset i litteratur - tack.

I och med att Sara Danius tvingades bort startades ett upprop, det så kallade Knytblusuppropet. Och som en del i det var det många som köpte Sara Danius böcker. Så även jag, fast jag egentligen aldrig haft något större intresse av att läsa hennes texter. Men nu har jag ändå gjort det.

Bildkälla Goodreads

Jag parallelläste "Husmoderns död" och "Pestens år". Jag gör ofta så när  jag har en bok med noveller, dikter eller som här - kortare, fristående texter. Bra att ta till när man läser en annan bok, men bara har en kort tidsfrist, då är det ofta lättare att läsa något kort än att sätta sig in i handlingen i en roman - eller en faktabok om pesten.

Texterna i den här boken är tidigare publicerade som i viss mån arbetats om, i varierande grad. Merparten har varit publicerade i DN, men texterna har även förekommit i andra tidskrifter och andra sammanhang.
Alla texterna utgår från Sara, men de blir inte alltför personliga. Det mesta tar avstamp i litteratur eller konst, så är hon ju litteraturkritiker i botten, så det kanske inte är så konstigt.
Och visst är det intressant läsning, även i de fall jag inte är bekant med verket eller företeelsen hon beskriver. Jag känner mig aldrig utelämnad, som att jag blir dumförklarad som inte vet exakt vad hon skriver om. Jag har varit med om tillfällen jag känt mig dumförklarad när jag inte vetat hur en tavla ser ut, eller liknande, men så blir alltså aldrig fallet här. Uppskattas varmt.
Alla texter är så klart inte lika intressanta att läsa, det beror lite på ämnet och hur mycket jag bryr mig, kan jag känna. Det är dock välskrivet och jag märker att Sara är insatt i ämnena hon behandlar.

En trevlig liten samling texter, på det stora hela. Jag gav den betyget 3/5.