Tomma sedan sist

Jag tror minsann att jag lade ner min första tomma förpackning i lådan samma dag som jag publicerade förra månadens tomma inlägg. Har inte så mycket som håller på att ta slut just nu, så vi tittar väl på de sju jag har lyckats tömma sedan sist.

The Ordinary. Glycolic acid 7%. Tonic solution.
En toner att använda max en gång om dagen efter rengöring. Eller.... Som en hårbottenkur innan hårtvätt. Det är sås jag använder den, kanske en eller ett par gånger i veckan. Särskilt nu när min älskade hårskrubb utgått. Jag har således köpt en ny likadan för samma ändamål. Jag har även hört att den ska vara bra på fötterna, men det har jag inte testat själv. Än.
Betyg 4/5

LdB. Oil infused macadamia shower gel.
Orkade inte gå in på Apoteket och köpa en ny duscholja, så nöjde mig med den här. Inte samma effekt som en ren duscholja så klart, men gjorde mig ren och doftade gott. Har dock inte köpt en ny. Eller en ny duscholja, för den delen.
Betyg 3/5

Lumene. Hellä. Moisturizing cleaning mousse. Dry skin.
Just nu har jag en annan rengöring, och nu när jag ser den här tomma flaskan är det inte utan att jag saknar den lite. Jag kanske tyckte att den gav mig lite snålt med produkt med ett pump, och att moussen liksom försvann alldeles för fort, men den doftade härligt, och gjorde sitt jobb hyfsat bra. Det kanske blir omköp, eller så fortsätter jakten på en bättre rengöring ett tag till.
Betyg 3,5/5

Neutrogena. Norweigan formula. Deep moisture. Hypoallergenic body lotion.
Min och älskade makens val av body lotion även denna gång. Gör vad den ska för ett bra pris.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Rice.
Ris ska ha en uppljusande effekt och fungera fint på pigmentfläckar, men då kanske man behöver använda den oftare än en gång i halvåret eller så. Varjegång jag använder den här masken tänker jag dock att det borde ske igen, för den har en trevlig doft och känns skön och återfuktande på huden. Luktar och känns lite som ett spa. Kommer köpa igen.
Betyg 5/5

It's skin. Avocado. High-nutrition mask sheet.
Ännu en favoritmask som vi sett förut och kommer se igen. Luktar lite tvåligt, men är bra på att lugna och återfukta.
Betyg 5/5

It's skin. Blueberry. Vitality & moisture mask sheet.
Den senaste masken som prytt mitt ansikte, och det var i söndags. Luktar blåbär, och är även den en ständigt återkommande gäst i masklådan.
Betyg 5/5

"The running grave" av Robert Galbraith

Kanske har lite lätt bokbaksmälla nu, för 1180 sidor kriminalroman kan göra det. Ändå - jag är helt fast i serien om Cormoran Strike och Robin Ellacott, och jag kan knappt ge mig till tåls till bok åtta kommer ut, när det nu blir. Tio böcker om Strike/Ellacott är visst planerade, och jag har precis läst ut bok 7, "The running grave".

Bildkälla The StoryGraph

När Cormoran Strikes detektivbyrå anlitas av en man som vill ha hjälp att få ut sin son från en sektliknande kyrka, anser Strike och hans kollega Robin att det kommer krävas mycket jobb för att nå önskat resultat. För att komma nära verksamheten bestämmer de att Robin ska ta sig in i församlingen under falsk identitet, för att försöka hitta bevis för att kyrkan inte är den den påstår sig vara. Under tiden ska Strike arbeta från utsidan, med att försöka samla bevis därifrån. Men Robin finner snart att kyrkan döljer mer än vad de anat, men att hitta bevis och vittnen kan bli både väldigt svårt, och väldigt farligt.

Det här är inte bara den längsta Strike-romanen hittills, den är också den bästa. Tror jag. Det är så bra skrivet att jag kan förstå hur bokens bikaraktärer kunde bli indoktrinerade, och jag imponeras nästan av att Robin lyckas undvika de. Det är också en väldigt spännande och skrämmande inblick i hur sekter fungerar och hur de kan lyckas. Just den här sekten känns synnerligen otäck, och jag antar att den bär spår av flera verkliga sekter, bland annat tycker jag ana Aum-sekten, som låg bakom saringasutsläppen i Tokyos tunnelbana. Säkert också scientologin, och flera av de indiska gurus som poppar upp emellanåt.
Men nu är det inte bara spännande och intressant när Robin är inne i kyrkan, utan Strikes arbete utanför är också mycket spännande. Det händer mycket på hans sida taggtrådsstängslet, både i jobbet och på det personliga planet. Inte för att spoila, och inte för att vara elak, men en sak gjorde mig lite extra nöjd. 
Jag är dessutom lite extra svag för kriminalromaner där jag inte ens är i närheten av att gissa vad som egentligen hänt. Jag trodde jag hade listat ut det, visade sig att jag hade väldigt fel. Och så här med facit i hand kan jag tydligt se alla ledtrådar som fanns där, men som jag i det här fallet inte lyckades knåpa ihop.

Bästa Strike hittills sa jag. Det betyder alltså att "The running grave" fick 5/5 i betyg.

Sett på TV: A discovery of witches, säsong 3

Som vanligt är det spoilervarning på TV-inlägg.

Eftersom jag redan visste att det inte skulle bli någon fjärde säsong av "A discovery of witches" så var det ingen överraskning för mig att det slutade som det gjorde. Och jag är helt nöjd med seriens sista avsnitt, även om jag har förstått att inte alla är det, och att hela säsongen visst avviker en del från böckerna.

Bildkälla Tudum

Diana och Matthew återvänder från 1591 till en värld i kaos. Knox attack vid Sept-tour har dödat Em, och till sin fasa finner de att pojken de lämnade kvar 1591, Jack, har förvandlats till vampyr och är den som är skyldig till morden i Oxford.
Nu när Diana dessutom är gravid med tvillingar ställs saker på sin spets. Försök att hitta ett botemedel mot blodraseri kommer högt upp på agendan. För Diana gäller det att försöka hitta de saknade sidorna i Livets bok och återställa den för att hitta magin i den.
Samtidigt smider Satu planer för att ta makten över häxorna, och Geralt tar till allt mer drastiska metoder för att röja Clairmonts ur vägen och helt ta över församlingen. 

Det är en aning bättre den här säsongen. Säkert för att alla nu är samlade i samma tid och arbetar tillsammans på ett annat sätt. Det är mycket om hur Matthew försöker sona för sina tidigare handlingar, och ett och annat beslut från förr (Benjamin) kommer och ställer till det. 
Jag kommer dock på mig med att inte vara lika intresserad den här säsongen. Serien gick från väldigt bra till nja till sisådär. Det beror lite på avsnittet. Jag hade tre karaktärer jag tyckte var extra jobbiga som jag ville skulle få vad de förtjänade, och jag blev kanske inte helt tillfredsställd gällande två av dem. Knox däremot - good riddance!

Jag är nöjd så här. Ska bara bestämma vad jag ska titta på nu...

Grytbröd

De senaste åren har jag följt Becky på YouTube. Hon gör främst videos om trädgård och mat, och ofta gör hon ett no-knead bread. Efter att ha sett henne göra det där brödet massor av gånger, bestämde jag mig för att försöka göra om det till ett recept som passar mig, och efter att ha knepat och trixat några gånger så tror jag att jag fått till det.

Beckys grytbröd (på svenska)

5 gram jäst
3,5 dl vatten
1 tsk salt (helst utan jod)
450 - 500 gram vetemjöl

Lös jästen i vattnet. Blanda övriga ingredienser till en deg utan torra partier, den kan dock vara lite klumpig.
Lägg degen i ganska stor bunke, täck med platsfolie och låt den jäsa i rumstemperatur 12 - 18 timmar.

Häll upp degen på en mjölad bakbänk. Dra ut degens kanter och vik in dem mot mitten, gör detta tills en smidig boll formats. Klä en skål med bakplåtspapper som mjölas lätt. Lägg ner degbollen, strö över lite mjöl, och låt den jäsa övertäckt ca 30 minuter.

Ställ en ungssäker gryta med lock i ugnen, och värm ugnen till 230℃. När brödet jäst klart och ugn och gryta är varma, lägg försiktigt ner degen i den heta grytan. Skåra brödet.
Grädda i 30 minuter med locket på, ta sedan av locket och grädda i 15 minuter utan lock, eller tills brödet fått vacker färg, låter ihåligt när du knackar på det och/eller nått en innertemperatur på 96-98℃.
Låt brödet kallna på galler innan det skärs upp och avnjuts. Under duk för mjukare skorpa, utan för mer knaper.

FredagsFilmen: Love comes softly

Jag tror jag fortsätter med romantiska filmer på fredagar, och råkar den här veckan också ramla in på den kristna västernfilmen av bara farten. Nu har jag faktiskt aldrig sett den här filmen i sin helhet, men större delen av den. Aldrig början dock, fast jag vet hur det slutar två av två gånger.

Bildkälla YTS

 När Martys make plötsligt avlider står hon på bar backe med deras ofödda barn. Han accepterar ett äktenskap, enbart i namnet, från änklingen Clark, som anser att hans dotter behöver en kvinnlig förebild. Han erbjuder sig också att betala för Martys fortsatta resa västerut, när våren kommer. 

Precis lika cheezy som det verkar, med övertydliga budskap som bankar en i skallen. Också ett stort kliv bakåt för någon som helst kvinnlig frigörelse. Trad wife de luxe, på ett ungefär. 
Men ändå. Ibland är det just den här Hallmark-romantiska sliskigheten som behövs en novemberkväll. 
Vill man grotta ner sig rejält så är den här filmen baserad på böcker av Janette Oke, och blev den första av 11 filmer. Finns lite att sysselsätta sig med alltså, men jag nöjer mig här.