söndag 31 augusti 2025

Augustifavoriter

Augusti har varit en ganska tung månad för mig. Motsatsen till juli med sin semesterlunk. Nu har jag brottats med hälsoproblem (som ännu inte är överstökade), det har varit sorg över årsdagarna för min brors och min pappas bortgång, och jag har sett närstående inte må så bra - vilket så klart oroar. 
Det har så klart funnits fina och bra dagar också. Som att brorsonen hälsade på ett par dagar, när han var hemma i Sverige och hälsade på. Jag har träffat Plejaderna igen. Två av mina barn har fyllt år. Och jag har haft favoritsaker, precis som vanligt.

Bok: Det har av en och annan anledning inte blivit så många utlästa böcker i augusti, men jag har läst "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg, igen, och det är en av mina favoritböcker sedan tonåren, och kommer så förbli.

Film: Jag trodde inte att jag skulle gilla "The old guard" vidare värst, men det gjorde jag.

TV: "American crime story: Impeachement". Tredje säsongen om välkända brott i USA var inte den bästa i serien, men ändå bra. Om Clinton/Lewinsky och hans riksrättsåtal.

Nagellack: Det känns som att det alltid är H&M här, och den här månaden var det Viva Verde som vann.


Skönhet: Tror inte jag har haft mer än mascara en enda dag i augusti. Hudvårdsrutinen sitter som en smäck. Jag använder SPF och dricker mycket vatten.  Så. Det.

Extra speciell rolighet: Jag har redan nämnt att det va kul med brorsonbesök, födelsedagar och Plejadträff. Men det bästa av allt är egentligen inte något som händer mig, men jag tycker ändå att det är extra speciellt roligt att min lilla E flyttat ihop med sin pojkvän i helgen. Även om hon har haft ordentliga flyttnerver. Det kommer bli så bra, och de är så fina tillsammans.

Favoritinlägg: Det tog en massa tid att skriva, men jag älskar ju mina böcker. #shelfie

lördag 30 augusti 2025

Augustis nagellack

Fyra lack hamnade på mina naglar i augusti, tre av dem från samma märke och samma kollektion. Ska vi ta en titt på dem? Ja, det ska vi.


H&M, Viva verde
Ett väldigt trevligt krämlack i en sjusärdeles fin grön nyans. Pistageglass någon? Fast inte sådan där naturlig pistageglass, utan en som fått lite extra schwung av karamellfärg. 



Essie, No prince needed
Dags att ta itu på riktigt med SNoe White-kollektionen från Essie. Här valde jag det jag var minst sugen på, för jag tyckte det såg så trist ut i flaskan. Väl på trivdes jag däremot bra i det. Det blev en mer gammelrosa nyans än den lite plåstriga rosabeiga tonen det såg ut att ha i flaskan.



Essie, Reclaim the mirror
Här blev känslan precis det motsatta. I flaskan såg det väldigt lovande ut, och jag trodde jag skulle få ett skimrande silvrigt lack med en beige ton. Resultatet blev dock ett frostigt lack som visade upp varenda skavank på naglarna med förstoringsglas. Jag gillade nyansen på lacket, då det blev lite sådär skuggat i kanterna, och precis så silvrigt beige som jag hoppats på. Ändå vantrivdes jag i det, och det åkte av efter bara ett par dagar.



Essie, Fiercest of them all
Det här lacket valde älsakde maken, så att det blev ännu ett lack från Snow White-kollektionen var mest en slump. Hade jag tänkt ett varv extra så hade jag på minst en nagel lagt en annan basfärg, men så smart var inte jag. Jag märkte ju fort hur skirt det var, det här är tre lager, och för att få de där iridicierande flakiserna att komma till sin rätt hade det varit bättre med en mörk bakgrund som de kunde få poppa mot. Nu är det fint ändå, men mer diskret.
Ett väldigt skirt bärrosa lack, med flakies ton i ton. Påminde mig om en rosa version av det där Nubar-lacket (2010?) som vi alla ville ha i våra samlingar för en massa år sedan.

Sådärja. Nu ska jag hjälpa E att bli sambo med sin pojkvän.

fredag 29 augusti 2025

FredagsFilmen: The Running Man

Vi fortsätter med temat kommande filmer baserade på vek av Stephen King. Den här veckan har turen kommit till en re-make av en film dessutom, eftersom "The Running man" filmatiserades redan 1987 med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen. Nu axlas rollen som Ben av Glen Powell.
"The Running Man", eller "Den flyende mannen" som blev dess svenska titel, är skriven under pseudonymen Richard Bachman.

Bildkälla TV insider

Ben är i behov av pengar. Så pass mycket att han ställer upp som rymmare i tv-showen "Running Man". Han får bege sig vart som helt i världen, men han kommer jagas av jägare med ett enda mål - att döda honom. För att få prissumman på en miljard dollar måste han överleva i 30 dagar.



Jag har så klart sett Arnolds version av den här storyn, men det var pass länge sedan att jag inte minns den. Mer än att den var ganska cheesy, har jag för mig. Jag har också läst boken, men det var också väldigt länge sedan nu. Den finns med på min planerade omläsning av King, däremot.
"The Running Man" kommer på svensk bio 14 november. 

torsdag 28 augusti 2025

#shelfie (igen)

Det är snart fem år sedan jag senast visade bokhyllorna i mitt hembibliotek, och sedan dess har det hänt grejer!
Bland annat har alla barn flyttat ut, och vi har gjort om deras gamla rum till gästrum och hemmakontor, och de rummen har fått egna hyllor dit en hel del böcker från "mina" hyllor hamnat, bland annat älskade makens alla seriealbum. Och så hade vi en översvämning i källaren som tyvärr tog med sig massa böcker som förvarades på extrahyllorna där nere, så det blev plats för ännu mer böcker. Så där att det var lite jobbigt att ta tag i att möblera om i mina hyllplan, men till slut gjorde jag det. Nu har jag levt med de här hyllorna ett tag också, och jag är nästan helt nöjd. En eller ett par saker som skaver lite, men det tar vi när vi kommer dit. 
Mycket att titta på, så vi sätter igång.


Jag kommer dela upp varje hylla i två bilder, bara för att det blev enklast så för mig. 
Det var i den här första hyllan som älskade maken hade merparten av sina böcker sist, vilket betydde att jag nästan fick en helt tom hylla att börja ställa in böcker i.
På det översta hyllplanet stoltserar mina vita klassikerpocket från Sjösala förlag, som jag lite halvhjärtat samlar på. Här får de samsas med en lampräv (som jag behöver ladda) och en räv som förut var del av ett smycketräd, men numera bara är.
Hyllan under är min James Bond-hylla. Förutom Ian Flemings böcker finns här även två FunkoPops, den ena är Roger Moore i "Moonraker", den andra är Daniel Craig. Också en Londonvy av Lego, och James Bonds Aston Martin, också av Lego. Once upon a time tillverkades även James Bond-dofter, och jag har dem alla. Den jag allra minst tycker om är den lila tredje doften som släpptes (innehåller patchouli som jag tydligen lätt får huvudvärk av numera), så den flaskan får också vara med här. De andra tre dofterna använder jag hyfsat ofta.
Hyllplanet därefter håller upp min samling av Bloomsburys modern classics. På andra sidan en pixlad Mario som Chilipojken gjorde på slöjden någon gång, står mina David Mitchell. Hoppas att han kommer med en ny bok snart, även om det innebär att jag kommer behöva möblera om på den här hyllan då.
Hyllan under det rymmer älskade makens många Atlas-böcker av olika slag, och diverse småböcker vi samlat på oss genom åren.



Här är den stora fantasyhyllan, även om Douglas Adams "Liftarens guide till galaxen" kan tyckas lite malplacerad här. Annars är det mycket Tolkien, men även mina Arthur-böcker och lite annat smått och gott. De ramas in av mer eller mindre skavda replikor av Argonath (ja, jag googlade) från "Sagan om ringen".
Efter det kommer böcker med poesi och episka berättelser.
Under det är det en hylla med höga böcker. Film, musik, uppslagsverk och en del arvegods från älskade makens farfar.



Nästa hylla, och kanske den jag tycker allra mest om. Bara Stephen King. Eller ja, nästan bara, för det finns några Joe Hill här också, men Stephen King är ju pappa till honom så...
En del dekorationer här, för jag har inte riktigt tillräckligt med King för att fylla sju hyllplan helt och hållet, även om jag börjat samla på mig Hodders nyutgivning med olika färger på ryggen. Det är de som syns närmast klockan från älskade makens mormor, som tickar jättehögt, alltid går fel och som jag älskar.
Under det har vi en Stephen King Funko Pop, från hans lilla cameoroll i "It: Chapter two", och så Bengt som har fått flytta in lite på hyllan. Har inte kommit mig för att byta ut kletet i hans rumpa, som gör att han kan sitta på hyllkanten och läsa, som är meningen med hela hans design. Innan jag gjort det får det se lite wonky ut, för om han skulle dratta i backen skulle jag bli jätteledsen.
Legoräven står i den här hyllan av två anledningar. Den fick plats, och på samma hylla finns en bok med en räv på omslaget och bokryggen.



En hylla repris, sedan mina Dark Tower-böcker och andra King, samt mina hyllvärmare Murre och Muffe som jag fått i födelsedagspresent av en av deltagarna i bokcirkeln. Ja, hon har stickat dem själv. Vissa har talang!



Hyllan med lite skav. Jag är mycket nöjd med översta hyllplanen, men sedan har jag lite att önska.
Allra först får mina Haruki Murakami samsas med älskade makens Carlos Ruiz Zafón. Jag har läst några av dem, men de var inte riktigt för mig.
Efter det kommer det många böcker med magi och magisk realism, men också helt vardagliga böcker. Det det har gemensamt är att de alla är på engelska, och på något sätt passar så bra ihop.
En hel hylla med vampyrer, om vi kisar lite och inte ser den där med utomjordingar som tagit över människokroppar. Annars är det ungefär alla vampyrer jag har, från Dracula till Twilight via Vampire Academy och Anne Rice vampyrkrönika - de få som gavs ut på svenska. Har jag också omläsningsplaner för, fast på engelska.
Sedan börjar det skava lite, tyvärr. För jag är inte helt nöjd med hyllan med Silvia Moreno-Garcias böcker, tillsammans med Hungerspelen-böckerna och V.E. Schwab. Särskilt Schwab skulle jag vilja ha bättre plats för, men det får duga så här så länge.



Här har vi anledningen till att det blev lite skavigt, för jag hade så bra planer för mina Maggie Stiefvater, och jag var väldigt nöjd med den här hyllan på sin förra plats, innan jag försökte få in "The Listeners" och den var för hög för hyllplanet de stod på. Attans. Så inte helt nöjd, mest för att jag ville ha ett hyllplan högre upp, men det fanns det inte plats för. Äpplet har varit ett doftljus från IKEA.
Jag ville ha en mytologihylla, men det visade sig att jag kanske inte hade riktigt så många mytologiböcker som jag trodde. Istället blev det ett halvt hyllplan med mytologi, bland annat Jennifer Saints vackra böcker. Efter nagellacksskulpturen från Kosta Boda följer ett gäng färgglada böcker från Mackenzie Lee och Rainbow Rowell.
Allra underst är det böcker om historia, och andra faktaböcker som varit av intresse. Trodde mest det var älskade makens böcker här, men när jag kollade efter för ett tag sedan visade det sig att det bara var två böcker som jag inte läst än, båda av Peter Englund.



En ganska nostalgisk hylla, med många böcker från min barn- och ungdom. 
Överst har vi mycket L.M. Montgomery (Anne på Grönkulla) och mina Maria Gripe. Men också blandade titlar som bara passade in här av en eller annan anledning.
Under det hittar vi Astrid Lindgren och en del Elsa Beskow, samt en trave böcker som passar ihop bara för att jag inte kunde hitta annan plats åt dem.
Efter det kommer två hyllplan med mest romance, uppdelat på svenska och engelska. Den svenska hyllan har mycket Simona Ahrnstedt så klart, men också Emily Henry, Amanda Hellberg och annat. På engelska är det inte enbart romance, utan även mer feelgood. "Elatsoe" är mer en ungdomsbok, men jag gillar omslaget och valde att ställa den på display här. Annars hade den kanske passat bättre bland mytologiböckerna.
Läppstiftet i glas kommer även det från Kosta Boda, precis som nagellacket. Båda är presenter från mamma och pappa.



Det är nästan så att J.K. Rowling/Robert Galbraith hamnat lite i skamvrån här, och det kan hon vara väl förtjänt av. Jag kommer inte sluta läsa Strike-serien, men glad på henne är jag inte. Men här har vi alltså Harry Potter och Strike, tillsammans med Hedwig, Hermoines trollspö och en liten Lego-Ron.
Hyllan under innehåller en del blandade böcker. Mycket Jonas Gardell, men mest en blandad kompott av inbundna böcker.
Längst ner är det mest älskade makens böcker, med en del barndomsklassiker, Hemingway och Steinbeck. Men också annat som kan räknas som klassiker, som Wilhelm Mobergs Utvandrar-kvartett.



Nu är vi inne på sista hyllan, och här har jag gjort det ganska luftigt med flit. 
De översta hyllplanen är pockets på svenska som jag försökt ställa lite regnbågigt. Oftast den enda boken jag har med den författaren, av en eller annan anledning. Rävkrukan har jag fått av Chilipojken, men jag har ännu inte placerat någon blomma i den. Har ju bara haft den i två år, gubevars.
Sedan blir det science fiction, och vän av ordning tycker kanske att Douglas Adams hade platsat här. Det struntar jag i. De liggande böckerna är Simon Stålehags böcker med mer konst än text. Har ändå lyckats bli film, som inte var helt usel. 
Efter det kommer klassisk romantik och gotik av Jane Austen och systrarna Brontë. Också andra böcker, inspirerade av dessa böcker.



Mer pocket på svenska, här i lite udda storlekar eller bara för att jag ville ha dem där. Också biografier och memoarer, böcker i serie och pocket där jag har flera böcker av samma författare. Jag gillar att hålla ihop mina författare.
Under det, det sista hyllplanet med litteratur. Pocket och häftade böcker på engelska, främst ställda i höjdordning. Här står bland annat mina Shirley Jackson numera.
Allra sist har vi ett hyllplan där jag förvarar mina läsdagböcker, utskrivna bullet journals och min tbr - som just nu består av en enda bok, förutom de fem som ligger i prioritetshögen ovanför sängen. Och så skyddsomslaget till månadens långläsning av Hjalmar Söderberg. Fyra romaner i en volym! Snart klar.

Och helt klar med det här inlägget. Phu!

onsdag 27 augusti 2025

Plejaderna om "De dödas sång" av Jesmyn Ward

I söndags var det dags för Plejaderna att träffas igen efter sommaruppehållet. EN av oss saknades för att hon prioriterade att umgås med sitt nyligen utflyttat till annan ort barn - en väldigt bra prioritering. Betydde också bra med plats i bilen när vi begav oss till annan ort för att bli bjudna på gofika och prata om bok och ungefär vad som helst utöver det.


Bildkälla The StoryGraph

Trettonårige Jojo bor hos sin morfar och mormor och lillasyster Kayla i ett litet farmhus i södra Mississippi. Ibland bor också hans mamma där, när hon inte är upptagen med att ta droger med sina kompisar. Jojos pappa sitter i fängelse, men när han ska friges packar mamma Leonie in sina barn i en gammal bil och far norrut för att hämta honom. Resan blir inte vad Leonie hoppats på, utan slutar nästan i katastrof.
Samtidigt omges familjen av döda som inte kommer till ro, och vissa berättelser måste berättas till sitt slut innan alla kan gå vidare.

The roadtrip from hell utmärkte en ganska stor del av den här boken. Då boken berättas ur tre olika perspektiv, där vi inte bara får Jojos bild av sin mamma utan också hennes egen bild av skeendena, hade vi hoppats på att kanske få en annan bild av henne, men hon framställs som lika vidrig ur alla perspektiv. Alla borde inte skaffa barn, helt enkelt. Överlag var det svårt att hitta någon karaktär att tycka om i den här boken. Jojo så klart, ibland hans morfar och ibland hans lillasyster. Men mamman - jisses vad vi ville slänga henne på tippen. Hon älskade bara två personer, och det var inte hennes barn utan sig själv och sin (vite) pojkvän, tillika barnens pappa.
För jo, den här boken handlar i allra största grad om ras och rasism i dagens USA, och historiskt sett. Det finns en symbolik i att spökena finns i träden, så att säga. Boken är skriven utifrån att så många förnekar att det finns rasism i dagens USA, vilket vi som kan tänka vet inte är fallet. Rasismen har väl inte mått så här bra over there sedan 1960-talet, som för övrigt är alldeles för kort tid sedan. Boken hade kunnat utspela sig närsomhelst i USA från slaveriets avskaffande fram till nu.
Jesmyn Ward har ett väldigt vackert språk i sitt berättande, och det var ganska lätt att komma in i boken och hitta karaktärerna, trots att hela alltet börjar med en getslakt - väldigt grafiskt berättat, och på ett sätt som ses i ett annat ljus i slutet av boken.
Med det sagt - vi blev inte helt kompis med den här boken. Den hade kanske behövt bestämma sig för vad den var - en bok om en trasig familj och rasmotsättningar, eller en bok om spöken. För när spökena tog allt större plats i bokens andra halva, var det flera av oss som tröttnade ganska rejält. Det känns som att det hade kunnat berättas ändå, och ändå varit hemskt, utan att ett av spökena till och med ska få sin egen berättarröst. 

Betygen den här gången hamnade mellan 2 och 3. Det var jag som gav "De dödas sång" 3/5 i betyg. Plejadernas medelbetyg blev 2,5/5.