Het romans på Wadenstierna slott

Vilken dag! Känner mig som att jag ränt som en tetting hela dagen fastän jag inte har det. Bara cyklat upp på stan och hem igen för att hålla Stora J sällskap när hon gjorde sin första tatuering, lagat en massa mat och så klart läst. För jajamensan, nu läser jag böcker med frenesi igen. 

Senast utlästa bok är "De skandalösa" av Simona Ahrnstedt - hennes tredje roman som har anknytning till slottet Wadenstierna, och den jag tyckt minst om. För mig har det varit lite så att det började med att jag satt som på nålar och undrade hur det skulle gå för Beatrice i "Överenskommelser", till att veta exakt hur det skulle gå för Magdalena i "De skandalösa". Det var ganska förutsebart och berättelsen är uppspänd mellan välbekanta ramar. Jag säger nu inte på något sätt att "De skandalösa" är dålig och inte värd att läsa, för det tycker jag visst det att den är - värd att läsa alltså. Det är bara inte Simonas bästa. Ska du bara läsa en roman av henne så måste jag rekommendera "Överenskommelser" för den är frikking awsome. Förutsett att man gillar romance-genren alltså.

Bildkälla AdLibris

Året är 1685. Magdalena Swärd är en bedragen ungmö, med en bruten förlovning bakom sig, som av ekonomiska skäl tar anställning som sällskapsdam/förkläde åt friherrinnan Venus Natt och Dag, en 16-årig flicka vars familj hoppas på ett äktenskap med greve Gabriel Gripklo. Venus, och massor av andra lovande flickor, har bjudits till slottet Wadenstierna för att man hoppas att greven ska finna sig en hustru.

Gabriel Gripklo är mest intresserad av att få leva sitt eget liv, helst till sjöss. Han är en man med ett dåligt rykte efter flera kvinnoaffärer och resor till främmande land.

Magdalenas uppgift är att säkra att Venus förlovar sig med greven, men ett oväntat möte och ett vad, gör att Magdalena och greve Gripklo snart finner sig indragna i en passionerad och alltmer skandalös romans.

Som sagt - jag tycker att Simona har skrivit bättre romaner, men jag gillade den här också. Den är lättläst och man flyger fram i berättelsen. Romanen är lätt att komma in i och det är ett lagom stort persongalleri för att det inte ska bli förvirrande när man byter betraktare. Boken är alltså skriven med flera olika points of view, inte bara Magdalenas och Gabriels. Det är dock tydliga övergångar och jag blev inte förvirrad en enda gång. Plus i kanten för lite icke heterosexuell kärlek i ett sidospår.

Det jag hade allra svårast för med den här boken är faktiskt smeknamnet som Gabriel ger Magdalena. Förlåt mig om du kallas Malla, men fy sjutton vad fult! Det störde mig enormt. 

Magdalena reste sig upp. Hon lade den genomvåta näsduken i Beatas utsträckta hand. "Det avgör saken", sade hon. "Jag får sälja atlasen."

Beata höjde på ett rödblont ögonbryn. "Den stora utländska? Efter er far? Som ni kämpat så för att behålla?"

Men inget var som längtan efter en kopp varmt te för att få en människa att överge den sista av sina principer. Magdalenas liv hade haft sina toppar och dalar och hon kunde minnas tider då både färskt bröd och torra kläder var en självklarhet. Hon mindes även andra, betydligt sämre tider, men frågan var ändå om inte denna vågdal var en av de djupaste. Atlasen var det sista hon hade kvar efter sina föräldrar, sedan var det slut på hennes tillgångar. "Jag kan få mycket betalt för den", svarade hon och log ett leende som hon hoppades var lugnande och självsäkert. Som om hon hade en plan för framtiden. En plan som innefattade torra golv, hett starkt te och lön till en alldeles för lojal jungfru som borde ha lämnat det sjunkande skeppet och sökt andra jobb för länge sedan.