FredagsFilmen: Jane Eyre (Del 2)

Fuskar jag nu? Jag har ju redan haft den här filmen som FredagsFilm en gång, men då även tillsammans med boken och filmen från 1943. Då hade jag inte sett den här filmatiseringen av boken, numera har jag sett den ett flertal gånger. Och det är inte bara för att Michael Fassbender spelar Mr Rochester i den här. Ni vet - han som är med i FredagsFilmen för fjärde veckan i rad. Bara för att han är snygg. Och bra.

Bildkälla The Guardian

Jane Eyre har efter en hård uppväxt hamnat på Thornfield hall som guvernant åt Mr Rochesters skyddsling (aka oäkta barn). När hon träffar husets herre uppstår ömma känslor men det finns hinder. Bland annat i ett av vindsrummen till det stora huset.

Tyckte jag att den här filmen levde upp till förväntningarna? Fick jag med det sjok av berättelse jag saknat förut?
Ja.

Kanske att jag hade velat ha ännu mer av vissa delar av historien. Mycket vill ha mer och sådär.
En viktig sak saknas dock i den här om ni frågar mig - kemi mellan huvudrollsinnehavarna. Där jag var förtjust över att man castat skådespelare i rätt åldrar så märks det ändå på något sätt att det inte är äkta utan spelat. Vilket det förvisso är, men man ser ju en film för att bli "lurad", tro att det som händer på duken är äkta. Jag har sett promotionbilder till den här filmen med mer passion än i själva filmen. Som den här...

Mia Wasikowska och Michael Fassbender

Jag tycker ändå att den här filmen är betydligt bättre än andra filmatiseringar jag sett. Så pass att jag ser om den, om och om igen... Se den du också. Dagens filmtips.

Kakor med chocolate chips, havregryn, brynt smör och jordnötssmör.

Vill ni ha ett kakrecept? Klart ni vill. Om ni tillhör samma sort som mig, kakdeg-är-också-gott-sorten så kan jag intyga att även kakdegen är god som fasiken.

Receptet har jag hittat på en amerikansk matblogg (och via tumblr) där måtten är på amerikanska, men jag har omvandlat dem så gott det går. Eftersom jag har ett mått med angivna cups så använder jag däremot den måttenheten. 1 cup är ungefär 2½ dl. 

Chocolate chip cookies med jordnötssmör

140 g smör
1 cup vetemjöl
½ tsk bakpulver
½ tsk bikarbonat
1/4 tsk salt
3/4 cup (ca 1½ dl) havregryn
1 cup farinsocker
1/4 cup strösocker
1 tsk vaniljsocker
½ cup slätt jordnötssmör
1 ägg
3/4 cup chokladnappar mjölkchoklad
3/4 cup chokladknappar mörk choklad
(havssalt)

Bryn smöret i en kastrull tills det är gyllenbrunt. Låt det svalna minst 30 minuter i den bunke du ska göra kakdegen i. (Jag använde min Kitchen Aid och vispenheten.)
Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat och salt noga. Blanda ner havregrynen och ställ åt sidan.
Häll farinsocker, strösocker och vaniljsocker i det avsvalnade smöret och vispa noga 3 - 4 minuter. Skrapa ner blandningen i bunken några gånger.
Blanda ner jordnötssmöret och sedan ägget.
Häll ner mjöl och havregrynsblandningen och blanda tills det precis är nedrört. Blanda ner chokladknapparna.

Forma bollar av degen och lägg dem glest på en plåt. De flyter ut en del. Om man vill kan man sprinkla lite havssalt ovanpå kakorna. Låter man degen vila kan man behöva platta till bollarna lite.

Grädda i 175 grader varm ugn 10 - 12 minuter tills de är gyllenbruna i kanterna.

EDIT: Sedan jag började använda mig av ekologiskt jordnötssmör har jag märkt att den här kakdegen blir lite "torr" och smulig och kan vara knepig att forma bollar med. Jag brukar tillsätta någon matsked vatten för att avhjälpa det, eller så kan man tillsätta ett extra ägg.

Receptmakaren säger något om att hon fick ut 17 kakor av den här degen och att hennes degbollar vägde 50 g styck. De måste ha blivit gigantiska! Jag fick ut 30+ kakor av den här satsen (storlek något större än en valnöt) och hade ändå lite deg kvar att äta vid sidan av. Jag älskar kakdeg. Har jag sagt det redan?

Soundtrack of my life

Good as gold (stupid as mud) - The Beautiful south

Don't know what I'm doing here

I'll carry on regardless

Got enough money for one more beer

I'll carry on regardless

Good as gold, but stupid as mud

He'll carry on regardless

They'll bleed his heart 'til there's no more blood

But carry on regardless

Carry on with laugh

Carry on with cry

Carry on with brown under moonlit sky

I want my love, my joy, my laugh, my smile, my needs

Not in the star signs

Or the palm that she reads

I want my sun-drenched, wind-swept Ingrid Bergman kiss

Not in the next life

I want it in this

I want it in this

Got one note to last all week

I'll carry on regardless

The hill to happiness is far too steep

I'll carry on regardless

Dried his mouth in the Memphis sun

He carried on regardless

Tried to smile and he bit his tongue

But carry on regardless

Carry on with work

Carry on with love

Carry on with cheering

Anything above

I want my love, my joy, my laugh, my smile, my needs

Not in the star signs

Or the palm that she reads

I want my sun-drenched, wind-swept Ingrid Bergman kiss

Not in the next life

I want it in this

I want it in this

I don't want silver, I just want gold

Carry on regardless

Bronze is for the sick and the old

But carry on regardless

I want my love, my joy, my laugh, my smile, my needs

Not in the star signs

Or the palm that she reads

I want my sun-drenched, wind-swept Ingrid Bergman kiss

Not in the next life

I'll have it in this

I'll have it in this

The wind through the keyhole

Ni har inte missat att jag älskar Stephen King va? Inte heller att jag fullkomligen dyrkar hans Dark Tower-serie hoppas jag. Den serien, om sju böcker, är förvisso avslutad, men det betyder ju inte att herr King är färdig med berättelserna om Roland och hans ka-tet. Här dyker det till exempel upp en bok som han själv säger kan placeras mellan bok fyra och bok fem. Eller så läser man den bara ändå. 

Jag tror absolut man kan läsa den här utan att ha läst de andra böckerna eftersom det här är en berättelse i en berättelse i en berättelse (som en smaskig tårta) men självklart har man mer utbyte av den om man läst de andra sju, eller petar in den här där herr King så rekommenderat nu när man ändå lyder Mrs Datas råd och läser Det Mörka Tornet-serien. Sätt igång!

Bildkälla AdLibris

I den här boken är Roland, Eddie, Susannah och Jake på vandring till det mörka tornet. På vägen blir de varnade för att ett kraftigt oväder är på väg, en förödande storm som kallas starkblast. (Stark blåst?) De tar sin tillflykt i ett övergivet hus och medan stormen rasar berättar Roland för sina följeslagare om något han upplevde som ung och ganska nybliven revolverman. 

Han och en kamrat blev utsända för att reda ut några fruktansvärda mord. Det ryktades att dessa begåtts av en skin man, en hamnskiftare. Några misstänkta fanns och ett vittne i form av en ung pojke. Medan de väntade på att de misstänkta gärningsmännen ska dyka upp berättade Roland för den rädda pojken en berättelse hans mor en gång berättat för honom, om Tim och hans resa in i en okänd skog för att finna magi och bot för sin sjuka mor.

Hur mycket jag än älskar Stephen King så gav jag den här boken betyget 3/5 i min läsdagbok. Även om jag älskade alla tre berättelserna så kände jag ändå att det blev lite för mycket. Mittenberättelsen om Tim är den som är bäst och den som tar mest textutrymme. Den kan man absolut läsa oberoende av de andra delarna i boken.

Jag tror inte den här har kommit på svenska än. Å andra sidan spelar det inte mig någon roll eftersom jag föredrar att läsa Stephen King på engelska. Det är något visst med det helt enkelt.

Säsongssammanfattning: Glee, säsong 3

Arton miljoner år tog det för mig och Lilla E att se klart på den här säsongen, men nu är det gjort. Den här säsongen är "sådär" bra. Inte alls lika fantastisk som säsong två, om man säger som så. Men det går att vaska fram guld om man vill det och det vill jag.

Bildkälla What culture

Favoritavsnitt: 3x5 "The first time". Dags för skolans uppsättning av "West side story" och som titeln antyder först gången. Jajamensan - s-e-x.
3x13 "Heart". Valentines day och Kurt längtar efter Blaine som är sjukskriven efter Warblers slushie-attack. Men han har ju en hemlig beundrare som bara måste vara Blaine. Eller? Och så sjungs det kärlekssånger så man swoonar.
3x14 "On my way". Ett avsnitt jag var tveksam till att se med Lilla E eftersom det har ett allvarligt tema i sig om hatbrott och självmordsförsök. Och så är det dags för Regionals.
3x17 "Dance with somebody". Hyllningsavnitt med sånger Whitney Huston gjort kända. Inte därför jag gillar det här avsnittet så mycket, utan för att det blir drama som fasiken mellan Kurt och Blaine när Kurt börjar sms:a med en annan kille.
3x19 "Prom-asaurus".  Skolbal med dinosarietema. Några av skolans elever ordnar en anti-bal, men det slutar ändå med att alla går på skolbalen och en oväntad drottning kröns.
3x 22 "Goodbye". Klart man fäller en och annan tår när det är dags för avsked. Halva New directions tar studenten. För vissa av våra kära karaktärer är framtiden dock lite oviss.

Favoritkaraktär: Så länge Kurt Hummel är med i den här serien kommer han vara min favorit. Så är det bara. Måste jag välja någon utöver honom bli det... Blaine Anderson. Jodå...

Favoritpar: Klainers gonna Klaine. Kurt och Blaine alltså. As always.

Bäst i säsongen: Förutom att man blir matad med massa bra sångnummer så gillar jag gästskådespelarna man fått med den här säsongen. Whoopie Goldberg, Gloria Estefan, Ricky Martin, Matt Bomer. Att Matt Bomer spelar Blaines storebror Cooper och att de sjunger en mash up på Duran Durans "Hungry like the wolf/Rio" är bara ett extra plus i kanten.

Värst i säsongen: Höll stundtals på att få krupp på alla fula miner som Matthew Morrison gör. Whats up med att skjuta fram hakan sådär liksom? Och jag är inte alls minsta lilla förtjust i alla tvära kast med Quinn. Från värsting till värsta helylletjejen på en säsong. Och all drama med henne - försöka få vårdnaden om sitt bortadoperade barn, bilolyckan, rullstol, kunna gå igen. Det blev bara för mycket.

Övriga kommentarer: Med tanke på att jag listat 6 avsnitt som favoritavsnitt så kan man ju tro att jag älskar den här säsongen, men det gör jag inte. Vissa plotlines och dramatiska tvister uppskattar jag men i det stora hela känns den här säsongen lite blaskig. Det tar sig ungefär halvvägs dock.

Säsong 4 släpps på dvd i september. Lilla E och jag återkommer med "Glee" då.