Ågren på besök?

Något jag alltid blir lite trött på så här när skolorna ska börja, semestern tar slut och alldeles särskilt när det är söndag, är det flitiga användandet av ordet "ångest". Man har "ångest" för att gå till sitt jobb och träffa sina kollegor, "ångest" för att gå upp tidigare på morgonen, "ångest" för att man inte kan sitta uppe till halv tre på natten och dricka rosé till lunchen.

Låt oss se vad de skriver om ångest på Wikipedia , shall we:

Ångest är ett sinnestillstånd som karakteriseras av stark rädsla, nervositet eller oro, vare sig det är situationsbetingat eller inte, men som inte beror på ett faktiskt hot eller en överhängande fara. 

 Samt även:

Ångesten yttrar sig fysiskt på samma sätt som rädsla och oro, med arousal, darrningar, muskelspänningar, påverkat andningsmönster, svettningar, palpitationer, blekhet, vidgning av pupillerna,yrsel och svimningskänslor. Dessa kan alltså vara helt normala, men de kan också vara symptom på kroppslig anspänning beroende på t ex stress, och bero på ångest. Under ångesten är personen vaksam, misstänksam och spänd på samma sätt som vid flykt- och kamprespons. Stark eller mycket långvarig ångest kan leda till apati och orkeslöshet, eftersom ångesttillstånd är mycket energikrävande. 

Som någon som är drabbad av de här symptomen, delvis på grund av att jag inte har ett jobb att gå till imorgon, så blir jag ibland lite trött på hur folk bara slänger ur sig att de "har ångest". Över så triviala saker som att gå upp på morgonen, gå till sitt jobb och träffa sina kollegor. För om man mår som beskrivs ovan av att gå till sitt jobb - ja då är mitt tips att söka ett annat jobb. Ungefär precis nu.

Innan du har upplevt riktig ångest, och jag hoppas du slipper det, använd gärna något annat ord för att beskriva att du tycker det ska bli lite trist och jobbigt att gå till jobbet imorgon.