Snipp, snapp snut - så var sagan... slut?

Jag läste ut en bok i förmiddags. Igen. Just nu har det gått undan ett tag, men jag har precis plockat fram en bok som jag gissar kommer bli en utmaning att läsa så nu blir det troligtvis inget bok-tyck från min sida på ett tag. 

Att det gick fort att läsa "The kill order" är kanske inte så konstigt. Det här är 327 sidor uppdelat på 67 kapitel + prolog och epilog, med ganska stort typsnitt och inte direkt krånglig engelska, så det bara rasslade på. Korta kapitel alltså, ofta med cliffhangers så man läser "bara ett kapitel till". 

Det här är fjärde delen i Maze runner-serien. Det som från början var en trilogi om Thomas och hans flykt från the Glades, fick en uppföljare i form av en prequel. Jag tror att det har blir den sista boken i den här postapokalyptiska världen, men jag kan så klart ha fel. 

Bildkälla AdLibris

13 år innan Thomas och Theresa skickas till sina respektive Glades av WICKED, levde Mark och hans vän Trina i ett litet samhälle uppbyggt av överlevande från när solstormarna brände jorden. En dag kommer det människor till deras samhälle som skjuter ner bosättarna med pilar innehållandes ett virus. Tanken är att man ska döda en del av befolkningen för att jordens knappa resurser ska räcka till de utvalda som blir kvar. Vad man inte hade räknat med var att viruset skulle mutera och sprida sig över den överlevande världen.
Mark och Trina flyr för att finna svar på varför de överfölls och om det finns något botemedel. Hela tiden med hotet om att själva drabbas av viruset och att de när som helst kan möta en av de redan drabbade och utsättas för deras galenskap.

Jag gillar att man inte bara får en här och nu-berättelse i den här boken, utan att man också får veta vad som hände Mark och Trina redan då solstormen bröt ut. Även om man inte direkt drömmer i kronologisk ordning...
Vad som däremot blir lite jobbigt och tjatigt är dessa ständiga strider som Mark hela tiden hamnar i. Det är den ena jakten efter den andra, slagsmål följer på slagsmål och det är plötsliga anfall i en aldrig sinande ström. Det blir liksom lite väl mycket action och lite för lite handling för min smak. Visst är det spännande emellanåt, men lika ofta sitter jag och gäspar stort när Mark åker på däng ännu en gång.
Den stora behållningen för mig var annars det extramaterial som var insmuget i slutet på min bok. Om det första mötet mellan Theresa och Thomas och där blev jag nyfiken. Den boken hade jag gärna läst. Mer om hur WICKED uppkom, hur the Maze byggdes, vilken roll Theresa och Thomas spelade i det hela. Så om James Dashner skriver den boken kommer jag läsa den.
Mitt betyg på "The kill order" blev 3/5, vilket gör att hela bokserien om sina fyra böcker får snittbetyget 3,25. Helt okej tidsfördriv alltså.
Sådärja - då var jag redo för filmen då. Bring it on!

"This book would be so much better if I didn't have some creepy guy stalking me while I tried to read it." Trina spoke without the slightest hint of a smile. She flipped another page and continued to read.
"It's just me, he said. Half of what he said around her still came out sounding dumb. He stepped from behind the tree.
She laughed and finally looked up at him. "It's about time you got here" I was just about ready to start talking to myself - I've been reading since before dawn."
He walked over and plopped down on the ground beside her. They hugged, tight and warm and full of the promise he'd made upon waking up.
He pulled back and looked at her, not caring about the goofy grin that was most likely plastered across his face. "You know what?"
"What?" she asked.
"Today is going to be a perfect, perfect day."
Trina smiled and the waters of the stream continued to rush by, as if his words meant nothing.