"Utopia Avenue" av David Mitchell

Så har jag nått slutet på min omläsning av David Mitchells böcker, och nu längtar jag efter hans nästa roman. När den nu kan tänkas dyka upp. Ingen aning om det, tyvärr.
Sista boken ut (för den här gången) blev "Utopia Avenue".

Bildkälla The StoryGraph

1967 skapar managern Levon bandet Utopia Avenue när han för samman en brokig skara musiker. Basisten Dean, gitarristen Jasper, folkmusikern Elf och jazztrummisen Griff. Tillsammans lyckas de skapa en ny sorts musik, med blandning från flera olika genres, och med låtar som tar mycket från deras egna liv. 
Efter några månader lyckas deras musik nå ut, tack vare många spelningar på små scener och en hängiven manager som ser till att de får ett skivkontrakt. Deras framgångar tar dem ut i Europa och vidare över till USA.
Deras framgång blir dock kort. Två år, och lika många album senare upplöser medlemmarna bandet.

Om jag tycker att det är en aning synd att det här bandet är helt fiktivt, och jag därför inte kan få höra musiken? Självklart. Det verkar vara intressant musik, och flera av de låttexter vi får fragment eller mer av är väldigt fina och skulle vara kul att få höra tonsatta. Men nu är det som det är, och Utopia Avenue som band är helt och hållet en skapelse av David Mitchells penna.
Jag tycker om att boken är uppbyggd som album, där varje låt får ett eget kapitel som berättas av låtskrivaren. Då bandets låtskrivare var Dean, Jasper och Elf är de sålunda dem vi lär känna djupast, men även Griff och Levon finns med på ett hörn, och det lyser verkligen igenom hur mycket de här bandmedlemmarna håller av varandra - trots sina stora olikheter. De kanske inte alltid är jättesams, men de finns där för varandra ändå.
Självklart förekommer en dos magisk realism. Särskilt i Jaspers kapitel, där vi knyter bakåt till både "The Bone clocks" och "The thousand autums of Jacob de Zoet". Jasper heter de Zoet i efternamn, så sambandet är inte helt taget ur luften. Just där är det så klart extra kul om man har läst Mitchells andra böcker, men det är inte nödvändigt. Det går bra att läsa "Utopia Avenue" helt på egen hand också, men Mitchells böcker får en annan innebörd om man känner till de återkommande detaljerna från hans andra böcker. Extra kul för mig som läser att hitta alla de där beröringspunkterna.

Jag har redan gett "Utopia Avenue" det höhgsta betyget med 5/5, och det får den behålla. Kanske är det här till och med min favoritbok av David Mitchell. I varje fall just nu.

FredagsFilmen + 5 favoriter = Topp 5 2024

Jag har ännu inte varit på bio. Senaste biobesöket var när jag såg "No time to die" 2021, så Filmstaden tjänar inga stora summor på mig direkt. Men på bio kan jag ju inte pausa och gå på toa/poppa popcorn/hämta mer läsk, så tant har blivit bekväm av sig. Dessutom tycker jag att det är hutlöst dyrt att gå på bio numera, och jag har inte direkt tålamod för tre timmar film (eller längre) utan att kunna sträcka på benen/sitta riktigt bekvämt/få fotgos. 
Men jag har tittat på film. De enda som nådde upp till högsta betyget på min skala var filmer jag redan hade sett, men jag har sett annat jag gillat som inte nått riktigt hela vägen men varit bra ändå. Alla fem filmerna på min 5-i-topplista har fått 4/5 i betyg.
I den ordning jag såg dem.

Bildkälla Filmtopp

Ballerina (2023) 
En Sydkoreansk film om blodig hämnd. Okju är en före detta livvakt som tar hämnd på de män som drev hennes väninna, titelns ballerina, till självmord.

Bildkälla Empire

Bridesmaids (2011)
Kirsten Wiig och Maya Rudolph med en släng av Melissa McCarthy är som ett recept på en rolig film. Handlar om vänskapen mellan Annie och Lilian, som sätts på prov när Lilian ska gifta sig och Annie blir svartsjuk på hennes vänskap med Helen, en annan brudtärna. Och så lite kärleksförvecklingar på det.

Bildkälla Prime video

Last night in Soho (2021)
Designstudenten Eloise flyttar in i ett hyresrum i London. Ganska snart börjar Eloise, som är synsk, att se väldigt klara minnesbilder från en av rummets tidigare boende, Sandie, som bodde där på 1960-talet. Sandie närde drömmar om att bli berömd som sångerska, men lurades in på andra vägar. Eloise dras in alltmer i Sandies liv, och försöker förstå vad det var som hände henne, och hur det kan påverka henne så starkt så många år senare.

Bildkälla Just watch

Deadpool & Wolverine (2024)
Vad får man om man gör en film med två odödliga (typ) superhjältar som till synes hatar varandra? En väldigt rolig film, är vad man får. Med mycket fejkblod och en ny rolig skurk. Tur ändå att jag hade sett serien "Loki" för annars hade nog mycket hamnat i wutt-arkivet, men eftersom jag fram tills nyligen haft hyfsat bra koll på allt Marvel, så var det inga större problem. 
Deadpools tidslinje håller på att raderas, och för att rädda den behöver han återuppliva Logan/Wolverine.

Bildkälla Tv guide

Beetlejuice Beetlejuice (2024)
Lydia Deetz har vuxit upp och blivit ett tv-medium. När hennes pappa dör beger sig familjen till huset i Conneticut för begravningen och för att sälja huset. Lydias dotter Astrid tror inte att hennes mamma verkligen kan se spöken, och blir därför lurad att öppna dörren till efterlivet. För att rädda henne måste Lydia söka hjälp där hon minst av allt önskar - hos Beetlejuice.

Dålig nattsömn-Dagens

Schumi är sötare än mig alla dagar på året.

Låt: Någon av alla jullåtar. De snurrar runt i huvudet i en ganska ohärlig kakafoni just nu.
Outfit: Leggings och munkjacka från H&M. Träningströja från Stadium. Har en av mina slöa dagar idag.
Smink: Rosiga kinder av utomhusvistelse räcker bra idag.
Doft: Sovsprejen med lavendel som jag spritsade över sängen när jag bäddade.
Nagellack: Brass apples från H&M. Kunde visst inte hålla mig borta från Black Friday-rean.
Läser: Äntligen en bra och intressant månadsbok igen! "Yoga for women" av Shakta Kaur Khalsa. Bara de sista kapitlen kvar i "Utopia avenue" av David Mitchell. Har haft så mycket i kalendern att jag halkat efter rejält med läsplanerna. Så kan det gå.
Frukost: Te, flingor med mjölk och skivad banan.
Fika: Te och liten brownie/cookie. Eller två...
Middag: Tomatsoppa med knäckemacka.
Pryl: Dammsugare. Städat lite extra i källaren idag. Sista yogaklassen för i år, nämligen.
Motion: Yoga, motionscykel och promenad. Samma som nästan varje dag, alltså.
Kvällsnöje: Hoppas läsa ut de sista sidorna i "Utopia avenue". Kanske hinner med något avsnitt av "What we do in the shadows" sista säsong också.
Att tillägga: Vet ni vad som omkullkastar en hel dagsplan? Att vakna kvart i fyra på morgonen pigg som en lärka, och sedan bli det-går-inte-längre-trött en bit in på förmiddagen, och sova i nästan två timmar till. Mitt i den tid då jag vanligen får mest gjort. Jodå... Fast det löste jag med att pricka av min to do-lista vid andra tider än vanligt. 

Bullet journal 2025

Snart nytt år betyder att det är dags för en ny bullet journal. Det kommer bli min åttonde, så tydligen har jag hittat ett kalenderformat som jag gillar. Eftersom den set ungefär likadan ut år efter år och månad efter månad tyder även på att jag hittat en layout som funkar för mig.

Min bullet journal för 2025 kommer återigen vara en Leuchtturm1917. Jag gillar antalet sidor i den, som passar mig och de sidor jag skapar perfekt. Jag brukar få några över, till och med, men huvudsaken är att jag inte behöver byta bok mitt i året för det tycker jag är irriterande. Jag väljer också alltid en dotted A5, för det är liksom det bästa för mig. Sidorna må vara i tunnaste laget och visa en del ghosting från de flesta pennor, men det kan jag leva med. Tänker nästan bara på det när jag tar mina bilder.
Färgen 2025 är den ljust gula Vanilla. För att göra mina sidor valde jag att använda en Tombow i nyansen 020, Peach, en ljust grön fineliner från Stabilo, och svarta fineliners i olika bredd från Sakura Pigma Micron.

Så här i efterhand kan jag ångra lite att jag inte valde en gul Tombow, men men.
Förutom en innehållsförteckning, som inleder hela boken, så börjar jag med en årsöversikt för 2025. Himla bra liten grej, har jag märkt.

Planeringsverktygen kommer alltid först, så efter årsöversikten kommer min framtidslogg, där jag antecknar saker som kommer komma längre fram i tiden än vad jag har gjort sidor för. 

Ibland kan jag till och med behöva planera in saker för året efter nästa år, alltså 2026. Och eftersom jag upptäckte att jag saknade en årsöversikt över 2025 i årets bujo, så blev det en för 2026 i den här. Samt en halv sida för att skriva in saker och planer för 2026, och en halv för bloggidéer. De sakerna har haft en hel sida var förut, och det är onödigt mycket har det visat sig.

Några av mina mest besökta sidor i varje bullet journal är de som handlar om min läsning och mina böcker. 
Här börjar vi med en sida för Plejadernas böcker. Vad vi ska läsa, hos vem och när. 
På andra sidan har jag planeringen för nästa års månadsböcker. Tror minsann jag ska inleda året med en tjockisbok som kommer få sträcka sig över både januari och februari, men jag har inte spikat den planen riktigt än.

Min TBR-lista för 2025 är inte ifylld minsta lilla än. Jag vet helt enkelt inte vilka böcker som kommer flyttas över från i år till nästa. Annars brukar jag skriva in böckerna i den ordning de hamnar på listan, med en tom cirkel framför titeln, och sedan fylla i cirkeln med en färg som matchar omslaget när jag har läst klart. Jag ger min TBR tre sidor, för det brukar behövas.

Även min förteckning över sedda filmer får tre sidor.Här skriver när jag såg, vad jag såg, och ger ett betyg.

För tv-serier nöjer jag mig med ett uppslag. Här skriver jag upp vilken serie, antal säsonger och ger sedan varje avsnitt en liten cirkel att fylla i när jag sett avsnittet i fråga. Brukar bli färgglatt värre vid årets slut.

På tal om färgglatt. Sist av allt bland mina årssidor har jag ett penntest. Mest av allt för att jag ska kunna hålla koll när jag drabbas av impulsen att köpa nya/fler Tombow. Bra att se att jag redan har sju olika nyanser av grön, innan jag klickar hem ännu en. Kan så klart hända ändå...

Jag hoppas lite att 2026 ska hamna i en rosa Leuchtturm, men den är så ofta slutsåld att det inte är något jag håller andan över. Det var samma sak med den här gula, så den passade jag på att köpa för så pass länge sedan att den nu har väntat ett helt år i kulisserna.

Sett på TV: 30 monedas, säsong 2

Spoilervarning på TV-inlägg.

"30 monedas" (=mynt) är nedlagd av HBO och kommer inte fortsätta där efter säsong 2. Kan hända att serien plockas upp någon annanstans, för tydligen var den skriven för att bli tre säsonger lång, så det slutar med en viss cliffhanger. Det går bra att bara nöja sig med den första säsongen också.

Bildkälla HBO

Några månader efter händelserna i säsong 1 är de överlevande byborna i byn Pedraza spridda på olika håll. Paco och Elena är i Madrid, där Elena befinner sig i koma. I sina drömmar är hon dock i skärselden, där hon får kontakt med fader Vergara. Antonio och Laguna har gömt sig från att bli uppsamlade av en mystisk organisation, och Laguna försöker tyda Antonios syner. 
Merche upptäcker vilken makt hon har i och med att hon blivit utvald av ett av mynten. Hon slår sig samman med Barbrow, som har stora planer för sin egen - och världens framtid.
Under tiden försöker YouTubern Haruka förstå vad det var som hände i byn, och med hjälp av nya vänner stoppa Barbrow och hans kumpaner.

Den här säsongen ångrar jag lite att jag såg. Dels på grund av att den slutade så otillfredsställande, verkligen med en känsla av att det inte var klart än. Men mest av allt för att jag tyckte att det blev riktigt dåligt. Personer jag såg dö i första säsongen är plötsligt med igen, utan att det förklaras närmare. Det känns som att budgeten lades på fejkblod, svart slem och lackkläder, för att få helvetes demoner att se ut som de kommer direkt från ett fetischparty/en Marilyn Manson-video från 1990-talet. Det känns mycket som billigt effektsökeri, och inte alls bra. Att det helt plötsligt dyker upp en karaktär som ser ut som en av de elaka tvillingarna i Matrix: Reloaded (fast hon är god) kändes mest tröttsamt. Så nej, det här gillade jag inte. Det började bra, men blev bara sämre och sämre.