"Dead ever after" av Charlaine Harris

Det är något ganska tillfredsställande att efter många år avsluta en bokserie. Sista boken om Sookie Stackhouse har i och för sig funnits utgiven länge innan jag äntligen kom mig för att avsluta serien, och anledningarna till det är ett par stycken. Mer om det längre ner.

Bildkälla Goodreads

Sookie har räddat livet på Sam genom sin magiska cluviel dor. Nu är deras liv för alltid sammanvävda. Eller? När Sam börjar undvika Sookie undrar hon så klart varför, och svaret lämnar en del att önska.
Samtidigt blir Sookie misstänkt för mord på sin före detta vän Arlene. Som om inte det vore nog finns det även andra som vill Sookie illa. Det är tur att hon har goda vänner, både mänskliga och övernaturliga, som är villiga att hjälpa henne att rentvå sitt namn och låta henne få leva ett normalt liv.

Serien om Sookie Stackhouse började så bra! Det byggdes upp en fantastisk värld av övernaturliga varelser, och en del mytologiska dito. Hur de levde i den vanliga världen och hur Sookie upplevde dem. Det blev dock pannkaka av alltihop.
Sookies förmåga att läsa tankar glömdes liksom bort allteftersom böckerna fortskred, utom när det var lämpligt att slänga in så att Sookie kunde "tjuvlyssna" på någon. Detta tjuvlyssnande ledde ofta till någon sorts deus ex machina, eller att Sookie blev lämpligt varnad om att någon ville henne eller någon i hennes närhet något ont. Om det blev gäsp-varning av detta? Ja.
Annat som det blev gäspvarning på var att Sookies beskrivningar av Merlottes-uniformen, att hon sminkade sig (men bara lite!), hur ofta hon solade och badade och duschade och smörjde in sig, alla dessa hästsvansar som håret sattes upp i och detta evinnerliga rakande av benen. Till slut kändes mest som att läsa en Harlequin-roman där det enda väsentliga blev: vem ska Sookie välja? Ledtråd - inte den som hon är tillsammans med merparten av bokserien i varje fall, utan någon helt oväntad. Eller inte oväntad, för jag såg varthän det barkade, men inte den man trott med tanke på att hon för sjutton är vampyrgift med Eric!
Att Sookie i slutändan är en tvättäkta damsel in distress som alltid, säger det igen - alltid, blir räddad av en man blir bara tröttsamt. Jag undrar också om hon någonsin har ett samtal med någon annan kvinna som inte på något sätt rör en man - genom hela serien.

Så jo, man kan gott läsa serien. Men så fort man känner att det börjar tappa fart är det bara att lägga ner. Det blir inte bättre - tvärtom.

Mitt betyg på "Dead ever after" blev 2/5, och det var nog mest för att vara snäll mot serien i sin helhet. Allt var inte uselt - bara den sista halvan eller så av dessa 13 böcker.