Februarifavoriter

Det bästa med att det känts som att februari gått i raketfart är att en alltid kan skylla tidens snabba gång på att februari bara har 28 dagar. Jättelite, ju.
Men jag hann hitta favoriter i varje fall.

Bildkälla Goodreads

Bok: "Den tomma stolen" av J.K. Rowling. Nej, det är inte Harry Potter, men himla bra ändå för hon skriver bra. Tänkte på den här boken länge efter det att jag läst ut den.

Fic: Har bara läst två, och bäst av dem var "Hermoine Granger's Hogwarts crammer for delinquents on the run" av waspabi. Hur hade det blivit om Dursleys hade lyckats hålla Harry borta från Hogwarts? Och ett gäng underligt klädda ungdomar talade om för honom att han var en trollkarl på en tunnelbaneperrong när han var 17 i stället? Med lite Drarry on the side.

Film: Alla i kör: Jenny har inte varit på bio den här månaden. Heller. Har faktiskt inte varit på bio sedan i november när jag såg "Bohemian rhapsody". Ja, ja - vad är en bal på slottet...
Jag har sett film dock, och tyckte "Equalizer" var oväntat bra. Inte den hjärndöda action som jag befarade.

Tv-program: Dokumentärserien "Surviving R. Kelly". Går på SVT Play just nu. Har för mig jag såg tidigare att den skulle finnas där till september, men hittar ingen uppgift om det nu, så jag kan ha fel.

Nagellack: Spooky trails från Polish Alcoholic.

Skönhet: Vårsolen, som sätter nya fräknar på min näsa. Glöm för all del inte bort att använda spf!

Upptäckt: att det växer vintergäck i trädgården. Lite väl tidigt, kanske.

Extra speciell rolighet: Att få tillbaka mina ringar, nu i en ny storlek som passar bättre på mina korviga fingrar. Lagom till alla hjärtans dag också. ♥

Favoritinlägg: Receptet på Sinatraspagetti. Längtar till nästa gång. Så Gott!

Februaris nagellack

Jag har burit inte mindre än 11 nagellack den här månaden, varav ett topperlack som är med på bild med det lack det toppade. Det finns lite att titta på alltså, så vi sätter väl igång.

DependO2, Dark Error #5079
Det blir mycket Depend. För jag såg till att avsluta Miss Robot-kollektionen, bland annat. Det här blev min favorit i kollektionen, för jag har alltid varit svag för multifärgat glitter i mörk bas.

DependO2, #572 + OPI, Polka.Com

Det kommer mycket OPI också, på grund av andra anledningar. Här stoppade jag bara ner näven i lådan med otestade lack och fiskade upp Polka.Com som nog är det lack som stått längst i den lådan. Och eftersom det är ett effektlack med glitter i lila och blå toner, så behövde jag något att lägga det på. Valet föll på ljusrosa #572, som hade precis en sådan där rosa nyans som jag stortrivs i.

DependO2, Hello World #5081
Fortfarande Miss Robots mörka bas, här med flecks som skiftade i färg mellan teal och lila.

DependO2, Reading Your Mind #5080
Samma som ovan, men här skiftar flecksen mellan grönt och blått.

OPI, Dazzling Dew Drop
Jag har flera gånger den här månaden låtit slumpen avgöra vilket lack jag bär. Den här gången var det Chilipojken som valde färgen guld, där jag valde att tolka in guld också, och random.org plockade det här lacket av de jag hade att välja på. Ett ljusare guldlack, som mest består av guldskimmer i en guldbas, men det finn även en aning silver där.

OPI, Dreams Need Clara-fication
Här valde älskade maken blått, och sedan blev det den här ljusblå grejen som slumpades fram. Gillar färgen, men applikationen var en mardröm som lämnade en del att önska. Som alla dessa bald spots som anas...

OPI, Less is Norse
Att Lilla E även hon valde blått var kanske inte så oväntat. Mer då att ännu ett OPI blev framslumpat. Det här gillade jag bättre. En dämpad, nästan lite dammig, mörkare blå, med aningar av grått i sig.

Polish Alcoholic, Spooky Trails
En solig dag lät jag random välja bland hololacken, och det blev Spooky Trails som väntat alldeles för länge i lådan. Lite jobbig formula på lacket, som att måla med gelé, men ack så snyggt lack! Svärtad grön jelly med massor av prismatiska partiklar. Va-va-voom!

Polish Alcoholic, Ancient Gardens
Hade lite mer otur med solen här, så det lilla holo som finns i Ancient Gardens fastnade aldrig på bild. Annars är det här ett trevligt jadegrönt lack med flakes i olika färger, mest ser jag lila och gröna toner.

Pahlish, Gryffindor
Med tanke på att det här är ett lack som representerar ett av Hogwarts-husen i Harry Potter, så är det inte så konstigt att det har sagda hus färger. Gryffindor är således rött, med flakes i guld och guldprismatiska glitter.
Det jag har på naglarna nu, och jag kommer inte lacka om eftersom jag räknar med att sabba det här lacket totalt med alla IKEA-möbler jag ska skruva ihop de närmaste dagarna. Vilket bara är kul, för det betyder att jag snart kan flytta in i mitt bibliotek. Ih!

Tre tomma no. 79

Kolla! Jag har tömt förpackningar igen. Duktig jag är. Nu ska jag vara lika bra på att sopsortera också.

Body resort. Caribbean coconut. Body sugar scub. Coconut extract.
Det åtta meter långa namnet säger allt allt. En bodyscrub med socker och ungefär världens mest sötsliskiga syntetiska kokosdoft. Sockret här hade både för- och nackdelar. Fördelen är att sockret löser upp sig och försvinner - inget stopp i avloppet eller små mikroplaster. Nackdelen är att sockret löser sig lite väl snabbt, så det känns odrygt. Samt som sagt - det doftar sådär. Ändå, skulle jag stöta på den igen skulle jag köpa om den. Kanske.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

JM Solution. Marine luminous pearl deep moisture mask.
En trestegsmask som ska ge massor av fukt, med bland annat pärlextrakt. Lyxigt värre!
Den här gillade jag mycket, alla tre stegen. Rengöring först, sedan essence, mask och kräm. Om det inte vore för att jag fick påfyllning av masker varje månad med min prenumeration från Sheet Happens, så skulle jag absolut kunna tänka mig att köpa den här igen. Essensen till masken fanns i sådana mängder att det fanns att spara i burk till andra dagar också.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Atrix. Intensive protection cream.
Favorithandkrämen. Självklart redan ersatt med en ny.
Plaståtervinning.
Betyg 5/5

Min BuJo för mars

Jag beställde washitejp som jag planerade att använda till mars bullet journal-sidor, och för första gången någonsin tog det mer än fem dagar att få dem i brevlådan. I fredags dök de så äntligen upp, så helgen har spenderats med sagda tejp, pennor, linjal, schabloner och min bullet journal för att förbereda mig för mars.

Temat för mars är galaxer och stjärnor, och vald färg är olika nyanser av lila. Så även om det kanske ser blått ut ibland så är det inte det...

För första gången någonsin lät jag månadsöversikten få plats över ett helt uppslag. Blev väldigt nöjd med det, eftersom det gett mig mer plats att skriva in saker som händer. Inte som förut alltså, när det mest var just en översikt, men inte en särskilt användbar sådan.

Numera har jag inte många sidor innan veckouppslagen tar vid. En sida för lästa böcker och målade nagellack vill jag dock ha, och en sida kassabok.

Uppslaget jag petar mest i under månaden är så klart det här, som jag kryssar och skriver i varje dag.En rad om dagen, vanor och månadens bok, således.

Har helt ändrat layouten på mina veckouppslag den här månaden, och jag tycker att det blev så bra att jag tänker visa upp alla fyra veckorna jag gjorde.
Inspiration från Gemma/DoodleDaylDarlings som finns både på Instagram och YouTube.

Citaten googlade jag fram, och de handlar (såklart) om rymden och stjärnor.

"Den oövervinnerlige" av Peter Englund

Jag har sedan ett drygt halvår tillbaka ägnat mig åt "Projekt läsa en bok på en månad". Alltså inte en enda bok under månaden, utan en bok utspridd över en månad. Som en väldigt lång bok, en bok med ett svårt/tråkigt/jobbigt ämne som jag ändå vill läsa, eller en bok jag känner är en utmaning, helt enkelt.
Den senaste av dessa böcker är "Den oövervinnerlige: Om den svenska stormaktstiden och en man i dess mitt" av Peter Englund. I oktober förra året läste jag denna boks föregångare "Ofredsår", med samma undertitel. Jag tyckte den var lite tungrodd mellan varven, så vis av den erfarenheten gav jag mig själv väldigt lång tid på att läsa denne bok med sina nästan 800 sidor, så jag har läst "Den oövervinnerlige" sedan i julas. Men nu är jag klar!

Bildkälla Goodreads

"Ofredsår" slutade med Drottning Kristinas abdikation, och en skulle ju kunna tro att "Den oövervinnerlige skulle ta vid direkt där den slutade. Så är dock inte fallet, utan vi backar bandet och stiftar närmare bekantskap med Kristinas kusin Karl Gustav, han som blev nummer tio med namnet Karl på den svenska tronen. Och det är ju trevligt att få en ordentlig bakgrund till denne man, men samtidigt lite tråkigt att liksom börja om från början.
Förra bokens huvudperson, Erik Dahlberg, dyker inte upp i berättelsen förrän lång senare, vilket gör att det känns som att Karl X är den här bokens egentliga huvudperson, hur mycket de båda böckerna än har samma undertitel. Jag har inget emot det, för han var en intressant person, Kalle tio, men jag hade liksom fäst mig lite vid Erik och saknade honom.
Jag saknade även de mer vardagsnära berättelserna i "Den oövervinnerlige". Det där som hände utanför slagfälten, i den vanliga människans liv. Det förekommer några levnadsbeskrivningar och mer mikrohistoriska inslag, men mest handlar den här boken om - krig.
Det är ett evinnerligt marscherande och belägrande, strider och regelrätta slag, ingångna och brutna freder och allianser, kulor, granater och svärdshugg, soldater som såras och stupar. Krig helt enkelt. Och jag tycker inte att det är det mest spännande att läsa om. Riktigt på alerten var jag nästan bara när den svenska armén tågade över Bält (både Stora och Lilla). Så fort de var över isen tappade jag visst intresse igen.
Det är liksom lite väl utdraget, lite väl detaljerat berättat - lite långrandigt och emellanåt tråkigt, helt enkelt. Till och med älskade maken erkände att han haft lite svårt att komma igenom boken, och då är han ändå väldigt intresserad av historia, älskar Peter Englunds böcker, och tycker att det är rätt så kul att läsa om krig och gamla slag. Så ja, det var en smart idé av mig att dela upp boken på 2+ månader så att jag kom undan med 11 sidor per dag.

Mitt betyg på "Den oövervinnerlige" blev 2,5/5. Jag kommer dock fortsätta läsa i serien, när nästa bok nu kan tänkas komma.

"Svälten" av Magnus Västerbo

"Svälten" av Magnus Västerbro, med undertiteln "Hungeråren som formade Sverige" vann Augustpriset för årets faktabok 2018. Jag önskade mig den i julklapp (och fick den av Lilla E) efter att förra året ha läst och älskat hans bok "Pestens år", om pestens senaste härjningar i Sverige 1710. Det rör sig alltså om böcker i mikrohistoria, insnöade på ett visst specifikt ämne. Och sådana gillar tydligen jag.

Bildkälla Goodreads

Boken handlar om åren 1867-1869 då svält och nöd drabbade Sverige efter ett ovanligt kallt år, följt av ett år med torka. Missväxt alltså, med efterföljande svält. I varje fall hos de som inte fick nödhjälp, vilken så klart inte alltid hamnade hos de som behövde den mest.
Det är intressant läsning, om hur människan påverkas av svält. Dels människokroppen, men även samhället. Vad som gjordes för att hjälpa, eller i de flesta fall, inte hjälpa. Vilka konsekvenser agerandet fick och hur det påverkade det efterföljande samhällsuppbyggandet av Sverige som vi känner det idag.
Det förekommer rikligt med skildringar utifrån riktiga personer som levde igenom denna tid, eller som i vissa fall inte klarade sig. Det är de bitarna jag tycker bäst om, när jag känner att jag kommer nära.
Ändå har jag inte jättekul genom hela boken. Ibland känns det lite svårrott bland alla fakta, och det hände mer än en gång att jag zonade ut lite. Men inte på det sättet som det kan bli, att jag då rycker på axlarna och fortsätter läsa vidare. Här backar jag och läser om, för det är intressant och jag vill veta.

Mitt betyg på "Svälten" blev 3/5.

Sportlovs-Dagens

Låt: Ingen särskild.
Outfit: Pyjamas, tofflor och morgonrock. Just nu alltså.
Smink: Men nej!
Nagellack: Spooky trails från Polish Alcoholic. Så snyggt! Tyvärr är shoppen stängd sedan i höstas, och jag vet inte om den kommer öppna igen.
Doft: Nope.
Smycke: Jag har mina ringar igen! Så glad över det.
Klocka: I lådan.
Frukost: Te, yoghurt med flingor.
Fika: Te, äpple.
Middag: Pyttipanna med ägg. Och nu är resterna från i julas helt slut.
Pryl: Friends-kollektionen från Depend 7Day. Jag förtjänade den, bestämde jag.
Motion: Hundpromenad.
Kvällsnöje: Läsa lite.
Att tillägga: Soligt idag. En får passa på att njuta när det är som vår ute. Så det gjorde jag.

Boktips till årets bokrea

Nästa tisdag, 26 februari, inleds årets högtidsstund för bokälskare som mig - bokrean. Som jag har längtat har jag.
Faktiskt så har jag redan lagt en förbeställning på Adlibris på böckerna jag vill ha i år, och då är det klart att jag lägger märke till böcker som jag personligen tycker är tokbra, och väl värda att spana in om du vill öka på i din bokhylla.
Notera att dessa tips är från de böcker som Adlibris erbjuder på sin bokrea (eftersom jag inte får reklam vet jag inte hur det ser ut i fysiska butiker). Det här är alltså böcker jag själv redan har läst och älskat, inte de jag beställt - med ett par undantag.

Vi börjar med lite mer faktaorienterade böcker på rean.

• Just nu läser jag "Svälten: Hungeråren som formade Sverige" av Magnus Västerbro, och det är en mycket intressant bok, precis som hans bok om pesten som jag läste och älskade förra året, så pass att den hamnade på min topp 10 för 2018.
• Innan jag döpte "Megavego" av Lisa Bjärbo och Sara Ask till min vegetariska bibel, så fungerade deras kokböcker "Mera vego" och "Ännu mera vego" som mina biblar. Båda dessa finns på bokrean. Jag som hade turen att få "Megavego" i julklapp julen 2017 har skänkt mina ex till min vegetariska svägerska, för de här kokböckerna behöver spridas.
• Oprah Winfrey behöver knappast någon närmare presentation. "Ett vet jag säkert" är en samling av hennes krönikor från O Magazine. Läsvärd liten pryl.

Lite kalla kårar kanske?

• "1793" av Niklas Natt och Dag blev Årets bok 2018, och det tycker jag den förtjänar. Läbbig grej med ett väldigt äckligt mord i centrum av berättelsen. Väldigt bra historiska miljöer, som en även lär sig ett och annat av.
• "Hemmet" av Mats Strandberg var uppskattad läsning från min sida förra året. Lite småläskig mellan varven, men kändes även vardagsnära emellanåt.
• Det finns även många titlar av Agatha Cristie på bokrean. Flera av dem har jag läst förut och jag beställde bara en av dem själv, "Och så var de bara en". Det finns även böcker skrivna av andra författare men baserade på Agatha Cristies berömda detektiver, men de hoppade jag över helt.

Jag hittade så klart ett par böcker med handlingen förlagd till tiden kring andra världskriget.

• "Den tyska flickan" av Armando Lucas Correa hörde även den till böcker jag slukade i mig förra året. En roman med verklighetsbakgrund. Väldigt hjärtknipande. Var beredd med näsdukarna, i varje fall om du är lika blödig som jag.
• "Ljuset vi inte ser" av Anthony Doerr var min bästa bok för några år sedan. Jag älskade den. älskade maken älskade den, svärfar älskade den, svärmor inte så mycket och mammsen orkade inte läsa klart den. Men lyssna på mig - så himla bra! (Var beredd med näsdukarna. Igen.)

Och så ett par tips av det mer klassiska slaget.

• "En förlorad värld" av Evelyn Waugh är kanske i ärlighetens namn mer intressant än bra. Puttrade på fint, men kunde vara lite tråkig ibland. Mycket religion och inblick i brittisk överklass, och kan så klart vara läsvärd bara därför.
• Skulle jag bara köpa en enda bok på bokrean så skulle det bli "Förnuft och känsla" av Jane Austen. Inte för att jag inte redan har den, för det har jag, men jag ursäktar mig med att jag faktiskt inte har den på svenska. Och att den utgåvan som reas är den jag suktade över på grund av sitt vackra omslag, i ett blogginlägg förra året. Självklart har jag redan slagit till på den, med andra ord.

Bildkälla Adlibris

Säsongssammanfattning: Game of Thrones, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Som synes har jag inte gett upp. Och faktiskt är det aningen bättre i säsong två - och betydligt mindre naket.

Bildkälla Mercado libre

Favoritavsnitt: 2x09 "Black water" Slaget om Kings landing kan börja.
2x10 "Valar morghulis" Nedslag överallt i de sju rikena för att knyta ihop händelserna under säsongen och förbereda för fortsättningen.

Favoritkaraktär: Arya, Brienne (som jag har längtat!), Ygritte, Jon och Tyrion.

Favoritpar: Robb och Talisa. Typ. Ingen fara, jag känner till Red Wedding.

Bäst i säsongen: "You know nothing, Jon Snow." Ygritte! Hade gärna sett mer av henne.

Värst i säsongen: Krig krig krig. *snark* Och hur många kungar finns det egentligen? Orka...

Övriga kommentarer: Inte för att jag är värst pryd av mig, men något av det värsta jag vet på film och tv är omotiverade nakenscener, särskilt som det i 99,5 fall av 100 är en naken kvinnokropp som visas upp - som någon sorts trofé eller något. Inte undra på att det florerar så snedvridna kvinnosyner i världen, vi blir ju ständigt matade med dem.
Överlag är "Game of Thones" rätt så usel ur ett genusperspektiv. Det funkar inte riktigt att slänga in en och annan stark kvinnokaraktär, när merparten är något (eller flera) av följande: svaga, manipulativa, ondskefulla, brickor i ett ont spel, förbrukningsvaror, horor, något för männen att slåss om/för för att driva berättelsen vidare.
Så jag tycker fortfarande nja, men det är bättre. Lite i varje fall.

Fredagsmys: Sinatraspagetti

"Mamma, vad är Sinatraspagetti?" har varit en återkommande fråga sedan jag snubblade över det här receptet och skrev upp det på matsedeln första gången. Eller snubblade och snubblade, jag googlade reda på det. 
Jag läser en blogg som heter Scathingly brilliant (borde läsas av alla älskare av pasteller och katter) och Kate som driver den älskar Frank Sinatra. Så där så att hon varje år på hans födelsedag brukar laga hans favoritpasta. Eftersom hon är vegetarian så gissar jag att det är den här varianten hon menar, annars är det mycket köttbullar med i såsen om en googlar - märkte jag. Och det funkar säkert att släppa ner köttbullar i den här såsen också, men det är ingenting jag tänker testa för det här är alldeles för gott som det är för att experimenteras med.
Men vad är då Sinatraspagetti? Helt enkelt spagetti med vad som kan vara världens godaste tomatsås.

Sinatraspagetti

3 msk olivolja
½ medelstor lök (eller 1 lite mindre)
4 klyftor vitlök
1 burk hela tomater av bra kvalitet
½ tsk salt
½ tsk peppar
½ tsk torkad basilika
½ tsk torkad oregano
persilja
smör
parmesan

Skala löken och skär den i så tunna skivor du förmår, dela dessa skivor i sina separata segment (jo, det tar ett tag men det är det värt). Skala vitlöken. Värm olivoljan, löken och de hela vitlöksklyftorna på medelvärme tills löken blivit gyllene men inte brun. Ta upp vitlöken och släng dem (eller lägg i en burk med olivolja och skapa din egen vitlöksolja).
Under tiden, öppna din burk med tomater, häll den i en mixer och mixa i fyra sekunder. Just det - fyra sekunder. Ettusenett, ettusentvå, ettusentre, ettusenfyra.
Häll tomaterna i löken. Oljan får inte vara för het, för då skvätter det. Tillsätt salt, peppar, basilika och oregano. Rör om väl och låt puttra på låg värme ca 20 minuter. Rör om då och då.
Koka under tiden pasta så det räcker till dig och de dina. Mitt förslag är såklart spagetti, men en annan lång pasta passar också, som bildens bavette till exempel.
När pastan kokat klart, häll av den och häll sedan tillbaka den i grytan. Rör ner smör så att det smälter.
Häll pastan på ett stort serveringsfat, häll över såsen och garnera med 2 msk hackad (slät) persilja och riven parmesan. Dig in and enjoy!

Vad är det då som gör den här såsen så väldigt god så att den till och med platsar som fredagsmys? Min gissning är omsorgen om löken, som blir härligt karamelliserad och nästan smälter i tomatsåsen när den gullas med på det här sättet. Att det bara är smaken från vitlöken som är med, och inga bitar (som kan bli beska om de kokar för länge). Och så är ju hela tomater alltid godare än krossade, så tomatsmaken i såsen blir därefter.

Buslätt att göra veganskt förresten. Ersätt smöret i pastan med en god olivolja (eller veganskt smöralternativ) och skippa parmesanen, alternativt ersätt den med ett veganskt alternativ. Jag har förstått att näringsjäst (nutritional yeast) är ett poppis parmesanalternativ.

Soundtrack of my life

Betty Who - Somebody loves you

Who's around when the days feel long

Who's around when you can't be strong

Who's around when you're losing your mind

Who cares that you get home safe

Who knows you can't be replaced

Who thinks that you're one of a kind

Somebody misses you when you're away

They wanna wake up with you every day

Somebody wants to hear you say

Ooh somebody loves you

Ooh somebody loves you

Ooh somebody loves you

Ooh somebody loves you

Ooh somebody loves you

I'm around when your head is heavy

I'm around when your hands aren't steady

I'm around when your day's gone all wrong

I care that you feel at home

'Cause I know that you feel alone

I think you're going to miss me when I'm gone

Somebody misses you when you're away

They wanna wake up with you every day

Somebody wants to hear you say

Ooh somebody loves you

Ooh somebody loves you

Ooh somebody loves you

Ooh somebody loves you

Ooh somebody loves you

Why don't you come on over

Why don't you lay me down

Does the pain feel better

When I'm around

If I am good to you

Won't you be good to me

That's how easy this should be

Somebody misses you when you're away 

(Somebody misses you baby)

They wanna wake up with you every day 

(They wanna wake up with you)

Somebody wants to hear you say 

(Oh they want you to say)

Ooh somebody loves you

Ooh somebody loves you

Ooh somebody loves you

Ooh somebody loves you

Ooh somebody loves you

"Den tomma stolen" av J.K. Rowling

Jag förstår att J.K. Rowling valde att skriva sina kriminalromaner under pseudonym. För folk har en tendens att tro att bara för att någon har skrivit vår tids kanske mest fantastiska bokserie, så kommer allt som kommer från den pennan vara likadant sedan. Läsarna förväntade sig en ny Harry Potter när J.K. Rowling kom med sin första roman efter att ha avslutat just Harry Potter-serien. Det här är dock ungefär så långt ifrån en fantasybok om trollkarlar, riktade till en ung publik, som vi kan komma.

Bildkälla Goodreads

Den lilla staden Pagford ser på ytan ut som en engelsk idyll, med sin klosterruin från 1600-talet och en av landets äldsta pubar vid det kullerstensbelagda torget.
Bakom ytan döljer sig dock ett samhälle i ständig kamp. Rika mot fattiga, föräldrar mot barn, lärare mot elever, äkta makar mot varandra.
När Barry Fairbrother plötsligt avlider lämnar han inte bara en familj i sorg kvar, utan även en tom stol i kommundelsnämnden. Striden om stolen ställer allt på sin spets, och frågan är vem som ska gå segrande ur en strid som kantas av fula tjuvknep och pinsamma avslöjanden.

Från fantasy till realism, från ungdomsbok till vuxenbok. Kvar finns dock J.K. Rowlings fantastiska berättarsätt och förmåga att levandegöra både karaktärer och miljöer. Allt från de prydliga och välstärkta till de smutsiga och hungriga, från småstadsidyll till ruffig knarkarkvart. Det är stundtals chockerande, stundtals sorgligt och mellan varven sitter jag och småflinar.
Boken är en variant av slice of life. Det är inte alla berättelser som kommer till ett avslut. Vissa som gör det får dock inte ett lyckligt slut, så förvänta dig ingen "och så var de lyckliga i alla sina dagar" med den här boken. Däremot finns det hopp. Ibland i varje fall.
"Den tomma stolen" är en ganska lättläst bok. Den håller spänningen och fantasin i gång, och det har bitvis varit svårt att sluta läsa.
Ska jag anmärka på något så är det att persongallerier kanske varit lite väl omfångstrikt. Jag har haft svårt att hålla isär vissa karaktärer och veta vem som är vem och vilken relation (om någon) de har mellan varandra. Ofta har det gett med sig ganska snart, men ibland har jag inte riktigt vetat vem det är jag läser om för tillfället. För perspektivet ändras mellan de olika karaktärerna, och det är många berättelser vi får i den här boken.

Jag tyckte mycket om "Den tomma stolen", och det enda som drog ner betyget var mina svårigheter att ta till mig vissa karaktärer för att jag tappade bort vika de var. Mitt betyg blev 4/5.

"Miss Robot" från Depend

I höstas kom Depend ut med den ena lockande kollektionen efter den andra. Jag hade STORA habegär och väldigt svårt att hålla mig. Bland annat släppte de en limiterad kollektion om 6 lack som bestod av metalliska glitter i svart jellybas. Jag köpte på mig rubbet.
Jag har sett flaskor kvar lite här och var i butik, så det är kanske inte helt kört om du blir kär i någon av de här, som jag så klart visar i den ordning jag tycker de är snyggast. Vilket egentligen borde vara alla 6 på rad, ärligt talat.

Dark Error, med nummer 5079 är multifärgade små glitter i den svarta basen. Och hur mycket gillar jag just multifärgat glitter? Massor, är svaret.

Iron Hero har nummer 5084. Roströda glitter, eller koppar om en hellre vill se det så. Blev decembers favoritlack,till och med.

Reading Your Mind har fått nummer 5080. Duokroma glitter den här gången som skiftar från grönt till blått.

Hello World, eller nummer 5081, har även det duokroma lack. Den här gången från teal till lila.

Cyber Gold med nummer 5083 har, precis som namnet antyder, antikguldiga glitter i den svarta basen.

Robot Revolution med nummer 5082, är det enda lacket i kollektionen jag inte tyckt jättemycket om. Detta trots att det här är ännu en duokrom, i rosa och guldtoner. Det är fint, men inte jättefint - liksom.

Skulle jag ha hoppat över några av de här lacken hade det varit de två sista. Nummer 5080 och 5081 är dessutom så pass lika varandra att ett av dem nästan känns lite onödigt. Men varför välja när jag nu kunde låta bli?

Tre tomma no. 78

Som sagt. Det går fort när en sheet-maskar...

G9Skin. Milk bomb mask. Strawberry.
Inte nog med att mjölkmasker har en rolig förpackning, de är gosiga att ha på sig också. Den här hade en söt doft av kemisk jordgubbe. Ska utjämna hudtonen, men då behöver en säkert använda liknande masker hyfsat ofta för att se något resultat. Skönt som avkoppling, men ingen hejdundrande effekt alltså.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

Innisfree. My real squeeze mask. Fig.
Det är lite trist att Innisfree inte finns på Sheet Happens längre, för jag har gillat nästan alla av deras "My real squeeze" som jag har testat. Fig/fikon var ingen undantag. Lite rinnig kanske, och jag har essens sparad att använda som serum en annan dag. Känns sval på huden, som blev sådär mysigt mjuk och härligt återfuktad.
Plaståtervinning,
Betyg 4/5

Etude house. Black hydrogel eye patch.
Roligare än vad den var effektiv. Gummiliknande mask, som fäste sådär på huden. Lite väl små ögonhål, och effekten var mest "jaha". Torkade in helt, så när jag tog av den efter angivna 30 minuter så fanns det definitivt ingen extra essens att klappa in i huden. Skulle jag köpa igen? Nej.
Plaståtervinning. Inklusive på tråget som masken låg i.
Betyg 2/5

Nudlar på mitt sätt

När jag skrev om sallad för ett tag sedan, kom jag att tänka på att det finns annan mat som ses ner på (av mig också) men som kan förgyllas om man piffar med den och tar lite hänsyn till vad man stoppar i sig - nudlar.
Även jag har ätit en ansenlig mängd snabbnudlar med medföljande buljongpåse i mina dagar, ni vet sådana där som man går och rapar nudelsmak av hela dagen sedan. Jag har sedan kommit till insikten att det inte är värt det. Det smakar inte värst gott, är inte nyttigt för fem öre, och innehållsförteckningen gör mig mörkrädd. Så jag slutade äta nudlar. Innan jag insåg att jag kan göra mycket godare själv, på obetydligt längre tid.

Till att börja med - välj en bättre nudel. Jag köper oftast äggnudlar där innehållsförteckningen har tre ingredienser: vetemjöl, ägg, salt. Men det finns alla möjliga nudlar numera - risnudlar, sobanudlar, glasnudlar, för att nämna några. Jag föredrar dock vanliga äggnudlar. Koktiden är fortfarande kort, 4 minuter, och på den tiden hinner jag fixa alla mina tillbehör.
För att det ska vara redigt smaskigt och inte bara torra nudlar, så behövs även en buljong. Den gör jag själv i skålen jag serverar nudlarna i medan nudlarna kokar. När ungefär en minut återstår av koktiden slevar jag helt enkelt upp lite av kokvattnet i min skål. Där rör jag ner lite buljongpulver (använder sällan buljong på tärning numera utan Kung Markattas Grönsaksbuljong på burk), en skvätt japansk soja, hoisin- eller teriyakisås, kanske lite sriracha. När nudlarna kokat klart är det bara att hälla av dem och dumpa ner dem i buljongen och röra om lite. Alternativt att jag gör buljongen separat och sedan häller den över nudlarna i skålen.
Sedan gäller lite samma princip som när jag gör min sallad, att bjuda munnen på olika smaker och konsistenser. Här är det nudlarna som är både det mjuka och kolhydraterna. Proteinet bestod denna dag av sojabönor, men väldigt ofta äter jag mina nudlar med ett hårdkokt ägg, eller någon skiva knaperstekt bacon. Lite vad man har till hands, helt enkelt - skinka, kyckling, räkor, tofu.
Det krispiga den här gången stod en tunnskivad polkabeta för. Det har jag inte hemma överdrivet ofta, så vanligare är att det är en strimlad morot. Jag älskar även att ha på rostad lök. Och sesamfrön är något av ett måste.
Umami och sälta får jag ut av buljongen, syrlighet kom denna gång från picklad lök, men kan lika gärna komma från lite pressad citron eller lime. Och så hetta. Här med både chiliflakes och sriracha på toppen.

Snabba nudlar kommer aldrig att bli ett toppenalternativ ur näringssynpunkt, det är lite för mycket vita kolhydrater för det. Men det går att göra det till en bättre måltid än de där friterade snabbnudlarna med palmoljespäckad buljong. Hemligheten ligger i att läsa mer innehållsförteckningar och bry sig mer om vad man matar sin kropp med. Och att våga experimentera i köket. På så sätt kan man hitta oväntade nya favoriträtter. Har jag märkt.
Så. Så här gör jag. Du gör som vanligt precis som du vill. Whatever floats your boat, och så vidare.

Säsongssammanfattning: Game of Thrones, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Fast behöver jag spoilervarna på en serie som jag verkar vara den enda i västvärlden som inte sett? Faktiskt är jag den enda i min egen familj som inte sett "Game of Thrones", eftersom jag gav upp på serien redan i säsong 1 en gång i tiden, då jag döpte om den till "Game of omotiverad sexscen". Så ja, jag störde mig enormt på allt naket som inte hade något motiv överhuvudtaget.

Varför tittar jag då på serien nu, kan en undra?
Jag har länge sagt att jag ska se hela serien på ett bräde någon gång, och nu vill familjen gärna att den kommande och sista säsongen ska kunna bli ett familjenöje, så då är det ju bra om jag hinner se klart på resten av serien innan 14 april. Samt att min svägerska önskade sig i födelsedagspresent att jag skulle titta. Så då gör jag väl det.

Bildkälla Identi

Favoritavsnitt: 1x01 "Winter is coming" Pilotavsnittet, där vi får lära känna en massa karaktärer - på gott och ont.
1x10 "Fire and blood" Säsongsavslutning. Efterdyningarna av Ned Starks död. Drakar!

Favoritkaraktär: Har förstått att det är dumt att skaffa sådana i den här serien eftersom de dör som flugor. Men eftersom jag är så unik (not) så: Tyrion, Jon, Daenerys, Arya.

Favoritpar: How about no? Jag vet att många tokgillat Daenerys och Drogo, men det luktar så mycket Stockholmssyndrom om det att jag storknar.

Bäst i säsongen: Drakar! Frikking finally...

Värst i säsongen: Att det inte är värst bra? Stora J har lovat mig att det blir bättre efter säsong 1 och det hoppas jag verkligen, för jag har stundtals haft det ganska tråkigt. Jag förstår varför jag slutade titta en gång i tiden, om vi säger som så. Jag var redan ointresserad innan den där scenen i avsnitt 7 som fick min bägare att rinna över. Den som fick mig att döpa serien till "Game of omotiverad sexscen".

Övriga kommentarer: Även om jag inte aktivt tittade på "Game of Thrones" efter avsnitt 7 (och bitvis innan det också) way back when, så har jag ändå hängt med ganska bra vad som händer i serien, helt enkelt för att jag är intresserad av tv och sett en massa spoilers och artiklar ock liknande på nätet. Samt att jag ofta satt i samma rum som älskade maken när han tittade vidare på serien. Så jag vet vad som händer, men inte kanske inte så värst detaljerat. Det är väl det jag ska råda bot på inför säsong 8. Och så hoppas jag att jag kommer tycka att det blir bra. Gärna snart, för annars kanske jag ger upp igen.

"The Lady's guide to petticoats and piracy" av Mackenzi Lee

Jösses som jag längtade efter den här boken! En fortsättning på "The Gentleman's guide to vice and virtue" (som bör läsas först) med en av mina favoriter från den boken som huvudkaraktär - Felicity.
Men så blir det som det blir. Boken kommer ut, jag dröjer med att köpa den och sedan kommer det andra böcker emellan. Men nu så bestämde jag mig för att det var dags. Jag orkade inte vänta på att återstifta bekantskapen med Felicity Montague.

Bildkälla Goodreads

Felicity Montague har lämnat sitt kvävande, rika liv bakom sig och försöker nu få rätt att utbilda sig till läkare - inte helt lätt i 1700-talets Storbritannien. Hon jobbar på ett bageri för att försörja sig. Så en dag ber en man om hennes hand, och i panik över en framtid hon ser framför sig och inte vill ha, ger hon sig ut på jakt efter en position som student hos en läkare hon beundrar. En jakt som för henne på en lång resa och får henne att återknyta till en gammal vän, och lära känna några nya på vägen.

Det märks att Mackenzi Lee har en utbildning mot historia, med specialintresse av kvinnohistoria och queerhistoria. Miljöerna och personerna beskrivs väldigt väl utifrån sina förutsättningar som människor som lever någon gång under 1700-talet. Det känns väldigt realistiskt, även om det förekommer en del orealistiska inslag. Så är våra kvinnliga hjältinnor i den här boken baserade på verkliga människor också och deras erfarenheter också.
Jag blir intresserad av att läsa mer om de kvinnor som Felicity, Johanna och Sim är baserade på, så på det sättet har Mackenzi Lee lyckats.
Däremot hade jag bitvis lite långtråkigt när jag läste den här boken. Jag hade hoppats påsamma schwung som i "The Gentleman's guide to vice and virtue" men helt plötsligt känns Felicity inte alls lika spännande och egensinnig. Kanske lite platt och småelak mellan varven. Så får hon lära sig ett och annat om både andra och sig själv på resans gång också.
Jag saknade Monty. Han och Percy är med ibland, men det är nästan så att hans närvaro gör att saknaden efter honom blir ännu större när han inte är med. Han var en roligare karaktär, som i mer humoristisk. Felicity känns väldigt allvarlig, vilket så klart beror på att hon som ung kvinna har lite mer emot sig, mer att kämpa mot gällande fördomar bara för att hon är just kvinna.
Som läsare känner jag att jag ibland bara står och stampar på stället för att sedan dras ut på ett blxtrande snabbt äventyr en liten stund. Det känns lite som stopp start, eller att gå en promenad med en hund som ska stanna och nosa hela tiden - det blir mycket pauser i all action.
Stort plus för att vi inte bara traskade runt i superrealistiska miljöer och skeenden hela tiden, utan att vi precis som i föregångarboken hamnar i situationer av det lite mer orealistiska slaget. Kunde pricka av punkten "En bok med ett utdött djur eller en mytologisk varelse" från min Popsugar-utmaning.

Men ändå, jag hade inte helt kul den här gången, och ibland fick jag övertala mig själv att plocka upp boken och läsa vidare. Kändes lite tråkigt, så klart. Mitt betyg på "The Lady's guide to petticoats and piracy" blev 3,5/5.

Tre tomma no. 77

Jag planerar att göra tomma inlägg tills jag kommer upp i 100, sedan ska jag göra om konceptet. Troligtvis med ett mer samlat inlägg. För det går så fort att göra tre tomma när man lägger sheet masks minst en gång i veckan.

Kicks. Ready, set, glow! Vitamin C. Day fluid. Spf 25.
Det här har varit min go to dagkräm de senaste åren (sedan den lanserades) bara för att jag tycker den är go på huden, luktar lagom = inget alls efter en stund, samt att den har solskyddsfaktor. Jag använder så här i vintertiden inte bara den, men oftast. Jag har alltså köpt en ny och redan börjat använda den. Flaskan däremot gillar jag sådär. Den är i ogenomskinlig hårdplast, vilket gör att jag inte kan se hur mycket produkt jag har kvar samt att den har en tendens att gå sönder. Kanske inte flaskan i sig, men hittills har jag aldrig lyckats ha kvar en kork tills flaskan är slut. Den kork jag har nu fick första sprickan första gången jag öppnade flaskan. Den här gick sönder i fyra bitar när jag tappade flaskan på badrumsgolvet - som är en plastmatta... Hade det varit klinker hade jag väl haft kräm över hela badrummet.
Förutom det - toppenprodukt!
Plaståtervinning (där korken alltså hamnade för några månader sedan).
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Cucumber.
Försöker minnas vad jag tyckte om den här, men jag kan faktiskt inte. Förutom att den kändes kall på huden. Så jag gissar att den kändes bra men inte fantastisk. Är den för mycket åt något håll brukar jag minnas det mer tydligt än så.
Plus för väldigt öppningsvänlig förpackning.
Plaståtervinning.
Betyg 3/5

TonyMoly. Pureness 100. Propolis Mask sheet. Skin soothing.
Den här minns jag att jag gillade dock, men så gör jag ofta det med masker med honung. Dels för att de doftar gott, men också för att de gör gott för min hud. Jag har känslig hud som har en tendens att rodna och blir stundtals väldigt yttorr. Då älskar min hud de lugnande effekterna från honung, så är det. Sedan såg själva masken trevlig ut också, lite av det tjockare slaget, men väldigt bekväm på.
Plaståtervinning. Maskerna slänger jag alltid i det brännbara avfallet.
Betyg 4/5

Vad jag läste i januari

Min läsiver har inte saktat ner ett endaste litet dugg bara för att det har blivit 2019. Fem böcker hann jag läsa i januari, samt att jag tog mig över halvvägssträcket i långläsningen jag hållit på med sedan december. I runda slängar någonstans kring 2000 sidor. Och böckerna dessa sidor var i var dessa, sedda uppifrån och ner precis som vanligt.

"Patria" av Fernando Aramburo. En riktig tjockisbok, som var lika underbar som den var omfångsrik. Och med rikligt av bokstaven "x". Fick betyget 5/5.

"Stanna hos mig" av Ayòbámi Adébáyò. Plejadernas bokämne till senaste träffen. Medelbetyget blev 3,2/5, men jag var inte lika förtjust som mina kamrater och gav den betyget 2/5.

"Muse of nightmares" av Laini Taylor. Underbar avslutande del i duologon om Lazlo Strange och hans äventyr i staden Weep. Betyget blev 5/5.

"The Lottery and other stories" av Shirley Jackson. En novellsamling med både toppar och dalar. Gav den betyget 3/5.

"Dagen du förstörde allt" av Linnea Dahlgren. Boken som överraskade mig med att inte alls vara vad jag trodde. I stället blev den januaris favoritbok och jag gav den så klart toppbetyget 5/5.

Året börjar bra när man läser tre femmor på en månad. Hoppas det håller sig så. 2018 var ett mellanår i hur bra jag tyckte om böcker, så jag vill gärna ha lite mer toppbetygsvärdiga böcker 2019. Och det kanske jag kan få. *hoppas hoppas*

"Dagen du förstörde allt" av Linnea Dahlgren

Jag kommer spoila den här boken när jag skriver om den, för jag känner att det är svårt att skriva om den utan att spoila. Det jag berättar, som jag själv inte visste om, sker ganska tidigt i boken (sida 31), så det är ingen upplösning eller så jag kommer förstöra. Men vill du inte veta något alls, som jag tyckte var ganska fantastiskt att inte göra, så bör du inte läsa vidare efter bilden.
Jag kan redan nu avslöja att jag tycket boken var underbar, och den blev januaris bästa bok av en anledning.

Bildkälla Goodreads

Melanie och Kassandra är bästa vänner. De gör allt tillsammans och ska hålla ihop för evigt. Tills den dagen då Kassandra förstör allt. Det här är Melanies berättelse om deras vänskap - och om den där dagen då allt blev om intet.

Jag trodde det här skulle vara en ungdomsbok som vilken som helst, där det som gjorde att Melanies och Kassandras vänskap försvann var att de blev osams om en kille. Så var det inte. Kassandra tar livet av sig i bokens början, och resten av boken handlar om de efterlevandes sorg och försök att förstå vad som hänt och gå vidare.
Det är stundtals hjärtskärande. Det är tur att det finns näsdukar, om jag säger som så, för jag satt och fulgrät tämligen ofta. Det känns så genuint och äkta att jag inte alls blev förvånad när jag googlade mig till att författaren, Linnea Dahlgren, har liknande erfarenheter som bokens jag, Melanie. Boken vänder sig också direkt till Kassandra då texten ofta formuleras i "du" och "jag". Det gör att den känns ännu mer personlig, utan att den för den skull göra att jag känner att jag tränger mig på.
Trots sitt tunga tema är boken väldigt lättläst. Det är många och korta kapitel, och det gör att tempot lätt blir högt. Dessutom blir jag nyfiken och vill vidare i handlingen. Jag vill veta hur det går i Solgläntan, om Melanie ska lyckas få kontakt med Kassandra. Om hon ska få några svar.

"Dagen du förstörde allt" är Linnea Dahlgrens debutroman, och om det börjar så här är jag väldigt nyfiken på var vi kan hamna härnäst.
Mitt betyg på "Dagen du förstörde allt" blev inte överraskande 5/5, och den blev januaris bästa bok - i hård konkurrens eftersom jag gett två andra böcker toppbetyg under månaden.