I sanningens namn pratade vi kanske inte jättemycket om själva boken, eftersom vi var så rörande överens om att den var bra som tusan, utan mer om jobb, planer, flyttningar, barn, familj och allt annat som vi kan fylla ett par timmar med. Att bokcirkla har blivit ett sätt för oss att träffas och ha trevligt - och det har vi inte enbart genom att prata bok. Vi har ju blivit goda vänner på köpet också och jag känner mig riktigt på riktigt lite förälskad i vår bokcirkel. Mina snuttiga Plejader - vad ni är underbara!
Lou får jobb som assistent/sällskap åt Will. Will är sedan två år totalförlamad efter en trafikolycka och Lou anställs av hans familj i en förhoppning om att Will ska återfå sin förlorade livsglädje.
De är så olika varandra man kan vara. Will är uppvuxen i en förmögen familj och var fram till olyckan en adrenalinjunkie både i arbetslivet och på fritiden. Lou har haft samma jobb på ett café i år, hon bor hemma hos sina föräldrar samt sin syster och hennes son och sin morfar. Man kunde kanske inte tro att det skulle kunna bli en vänskap bland dessa två till synes olika personer, men bara man lär känna varandra och skrapar lite på ytan så finns det mer gemensamt än vad man kan tro.
Vad Lou däremot inte vet något om, är den egentliga anledningen till hennes anställning.
Är den här boken väldigt lik filmen "En oväntad vänskap", undrar vän av ordning och ja - den är ju det. Så där så att det nästan blir lite plagiatvarning på det hela. Är den sjuhelsikes bra också? Och ja - det är den också. Lite sådär så att man andlöst sitter och vänder blad efter blad och bara älskar alla orden och alla figurerna och man hoppashoppashoppas och gråter väldiga mängder. Även om man redan har sett filmen och retar sig på likheterna, så är den här boken samtidigt väldigt egen. Det är en kärlekshistoria - javisst, men det är också en historia om vänskap, familj, om att bli sedd för den man är, att våga leva sitt liv till fullo, att hoppas.
Den har inget snuttegulligt Hollywoodslut, men den slutar hoppfullt om än inte till 100% lyckligt. Alla böcker - och filmer - behöver inte ha lyckliga slut där hjältinnan rider in i solnedgången på en vit häst. Det finns andra sätt, det finns andra saker att fokusera på.
Som jag antydde redan i rubriken så har den här boken slagit rekord. Den har nämligen fått det högsta medelbetyget i Plejadernas historia med sina 4,6/5. Den slog "Boktjuven" av Markus Zusak med 0,2.
 |
| Bildkälla AdLibris |
De är så olika varandra man kan vara. Will är uppvuxen i en förmögen familj och var fram till olyckan en adrenalinjunkie både i arbetslivet och på fritiden. Lou har haft samma jobb på ett café i år, hon bor hemma hos sina föräldrar samt sin syster och hennes son och sin morfar. Man kunde kanske inte tro att det skulle kunna bli en vänskap bland dessa två till synes olika personer, men bara man lär känna varandra och skrapar lite på ytan så finns det mer gemensamt än vad man kan tro.
Vad Lou däremot inte vet något om, är den egentliga anledningen till hennes anställning.
Är den här boken väldigt lik filmen "En oväntad vänskap", undrar vän av ordning och ja - den är ju det. Så där så att det nästan blir lite plagiatvarning på det hela. Är den sjuhelsikes bra också? Och ja - det är den också. Lite sådär så att man andlöst sitter och vänder blad efter blad och bara älskar alla orden och alla figurerna och man hoppashoppashoppas och gråter väldiga mängder. Även om man redan har sett filmen och retar sig på likheterna, så är den här boken samtidigt väldigt egen. Det är en kärlekshistoria - javisst, men det är också en historia om vänskap, familj, om att bli sedd för den man är, att våga leva sitt liv till fullo, att hoppas.
Den har inget snuttegulligt Hollywoodslut, men den slutar hoppfullt om än inte till 100% lyckligt. Alla böcker - och filmer - behöver inte ha lyckliga slut där hjältinnan rider in i solnedgången på en vit häst. Det finns andra sätt, det finns andra saker att fokusera på.
Som jag antydde redan i rubriken så har den här boken slagit rekord. Den har nämligen fått det högsta medelbetyget i Plejadernas historia med sina 4,6/5. Den slog "Boktjuven" av Markus Zusak med 0,2.
Ja den boken är verkligen bra, jag älskar den, och så är jag lite avis på er bokcirkel, den verkar mysig.
SvaraRaderaVår bokcirkel ÄR mysig och alldeles underbar. Ser fram emot varenda träff med de här härliga kvinnorna. Fina som snus hela bunten.
RaderaKänner likadant om våran lilla cirkel, det är därför man planerar livet för att inte missa :) och nu ska jag snart börja på boken till nästa gång, så fort jag avslutat den där boken som är skriven av samma författare som den där som du inte riktigt gillade lika mycket som Livet efter dig ;)
SvaraRadera"inte riktigt gillade lika mycket"..... Fortfarande är De döda fruktar födelsen den SÄMSTA JÄVLA BOK JAG LÄST! Hoppas den var tryckt på returpapper så inga stackars träd strök med för att trycka upp den skiten.
RaderaDu är så söt när du blir arg :) jag kan känna att den här boken inte alls har samma problem, i alla fall inte än. Men, fika i veckan ...
RaderaDå måste jag vara supergöllig varenda gång den boken kommer upp i samtal. :D
RaderaVarför tror du annars jag tjatar om den hela tiden ;)
RaderaFör att du skäms över ditt urusla bokval. :D
RaderaNja, då hade jag varit väldigt tyst om det och kanske inte sagt ett knyst istället. Visst var de ett dåligt val men jag trodde verkligen att den skulle vara bra och om någon blev besviken så var det verkligen jag. Och med den förväntningen gick jag in i den aktuella läsningen och har hittills känt mig glatt överraskad :)
RaderaMan kan ju knappast skriva världens sämsta bok två gånger... Att bli PUBLICERAD igen efter första gången var dock en bedrift. Hade jag varit förläggare och läst debuten hade jag inte tagit på manuset med en 20-meterspinne ens en gång.
Radera