Efter att mödosamt ha tagit mig igenom "Ulysses" i januari och februari, ville jag verkligen ha något som skulle gå snabbare att läsa som månadsbok i mars. Och eftersom jag haft "Tao enligt Phu" i bokhyllan sedan 1990-talet utan att läsa den (inte därifrån jag fått bloggnamnet alltså) så kände jag att det var dags att plocka ner den nu och äntligen sätta igång.
Och det hann jag ju. Med råge.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Tao är en del av den kinesiska filosofin, till och med ett grundläggande begrepp. Det är "vägen", det som bara är. Egentligen ganska enkelt, men kan ändå upplevas som så svår. I den här boken får vi lära oss mer om Taoismen, med berättelserna om Nalle Phu som guide.
Det är en kort och lättläst bok, inte ens 200 sidor med ganska stort typsnitt. Tonen i den är också sådan att om det inte hade varit för en del svårare ord, så hade jag trott att den skrivits för en ganska ny läsare. Boken är också rikt illustrerad, med Ernest H Shepards klassiska bilder från A.A. Milnes berättelser om Nalle Phu och hans äventyr i Sjumilaskogen. Karaktärerna från Nalle Phu är ofta med, och det är många utdrag ur böckerna, och även ur kinesiskt litteratur som behandlar Taoismen. Här saknar jag källhänvisningar, samt någon sorts erkännande till A.A. Milne, som inte bara bidrar med mycket text (översättaren Brita af Geijerstam får cred, dock) utan dessutom med de karaktärer som hela boken baseras på. Utan Phu, och A.A. Milne, hade inte den här boken funnits. Äras den som äras bör.
Jag kan känna att jag gjorde ett misstag när jag läste "Tao enligt Phu" som månadsbok. Eftersom den är så pass kort, och så pass lättläst, så hade den nog vunnit på om jag läst den i ett snabbare tempo. Nu tyckte jag ofta att det kändes som att förklaringarna hackades upp, och jag kunde få svårt att få grepp om dem, särskilt som jag ibland var tvungen att backa i texten och läsa om för att jag hade tappat sammanhanget från gången innan. Det ligger helt på mig själv. Å andra sidan tycker nog att texten var ganska hackig ändå. Hoff kan befinna sig mitt i en förklaring när någon Phu-karaktär dyker in i texten för att tillföra eller undra något som gör att Hoff förklarar en gång till med ytterligare exempel. Kan sakna ett rakare sätt att berätta och förklara.
Jag kommer nog läsa om den igen ganska snart, men då troligen i en sittning, för det skulle jag hinna med. För jag tycker att det är en rolig idé att beskriva Tao tillsammans med Phu, för det stämmer så bra. Jag önskar bara att jag inte hade hackat upp texten i 26 delar, såhär i efterhand.
Jag kan känna att jag gjorde ett misstag när jag läste "Tao enligt Phu" som månadsbok. Eftersom den är så pass kort, och så pass lättläst, så hade den nog vunnit på om jag läst den i ett snabbare tempo. Nu tyckte jag ofta att det kändes som att förklaringarna hackades upp, och jag kunde få svårt att få grepp om dem, särskilt som jag ibland var tvungen att backa i texten och läsa om för att jag hade tappat sammanhanget från gången innan. Det ligger helt på mig själv. Å andra sidan tycker nog att texten var ganska hackig ändå. Hoff kan befinna sig mitt i en förklaring när någon Phu-karaktär dyker in i texten för att tillföra eller undra något som gör att Hoff förklarar en gång till med ytterligare exempel. Kan sakna ett rakare sätt att berätta och förklara.
Jag kommer nog läsa om den igen ganska snart, men då troligen i en sittning, för det skulle jag hinna med. För jag tycker att det är en rolig idé att beskriva Tao tillsammans med Phu, för det stämmer så bra. Jag önskar bara att jag inte hade hackat upp texten i 26 delar, såhär i efterhand.
"Tao enligt Phu" får 3/5 i betyg av mig.
