"Förnuft och känsla" av Jane Austen

Omläsning förnöjer! Fast det här var faktiskt första gången jag läste "Förnuft och känsla" på svenska, förut har jag läst den med titeln "Sense and sensibility".

Bildkälla Goodreads

Fröknarna Dashwood och deras mamma tvingas att lämna huset de bott i då fadern dör och godset tillfaller hans son från ett tidigare äktenskap. De flyttar till en stuga som ägs av en släkting till fru Dashwood och dras snart in deras umgängeskrets. Den yngre systern, Marianne, förälskar sig snart i den stilige Willoughby och låter sig svepas med i känslorna. Den äldre Elinor låter dock förnuftet segra och låter inte känslorna synas utanpå, hur mycket hon än påverkas när hennes egna förhoppningar sviks.

Jag har som sagt läst den här boken förut, då på engelska, och frågan är om jag inte tyckte den var mycket bättre i original. Det är något i översättningen som gör att det blir lite tungrott ibland. I varje fall frö mig som inte har något problem att läsa på engelska. Lost in translation, helt enkelt.
Det gör dock inte historien sämre, utan den uppskattar jag minst lika mycket. Det är lite så där skvallrigt och smått ironiserande som jag känner igen från Jane Austens andra böcker, hennes ton lyser igenom - även i den svenska översättningen. Ibland känns hon dock lite påträngande, Jane Austen, och det sista kapitlet är väl inte riktigt vad jag uppskattar.

Ändå. Jag har förut gett "Förnuft och känsla" betyget 5/5, och jag låter det betyget få stå kvar. Berättelsen vinner helt enkelt över mig.