"Jul i rubinrött" av Amanda Hellberg

Förra året läste jag "Jul i krinolin" som är den första boken i Ulltunasviten. Jag blev tyvärr ganska besviken på den, vilket kändes extra tråkigt eftersom jag tyckt mycket om Amanda Hellbergs andra böcker, särskilt de om Maja Grå. Jag var alltså inte helt säker på om jag ville läsa vidare i Ulltunasvten, men när jag ville läsa en bok med jultema så var det inte så svårt att bestämma sig för att ge dem ännu en chans.

Bildkälla Goodreads

Nina Swartensköld bor på Dackesta herrgård med sin make, greve Wilhelm, och deras son Anton, som är hennes allt. Äktenskapet är olyckligt och Nina drömmer sig ofta tillbaka till sin barndom i Genua. 
När Johan Mahler anländer som informator till Anton upptäcker Nina snart att hon får känslor för honom, och de är besvarade. Men Nina är fast i sitt äktenskap och de hållhakar maken har på henne. Hon är dock inte den enda på herrgården som bär på stora hemligheter.

Bättre än förra boken, i varje fall. Kan kanske bero på att Amanda Hellberg helt släppt det onaturliga här, och lagt mer krut på karaktärerna och deras särdrag. Sexscenerna hade jag dock gärna varit utan. Samma sak med en del utfyllnadsscener som inte tillförde något utan mest kändes som att de missats att redigeras bort. Karaktärerna är bitvis trovärdiga, men känns samtidigt lite väl storslagna. Och tropen med att vara vacker utan att veta det? Så trött på den. Och att allt löser sig bara en träffar rätt karl.
Slutet kom väldigt hastigt och lustigt, och det känns lite konstigt att lösningen på alla problem serveras på en räkmacka de sista två kapitlen. Eller över juldagen helt bortifrån våra huvudkaraktärers sysselsättningar. Feelgood, så lyckligt slut, och det var väl ungefär precis vad jag behövde just nu. Lite lagom underhållande och lätt att läsa.

Mitt betyg på "Jul i rubinrött" blev 3/5. Och ja, jag stör mig på att klänningen är grön när boken har ordet rubinrött i titeln. Men det är rubinhalsbandet, serrni.