Säsongssammanfattning: Doctor Who, säsong 5

När solen gassar från en klarblå himmel blir det inte mycket tv, men i helgen lyckades vi i varje fall plöja de sista avsnitten av säsong fem av "Doctor Who", den första med Matt Smith i rollen som Doktorn. Eftersom jag fullkomligen älskar Doktorn i David Tennants skepnad, så tog det ett tag för mig att inse tjusningen med den nye Doktorn. Ibland är han bara för mycket, men samtidigt - det är trots allt fortfarande Doktorn. Nu med fluga och stundtals en fånig hatt.

Bildkälla United monkee

Favoritavsnitt: Det här blir en kort lista, för jag tycker avsnitten den här säsongen är jämnbra, med ett par undantag.
5x10 "Vincent and the Doctor". Doktorn och Amy besöker södra Frankrike och träffar Vincent van Gogh. Det här är ett av mina favoritavsnitt någonsin av den här serien. Gråter alltid en liten skvätt när jag ser det.
5x11 "The lodger". Anledning till att jag älskar det här avsnittet - Craig. Ibland stjäls hela avsnitt av den person som hamnar i handlingen. Detta är ett sådant avsnitt.

Favoritkaraktär: Doktorn. Efter att man vant sig ett tag är han inte så dum den däringa Matt Smith.

Favoritpar: Amy och Rory. The Ponds. Fast egentligen heter de Williams men det kan vi ju strunta i.

Bäst i säsongen: Den här säsongen innehåller två av mina favoritcitat från Doktorn: "I wear a fez now. Fezes are cool." och "We're all stories in the end. Just make it a good one, eh."

Värst i säsongen: Fiskpinnar med vaniljsås. Alltså - eeeeew...

Övriga kommentarer: Bow ties are cool.

Kycklingburgare med bacon

Jodå, man kan köpa kycklingburgare både i kyl- och frysdisken om man vill. Men vet ni vad som är både roligare och godare? Att göra sin kycklingburgare själv! Har man bara en matberedare är det inte ens svårt.

Receptet hittade jag i "Smaker från hela världen: USA" som var ett samarbete mellan Allt om mat och en av kvällstidningarna för några år sedan. Som vanligt har jag dock gjort om det en liten aning, för det får man.

Kycklingburgare med bacon

1 liten gul lök
2 klyftor vitlök
1 msk olja
500 g kycklingfilé
1 pkt bacon
2 msk färsk dragon eller 1 tsk torkad dito
1 tsk salt

Finhacka lök och vitlök och fräs det i olja ett par minuter, låt det svalna lite.
Skär kycklingfilén i mindre bitar och mixa det i en matberedare tillsammans med lökfräset, hälften av baconet skuret i mindre bitar samt dragon och salt.
Forma färsen till biffar. Hetta upp olja i en stekpanna och bryn biffarna 1 minut på varje sida. Lägg över dem i en ugnssäker form, fördela resen av baconet på biffarna.
Stek färdigt biffarna i 225 grader varm ugn i 10 minuter.

Vi åt våra med chilimajonnäs, coleslaw, sallad, tomat och bbq-chips. Mättade bra vill jag lova och var ungefär hur gott som helst.

I get lost all the time in my thoughts in my mind-Dagens

Låt: "Nitesky" med Robot Koch ft. John LaMonica
Outfit: Leopardmönstrade shorts och t-shirt med Beatlestryck. Från HM.
Smink: Nope. *popping the p*
Nagellack: Tibetan nights från Cirque.
Doft: Amber and vanilla från HM.
Frisyr: Lite hopsnurrat, lite tofsigt, lite ögligt.
Smycke: Ringarna och blå pärlor i öronen.
Klocka: Nej.
Fika: Te och kakor och godis och vaniljcola.
Middag: Pasta med räkor och broccoli.
Pryl: Elvisp.
Sysselsättning: Läsa, baka och umgås.
Träning: Nope. *popping the p*
Kvällsnöje: Umgås lite till - denna gång med absint!
Dagens ord: "Nej, ät inte kakorna. De är jätteäckliga. Bäst att mamma och jag äter upp dem så du slipper."
Att tillägga: Inte idag tydligen, för nu har jag funderat på det ett tag och kommer inte på något.

Mrs Data läser klart en trilogi

Är det slut nu? Nu när jag läst tredje delen i "Maze runner"-trilogin? Ja och nej. Den ursprungliga trilogin är så klart slut nu, och den kändes verkligen avslutad, så när som på en liten grej, men har man en succé så har man och det är klart att det finns mer att skriva om den här världen som James Dashner skapat. Så han skrev en prequelbok också. Jajamensan. Och förvandlade raskt sin trilogi till en serie, för jag vet inte om det kommer räcka med en prequelbok i den här världen. Antar att det tar slut med Thomas och Teresa i och med "The kill order", som nästa bok heter, men det finns säkert andra ingångsvinklar om man vill det. Eller varför inte en 10-år-senare-bok. Det går om man vill tjäna lite extra pengar.

Bildkälla AdLibris

"The death cure" tar vid där "The scorch trials" slutade. Efter färden genom the scorch befinner sig Thomas tillsammans med övriga överlevande från Glades och Grupp B i WICKEDs högkvarter.
WICKED säger att tiderna för lögner är över. All data de behöver för att finna ett botemedel till the flare är insamlade, och de erbjuds sina minnen tillbaka. Thomas, som minns mer än vad WICKED tror, vet dock att de inte går att lita på, och tillsammans med de få han vågar lita på planerar de att en gång för alla fly från WICKED.

Det tar sig på slutet, kan man ju lugnt påstå. Hade det inte varit för några fullspäckade dagar på annan ort hade jag läst ut den här betydligt tidigare än igår. Den var väldigt spännande och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Den kändes inte så hetsig som "The scorch trials" även om det händer otroligt mycket den här gången också. Det känns inte lika forcerat helt enkelt, det flyter på på ett bra och mer trovärdigt sätt än i förra boken.
En sak jag verkligen gillar är att Thomas inte är en fullkomlig hjälte. Han är mer av en anti-hjälte med fel och brister, och han gör saker som man som läsare kanske inte alltid uppskattar. Han bryr sig om sina vänner, men han är samtidigt väldigt självisk och litar inte riktigt på någon - inte ens på sådana som en gång varit honom mycket nära. Man förstår också att anledningen till att Thomas inte vill minnas är att han inte riktigt vill kännas vid vad han gjort förut, den del han spelat i att WICKED gör vad de gör. Att det är en stor del anar man, men eftersom Thomas inte minns allt får vi inte veta exakt hur inblandad han varit. Jag antar att det är det "The kill order" är till för.
Mrs Data är nöjd med "The death cure" och ger betyget 4/5. Hela serien får betyg när jag läst prequelboken.

Thomas had imagined it happening, countless times. What he would do, what he would say. How he'd rush forward and tackle anyone who came in, make a run for it, flee, escape. But those thoughts were almost for amusement more than anything. He knew that WICKED wouldn't let anything like that happen. No, he'd need to plan out every detail before he made his move.
When it did happen - when that door popped open with a slight puffing sound and began to swing wide - Thomas was surprised at his own reaction: he did nothing.

FredagsFilmerna: Tron och Tron: Legacy

Något jag har funderat på ett tag, och nu bestämt mig för att göra, är att inte enbart skriva om enskilda filmer utan även om filmserier, eller filmer och deras uppföljare. 

Att jag idag väljer att skriva om "Tron" och uppföljaren som kom 38 år senare, "Tron: Legacy" är just därför att uppföljaren kom 38 år senare. I vanliga fall är Hollywood bra på att reboota filmer och/eller filmserier när det gått ett tag mellan film 1 och film 2, men här är det alltså en uppföljare. Jippi för det! Man kan se "Tron: Legacy" utan att ha sett "Tron", det mesta förklaras i filmens inledning.

Bildkällor Disney wikia och Wallisty

I "Tron" från 1982 hamnar hackaren Flynn i datorernas värld efter att han blivit nerladdad och digitaliserad av Master Control. Han tvingas att delta i gladiatorliknande spel för att överleva och hans enda chans till flykt ligger hos ett säkerhetsprogram.

"Tron: Legacy" fokuserar på Flynns son, Sam, som länge letat efter sin far som mystiskt försvunnit många år tidigare. Sam dras även han in i datorernas värld, där han träffar en korrupt version av sin far och en osannolik  förtrogen som är född i datorernas värld.

Mycket är sig likt mellan de två filmerna, både far och son tvingas delta i gladiatorspelen och de mycket publikpopulära ljusmotorcyklarna återkommer från första filmen. Måste jag välja en film som är bättre än den andra så blir det nog ändå "Tron" som får min röst. Även om tekniken har vunnit mark och "Tron: Legacy" är mycket snyggare att titta på, så föredrar jag handlingen i den första filmen. Båda filmerna är stundtals riktigt sega och båda hade vunnit lite av att klippas hårdare. Jag vill ha handling i mina filmer - inte bara snygga cgi-effekter.

Slutet på "Tron: Legacy" bäddar för en fortsättning. Kanske blir det en film till, eller så nöjer man sig med den animerade tv-serie som kom 2012. "Tron: Uprising" har hittills fått en säsong och handlar om programmet Beck som tillsammans med Tron tränar för att starta en revolution och störta tyrannin i deras värld.