Vampyrkrönikan som månadsbok under månader med 31 dagar fortsätter. "Memnoch the devil" är bok fem i ordningen, och en sådan där bok som jag undrar vad syftet är med den.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Lestat har bestämt sig. Hans nästa offer ska bli gangstern Roger, trots att Lestat förälskat sig i hans djupt religiösa dotter Dora. Samtidigt märker han att någon förföljer honom, och han blir varse att djävulen vet vem han är.
När Memnoch uppenbarar sig påstår han att han är djävulen, och att han behöher Lestats hjälp. Lestat ges möjligheten att få se alltets skapelse, paradiset och skärselden. Lestat tvingas välja mellan Gud och Djävulen, men vem ska han tro på? Talar någon av dem sanningen?
På sätt och vis känns det här inte alls som en vampyrbok. Det är ytterst lite vampyr i den, men desto mer religion och religiösa grubblerier. Det känns lite som att Anne Rice ville skriva en annan sorts bok, men svepte in den i vamyrkläder för att nå ut med den. Vissa saker och teorier kan ha något visst, men mest känner jag att det är en lång resa mellan pärmarna, innan jag äntligen kan lägga ifrån mig boken för gott. Den går från vampyr till spöke till religion, med skvättar av både "Den gudomliga komedin" och "Det förlorade paradiset". Någonstans på vägen tappade den mig.
Lägg också till att jag irriterar mig fruktansvärt på karaktären Dora, som ska var Lestats kärlek i den här boken. När så mycket hänger på henne och hon mest känns jobbig (och en aning religiöst fanatisk) så är det inte undra på att boken inte tilltalar mig i sin helhet.
Mitt betyg på "Memnoch the devil" blev 2/5. Ska bli riktigt skönt med vampyrpaus en månad nu.
Mitt betyg på "Memnoch the devil" blev 2/5. Ska bli riktigt skönt med vampyrpaus en månad nu.
