Det var länge sedan jag hörde talas om den här boken första gången. Jag tror att det kan ha varit i samband med att den nominerades till Bookerpriset 2019. Det tog dock ett bra tag för den att komma ut på pocket på svenska, så jag kunde känna att den var prisvärd. Den är trots allt ganska kort, och ska jag betala för en bok vill jag att inte att priset per sida ska kännas orimligt högt. Så'n är jag!
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Korede har precis satt sig ner för att äta när hon får ett telefonsamtal från sin syster, Ayoola. Med blekmedel och gummihandskar beger hon sig till lägenheten där Ayoola väntar, med den tredje pojkvännen hon har mördat. I självförsvar...
Tre mord betyder seriemördare, och egentligen borde Korede gå till polisen med vad hon vet, men kärleken till systern får henne att låta bli. Tills Ayoola börjar dejta mannen Korede är kär i.
Det är en kort bok och den går väldigt fort att läsa. Det är korta kapitel, persongalleriet är inte så stort, och handlingen förs fram i rask takt. Det är bitvis riktigt roligt att läsa den här boken, som i att den berättas med en humoristisk twist. Samtidigt är den väldigt mörk, med teman om våld och förtryck, som här bubblar upp till ytan. I berättelsen finns insprängt flera kapitel från systrarnas förflutna som ger en klarare bild av vad som hänt dem och format dem. Ingen av karaktärerna i den här boken är värst älskvärd, men vissa är betydligt värre än andra.
Boken är lättläst och välskriven, och jag gillade den. Så pass att jag först gav den ett högre betyg än vad jag nu slutligen bestämt mig för. Jag tror jag drogs med av bara farten. Sanningen är dock att jag kanske tycker att den var lite av en teflonbok. Den försvann fort, så att säga. Jag jättegillade inte slutet heller, men kan köpa det.
"Min syster, seriemördaren" fick betyget 3/5 av mig.
