Plejaderna om "Haven som skiljer oss åt" av Gill Thompson

Plejaderna, eller som jag kallar den, världens bästa bokcirkel, hade sin senaste träff i helgen som var.  Vi fick ta oss till annan ort den här gången, där vi blev bjudna på fika (fortfarande varma kolakakor!) och pratade en massa om allt mellan himmel och jord. Och så om valda bok - så klart.

Bildkälla The Storygraph

1941 i London. Ett hus bombas och alla i det antas ha avlidit. En kvinna hamnar på sjukhus med minnesförlust. Hon vet inte var hon bor, vad hon heter eller var hon är. Det enda hon vet är att hon har förlorat något värdefullt.
Femårige Jack väntar på ett barnhem på att hans mamma ska komma och hämta honom. När kriget tar slut och mamman dödförklarats skickas han till Australien för att hjälpa till att bygga upp landet. Men den tillvaro han förväntat sig,med hästar och apelsinlundar, är lång ifrån den verklighet han möts av. 

Boken är baserad på verkliga händelser. Det skickades många barn till Australien (och Kanada) efter krigsslutet, som antogs vara föräldralösa men kanske inte alltid var det. Deras liv i mottagarländerna blev ofta väldigt svårt och många av barnen utsattes för fruktansvärda övergrepp. Så pass att både den brittiska och australiensiska regeringen har bett om ursäkt för dessa handlingar. Vi önskar så att boken hade hållit sig till att berätta den historien. 
Jacks berättelse hade räckt gott och väl, möjligen med inslag av mamman. Men det trillar in synvinkel efter synvinkel tills det blir för mycket av det goda. Kill your darlings, hade varit en bra grepp att ta till vid färdigställandet av den här boken. Det var så att jag funderade på om det var något sorts mästerskap i att sätta karaktärerna i eländiga situationer. Å andra sidan hade det kunnat vara värre, för Jack kommer bort från Boys Town ganska tidigt i handlingen. Däremot blir det rasism, sjukdom, pengaslöseri, undangömmande av sanningar, och så mycket mer. Alla dessa personer och bihandlingar som kräver plats, gör att boken aldrig känns som att den griper tag. Det känns ytligt berättat, och vi blir aldrig liksom kompis med någon av karaktärerna.
Samtidigt är det här ett viktigt ämne, som ur historisk synpunkt förtjänas att uppmärksammas. Synd bara att det i det här fallet gjordes av en medioker, eller rätt av dålig, författare. 

Vi gillade inte den här boken, med andra ord. Betygen fördelas på skalan mellan ettor och tvåor, och medelbetyget landade till sist på 1,5/5. Mitt personliga betyg var 1/5, för det här tyckte jag var dåligt på riktigt.