Den trogne och minnesgode läsaren kanske minns att jag för några månader sedan lyckades trycka igenom mina gamla hål i öronen, som inte alls var så igenväxta som jag trodde. Inte ens de där övre hålen som jag inte haft örhängen i på sisådär 20 år. Så nu har jag fyra hål i öronen, två i varje, och det är ju kul att ha örhängen i dem.
Allra oftast har jag bara ringar i dem, för det kan jag sova i, men ibland är det kul med omväxling. En kan kanske tro att det är allra skojigast med nya örhängen, men de 5 jag visar här har alla varit med i samlingen betydligt lägre än de där månaderna sedan jag tryckte igenom hålen.
Jag tog hål i öronen första gången när jag var 14 år (1985), men i slutet av 90-talet lät jag dem växa igen av en eller annan anledning. Jag öppnade dem igen tidigt 00-tal, då jag även tog de övre hålen (som jag tröttnade på redan efter några månader den gången).
Innan jag lät dem växa igen där på 90-talet så hade jag köpt de här örhängena med stenar i olika färger. Om jag inte minns helt fel hittade jag dem på Indiska. Jag älskar de här örhängena, och bär dem ofta. Och jag får ofta beröm för dem också, vilket är extra kul.
Ett annat par örhängen som varit med länge är de här silverörhängena som har fått sitt utseende från en hällristning. Inte ett spindelnät, alltså. De här fick jag av min mamma när vi besökte museet som finns i anslutning till hällristningarna i Tanumshede. Det här var efter jag öppnade öronhålen igen, så tidigt 00-tal. Kan vara så tidigt som 2002, för jag vet att jag hade fått Chilipojken, men jag tror inte att E hade kommit än.
De här örhängena har jag fått av svärmor. Det är en re-gifting, för hon hade själv fått dem från jag vet inte vem/var. Grejen är bara den att hon nästan aldrig bär hängande örhängen, och i stort sett bara sådana på stift, för de sitter bäst i hennes öron.
Anyhoodels. Ett par hjärtformade hängen i roséguld. Tyvärr börjar färgen släppa på ena örhänget, men jag bär dem gärna ändå.
Bokälskaren i mig tyckte att de här örhängena i form av citattecken var en nödvändighet i mitt liv. Sätter jag dem rätt så citerar de mitt ansikte. Jag köpte dem från nätbutiken Modcloth (USA) för massor av år sedan. Baksidan är lite irriterande stor, så ofta sätter jag andra snurrebusser på.
Sist ut kommer ännu en present. Den här gången från min svägerska. Silverörhängen med en vit cubic zirkonia. Hon har/hade likadana Esprit-örhängen. De här följde med som en gratisgåva när en köpte en Esprit-klocka, på den tiden det såldes Esprit i hennes klockbutik (hon är urmakare), och de här blev kvar när kampanjen tog slut. Lyllo mig.
Kan avslöja att de var i högsta grad delaktiga till att öppna upp öronhålen häromsistens...
De blågröna ringarna i andra hålet som syns på alla bilderna, har jag nyligen köpt själv från nätbutiken Bodymod, som specialiserar sig på piercingörhängen. Tips från E, som har betydligt fler hål i öronen än mig (och vill ha fler) men ändå tycker "uärk" om att jag våldade upp mina egna hål. Utan vidare värst mycket våld, faktiskt.
