Mitt intresse för film förde in mig på studier i filmvetenskap för länge sedan, och det var då jag fick upp ögonen för Orson Welles. Han som är mannen bakom den film som ofta utses som en av världens bästa filmer någonsin, om inte till och med den bästa - "Citizen Kane", eller "En sensation" som den fick heta på svenska.
Min beundran för Orson Welles gick såklart inte mina vänner förbi. En jul fick jag en bok i julklapp från en av mina BFF, som hon hade sett i en bokhandel i Edinburgh, där hon då bodde. "Jag var tvungen att köpa den åt dig. Då hade säkert känt vibrationerna av den på mig annars, och hatat mig om jag inte köpt den." Nej då, jag hade inte hatat henne, men jag är bra glad att jag har boken i min ägo för det.
Sedan slumpade det sig så att jag aldrig riktigt läste den. Jag bläddrade i den, lästa lite stycken här och där, tittade på bilderna - men den blev aldrig läst i sin helhet. Förrän nu, när jag valde att läsa den som min månadsbok i maj. Jag lyckades alltså läsa ut den en dag i förväg.
Bildkälla Goodreads |
Författaren låter filmen "Citizen Kane" återspegla sig i hela Orson Welles liv och drar många paralleller - eller om det är en viss sorts besatthet från Orson själv. Det är inte ett direkt hyllande porträtt heller. Författaren pekar på många av de brister Orson Welles hade, både i sin produktion och i sitt privatliv. Han lämnade många ofärdiga filmer efter sig, vissa som han jobbat på sedan 40-talet, tre trasiga äktenskap med lika många döttrar som han knappt hade någon kontakt med. Han frossade i mat, alkohol, sex, cigarrer och hade en förmåga att aldrig ha ordentligt med pengar.
Det finns en viss mytbildning kring Orson Welles, och främst kring hand filmer "Citizen Kane" och "The magnificint Ambersons". Hur han fick sitt geni kvävt av en bojkott från William Randolph Hearst och hans tidningsimperium (som sades ligga som förebild för "Citizen Kane") och hur hans filmer sedan klipptes om och ändrades utan hans medgivande av en studio som inte lägre litade på honom. Här får vi en annan bild av händelseförloppet, och vi får veta mer om vilken del i det skedda som Orson själv hade - en rätt så stor del, som det visar sig.
Boken avhandlar hans privata liv, men det stora fokuset ligger på hans karriär, den han hade på scen, i radio och på film.
Det är en faktaspäckad bok, och stundtals irrar jag bort mig bland namn, platser, årtal och skeenden. Jag upplever även att boken stundtals är lite väl spekulativ, och vid några tillfällen rent av sensationslysten. Jag uppskattade den, men tycker att den kanske var lite väl seg emellanåt. Författarens egen inre monolog, som dyker upp ibland, kunde jag också ha varit utan. Jag tror dessutom att det är bra om en har en ganska god bild av Orson Welles filmkatalog innan en ger sig i kast med den här boken. Stundtals kände jag mig lite småkorkad för att jag inte kunde följa med i detaljerna (det är väl 20 år sedan jag såg "Citizen Kane" senast) och det är aldrig en angenäm känsla när jag läser. Å andra sidan läser en väl knappast en bok om någon en aldrig hört talas om.
På det stora hela är det en intressant bok, men jag tyckte att den var lite torrt och tråkigt skriven mellan varven. Det märks så tydligt när författaren tycker att något är mer intressant än annat, om vi säger som så. Mitt betyg blir således av medelslag, 3/5.
"..., film fans should be careful about wanting to love their idols. It is a very tough business for staying decent in."