"Grekisk mytologi" av Michael Gibson och Giovanni Caselli

När jag för ett gäng månader sedan läste "Illiaden" och "Odysséen" fick jag stor lust att läsa om böcker från min barndom med grekisk mytologi som tema. Problemet var bara att de stod nedpackade i lådor i väntan på att biblioteket skulle göras i ordning. Nu när det är ordnat var det en lätt sak att plocka fram böckerna ur hyllan och sätta igång. Först på tur blev "Grekisk mytologi" av Michael Gibson, med underbara illustrationer av Giovanni Caselli.

Bildkälla Goodreads

När jag lade upp en bild av den här boken på Instagram fick jag många kommentarer om den hade varit en favorit under folks barndom, och det var den som sagt även för mig. Jag kan minnas hur jag läste historierna, men framför allt hur jag sjönk in i bilderna och förlorade mig i deras detaljrikedom. För den här boken vilar stort på illustrationerna. Längst bak i boken finns ett index som förklarar symboliken i bilderna, något som vuxna jag uppskattar, men som barndoms-jag troligen fullkomligt struntade i.
Däremot kan jag känna att boken känns ganska daterad. Översättningen känns konstig, och ibland smyger det sig in uttryck som absolut inte används idag. Originalet (på engelska) har copyright 1977, och den utgåva jag har är tryckt 1983, så där ser vi hur snabbt språket kan förändras så att något som var självklart då känns konstlat idag.
Som vuxen sitter jag även och baxnar lite över innehållet. Nog för att en redan vet att den mesta mytologin är tämligen sexistisk och konstig, men här känns det så extra tydligt. Särskilt omen betänker att boken faktiskt riktar sig till barn. Inte för att jag tycker att det borde censureras, för mytologin (och historien) är som den är, men när Helena får skulden för Trojanska kriget blir jag faktiskt lite sur. Kan vi komma överens om att Helena redan var gift med Menelaos när Paris förälskade sig i henne, kidnappade henne och förde henne till Troja? Och sedan vägrade lämna henne åter till sin man, trots att han förlorade en tvekamp om vem som skulle få behålla henne och vinna kriget. (Alltså förlåt att jag rantar lite nu, men jag tycker det är ganska vidrigt hut kvinnor behandlas som bytesvaror och inte som fritt tänkande människor.) Alltså var kriget Paris fel - inte Helenas.
När vi vinklar saker så här redan i barnlitteratur, är det inte undra på att det är svårt att få folk att inse att det behövs förändringar i världen.

Jag valde att läsa "Grekisk mytologi" som min månadsbok för april, och det var väl duktigt av mig att sprida ut en bok på dryga 150 sidor över en hel månad. Lösningen låg i att jag läste ett kapitel om dagen tills boken tog slut, vilket den gjorde lite i förtid i lördags. Ändå, det har varit trevligt att läsa en liten saga om dagen, det sticker jag inte under stol med.

Mitt betyg blir dock inte lysande. Den här boken var bättre i minnet, helt enkelt. 3/5 landar jag på till sist. Skulle jag bara betygsätta illustrationerna skulle det däremot bli toppbetyg.