Nagellacken i juni

Jag har varit något flitigare med nagellacken den här månaden. Så bjussade juni på fler tillfällen att piffa upp sig också, som studentfirande, födelsedag och midsommar. Fem lack blev det, alla utom ett från indie-märket Pahlish.

Pahlish, Clockwork Castle

Jag har inte valt ett enda lack själv den här månaden, utan bett någon annan plocka fram ett ur otestade lådan. Här valde E Clockwork Castle, som är blått i basen men som även skiftar över rejält i grönt och guld. Dessutom med holo. Ett multikromt och holografiskt lack all rolled into one. Älskar't!

a England, Nevermore

Det släpptes två kollektioner i slutet av förra året från a England, varav en med inspiration av Edgar Allen Poe's dikt The Raven. Nevermore kommer från den kollektionen. Ett vackert blodrött lack med oftast diskret holo. Det syntes mest som ett skimmer som gav lacket ett djup, men när solen ramlade ner på det... hjärtögon.

Pahlish, Casse Noisette

Vit bas med flakes i olika färger. En enhörningsspya om något. Nu gillar ju jag vita (och nästanvita) lack ganska mycket, och jag har ännu inte tröttnat på vare sig glitter eller flakes, så det är klart att jag gillar det här. Flakesen är alltså olikfärgade, och vissa av dem skiftade i färg, dessutom tyckte jag mig kunna ana lite holoskimmer också.

Pahlish, Doll Kingdom

Ungefär så rosa det kan bli. Riktigt knallig cerise. När det inte fullkomligt sprakade holoregnbågar om det, såg skimret gyllene ut. Ett perfekt sommarlack, i mina ögon.

Pahlish, Seven Crowns

En mjukt regngrå bas med skimmer som skiftar i grönt och guld. Dessutom med ett diskret holoskimmer som jag upptäckte först efter att jag burit lacket i flera dagar. Jag har det fortfarande på, för det är precis så snyggt i verkligheten som det ser ut att vara på bild.

Säsongssammanfattning: Girls, säsong 1

Som vanligt spoilervarning när jag skriver om tv.

Jo, jag vet. Jag är säkert sist på bollen nu igen. Men om nu någon är ännu senare på bollen än vad jag är, så handlar serien "Girls" om fyra tjejer i 20-årsåldern som bor i New York: Hannah, Marnie, Jessa och Shoshanna. Om deras vänskap, om deras kärleksliv och yrkesliv och om alla problem som kan uppstå när en försöker komma på vem en är.

Serien är skapad av, samt ofta skriven och regisserad av, Lena Dunham, som även spelar huvudrollen som Hannah. Finns 6 säsonger att streama på HBO Nordic närhelst andan faller på.

Bildkälla TV Week

Favoritavsnitt: 1x07 "Welcome to Bushwick a.k.a. the crackcident" Tjerna går på ett stort party i Brooklyn. Marnie får veta att Charlie tagit deras uppbrott lite för bra, Hannah får veta något nytt om Adam, Jessas chef dyker upp och Shoshanna råkar röka crack.

1x10 "She did" Marnie flyttar ut. Hannah funderar på att flytta ihop med Adam. Jessa bjuder alla till en mystisk fest och Shoshanna får hjälp av Ray.

Favoritkaraktär: Oväntat förtjust i Shoshanna faktiskt.

Favoritpar: Hannah och Adam? Så småningom. Kanske. Eller?

Bäst i säsongen: Att ingen av huvudkaraktärerna egentligen är vidare värst likeable. Jag har svårt med dem allihop, men det är samtidigt det som är lite charmen med den här serien. Ibland blir det pinsamt, men det är väl så livet är.

Värst i säsongen: Allt detta knarkande. Och stundtals lite väl explicita sexscener.

Övriga kommentarer: Adam Driver (Kylo Ren) är baske mig en fantastisk skådespelare. Viket han visar här med att vara en fasansfullt egoistisk skitstövel.

Säsongssammanfattning: What we do in the shadows, säsong 2

Spoilervarning när det handlar om tv.

Som vanligt tar det inte värst lång tid att titta på en serie med 20-minutersavsnitt, särskilt inte om det bara finns 10 av dessa avsnitt i en säsong. Så nu är vi färdiga med de avsnitt som finns av "What we do in the shadows". Det kommer en tredje säsong, troligen någon gång 2021.

Bildkälla Medium

Favoritavsnitt: Alla 10 var bra och roliga på sitt sätt, men hatten av lite extra för avsnitt 2x06 "On the run" där Laszlo tvingas fly från en fiende från förr - som spelas av Mark Hamill. Allt älsk på Mark Hamill liksom.

Favoritkaraktär: Guillermo. Och en oväntad bubblare i form av Colin Robinson, husets energivampyr.

Favoritpar: Det enda som finns är Laszlo och Nadja, så det får väl bli de den här säsongen också.

Bäst i säsongen: Guillermos oväntade släktskap med Van Helsing gör sig väldigt påmint. Och att Colin Robinson fick mer plats.

Värst i säsongen: Kan inte komma på något. Utom kanske att Nadja overlinade läppstiftet.

Övriga kommentarer: Älskar att det känns så vardagsrealistiskt, förutom att de är vampyrer. Och att alla andra övernaturliga väsen också finns med - varulvar, häxor, spöken, andra vampyrer att rivalisera med.

Bujo för juli

Inte jättelångt kvar tills det blir månad, och då behöver jag nya sidor i min bullet journal så klart. Den här juli har älskade maken semester hela månaden, men vi kommer nog inte att göra värst mycket för det. Dels på grund av corona, men mest på grund av mitt benbrott. Osäker på om det ens blir något årets slott-besök för oss i år. Jag hoppas så klart, men det är sådant som får visa sig.

Till semester hör förhoppningsvis sol, även om det gärna får vara lite svalare än rådande värmebölja. Solen är ju på ett ungefär gul, så det blev månadens färg, tillsammans med inslag av orange och svart, och så en washitejp med katter på eftersom jag inte har någon gul tejp. Villhöver washi med citroner på...

Även den här månaden har jag balanserat boken någorlunda i knät när jag gjorde sidorna, även om jag har blivit bättre på att sitta vid bord. Vissa streck är lite sneda och vinda, men det är ingenting jag orkat bry mig om.

Månadsuppslaget ser ut som vanligt. Lät siffrorna ta rejält med plats, så skriver jag över dem vid behov.

Uppslaget för ekonomin och nagellacken och böckerna. Inga nyheter här heller. Att jag har hittat en layout som funkar för mig är ingen överdrift.

Även uppslaget för en rad om dagen, vanor och månadens långläsning ser ut som vanligt. Jag har dock inte minsta lilla aning om vad det kommer bli för bok. Historia? Yoga? Mytologi? Tur att jag har en stund på mig att bestämma mig.

Och ett av veckouppslagen. Jag tror inte att jag gjorde några missar med det här... Den här månadens soliga tema fick gå igen även i citaten jag skriver in på veckouppslagen, som denna månad fick soltema hela bunten. Det här ovan är från en låt med Beloved.

Det var juli det. Dags att skriva in alla saker jag måste komma ihåg att göra. Som läkarbesök, födelsedagar och avgifter som ska betalas. Yay...

"Everything everything" av Nicola Yoon

Vad kan vara bättre läsning i dessa corona-tider än en bok om en ung tjej som levt hela sitt liv i självisolering? Inte mycket. 

Bildkälla Goodreads

Madeline har den ovanliga sjukdomen SCID. I stort sett är hon allergisk mot världen. Vad det är som triggar hennes attacker vet ingen, så för att skydda henne lever hon hela sitt liv i sitt hus. Hon andas filtrerad luft och de fåtal besökare hon får ta emot måste genomgå en stor reningsprocess innan de släpps in i samma rum som henne.

Madeline är ganska okej med sin tillvaro. Visst finns det platser hon skulle vilja se, saker hon skulle vilja göra, men hon har förlikat sig med att hon är sjuk och att det inte går. Men så flyttar Olly in i huset bredvid och med hjälp av mail och chattar blir de vänner. Kanske till och med något mer. Och plötsligt vill Madeline så mycket mer än att bara spela fonetisk alfapet med sin mamma.

Förra året läste jag Nicola Yoons vok "The sun is also a star" och jag fullkomligen älskade den. "Everything everything" är hennes debutroman och en väldigt bra sådan. Språket känns levande och jag gillar hur boken är utförd, med korta kapitel, många illustrationer och nästan som skärmdumpar från Madelines dator. Allt från hemuppgifter till beställningsbekräftelser på nya kläder. En tydlig inblick i Madelines liv, helt enkelt.

Boken är väldigt snabbläst med sina korta kapitel och rikliga illustrationer, så det var inte en bok jag spenderade många dagar med, men de dagar vi hade tillsammans kändes väl spenderade.

Jag älskade dock inte den här lika mycket som uppföljarboken "The sun is also a star". Dels för att den här historien kändes lite "för". Det var en del med den jag inte köpte. Jag anade mig till förloppet också, och det tog kanske bort en del av spänningen. Har en sett Jake Gyllenhaal-filmen "Bubble boy" från 2001 så anar en ganska snart varthän det barkar, om än med mer drama här än hos filmen, som är en komedi.

Mitt betyg på "Everything everything" blev 4/5.