Bildkälla Goodreads |
När Mia, en ensamstående mamma och konstnär, flyttar in i området, ställs allt på sin spets. Mia med sin konstnärssjäl har svårt för dessa oskrivna regler. Familjen Richardson dras in i Mias och hennes dotter Pearls liv, och det kommer i grunden ändra deras tillvaro.
Jag förstår inte alls hypen över den här boken. Den är bra skriven och jag gillar den ickelinjära tidslinjen, med många blickar både bakåt och framåt, men storyn griper inte riktigt tag i mig. Jag har faktiskt till och med haft lite tråkigt ibland. Det är en sådan där bok där jag mest blir arg på karaktärerna för att de inte pratar med varandra, utan mest antar och drar slutsatser efter skvaller eller lösryckta yttranden. Dessa slutsatser är dessutom ofta felaktiga, och hela storyn hade kunnat undvikas om någon bara frågat rätt ut hur det förhöll sig.
Nu är det mest en massa skvaller och skitsnack, och jag som är inne i något av en lässvacka just nu, har inte riktigt tålamod med den här typen av berättelse. Jag kanske skulle ha tyckt bättre om den i ett annat sammanhang, men jag trodde på allvar att den skulle vara så bra som jag hört att den var och att det var var boken skulle få mig att vilja sträckläsa igen. Så var då icke fallet.
Boken är dock välskriven, och jag gillade språket och tonen i den, att vi fick se saker ut flera perspektiv och inte bara en enda karaktärs, så att vi som läsare kan få bilda oss en egen uppfattning. Jag tyckte alltså att boken var bra, bara inte så bra. Jag blev lite besviken, helt enkelt.
Mitt betyg på "Little fires everywhere" blev 3/5.