"Harry Potter and the prisoner of Azkaban" av J.K. Rowling

Min resa in i Harry potter-serien fortsätter. Min plan är att läsa en bok i månaden, och än så länge håller den planen. Ska min lilla lässvacka hålla i sig kan det dock bli si och så med den grejen.

Bildkälla Goodreads

Harry går tredje året på Hogwarts skola för magi. Det här året kompliceras dock av att han inte tillåts lämna slottet, det är till och med tal om att han inte ska få spela quidditch! Problemet är nämligen att slottet vaktas av dementorer som påverkar Harry på ett otäckt sätt. Dessa är sända dit för att söka efter den förrymda fången Sirius Black, som suttit fängslad i det ökända fängelset Azkaban, men som han nu lyckats fly från. Och han är ute efter Harry.

Nu tar det sig! Den här tredje boken är mer av en berättelse i sig, och mindre av Harry Potter och hans vänner löser ett fall. Mindre deckare och mer spänning alltså. Jag upplever att det även följer med i språket, och jag har mer behållning av texten som sådan i det här fallet. Tonen känns lite mer vuxen helt enkelt.
Här får Harry veta mer om sin och sina föräldrars bakgrund, något som kommer utforskas ännu mer i de kommande böckerna. Han får träffa personer som kände hans pappa och får en klarare bild av hur hans föräldrar var (om än inte hela berättelsen). Det är även där mycket av spänningen ligger, och det visar sig att det inte är riktigt så som vi kanske tror alla gånger.
I den här boken får också Harry lära sig mer om sig själv och får för första gången ett smakprov på vilken mäktig trollkarl han faktiskt är.
Det är inte mycket Voldemort i "Fången från Azkaban", men det är inte heller något jag saknar. Den här boken har ett annat syfte, känns det som, och det är att förankra det som har hänt i sådant som komma skall. Jag som redan har läst serien vet så klart, men det är ändå alltid roligt att hitta alla dessa subtila ledtrådar.

Bästa boken hittills i serien, och som sådan fick den betyget 4/5.